yttr 1982/83 sou4y y

Yttrande 1982/83:sou4y

SoU 1982/83:4 y

Socialutskottets yttrande
1982/83:4 y

om annonsförbud m. m. för tobaksvaror

Till näringsutskottet

Sedan år 1979 finns särskild lagstiftning, varigenom man med hänsyn till de
hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol och tobak begränsat
marknadsföringsåtgärderna för alkoholdrycker resp. tobaksvaror.

Näringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1981/82:2100 av Margareta Winberg m. fl. (s) vari framförs ett yrkande som
syftar till att man skall ytterligare begränsa marknadsföringsåtgärderna för
tobaksvaror dels genom att - i överensstämmelse med vad som redan gäller
beträffande vissa alkoholdrycker - förbjuda kommersiella annonser för
tobaksvaror, dels genom att ingripa mot utomhus-, butiks- och förpackningsreklamen
för tobaksvaror.

Utskottet

Lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
och lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av
tobaksvaror trädde i kraft den 1 juli 1979. De båda lagarna har som
grundregel att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av
alkoholdrycker - dvs. spritdrycker, vin, starköl och öl - och tobaksvaror.
Detta krav motiveras med hänvisning till de hälsorisker som är förbundna
med bruk av alkohol och tobak. Reklamåtgärder och andra marknadsföringsåtgärder
får inte vara påträngande eller uppsökande och får inte
uppmana till bruk av varorna.

Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får vidare ej användas
kommersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen
är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess
utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta förbud mot tidningsannonsering
gäller dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på
försäljningsställe för spritdryck, vin eller starköl.

Tidningsannonser för tobaksvaror är tillåtna. Däri skall dock återges sådan
varningstext och innehållsdeklaration som enligt lagen (1975:1154) om
varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall finnas på
varuförpackningarna.

De två lagarna anknyter till marknadsföringslagen (1975:1418). Tillämpningen
skall alltså handhas av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.
Handlingar som strider mot de nyss berörda föreskrifterna
skall vid tillämpning av marknadsföringslagen anses vara otillbörliga mot
konsumenterna.

1 Riksdagen 1982183. 12 sami. Nr 4 y

SoU 1982/83:4 y

2

Konsumentverket har i maj 1979 utfärdat riktlinjer för marknadsföring av
spritdrycker, vin, starköl och öl klass II och för marknadsföring av
tobaksvaror (Konsumentverkets författningssamling 1979:5-7). Riktlinjerna
avser tillämpning av de två i föregående avsnitt redovisade lagarna. De
omfattar inte reklam som anger endast säljställes namn, adress eller
öppettider m. m.

I anslutning till lagarnas föreskrift om särskild måttfullhet vid marknadsföring
av de berörda produkterna anges i riktlinjerna att övertalande eller
särskilt aktiv marknadsföring inte får förekomma. Kravet på måttfullhet
gäller all marknadsföring i val av reklammedel (reklambärare), reklamens
innehåll och utformning samt särskilda marknadsföringsmetoder (säljfrämjande
åtgärder). Kravet gäller således bl. a. presentation av pris samt
utformning av bild och text på förpackning.

Utöver grundregeln om måttfullhet anger riktlinjerna vissa restriktioner i
fråga om marknadsföringens innehåll och utformning och i fråga om lokaler
för reklamåtgärder.

Reklam för spritdrycker, vin eller starköl liksom för tobaksvaror får inte
omfatta annan framställning i bild än särskilt måttfull återgivning av varan,
enstaka förpackningar samt varumärke eller därmed jämförligt kännetecken.
Bilden får i övriga delar inte innehålla mer än en färgnyans och skall vara
neutral. Tidningsannonsering för sprit, vin och starköl är som ovan nämnts
förbjuden. Annons för öl klass II eller tobaksvaror får enligt riktlinjerna inte
förekomma i veckotidning eller annan publikation som riktar sig främst till
ungdom under 20 år och inte heller på idrottssida i dagspress eller i idrottseller
sporttidning. Annons i periodisk skrift eller annan jämförbar skrift får
inte överstiga en yta av sammanlagt en halv sida i dagspress av normalt
morgontidningsformat eller en hel sida i dagspress av normalt kvällstidningsformat
eller en hel sida i populärpress och andra publikationer. De båda
lagarnas bestämmelser om annonsering gäller inte annons i sådan facktidskrift
som vänder sig huvudsakligen till näringsidkare i deras egenskap av
tillverkare eller distributörer av de berörda varorna.

När det gäller övriga reklambärare föreskriver riktlinjerna att vid
marknadsföring inte får användas bl. a. utomhusreklam, exempelvis reklam
på eller vid allmän plats, i eller på allmänt trafikmedel, i vänthall eller
liknande, vid allmän idrottsplats eller annan allmän arena, inbegripet reklam
vid sportevenemang som är öppet för allmänheten.

Om butiksreklam anges i huvudsak i riktlinjerna att i lokal där
alkoholdrycker och tobaksvaror saluhålls eller i direkt anslutning till sådan
lokal (t. ex. skyltfönster) får reklam finnas, under förutsättning att den inte
strider mot reglerna i riktlinjerna.

Den år 1977 tillkallade tobakskommittén (S 1977:03) - vilken haft i
uppdrag att utarbeta ett program för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen
och motverka dess skadeverkningar - avgav år 1981 sitt

SoU 1982/83:4 y

3

slutbetänkande (SOU 1981:18), Minskat tobaksbruk, med förslag till ett
långsiktigt och allsidigt åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Åtgärdsprogrammet
indelas i (1) åtgärder som syftar till att förebygga tobaksdebut, (2)
åtgärder som syftar till att förändra tobaksvanor, (3) åtgärder som skall
förstärka och stödja nyssnämnda åtgärder samt (4) forskning, utveckling och
utvärdering för att göra åtgärdsprogrammet mot tobaksbruket så effektivt
som möjligt. Det centrala samhällsansvaret för åtgärdsprogrammet föreslås
ligga på socialstyrelsen, som är central förvaltningsmyndighet för ärenden
rörande hälso- och sjukvård. Skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet,
arbetarskyddsstyrelsen och konsumentverket föreslås svara för
vissa delar av åtgärdsprogrammet'.

Åtgärdsprogrammet omfattar till stor del informationsinsatser. Tobakskommittén
föreslog vidare en lag med vissa bestämmelser om rökning i
offentlig lokal m. m. Härjämte föreslog tobakskommittén vissa åtgärder mot
marknadsföringen av tobaksvaror.

Tidningsannonsering för tobaksvaror skulle enligt förslaget förbjudas.
Detta skulle ske genom ändring av lagen med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker så att den även omfattar tobaksvaror,
varvid lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror
skulle upphävas. Vidare skulle lagreglerna för utomhus-, butiks- och
förpackningsreklam ges en mera strikt innebörd än f. n. Bl. a. skulle särskilt
stränga krav för butiksreklam gälla i sådana butiker som inrättats främst för
att sälja andra varor än tobaksvaror, t. ex. livsmedelsbutiker, herr- och
damekiperingar och bensinstationer. Även detta skulle åstadkommas genom
att tobaksvaror fördes in under samma regler som gäller för marknadsföring
av alkoholdrycker.

I motion 1981182:2100 av Margareta Winberg m. fl. (s) begärs att
regeringen snarast framlägger förslag om ändring i lagen med vissa
bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker så att även marknadsföringen
av tobaksvaror inkluderas. I motiveringen (i motion 1981/82:2099)
till-yrkandet framhåller motionärerna bl. a. att motiven för en skärpning av
tobaksreklamen är många och att det förslag till ändring i lagen med vissa
bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker som tobakskommittén
presenterat är utmärkt.

Sedan motionen väcktes har beredningen inom regeringskansliet av
tobakskommitténs slutbetänkande och ett tidigare delbetänkande av kommittén
slutförts genom tre beslut som regeringen fattat den 30 juni i år.

Den dåvarande regeringen ansåg det angeläget att snabbt få till stånd fler
rökfria miljöer men avvisade tobakskommitténs förslag om en tvingande
lagstiftning. Regeringen uppdrog samtidigt åt arbetarskyddsstyrelsen och
socialstyrelsen att i samråd utfärda rekommendationer om begränsning av
tobaksrökningen i lokaler av gemensamhetskaraktär. För informationsåtgärder
i anslutning till detta uppdrag fick socialstyrelsen disponera 500 000 kr.

SoU 1982/83:4 y

4

Socialstyrelsen fick vidare i uppdrag att verka för att frågor som rör tobakens
skadeverkningar ägnas ökad uppmärksamhet i utbildningen av läkare och
annan vårdpersonal.

Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen (rskr 1982/83:44) godkända
betänkande SoU 1982/83:8 behandlat dels i motion 1981/82:2099 framställda
yrkanden om att regeringen snarast skall framlägga ett förslag till ett samlat
åtgärdsprogram för minskat tobaksbruk samt tobakskommitténs förslag till
lag med vissa bestämmelser om tobaksrökning i offentlig lokal, dels ett i en
annan motion framfört yrkande om antagande av nämnda lagförslag.

Utskottet anförde i betänkandet bl. a. att de insatser mot tobaksbruket
som mot bakgrund av regeringens ovannämnda beslut är att vänta samt
informations- och andra insatser av sjukvårdshuvudmännen, skolan m. fl.,
som utskottet förutskickat, delvis tillgodoser önskemålen om ett åtgärdsprogram
mot tobaksbruket. Utskottet påpekade dock i betänkandet att
problemen emellertid inte är lösta därmed. Det är, betonade utskottet, bl. a.
nödvändigt att följa upp de olika åtgärderna för att få underlag för en fortsatt
systematisk satsning mot tobakskonsumtionen. För detta behövs enligt
utskottet att regeringen även i fortsättningen tar ett samlat ansvar för
utvecklingen. På förslag av utskottet beslutade riksdagen att söm sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande ett åtgärdsprogram
mot tobaksbruket.

Gällande lagstiftning om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror
har varit i kraft i drygt tre år. I det ansvar för utvecklingen beträffande
tobaksbruket som riksdagen lagt på regeringen får vidare enligt utskottets
mening anses ingå att bevaka i vad mån tillämpningen av lagstiftningen om
marknadsföring av tobaksvarorm. m. påkallar en skärpt lagreglering. Något
ytterligare initiativ från riksdagens sida torde därför enligt utskottets mening
f. n. inte vara erforderligt. I överensstämmelse med vad näringsutskottet
tidigare anfört i betänkande NU 1980/81:7 vill socialutskottet dessutom
framhålla att det också ankommer på berörda myndigheter att följa
utvecklingen av marknadsföringen och, om de finner det erforderligt, ta
initiativ till ytterligare åtgärder.

Stockholm den 14 december 1982

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m). Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita
Persson (s), Inga Lantz (vpk), Göran Ericsson (m), Gunnar Ström (s) och
Rosa Östh (c).

GOTAB 73223 Stockholm 1982

I