yttr 1982/83 sku5y y

Yttrande 1982/83:sku5y

SkU 1982/83:5 y

Skatteutskottets yttrande
1982/83:5 y

över en motion om gränsen mellan foster och barn

Till Socialutskottet

Sedan socialutskottet begärt att skatteutskottet yttrar sig över motion
1982/83:383 av Karin Ahrland (fp) och Kerstin Anér (fp) om gränsen mellan
foster och barn får skatteutskottet anföra följande.

Yrkandet i motionen går ut på att få till stånd en allsidig utredning rörande
ändring av den gräns som enligt gällande bestämmelser skall dras mellan
dödfödda foster och dödfödda barn. Motionärerna vill få en bättre
överensstämmelse mellan de legala aspekterna och nuvarande medicinska
resultat och etiska värderingar och anser att den 28-veckorsgräns i fråga om
graviditetens längd som tillämpas vid gränsdragningen bör ändras till
förslagsvis 26 veckor. Enligt deras mening leder nuvarande regler till ej
acceptabla effekter bl. a. i fråga om begravning m. m. Motionärerna
kritiserar också att barn och gravida kvinnor i samband med missfall och
tidiga födslar behandlas på olika sätt i olika landsting.

Gällande regler i folkbokföringsförordningen (1967:198) innebär i korthet
att ett barns födelse skall anmälas till pastorsämbetet om det är fött här i
landet eller fött av en kvinna som är skriven här. Med barn avses alla nyfödda
som andats eller visat annat livstecken efter födseln. Efter utgången av 28:e
havandeskapsveckan räknas även dödfödda såsom barn (30 §). Denna
28-veckorsgräns tillkom år 1959 (prop. 1959:200, L3U 20) med anledning av
en rekommendation av världshälsoorganisationen (WHO). Tidigare bestämmelser
var av gammalt datum och angav att ett foster om minst 35 cm längd,
som inte andats efter födelsen, skulle anses som ett dödfött barn. I samband
med 1959 års ändring framhölls att en dödfödd om 35 cm längd ungefär
motsvarade ett foster efter 28:e havandeskapsveckan.

Socialstyrelsen har i sina föreskrifter i anslutning till dessa bestämmelser
anfört bl. a. följande (SOSFS 1980:1).

Med barn avses alla levande födda samt alla dödfödda som framfötts efter
utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan. Levande fött är barnet om
det visat tecken på självständigt liv såsom andningsrörelser, hjärtslag,
pulsationer i navelsträngen eller tydliga spontana rörelser av skelettmuskulaturen.
Dödfödda är alla de barn som inte visat nämnda livstecken och vilka
avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan, räknat från
senaste normala menstruations första dag. Föreligger osäkerhet om graviditetens
längd, bör det framfödda fostrets kroppslängd tillmätas viss betydelse
vid bedömningen av fostrets utvecklingsgrad. Uppgår kroppslängden till
minst 35 cm. bör fostret redovisas som barn.

Att en dödfödd således i vissa fall betraktas som ett barn leder till krav på
gravsättning eller eldbegängelse inom två månader efter födelsen (24 §

1 Riksdagen 1982183. 6 sami. Nr 5 y

SkU 1982/83:5 y

2

begravningskungörelsen 1963:540). I födelse- och dopboken antecknas bl. a.
uppgift om inkommet dödsbevis, jordfästning, eldbegängelse och/eller
gravsättning m. m. Gravsättning eller eldbegängelse av dödfödd får ske även
om graviditeten avbrutits före 28:e havandeskapsveckan. Förfarandet är då
frivilligt (23 a §) och några anteckningar i födelse- och dopboken föreskrivs
ej/

Enligt 1963 års namnlag (1963:521) förvärvade barnet vid födseln
automatiskt faderns eller moderns släktnamn (1 §). Förnamn skulle - om
barnet levde - ges till barnet inom sex månader från födseln (23 §). I
praktiken tillämpades bestämmelserna så att förnamn antecknades även för
barn som avlidit, om föräldrarna anmälde ett namn till pastor. Den
nuvarande namnlagen (1982:670) har enligt vad utskottet erfarit från
riksskatteverket inte föranlett någon ändrad praxis härvidlag.

Utskottet kan instämma i motionärernas syfte att förbättra de regler som
skall tillämpas i en så känslig situation som den här aktuella. Utskottet vill
inte heller bestrida att 28-veckorsgränsen i folkbokföringsförordningen i
vissa fall kan medföra effekter som kan kritiseras från olika utgångspunkter.
Med anledning av vad som anförs i motionen bör dock framhållas att ett
foster som visar något livstecken vid födseln alltid skall betraktas som ett
barn, även om det avlider efter kort tid. Denna regel gäller generellt och
således även vid kortare graviditeter än 28 veckor. Att även dödfödda som
uppnått ett visst utvecklingsstadium sedan gammalt i vissa hänseenden
jämställs med barn torde bl. a. sammanhänga med etiska bevekelsegrunder
men leder samtidigt till vissa krav från samhällets sida som kan vara påfrestande
för dem som berörs härav. Att ändra 28-veckorsgränsen, som har
tillkommit av praktiska skäl och med anledning av en rekommendation av
WHO, i den riktning som motionärerna förespråkar skulle medföra att
byråkratin kring de dödfödda barnen utökas utan att - såvitt utskottet kan
bedöma - några fördelar uppnås. Som framgår redan av vad som anförs i
motionen torde syftet med utredningskravet i väsentlig utsträckning kunna
tillgodoses på annat sätt än genom ändring av folkbokföringsreglerna, såsom
t. ex. redan skett genom regler om ett frivilligt begravningsförfarande för
dödfödda.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen i vad avser utredning om
ändringar av folkbokföringsreglerna.

Stockholm den 17 maj 1983

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1982/83:5 y

3

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), Olle Westberg (s)*, Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl
Björzén (m). Björn Molin (fp), Anita Johansson (s), Ewy Möller (m) och
Erkki Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

minab/gotab Stockholm 1983 75594