yttr 1982/83 sku4y y

Yttrande 1982/83:sku4y

SkU 1982/83:4 y

Skatteutskottets yttrande
1982/83:4 y

om kronofogdemyndigheterna och skatteförvaltningen

Civilutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över motionerna
1982/83:1609 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1982/83:2090 av Kerstin
Andersson (c) om kronofogdemyndigheterna samt motionerna 1982/83:2103
och 2104 av Inga-Britt Johansson och Lisbet Calner (båda s) om utbildningsinsatser
och rekryteringstjänster inom skatteförvaltningen. Skatteutskottet
får med anledning härav anföra följande.

Kronofogdemyndigheterna

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit ett förslagsanslag till
kronofogdemyndigheterna av 500 208 000 kr. för budgetåret 1983/84.
Anslaget har beräknats med utgångspunkt i länsstyrelsernas huvudförslag
som utgör ett pris- och löneomräknat anslag för budgetåret 1982/83 minskat
med 2 %. Enligt finansministern bör det vara möjligt att höja effektiviteten
genom sammanläggning av mindre distrikt, indragning av vissa distrikts
lokala arbetsgrupper och omfördelning av resurser från myndigheter med låg
arbetsbelastning till mer arbetstyngda.

I motion 1609 yrkas, med hänvisning till motion 1605, dels att riksdagen
uttalar att kronofogdemyndigheterna bör få ökade resurser för insatser mot
ekonomisk brottslighet, dels att det av regeringen föreslagna anslaget ökas
med 7 282 000 kr. I samma motion begärs vidare att riksdagen uttalar att
registreringen i exekutionsväsendets ADB-system bör utvidgas med ett
spaningsregister och ett konkurs- och näringsförbudsregister.

I motion 2090 begärs ett tillkännagivande av riksdagen att budgetpropositionens
förslag om indragning av kronofogdedistrikt, sammanläggning av
mindre distrikt och indragning av vissa distrikts lokala arbetsgrupper inte bör
aktualiseras. Sådana åtgärder skulle enligt motionären försvåra möjligheterna
att komma till rätta med ekonomisk brottslighet. I stället bör kronofogdemyndigheterna
finnas så nära företagen som möjligt för att kunna följa
deras verksamhet.

Inom utskottet råder inte några delade meningar om angelägenheten av att
kronofogdemyndigheterna erhåller tillräckliga medel för att sköta indrivningsverksamheten
effektivt. Detta gäller alldeles särskilt i nuvarande
ansträngda budgetläge med stora underskott.

I den mån besparingsåtgärder på indrivningsområdet över huvud taget
anses nödvändiga bör dessa enligt utskottets mening därför sättas in på ett
sådant sätt att det samlade indrivningsresultatet inte försämras. Befintliga
resurser bör - som finansministern framhåller - i första hand användas för att

1 Riksdagen 1982/83. 6 sami. Nr 4 y

SkU 1982/83:4 y

2

effektivisera indrivningen hos gäldenärer med stora restförda skatter.

Under senare år har genomförts en rad åtgärder i syfte att motverka
skattefusk och skatteundandragande och att förbättra uppbörden av skatter
och avgifter. Med hänsyn härtill och till vad utskottet i övrigt anfört anser
utskottet sig kunna biträda den i propositionen föreslagna anslagstilldelningen
och de övriga åtgärder som föreslås. Utskottet förutsätter dock att
regeringen uppmärksamt följer frågan om kronofogdemyndigheternas
anslagsbehov och resursanvändning. Med det sagda föreslår utskottet att
civilutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna 1609
yrkande 2 och 2090.

När det gäller yrkandet om ökade resurser till kronofogdemyndigheterna i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten får utskottet erinra om de
åtgärder som redovisas i propositionen inom detta område. Utskottet tänker
närmast på tillskapandet av arbetsgrupper med särskild ekonomisk och
exekutiv kompetens i vissa distrikt och den särskilda medelsanvisningen till
kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vidare vill
utskottet framhålla, liksom motionärerna själva gör i motion 1605, att denna
kamp förs av flera andra myndigheter, polis, åklagare och domstolar, som
också kan behöva extra resurser för att intensifiera kampen. Hur tillgängliga
resurser bör fördelas bör enligt utskottet övervägas i ett större sammanhang.
Det ligger inom uppdraget för kommissionen mot ekonomisk brottslighet att
överväga en lämplig resursfördelning mellan myndigheterna. Dessa överväganden
bör enligt utskottets mening avvaktas för att man skall få ett säkrare
underlag för en bedömning av hur mycket av resurserna som bör satsas på
kronofogdemyndigheterna. Mot denna bakgrund anser utskottet att civilutskottet
bör avstyrka motion 1609 yrkande 1.

Vad härefter gäller yrkandet i motion 1609 om en utökning av registerverksamheten
hos kronofogdemyndigheterna har frågan, som motionärerna
påpekat, tagits upp av skatteindrivningsutredningen. Utskottet har erfarit att
utredningen nyligen i en framställning till regeringen (finansdepartementet)
har anhållit om resurser för en särskild utredning på konsultbasis av sådana
registerfrågor som avses i motionen. Framställningen jämte en av utredningen
upprättad promemoria angående kronofogdarnas ADB-stöd vid registerforskning
kommer att remissbehandlas och därefter prövas av regeringen.
Någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet är därför enligt utskottet
inte påkallad. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att civilutskottet
bör avstyrka motion 1609 yrkande 3.

Skatteförvaltningen

Anslagstilldelningen för skatteförvaltningen behandlas i budgetpropositionen
bilaga 9 (finansdepartementet) såvitt avser de lokala skattemyndigheterna
och bilaga 15 (civildepartementet) avseende länsstyrelserna. De i
dessa propositionsbilagor föreslagna anslagen föranleder ingen erinran från

SkU 1982/83:4 y

3

utskottets sida. Utskottet föreslår därför att civilutskottet tillstyrker propositionen
i dessa delar.

I motion 2104 begärs en utredning för att skyndsamt kartlägga och
analysera behovet av särskilda rekryteringsresurser inom skatteförvaltningen.
Som skäl anförs att frånvaron av rekryteringstjänster inom skatteförvaltningen
kommit att utgöra ett problem, vilket hänger samman med den
otillräckliga bemanningen av granskningsorganisationen på senare tid.

Utskottet vill först erinra om att riksdagens revisorer tog upp samma fråga i
ett förslag under förra riksmötet. Revisorerna förordade att frågan om
inrättande av särskilda rekryteringstjänster skulle övervägas. I yttrande till
civilutskottet ställde sig skatteutskottet i princip positivt till förslaget (SkU
1982/83:1 y).

Enligt vad utskottet inhämtat från riksskatteverket är den uppkomna
situationen bl. a. orsakad av den ökade mängd rörelsedeklarationer under
senare år som har tagit stora granskningsresurser i anspråk på tjänstemannasidan.
Granskningen av enklare löntagardeklarationer, som tidigare
sysselsatt den personal under inskolning som placerats på de nämnda
tjänsterna, har i stor utsträckning måst skötas av fritidsgranskare. Den
knappa tilldelningen av nya tjänster för deklarationsgranskning - riksskatteverket
har särskilt pekat på att 160 tjänster som förutsatts i RSorganisationen
ej har inrättats - har följaktligen medfört en kraftig
minskning av dessa rekryteringstjänster.

Riksskatteverket har under åren 1979-1982 i yttranden till regeringen över
länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas anslagsframställningar
framhållit behovet av att lösa frågan om särskilda rekryteringsmedel för
skatteförvaltningen. Bl. a. för att få underlag för en bedömning av länens
årliga anslagsframställningar har man inom riksskatteverket nu påbörjat en
utredning avseende granskningsresurserna i första instans. Utredningen
syftar i första hand till att belysa granskningsorganisationens resursbehov
mot bakgrund av nuvarande förhållanden och med beaktande av RSreformens
målsättning beträffande tjänstemannagranskning och granskningsarbetets
inriktning.

Utskottet har förståelse för att det, i förhandenvarande budgetläge och
med den prioritering till rörelsesektorn vid resurstilldelningen som ansetts
nödvändig och som utskottet har ställt sig bakom, kan vara svårt att skapa
utrymme för de tjänster för granskning av enklare deklarationer som behövs
för en väl fungerande rekryteringsbas. Å andra sidan är det enligt utskottets
uppfattning angeläget att problemen med rekryteringen får en tillfredsställande
lösning. Det saknas således enligt utskottet inte skäl att verkställa den
av motionärerna begärda utredningen. Utskottet utgår emellertid från att
utredningen inom riksskatteverket kommer att ge underlag för bedömningen
av lämpliga åtgärder. Därtill kommer att regeringen genom riksskatteverkets
nyssnämnda remissyttranden redan har fått sin uppmärksamhet riktad på
problemet. Någon särskild framställning från riksdagens sida är därför enligt

SkU 1982/83:4 y

4

utskottet inte påkallad. På grund härav anser skatteutskottet att civilutskottet
bör avstyrka motion 2104.

Samma motionärer föreslår i motion 2103 en systematiserad försöksverksamhet
inom ramen för tilldelade resurser med handläggarutbildning för
assistentperSonal inom den lokala och regionala skatteförvaltningen.

Skatteutskottet vill härvid framhålla att befintliga resurser för utbildning
inom skatteförvaltningen bör användas till att ge den handläggande
personalen en så gedigen utbildning som möjligt inom skatteområdet.
Viktigt är också att den personal som får genomgå utbildningen är väl skickad
att tillgodogöra sig den.

Om dessa krav kan uppfyllas bör enligt utskottet inga hinder uppställas för
att låta assistentpersonal genomgå handläggarutbildningen. Enligt vad
utskottet inhämtat föreligger inte heller sådana hinder. Kursutbudet
avseende grundutbildningen inom skatteförvaltningen, som sker i länsstyrelsernas
regi, vänder sig förutom till nyanställd handläggande personal även till
annan personal på de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelsernas
skatteavdelningar som behöver dessa baskunskaper. Mot denna bakgrund
anser utskottet att det inte finns något behov att anordna den av
motionärerna föreslagna försöksverksamheten.

I sammanhanget vill utskottet dessutom erinra om att den tidigare nämnda
utredningen om granskningsresurserna i första instans också skall beakta
sambandet mellan å ena sidan bemanningsfrågoma och å andra sidan utbildningsfrågor,
personalutvecklingsfrågor och rekryteringsfrågor. Med det
sagda föreslår utskottet att civilutskottet avstyrker motion 2103.

Stockholm den 1 mars 1983

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c), Rune Carlstein (s), förste
vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)*, Olle Westberg (s)*, Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Egon Jacobsson (s),
Karl Björzén (m), Björn Molin (fp)*, Anita Johansson (s), Anna Lindh (s)*,
Ewy Möller (m) och Erkki Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.