yttr 1982/83 sfu1y y

Yttrande 1982/83:sfu1y

SfU 1982/83: ly

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1982/83:1 y

om riksdagens utskott (förslag 1981/82:22)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 6 maj 1982 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över dels skrivelse från talmanskonferensen
med överlämnande av ett från riksdagens utskottskommitté inkommet
betänkande om riksdagens utskott, förslag 1981/82:22, dels de med
anledning av förslaget väckta motionerna 1981/82:2533, 1981/82:2534,
1981/82:2535, 1981/82:2536,1981/82:2537 och 1982/83:19 dels ock de under
den allmänna motionstiden vid riksmötet 1981/82 väckta motionerna
1981/82:296, 1981/82:478, 1981/82:691 och 1981/82:1158.

Utskottet begränsar sitt yttrande till att avse de delar av förslaget som
berör ärendefördelningen mellan socialförsäkringsutskottet och socialutskottet
och de två motionerna 1981/82:2534 och 1981/82:2535 i de delar de
behandlar samma fråga.

Riksdagens utskottskommitté har i syfte att avlasta socialutskottet en del
av dess stora arbetsbörda föreslagit att beredningen av hälso- och sjukvårdsärenden
överflyttas till socialförsäkringsutskottet. Utskottskommittén har
därvid bl. a. framhållit att hälso- och sjukvårdsärendena har ett nära
samband med socialförsäkringsutskottets centrala beredningsområde, den
allmänna försäkringen.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att en utgångspunkt vid övervägandena
av enkammarriksdagens utskottsorganisation var att arbetsbelastningen
borde vara jämn mellan de olika utskotten.

Grundlagberedningen förutsåg i sitt betänkande SOU 1969:12, Ny
utskottsorganisation, att något statiskt förhållande vad gällde arbetsbördan
knappast skulle råda. Beredningen anförde härom: ”De problemkomplex
som står i den politiska diskussionens mitt växlar från tid till annan i takt med
samhällsväxlingen. I belysning härav ter det sig angeläget att utskottsorganisationen
lätt kan anpassas till olika ärendegruppers växlande omfattning
och svårighetsgrad.”

Mot denna bakgrund föreslog beredningen att regleringen av utskottets
ämnesområde skulle tas in, inte i grundlag, utan i författning som utan
dröjsmål kan ändras av riksdagen.

Konstitutionsutskottet (KU 1970:48) underströk beträffande utskottets
arbetsuppgifter att det givetvis inte kunde bli fråga om att nu anta en för
framtiden fast och bestämd ordning. Utvecklingen borde följas med
uppmärksamhet och initiativ tas till erforderliga jämkningar i arbetsfördelningen.
En av förtjänsterna med det nya systemet var just att det var mer
flexibelt än det dittillsvarande.

1 Riksdagen 1982/83. 11 sami. Nr 1 y

SfU 1982/83: ly

2

Systemet har numera varit i funktion mer än tio år. Såsom påtalats av
riksdagens utskottskommitté har under denna tid endast några detaljändringar
i utskottens ämnesområden genomförts.

För socialförsäkringsutskottets del har grundlagberedningens uttalande
om att de problemkomplex som står i de politiska diskussionernas mitt växlat
från tid till annan i takt med samhällsväxlingen i hög grad haft aktualitet. I
slutet av 1960-talet kunde förutses en rad reformer som skulle väl fylla
socialförsäkringsutskottets andel av arbetsbördan i riksdagen. 1970-talets
första hälft präglades av en intensiv reformperiod inom hela socialförsäkringsområdet.
Bilden förändrades radikalt i slutet av decenniet, och
socialförsäkringsutskottets arbetsbörda blev då måttlig. Periodvis har
utskottett. o. m. haft en låg arbetsbörda. De senaste två åren då besparingar
gjorts inom området har emellertid arbetsbördan ökat och även varit bättre
utjämnad över året. Någon ny intensiv reformperiod kan - mot bakgrund av
det ekonomiska läget - inte f. n. förutses. Utskottet skulle därför, såsom
också kommittén bedömt det, i och för sig kunna överta ytterligare
ämnesområden för beredning och därmed avlasta något annat utskott med
stor arbetsbörda.

Vid bedömningen av vilket eller vilka ytterligare ämnesområden som
skulle kunnas tillföras SfU har utskottets presidium vid underhandskontakter
med företrädare för kommittén pekat på hälso- och sjukvården. Att detta
ämnesområde skulle lämpa sig för SfU har främst motiverats av sakliga skäl,
något som kommittén inte närmare utvecklat.

Den nya utskottsorganisationen bygger på systemet med fackutskott, dvs.
att alla frågor inom ett ämnesområde, vare sig det gäller lagstiftning,
utgiftsanslag eller något annat, i princip skall beredas av samma utskott.

Hälso- och sjukvården är främst en landstingskommunal fråga, och den
statliga regleringen har successivt minskat. I och med den nyligen antagna
nya hälso- och sjukvårdslagen har landstingens självständighet när det gäller
hälso- och sjukvården klart markerats. Utskottet vill dock peka på ett viktigt
samband mellan staten och landstingen, nämligen när det gäller finansieringen
av verksamheten.

Sedan den s. k. 7-kronorsreformen infördes år 1970 transfereras årligen en
avsevärd summa pengar (innevarande år ca 6,5 miljarder kronor) från
socialförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Storleken av transfereringarna
bestäms genom överenskommelser mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen
för tvåårsperioder. Överenskommelserna underställs riksdagen.
De propositioner där överenskommelserna finns intagna hänvisas regelmässigt
till SfU, liksom frågor i övrigt inom sjuk- och hälsovårds-, tandvårds- och
läkemedelsområdet som har samband med det ekonomiska stödet från
försäkringen. I överenskommelserna har funnits preciserade anvisningar för
hur de transfererade medlen skall användas, och de har därmed i hög grad
blivit styrande för inriktningen av hälso- och sjukvården. Som exempel kan
nämnas att utvecklingen från sluten till öppen sjukvård i hög grad finansiellt

SfU 1982/83: ly

3

möjliggjorts genom transfereringar från socialförsäkringen. Andra exempel
på transfereringarnas betydelse är prioriteringen av långtidssjukvården och
den förebyggande vården och utbyggnaden av hjälpmedelsområdet. Frågor
om den offentliga sjuk- och tandvårdens prioritering i förhållande till privat
vård är vidare i hög grad en fråga om vilket stöd verksamheten får från
socialförsäkringen. Också handikappstödet inom sjukvårdsområdet har ett
direkt samband med i vilken grad försäkringen bidrar till finansieringen.
Läkemedelsområdet är ett annat exempel på att bidragen från socialförsäkringen
innebär en ekonomisk styrning av utvecklingen. Ärenden inom dessa
områden har under senare år successivt flyttats från SoU till SfU. Någon helt
klar gränsdragning vid ärendefördelningen finns inte längre, något som
ibland vållat problem.

Det kan tilläggas att avsikten är att pröva om nuvarande statsbidrag till den
psykiatriska vården kan inrymmas - helt eller delvis - i ersättningen från
socialförsäkringen. Vidare föreligger ett utredningsförslag om en överflyttning
av administrationen av sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen med ett
bibehållande av finansieringen från försäkringen.

Socialförsäkringsutskottet gör den bedömningen att den nya hälso- och
sjukvårdslagstiftningen - som är en ramlagstiftning utan detaljregleringar -medför att frågor som har anknytning till socialförsäkringen får ökad tyngd
vad gäller riksdagens behandling av hälso- och sjukvårdsärenden.

I motion 2535 av Göran Karlsson m. fl. yrkas - såvitt nu är i fråga - avslag
på kommitténs förslag om en överflyttning av beredningen av ärenden
rörande hälso- och sjukvård till socialförsäkringsutskottet. Motionärerna
anser principiellt att en överflyttning av ärenden från ett utskott till ett annat
inte får ske om detta skulle vara till nackdel för behandlingen av de
överflyttade eller de kvarvarande ärendena. Den omständigheten att ett
annat utskott lider av arbetsbrist kan inte - anför motionärerna - vara ett
tillräckligt skäl för att rubba den principen. Motionärerna erinrar om att den
sammanslagning som på sin tid skedde av gamla socialstyrelsen och
medicinalstyrelsen grundade sig på att det fanns starka skäl som talade för en
integration av den sociala och medicinska sektorn och att erfarenheterna har
visat att sammanslagningen varit av stort värde för båda sektorerna.
Självfallet finns, anför motionärerna, minst lika starka skäl som talar för att
de sociala och medicinska frågorna i riksdagen skall behandlas i samma
utskott. Karin Israelsson m. fl. ansluter sig i motion 1981/82:2534 helt till den
nämnda bedömningen.

Socialförsäkringsutskottet vill inte på något sätt förringa det samband som
finns mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och som påtalats i
motionerna. Detta samband var ju också på sin tid en bidragande orsak till att
frågorna sammanfördes till socialutskottet.

Utskottet har emellertid ovan velat peka på ett annat samband som
successivt förstärkts sedan utskottsorganisationen tillkom och som inte
tydligt klargjorts vare sig i utskottskommitténs förslag eller i motionerna,

SfU 1982/83: ly

4

nämligen att det faller inom socialförsäkringsutskottets beredningsområde
att bestämma statens ekonomiska bidrag till såväl offentlig som privat vård.
Oavsett om en överflyttning sker eller ej kommer det därför fortsättningsvis
att finnas frågor inom hälso- och sjukvården som griper in i såväl
socialutskottets som socialförsäkringsutskottets beredningsområde. Ställningstagandet
till vilket utskott som ligger närmast till hands att bereda hälsooch
sjukvårdsfrågor blir då beroende av vilken tyngd som skall tillmätas
sjukförsäkringens ekonomiska samband med hälso- och sjukvården i
förhållande till sambandet mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Socialförsäkringsutskottet delar uppfattningen i motion 2535 att en
överflyttning av ärenden inte bör ske enbart från utgångspunkten att ett
utskott lider av arbetsbrist om det är till nackdel för beredningen. Utskottet
är övertygat om att kommitténs förslag inte heller motiveras av sådana
överväganden utan från utgångspunkten att det också kan finnas fördelar att
samma utskott behandlar såväl ekonomiskt stöd som sakinnehållet när det
gäller hälso- och sjukvårdsfrågorna. Det förhållandet att socialförsäkringsutskottet
har en relativt måttlig arbetsbörda i förhållande till en del andra
utskott innebär framför allt att utskottet har möjlighet att avlasta ett
arbetstyngt utskott och inte att utskottet lider av arbetsbrist.

Mot den angivna bakgrunden är utskottet berett att, om riksdagen
bedömer det lämpligt, åta sig beredningen av hälso- och sjukvårdsärenden i
enlighet med vad som föreslagits av riksdagens utskottskommitté. En
förutsättning härför är dock att utskottets kansli tillförs ytterligare en
handläggartjänst, lämpligen genom en överflyttning av en sådan tjänst från
socialutskottet.

Stockholm den 26 oktober 1982

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Gösta
Andersson (c), Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s),
Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark
(m), Karin Israelsson (c), Karin Nordlander (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s)
och Gunhild Bolander (c).

SfU 1982/83: ly

5

Avvikande meningar

1. beträffande proportionell utskottspresentation av Karin Nordlander
(vpk), som anför:

Partiernas deltagande på lika villkor i utskottens arbete är av grundläggande
betydelse. Utskottet borde därför i sitt yttrande över förslag
1981/82:22 om riksdagens utskott tagit ställning till och biträtt förslagen i
motionerna 1981/82:296 och 1981/82:2537 om partirepresentationen i
riksdagsutskotten.

2. beträffande överflyttning av ärenden rörande hälso- och sjukvården av
Karin Israelsson (c), som anför:

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande till konstitutionsutskottet
över kommittéförslaget rörande utskottsarbetet att utskottet är berett att
överta ärendeområdet hälso- och sjukvård från socialutskottet.

Då arbetsbelastningen i socialförsäkringsutskottet varierar är detta inte
anledning nog att nu överta arbetsuppgifter från ett mera arbetstyngt utskott.
Hälso- och sjukvårdsområdet knyts f. n. alltmera till kommunernas socialtjänst.
Det är då olyckligt att dela dessa frågor på två utskott.

Jag anser därför att hälso- och sjukvårdsfrågorna även i fortsättningen
skall handläggas av socialutskottet.