yttr 1982/83 nu5y y

Yttrande 1982/83:nu5y

NU 1982/83:5 y

Näringsutskottets yttrande
1982/83:5 y

om konsumentverksamheten vid länsstyrelserna

Till civilutskottet

Civilutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1982/83:100 bilaga 15 (civildepartementet) såvitt rör frågan om
den regionala konsumentpolitiska verksamheten jämte motion 1982/83:1661
av Sigrid Danielsson (c) och Karl-Eric Norrby (c). I motionen hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om att länsstyrelserna tilldelas ekonomiska
resurser för att bedriva konsumentverksamhet. Motiveringen för
yrkandet finns i motion 1982/83:1660, som har hänvisats till näringsutskottet.
I denna motion hemställs att riksdagen anhåller om (1) att länsstyrelserna
bibehåller nuvarande antal hemkonsulenttjänster oförändrat och att vakanserna
återbesätts, (2) att konsumentverksamheten ges en naturlig förankring
i länsstyrelsen.

Näringsutskottet låter sitt yttrande omfatta även motion 1982/83:1660 och
överlämnar - under förutsättning av civilutskottets medgivande - denna till
civilutskottet för en samlad behandling av frågan om ekonomiska resurser
och organisation för länsstyrelsernas konsumentverksamhet.

Under förra riksmötet behandlade näringsutskottet detta ämne dels i
yttrande (NU 1981/82:1 y) till civilutskottet över en motion om indragning av
tjänsterna för regionala hemkonsulenter, dels i betänkande (NU 1981/82:47)
över 1982 års budgetproposition i vad avsåg anslag till konsumentverket
m. m. I yttrandet lämnades utförliga uppgifter om hemkonsulentorganisationen,
vars omfattning och verksamhet är föremål för de här aktuella
motionerna. Till den redogörelsen och till redogörelsen i det nämnda
betänkandet hänvisar näringsutskottet nu.

Som där framgår finns 39 hemkonsulenttjänster inrättade - i ett län tre och
i 13 län två tjänster samt i vart och ett av de övriga tio länen en tjänst. Antalet
tjänster som uppehålls f. n. är emellertid, huvudsakligen på grund av
vakantsättningar, endast 30,5. Vakantsättningarna har motiverats med
behovet att göra besparingar. I varje län finns alltjämt minst en hemkonsulent
i funktion.

Motionärerna påpekar att den kommunala konsumentverksamheten inte
är fullt utbredd och att den mångenstädes har knappa resurser. De nämner
hemkonsulenternas arbetsuppgifter och betonar att sådana insatser som det
är fråga om är viktiga bl. a. för unga och ekonomiskt svaga konsumenter.
Tillräckliga resurser måste finnas för verksamheten, anför motionärerna.
Antalet tjänster måste bevaras och vakanta tjänster återbesättas. Enligt
motionärernas uppfattning behövs en regional konsumentverksamhet även

1 Riksdagen 1982/83. 17 sami. Nr 5 y

NU 1982/83:5 y

2

sedan den kommunala konsumentverksamheten har blivit fullt utbyggd. En
naturlig förankring i länsstyrelsen krävs, sägs det vidare i motionen, för att
resurserna skall kunna utnyttjas på bästa sätt.

Näringsutskottet vill fästa uppmärksamheten på konsumentverkets
remissyttrande över länsstyrelsernas anslagsframställningar, vilket refereras
i propositionen (bil. 15 s. 26). Konsumentverket motsätter sig där en
ytterligare indragning (vakantsättning) av hemkonsulenttjänster. Behovet
av en samlad bedömning av det regionala resursbehovet understryks.
Konsumentverket föreslår att länsstyrelserna skall åläggas skyldighet att
samråda med verket beträffande alla planerade personella förändringar
inom verksamhetsområdet. Frågan om hemkonsulenternas organisatoriska
inplacering bör enligt verket avgöras med det snaraste.

Den förra regeringens uppfattning i ämnet kom till uttryck i det svar som
kommunminister Karl Boo i maj 1982 (RD 1981/82:147 s. 11) lämnade på en
fråga (1981/82:365) om hemkonsulenternas framtida verksamhet. Regeringen
ser positivt på den verksamhet som hemkonsulenterna bedriver och har
inte rekommenderat någon begränsning av den, sade statsrådet. Länsstyrelsernas
mångskiftande verksamhet och de olikheter som finns mellan länen
har gjort det lämpligt att prioriteringarna får göras av de enskilda
länsstyrelserna, anfördes det vidare i svaret. Regeringen följde kontinuerligt
effekterna av detta prioriteringsarbete och kunde vidta åtgärder om så
behövdes.

Ett nytt initiativ som har betydelse i sammanhanget är den nuvarande
regeringens beslut nyligen att en kommitté skall tillkallas för en översyn av
konsumentpolitiken (dir. 1983:15). Som en fråga av mer allmänt intresse
anges i direktiven förhållandet mellan å ena sidan de statliga centrala och
regionala insatserna på konsumentområdet och å andra sidan de kommunala.
Kommittén bör, heter det, inom ramen för den offentliga sektorns
totala resurser för konsumentpolitiken kunna pröva om förhållandet mellan
insatserna på de olika nivåerna är det bästa eller om förändringar är
påkallade. Härvid skall en utgångspunkt vara att konsumentpolitiken måste
ha en lokal förankring i kommunerna.

Det bör observeras att länsstyrelserna inte genom vakantsättning av
hemkonsulenttjänster befrias från sitt åliggande enligt länsstyrelseinstruktionen
(1971:460) att ta befattning med den konsumentpolitiska verksamheten.
Detta framhölls också av kommunminister Boo i hans frågesvar. Som
framgår av de nyss refererade kommittédirektiven kan omfattningen och
organisationen av den regionala konsumentverksamheten väntas bli prövad
vid den förestående översynen av konsumentpolitiken. Detta finner utskottet
värdefullt. I avvaktan på eventuella nya riktlinjer på området gäller
givetvis de som statsmakterna förut har fastställt (prop. 1978/79:57, NU
1978/79:22, rskr 1978/79:177). Det är enligt näringsutskottets mening
angeläget att den befintliga hemkonsulentorganisationen inte nu bryts ned
genom en rad regionala beslut. Näringsutskottet ställde sig hösten 1981

NU 1982/83:5 y

3

bakom konsumentverkets då framställda begäran att statsmakterna inte
skulle ta ställning till förslag om hemkonsulentorganisationen förrän en
samlad bedömning hade gjorts av vilka regionala resurser som behövdes på
det konsumentpolitiska området. I konsekvens med detta ställningstagande
ansluter sig utskottet nu, när en sådan samlad bedömning förestår, till
konsumentverkets i det föregående refererade förslag om viss samrådsskyldighet
för länsstyrelserna gentemot verket.

Med var här sagts anser näringsutskottet de båda yrkandena i motion
1982/83:1660 bli besvarade. Utskottet räknar med att civilutskottet prövar
yrkandet i motion 1982/83:1661 med utgångspunkt i vad näringsutskottet har
anfört.

Stockholm den 17 mars 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Rune Jonsson (s), Sten
Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg
(m), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m),
Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Sylvia Pettersson
(s) och Hugo Bergdahl (fp).

Avvikande mening

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att den avslutande del av yttrandet som börjar med ”Det bör”
och slutar med ”har anfört” bort ha följande lydelse:

Såsom framhölls när näringsutskottet behandlade detta ämne hösten 1981
fyller hemkonsulentorganisationen numera inte någon väsentlig funktion.
Efter den utbyggnad av kommunernas konsumentservice som har skett är det
stor risk för att de statliga regionala insatserna innebär en dubblering, som
det särskilt i dagens statsfinansiella läge finns allvarliga invändningar mot.
Den successiva neddragning av hemkonsulentorganisationen som länsstyrelserna
genomför är mot denna bakgrund naturlig. Enligt näringsutskottets
uppfattning bör riksdagen emellertid vid prövningen av frågan om anslag till
länsstyrelserna ta initiativ till en mera konsekvent politik på detta område.
Näringsutskottet räknar med att detta blir en av utgångspunkterna för
civilutskottets beredning av regeringens här aktuella förslag. De tre
motionsyrkandena avstyrks med vad här har sagts.

minab/gotab Stockholm 1983 75024