yttr 1982/83 nu2y y

Yttrande 1982/83:nu2y

NU 1982/83:2 y

Näringsutskottets yttrande
1982/83:2 y

över riksdagens utskottskommittés betänkande om riksdagens
utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
riksdagens utskottskommittés betänkande Riksdagens utskott (förslag
1981/82:22) jämte dels sex följdmotioner, dels fyra motioner från allmänna
motionstiden år 1982. Näringsutskottet får anföra följande.

Kommittén anger som sitt helhetsintryck att utskottsorganisationen i
huvudsak fungerar tillfredsställande. I konsekvens härmed föreslår den
ingen ändring av de nuvarande utskottens antal och huvudinriktning.
Näringsutskottet anser detta ställningstagande vara välgrundat. Det finns
enligt näringsutskottets mening inte fog för någon omprövning av de
allmänna principerna för arbetsfördelningen mellan utskotten.

I motion 1981/82:478 av Anders Gernandt (c) föreslås åtgärder för att
tillföra riksdagen ett nytt utskott för handläggning av teknikärenden. Som ett
uppslag nämner motionären att tekniska och näringspolitiska ärenden skulle
kunna delas upp på ett sådant ”teknikutskott” och ett näringsutskott för rena
näringslivsfrågor.

Näringsutskottet delar motionärens uppfattning att riksdagen bör ägna
stor uppmärksamhet åt naturvetenskapliga och tekniska frågor. Detta kan
och bör emellertid i första hand ske i de sammanhang där frågor av denna art
nu aktualiseras. Inte bara näringsutskottet utan också flera andra utskott
engageras i sådana frågor, något som kan betraktas som värdefullt. Den
nuvarande utskottsorganisationen ger inte utan stora förändringar utrymme
för inrättande av ett teknikutskott. Näringsutskottet avstyrker med hänvisning
till det sagda motion 1981/82:478.

I avsnittet om utskottens antal förordar kommittén att riksdagen skall
utnyttja de legala möjligheterna att inrätta sammansatta och särskilda
utskott. Som exempel på ärenden som skulle kunna behandlas i sådana
utskott nämner kommittén i första hand kommande regeringsförslag på
dataområdet.

Att riksdagen under enkammarperioden har avstått från att inrätta
sammansatta och särskilda utskott ser näringsutskottet som ett belägg för att
den indelning på fackområden som den nuvarande utskottsorganisationen
representerar har genomförts på ett i huvudsak framgångsrikt sätt. Det är
visserligen lätt att ange exempel på ärenden som spänner över flera av de
etablerade fackområdena och därför inte får en så samlad behandling i
1 Riksdagen 1982183. 17 sami. Nr 2 y

NU 1982/83:2 y

2

riksdagen som om de varit att hänföra till ett enda utskott. Näringsutskottet
ser dock inte inrättande av sammansatta eller särskilda utskott som en
lämplig lösning på detta problem. Erfarenheten torde nämligen visa att
förutsättningarna för arbetet i sådana tillfälligt sammansatta beredningsorgan
är sämre än de som råder för det reguljära utskottsarbetet. Ett fritt och
konstruktivt meningsutbyte torde väsentligt lättare komma till stånd i ett
permanent organ med en viss kontinuitet i arbetet och en kärna av
regelbundet deltagande ledamöter. Om ett ständigt utskott får lämna ifrån
sig särskilt viktiga uppgifter på sitt beredningsområde till ett tillfälligt organ
kan detta upplevas som otillfredsställande. Därtill kommer praktiska
problem, bl. a. vad gäller konkurrensen om sammanträdestider vid de få
tillfällen som står till buds under riksdagens arbetsvecka och vad gäller
organisationen av kansliarbetet. Det sagda utesluter inte att två eller flera
utskott med fördel kan anordna gemensamma sammankomster i informativt
syfte. Näringsutskottet och försvarsutskottet har utnyttjat denna möjlighet.

I fråga om ärendefördelningen mellan utskotten föreslår kommittén två
ändringar som berör näringsutskottet. Från detta utskott skulle till civilutskottet
överföras energifrågor och till lagutskottet ”vissa propositioner på
konsumenträttens område”.

Energifrågor - ett ämnesområde som inte säskilt nämns i tilläggsbestämmelserna
till riksdagsordningen - bereds nu i huvudsak av näringsutskottet
och civilutskottet. Civilutskottets andel av dessa frågor bestäms väsentligen
av dess ansvar för bostadsfrågor och för frågor rörande den fysiska
riksplaneringen. Fördelningen har, som kommittén konstaterar, genomförts
”på ett praktiskt och smidigt sätt”. Några meningsskiljaktigheter om i vilken
utsträckning propositioner och motioner i energifrågor skall hänvisas till det
ena eller det andra utskottet brukar numera aldrig förekomma.

Kommittén framhåller att begreppet ”energifrågor” inte är helt entydigt
utan snarare något oklart till sin omfattning. Den utgår från att de berörda
utskotten i samförstånd skall kunna lösa eventuellt uppkommande fördelningsproblem.

Näringsutskottet finner det vara en svaghet i kommitténs betänkande att
arten av de energifrågor som föreslås bli överflyttade till civilutskottet inte
har studerats närmare. En genomgång av de energifrågor som enligt
nuvarande praxis handläggs av näringsutskottet visar otvetydigt att dessa
väsentligen är sådana som gäller energiproduktionen och villkoren för denna
och följaktligen har starkt samband med det komplex av industrifrågor som
intar den centrala platsen inom näringsutskottets beredningsområde. Energipolitikens
inriktning på ökat utnyttjande av olika slags - företrädesvis
inhemska - alternativa energikällor markerar ytterligare detta förhållande.
Det kan också erinras om att det statsråd som svarar för energifrågor har sin
placering inom industridepartementet, såsom periodvis har varit fallet även

NU 1982/83:2 y

'3

tidigare. Forskning och utveckling inom energiområdet står i nära förbindelse
med teknisk forskning och utveckling i övrigt, ett ämnesområde som
behandlas av näringsutskottet.

Kommittén tycks inte ha tänkt sig att de ärenden hos näringsutskottet som
kan sägas gälla energifrågor restlöst skulle föras över till civilutskottet. En
ändrad gränsdragning inom detta ämnesområde enligt kommitténs intentioner
skulle emellertid vara svår att genomföra på ett rationellt sätt. Den skulle
bl. a. medföra att det inte sällan skulle bli aktuellt med yttranden från
näringsutskottet till civilutskottet, något som skulle göra handläggningen
mera tidskrävande och komplicerad.

Näringsutskottet finner det mot här angiven bakgrund angeläget att de
gällande principerna för beredningen av energifrågor bibehålls och att
ärenden på detta område alltså även fortsättningsvis hänvisas till näringsutskottet
i nuvarande omfattning.

Förslaget att lagutskottet skall överta beredningen av ”vissa propositioner
på konsumenträttens område” - vilket förslag får förutsättas avse även
fristående motioner i motsvarande ämnen - ger, såsom det har utformats,
anledning till betydelsefulla invändningar av principiell natur.

Av tilläggsbestämmelsen 4.6.5 till riksdagsordningen och förarbetena till
denna framgår klart att lagutskottet är avsett för lagstiftningsärenden av
civilrättslig (privaträttslig) beskaffenhet. Kännetecknande för de lagar -exemplifierade med marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen och inkassolagen
- som enligt kommittén bör behandlas inte av näringsutskottet utan av
lagutskottet är att de väsentligen eller helt tillhör en annan kategori,
nämligen näringsrättslig lagstiftning av offentligrättslig natur. Det bör
särskilt påpekas att marknadsföringslagen - vilken tillhör handelsdepartementets
område - inte innehåller några bestämmelser som reglerar
rättsförhållandet mellan enskilda parter utan uteslutande regler som anger
krav från samhällets sida på vissa näringsutövare och sanktioner för den
händelse dessa krav inte uppfylls. De nu berörda lagarna skiljer sig sålunda
klart från den konsumenträttsliga lagstiftning, t. ex. konsumentköplagen,
som är av övervägande civilrättslig karaktär och nu hänförs till lagutskottet.

En första slutsats blir alltså att en sådan överflyttning av konsumenträttslig
lagstiftning till lagutskottet som kommittén föreslår kräver ändring i den
tilläggsbestämmelse till riksdagsordningen som reglerar lagutskottets ämnesområde.

Förslaget beträffande den konsumenträttsliga lagstiftningen bör vidare
ställas i relation till de principer för arbetsfördelningen mellan lagutskottet
och fackutskotten som har kommit till uttryck i förarbetena och sedermera
tillämpats i praktiken.

I proposition 1970:40, som låg till grund för den nuvarande utskottsorganisationen,
diskuterades (s. 92 f.) vilka civilrättsliga lagstiftningsärenden
som borde hänvisas till ett lagutskott. Utvecklingen borde, anfördes det, gå i

NU 1982/83:2 y

4

riktning mot integration av lagstiftningen med övriga uppgifter inom ett
sakområde. Delvis finge sådana faktorer som en lags starkare eller svagare
anknytning till ett visst sakområde och dess karaktär av specialreglering fälla
utslaget. Är en lagstiftningsprodukt ett instrument - kanske ett av flera - för
att genomföra en bestämd politik från statens sida, torde skälen för
beredning i fackutskott ofta väga över, sades det i detta sammanhang.

Ämnet behandlades också i konstitutionsutskottets utlåtande (KU
1970:48) angående riksdagsstadga för enkammarriksdagen. Med anledning
av en motion som tog upp principfrågan om ärendefördelningen mellan
lagutskottet och fackutskotten anförde konstitutionsutskottet följande
(s. 5):

Motionärerna framhåller att lagutskottet utgör ett undantag från fackutskottsprincipen
och att ärenden i händelse av tvekan bör hänvisas till
fackutskott och inte till lagutskottet. Detta synsätt överensstämmer helt med
grundlagberedningens. Även utskottet ansluter sig till det. Några särskilda
ändringar i stadgeutkastet syns inte erforderliga för att markera detta.

Marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen är typiska exempel på vad
som i den refererade propositionen kallas ”instrument för att genomföra
en bestämd politik från statens sida”. Dessa lagar utgör en betydelsefull
grundval för konsumentverkets verksamhet. Systemet med riktlinjer som
utfärdas av konsumentverket markerar detta än mer. När det gäller att
tillgodose ett visst konsumentpolitiskt syfte står valet ofta mellan lagstiftning
och andra åtgärder, såsom förstärkta insatser på basis av redan befintliga
lagbestämmelser.

En andra slutsats blir således att det skulle vara opraktiskt och strida mot
grunderna för utskottsorganisationen om de berörda lagstiftningsfrågorna
skulle beredas av ett annat utskott än det som har hand om frågor om anslag
till och riktlinjer i övrigt för den konsumentpolitiska verksamheten. Om
dessa lagstiftningsfrågor flyttas till annat utskott än näringsutskottet bör
överflyttningen följaktligen omfatta även motsvarande anslagsfrågor etc. De
tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen som gäller näringsutskottet och det
mottagande utskottet bör därvid ändras i enlighet med den nya ärendefördelningen.
Näringsutskottet återkommer i det följande till frågan om en
sådan överflyttning av ärenden som här nämnts.

Den nuvarande regeringen har fattat principbeslut om en departementsreform
som bl. a. innebär att handelsdepartementet slopas och dess ärenden
fördelas på flera andra departement. Regeringen har föregripit den nya
organisationen genom ett antal förordnanden för statsråd enligt 7 kap. 5 §
regeringsformen. Inom riksdagen är handelsdepartementets ärenden redan
tidigare uppdelade på flera olika utskott, av vilka näringsutskottet har den
största delen. Handelsdepartementets avskaffande synes inte i sig böra
föranleda någon egentlig förändring av ärendefördelningen mellan utskotten.
Näringsutskottet noterar emellertid att två mindre ärendegrupper
naturligen överförs från näringsutskottet till annat utskott om regeringens

NU 1982/83:2 y

5

intentioner fullföljs. Det gäller dels lotterifrågor, dels frågor om turism.
Ingendera av dessa ärendegrupper nämns särskilt i tilläggsbestämmelserna
till riksdagsordningen. Om, såsom är att vänta, hithörande anslagsfrågor
överförs till utbildningsdepartementet (kultursektorn) resp. jordbruksdepartementet
synes det naturligt att de bereds av samma utskott som bereder
angränsande anslagsfrågor och att andra ärenden rörande lotterier och
turism liksom hittills behandlas av det utskott som bereder anslagsfrågorna.

Näringsutskottets verksamhet har under de senaste åren präglats av en stor
arbetsbelastning under vårmånaderna. En viktig omständighet i detta
sammanhang är att de ärenden - främst avseende frågor som sammanhänger
med krisförhållanden inom industrin samt energifrågor - som har varit
kvantitativt dominerande under dessa år till största delen har gällt akuta
problem och således inte medgett uppskov med behandlingen från vår till
höst.

Vid den nya mandatperiodens början har näringsutskottet diskuterat sina
arbetsformer med sikte på att åstadkomma en rationalisering av arbetet.
Detta gäller bl. a. genomförandet av hearings, som på senare tid har varit ett
tidskrävande inslag i verksamheten.

Det kan vid en samlad bedömning te sig angeläget att näringsutskottets
beredningsområde minskas utöver vad som kan bli fallet genom de mindre
ändringar till följd av departementsreformen som har förutskickats i det
föregående. Enligt utskottets mening bör då ärendegruppen konsumentfrågor-
dvs. inte bara lagstiftningsfrågor utan även motsvarande anslagsfrågor
etc. - flyttas till annat utskott. Detta skulle medföra en väsentlig minskning
av näringsutskottets arbetsbörda. Näringsutskottet förutsätter att, om
konstitutionsutskottet avser att föreslå en sådan förändring, tillfälle ges
näringsutskottet att lämna synpunkter på den närmare avgränsningen av
denna ärendegrupp. Regeringens fördelning av ärenden som hittills har
handlagts av handelsdepartementets enhet för inrikes handel kan ha intresse
i detta sammanhang.

Näringsutskottet vill betona att det vid en omfördelning av ärenden mellan
utskotten är betydelsefullt att de nya beredningsområdena bestäms så att
antalet praktiska gränsdragningsproblem blir så ringa som möjligt. Med
hänsyn till skillnaderna mellan olika ärenden i fråga om krav på utredningsarbete
i utskottens regi kan det också vara viktigt att ta hänsyn till hur en
förändring kan väntas påverka arbetsbelastningen under skilda tider på året
för de berörda utskottskansliema.

NU 1982/83:2 y

6

Till sist vill näringsutskottet beträffande motion 1981/82:691 om kallelse
till sammanträde med riksdagens utskott anmäla att utskottet inte för sin
egen del finner att det skulle medföra praktiska nackdelar om den nuvarande
tidningsannonseringen av utskottssammanträden upphör.

Stockholm den 9 november 1982

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s), Erik
Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson
(m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m),
Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Sivert
Andersson (s) och Ivar Franzén (c).