yttr 1982/83 lu1y y

Yttrande 1982/83:lu1y

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan. 

LU 1982/83: ly

Lagutskottets yttrande
1982/83:1 y

om riksdagens utskott (förslag 1981/82:22)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig
över

dels skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av ett från
riksdagens utskottskommitté inkommet betänkande om riksdagens utskott
(Förs. 1981/82:22),

dels de med anledning av skrivelsen väckta motionerna 1981/82:2533-2537
och 1982/83:19,

dels de under den allmänna motionstiden 1982 väckta motionerna
1981/82:296, 1981/82:478, 1981/82:691 och 1981/82:1158.

Lagutskottet har beslutat att begränsa sitt yttrande till de delar av förslaget
som berör lagutskottets arbetsbörda och beredningsområde. Vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet har framfört avvikande mening och
därvid hävdat att utskottet i sitt yttrande även bör ta ställning till och
tillstyrka förslagen i motionerna 1981/82:296 och 1981/82:2537 om partsrepresentation
i riksdagsutskotten.

Lagutskottet vill med anledning av utskottskommitténs förslag anföra
följande.

Utskottskommittén konstaterar (s. 35) att lagutskottets arbetsbörda måste
anses tämligen begränsad jämfört med andra utskotts. Å andra sidan är enligt
kommittén de ärenden som ankommer på lagutskottet ibland tunga och
tidskrävande såsom då det är fråga om större och kanske tekniskt invecklade
lagförslag. Kommittén anser det därför knappast möjligt att överföra
lagutskottets ärenden till justitieutskottet vilket diskuterats under utredningsarbetet.
I stället föreslår kommittén (s. 36) att vissa lagstiftningsärenden
som ankommer på näringsutskottet överförs till lagutskottet. Det gäller
bl. a. frågor om avtalsvillkorslagen, marknadsföringslagen och lagstiftningen
om inkassoverksamhet. Kommittén har inte funnit några bärande skäl för att
dessa ärenden skall ligga kvar hos näringsutskottet. Kommittén konstaterar
vidare att lagutskottet skiljer sig från övriga utskott så till vida att utskottet
praktiskt taget inte har några anslagsfrågor att behandla. Kommittén har
undersökt om någon ärendegrupp som innefattar anslagsfrågor kunde
överföras till utskottet men har för sin del inte funnit någon lämplig sådan
ärendegrupp.

Lagutskottet vill till en början uttrycka en viss förvåning över kommitténs
uttalande att utskottets arbetsbörda måste anses tämligen begränsad jämfört

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 1 y

LU 1982/83: ly

2

med andra utskotts. Någon närmare analys av utskottens arbetsbelastning
synes inte ligga bakom uttalandet utan detta torde grunda sig på en
uppfattning hos andra ledamöter och tjänstemän än lagutskottets som under
utredningsarbetet tillfrågats om utskottens arbetsbelastning. Utskottet vill
för sin del inte bestrida att det finns utskott som är betydligt mer arbetstyngda
än lagutskottet, t. ex. de av kommittén nämnda finansutskottet, skatteutskottet,
socialutskottet, näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet.
Däremot torde man inte kunna generellt säga att lagutskottet har en lägre
arbetsbelastning än flertalet av de andra utskotten. De uttalanden som gjorts
till kommittén om lagutskottets arbetsbörda avspeglar i viss mån den något
snäva syn på lagstiftningsarbetet som inte sällan kommer till uttryck. Som
utskottskommittén själv framhåller är de ärenden som lagutskottet bereder
ibland tunga och tidskrävande. Oftast är det då fråga om större och
invecklade lagförslag. Under senare år har utskottet haft att handlägga ett
flertal sådana ärenden. Här kan nämnas t. ex. ny lagstiftning om handelsbolag,
ny utsökningsbalk och ny namnlag. Utskottet vill också peka på att det
inte sällan förekommer att lagförslag omarbetas eller ändras, vilket -förutom arbetet med att utforma ändringsförslagen - ofta kräver ganska
omfattande och ingående motivuttalanden.

Det nu anförda understryker ytterligare riktigheten i kommitténs uttalande
att det inte är möjligt att överföra lagutskottets ärenden till justitieutskottet
utan att det senare får en alltför hård belastning.

Kommitténs förslag, att de lagstiftningsärenden på konsumenträttens
område som nu handläggs av näringsutskottet skall överföras till lagutskottet,
kan lagutskottet helt ställa sig bakom. De olika konsumenträttsliga
lagarna har ett sådant inbördes sammanhang att det är en betydande fördel
om de kan behandlas av samma utskott. Det är därför rimligt att hela detta
lagstiftningskomplex behandlas av lagutskottet. Genom en överföring av
ärendena till lagutskottet uppnås också en överensstämmelse med departementsindelningen.
(Lagstiftningsärendena på konsumenträttens område
handläggs av justitiedepartementet.)

Lagutskottet bereder f. n. anslagsfrågor endast såvitt avser bokföringsnämnden
och fideikomissnämnden. En överföring av flera anslagsposter till
utskottets beredningsområde skulle ha betydande fördelar. Bl. a. skulle
utskottsarbetet lättare kunna fördelas över hela riksdagssessionen. För
utskottets ledamöter skulle det vidare vara av väsentligt värde att utskottet
utom den generella civilrättsliga lagstiftningen fick hela ansvaret för ett visst
bestämt sakområde. Som framgår av redogörelsen ovan har kommittén
övervägt frågan men inte kunnat lämna något förslag om överföring av
ärendegrupp till utskottet.

När nu departementsindelningen ändras anser utskottet det angeläget att
frågan om överflyttande till lagutskottet av bestämda ärendegrupper ånyo tas
upp till prövning. Utskottet vill för sin del föreslå att till utskottet överförs

LU 1982/83: ly

3

ärenden rörande exekutionsväsendet samt ärenden rörande konsumentfrågor.

Frågor rörande exekutionsväsendet handläggs f. n. av kommundepartementet
och i riksdagen av civilutskottet. Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.16 till
riksdagsordningen skall civilutskottet bereda bl. a. ärenden om länsförvaltningen
med lokala skattemyndigheter och exekutionsväsendet. I yttrande år
1974 till utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer
tog lagutskottet upp frågan om en överföring av exekutionsväsendet till
utskottets beredningsområde. Utskottet åsyftade då närmast kronofogdemyndigheterna.
Med hänsyn till det nära samband som fanns mellan
överexekutorsorganisationen i länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna
ansågs det dock inte lämpligt att skilja handläggningen av dessa
ärendegrupper åt.

Förhållandena har sedan dess ändrats. Med ikraftträdandet av utsökningsbalken
den 1 januari 1982 upphörde överexekutorsorganiationen. Ett flertal
av överexekutors uppgifter, t. ex. exekutiv försäljning av fast egendom,
överfördes till kronofogdemyndigheterna medan andra uppgifter överfördes
till tingsrätterna. Exekutionsväsendets tidigare anknytning till länsförvaltningen
har således upphört.

Regeringen har förordnat att ärenden om kronofogdemyndigheterna i
fortsättningen skall föredras av chefen för ekonomi- och budgetdepartementen.
Avsikten synes vara att ärendegruppen skall överföras till det blivande
finansdepartementet.

Kronofogdemyndigheterna handlägger i huvudsak arbetsuppgifter enligt
utsökningsbalken. Vissa kronofogdemyndigheter är vidare tillsynsmyndigheter
enligt 42 § konkurslagen och har i denna egenskap tillsyn över
förvaltningen i konkurser. Kronofogdemyndigheterna har således att
huvudsakligen tillämpa lagstiftning som ligger inom lagutskottets beredningsområde.
Utskottet vill framhålla att utskottet vid behandlingen av
ärenden rörande utsöknings- och konkursrätten åtskilliga gånger haft
anledning att gå in på spörsmål om kronofogdemyndigheternas organisation
och verksamhet, alltså frågor med nära anknytning till anslagsfrågorna.

Enligt utskottets mening skulle det vara av värde om ärenden rörande
kronofogdemyndigheterna överfördes till utskottet. Härigenom skulle en
sammanhållande behandling kunna ske av lagstiftnings- och anslagsfrågor
inom detta område. Ärenden rörande kronofogdemyndigheterna utgör en
klar åtskiljbar ärendegrupp, och sedan sambandet med länsförvaltningen
brutits i budgetärenden saknar ärendegruppen naturlig anknytning till
civilutskottets beredningsområde. Några problem skulle därför en sådan
överflyttning inte behöva föra med sig.

Ärenden rörande konsumentvaror och -tjänster, konsumentinformation
samt konsumentskydd i övrigt handläggs f. n. i handelsdepartementet och i
riksdagen av näringsutskottet. Handelsdepartementet skall nu avvecklas,

LU 1982/83: ly

4

och avsikten synes vara att överföra den nu aktuella ärendegruppen till det
blivande finansdepartementet.

Den förändrade departementsindelningen bör enligt utskottets mening
föranleda att man ånyo prövar frågan om till vilket utskotts beredningsområde
konsumentfrågor skall hänföras. I det föregående har utskottet tillstyrkt
att till utskottets beredningsområde överförs den konsumenträttsliga lagstiftning
som inte redan tidigare handlagts av utskottet. Enligt utskottets mening
skulle det vara en betydande fördel om även konsumentfrågor i övrigt kunde
överföras till utskottet. Härigenom skulle alla frågor inom konsumentområdet
kunna handläggas av ett utskott. Utskottet skulle också få ansvar för
ytterligare en politiskt betydelsefull ärendegrupp. Genom en sådan överflyttning
skulle det kraftigt arbetstyngda näringsutskottet kunna avlastas en
inte obetydlig ärendegrupp.

Om utskottets förslag genomförs skulle till lagutskottet således överflyttas
lagstiftningsfrågor rörande konsumenträtt, konsumentfrågor i övrigt samt
ärenden rörande kronofogdemyndigheterna. Enligt utskottets mening synes
en sådan överflyttning kunna ske utan att utskottets kansli i varje fall f. n.
behöver förstärkas med ytterligare föredragande. Den för lagutskottet
speciella ordningen att en av utskottets två föredragande även skall biträda
med föredragning i andra utskott torde dock inte kunna behållas.

Utskottskommittén har uttalat att den föreslagna överflyttningen av
lagstiftningsärenden från näringsutskottet till lagutskottet kan ske utan att
beskrivningen av utskottets beredningsuppgifter i tilläggsbestämmelsen
4.6.5 till riksdagsordningen ändras. Utskottet delar inte denna uppfattning.
Om utskottet kommer att bereda hela den viktiga konsumenträttsliga
ärendegruppen bör detta markeras genom att i beskrivningen införs att
utskottet bereder ärenden om konsumenträtt. Följs utskottets förslag
beträffande konsumentskyddsfrågor i övrigt och kronofogdemyndigheterna
bör självfallet ärendeöverflyttningen föra med sig ändringar i utskottets
ärendebeskrivning.

Utskottet vill avslutningsvis peka på att beskrivningen av utskottets
beredningsområde är så upplagd att först anges balkarna och därefter övrig
lagstiftning. Som utskottet tidigare redovisat har utsökningslagstiftningen
förts in i en särskild utsökningsbalk. Beskrivningen bör därför ändras så att
efter jordabalken förs in utsökningsbalken samtidigt som ordet utsökning
mellan immaterialrätt och konkurs stryks.

Stockholm den 9 november 1982

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

LU 1982/83: ly

5

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s), Mona S:t Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Allan Ekström (m), Sigvard Persson (c),
Per Israelsson (vpk) och Inga-Britt Johansson (s).

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.