yttr 1982/83 kru4y y

Yttrande 1982/83:kru4y

KrU 1982/83:4 y

Kulturutskottets yttrande
1982/83:4 y

om bevarande av stationshuset i Vollsjö

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har den 6 maj 1983 beslutat hemställa om yttrande över
motion 1982/83:390 som genom beslut av kammaren hade återförvisats till
utskottet.

Kulturutskottet får med anledning härav anföra följande.

Motionen

I motion 1982/83:390 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga
(fp) yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsmakternas medverkan till ett upplåtelseavtal
angående stationshuset i Vollsjö.

Motionärerna erinrar om att Vollsjö och miljön kring stationshuset i
Vollsjö har beskrivits av författaren Fritiof Nilsson Piraten. Dennes far var
stins i Vollsjö och familjen bodde i stationshuset.

I motionen lämnas vidare följande uppgifter. Statens järnvägars bandistrikt
i Malmö har sedan lång tid tillbaka avsett att riva stationsbyggnaderna i
Vollsjö av den anledningen att de för framtiden inte skulle kunna fylla något
ändamål samt att de både ut- och särskilt invändigt förfallit och därför krävde
underhåll. Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet, som bildades i juni 1982, vände
sig under hösten till bandistriktet och ansökte om att få arrendera
stationsbyggnaderna i Vollsjö. Ett upprättat förslag till arrendeavtal har varit
föremål för förhandlingar.

Distriktet har emellertid hänskjutit frågan om ett blivande arrende till
kommunstyrelsen i Sjöbo under åberopande av att stationsområdet vore ett
”område för samhällsbyggnadsändamål”. Enligt områdesplanen för Vollsjö,
som antagits av fullmäktige den 28 april 1980, är området betecknat som
”allmänt område - boendeservice” i den mån det ej är ”parkmark”.
Sällskapets avsikt att behålla stationshuset i den gestalt huset nu har strider
följaktligen inte på något sätt mot gällande planer.

Kommunstyrelsen har som svar på bandistriktets remiss i ärendet beslutat
avstyrka Sällskapets begäran om att få arrendera stationsbyggnaden och
kringliggande markområde. Därigenom har kommunstyrelsen velat stödja
bandistriktets planer på en rivning av byggnaden.

Motionärerna anser att i den uppkomna situationen då bandistriktets
handläggande av arrendefrågan tydligen blivit låst av kommunstyrelsens
ställningstagande det är av yttersta vikt att riksdag och regering ingriper för

1 Riksdagen 1982183. 13 sami. Nr 4 y

KrU 1982/83:4 y

2

att stationshuset skall kunna bevaras. Dess bättre skulle det inte kosta staten,
Sjöbo kommun eller skattebetalarna ett öre. Sällskapet är berett att på egen
hand skaffa de medel som behövs, sägs i motionen.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

Vollsjö stationsområde är upptaget i det regionala kulturminnesvårdsprogram
som upprättats av länsstyrelsen i Malmöhus län. Det presenteras där på
följande sätt.

Stationsområdet i Vollsjö bildar en komplett miljö med stationshus,
pumphus, banvaktsstuga och godsmagasin. Bandelen, ingående i linjen
Eslöv-Ystad, togs i bruk 1866. Ansvarig för såväl projekteringen av
järnvägen som byggnadsritningar för stationsbyggnaderna var ingenjören vid
Kungl. Väg- och Vattenbyggnadskåren C. Adelsköld, verksam vid flera av
de privata järnvägsbolagen. Stationshuset har fått en tidstypisk utformning
och är byggt i gult tegel. Det stod färdigt 1874.

Till stationsområdet hör även järnvägsbron över Vollsjöån. Konstruktionen
är unik och har bevarats intakt. Den togs i bruk samtidigt som linjen
invigdes 1866.

Följande motiv för bevarande lämnas.

Vollsjö stationsområde är ännu till alla delar bevarad. Ett speciellt
kulturhistoriskt intresse har knutits till Vollsjö genom att stationsområdet
utgör miljön i flera av Fritiof Nilsson Piratens berättelser.

Vollsjö stationsområde med stationshus, magasin, pumphus och järnvägsbro
(inventerat år 1978) är kulturhistoriskt värdefullt. Stationens upptagande
i förteckningen över byggnadsminnesmärken har föreslagits av riksantikvarieämbetet.

Frågan om bevarande av byggnaderna inom stationsområdet är föremål
för överläggning.

Diskussion och förslag om bevarande av Vollsjö stationsområde har
förekommit sedan mitten på 1970-talet. Pumphuset avses bli bevarat. Sjöbo
kommun har i april 1982 meddelat riksantikvarieämbetet att kommunstyrelsen
godkänt ett förslag till kontrakt med statens järnvägar (SJ) om
arrendering av markområde kring pumphuset. Förslaget godkändes under
förutsättning att beredskapsarbete erhålls till 100 % för SJ för iståndsättande
av pumphuset. Banvaktsstugan är i privat ägo.

När det gäller stationshuset har riksantikvarieämbetet upprepade gånger
understrukit det kulturhistoriska värdet av stationsområdet. I skrivelse till
SJ:s centralförvaltning år 1977 anförde ämbetet bl. a. följande.

I riksantikvarieämbetets preliminära utvärdering av stationshus under
statlig förvaltning efter den inventering, som utförts av SJ i samråd med
riksantikvarieämbetet och Sveriges arkitekturmuseum, har Vollsjö stationshus
placerats i kategori 2 - dvs. bland byggnader som ej bör åtgärdas utan
föregående kontakt med ämbetet eller landsantikvarie.

KrU 1982/83:4 y

3

Stationshuset är representativt för flera av stationshusen längs banan och
har därtill ovanligt väl bibehållit sitt ursprungliga utseende.

Järnvägsbron - byggd 1866 - äger också i sig genom sin ålder och sitt
relativt oförändrade utseende ett betydande kulturhistoriskt värde.

Tillsammans ingår alla dessa byggnader i en enhetlig och tidtypisk
stationsmiljö av stort kulturhistoriskt värde.

Ämbetet anser följaktligen, att Vollsjö järnvägsstation bör placeras i
värderingskategori 1 - dvs. byggnader som bör upptagas i förteckningen över
byggnadsminnesmärken.

Innan formell framställning härom ingives till utbildningsdepartementet
vill ämbetet därför nu höra, huruvida SJ såsom förvaltande myndighet har
någon erinran mot att Vollsjö järnvägsstation upptages i denna förteckning
enligt följande:

Stationen med stationshus, uthus, godsmagasin, pumphus och järnvägsbro.

Som svar på erbjudande till riksantikvarieämbetet år 1977 från SJ:s sida
om att överföra stationshuset med tillhörande byggnader och mark
meddelade ämbetet att detta f. n. inte vore möjligt då en utredning om
statliga myndigheters förvaltning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
hade aviserats.

Ämbetet föreslog i stället att SJ skulle uppta förhandlingar om eventuell
överlåtelse med de institutioner och enskilda som under hand visat intresse
för stationshuset. I eventuella överlåtelsehandlingar måste anges, att den
blivande ägaren skall förbinda sig att låta byggnadsminnesförklara byggnaderna.

Ämbetet påpekade, att Vollsjö stationshus med tillhörande byggnader så
länge de kvarstår i SJ:s ägo är att betrakta som byggnadsminnesmärke och
bör vårdas i enlighet härmed.

I mars 1982 gav riksantikvarieämbetet SJ medgivande att riva stationshuset
och vattentornet i Vollsjö. I sitt medgivande anförde ämbetet bl. a.
följande.

Frågan om rivning av byggnaderna har sedan 1977 varit föremål för
omfattande diskussion och skriftväxling mellan bl. a. ämbetet och SJ. Under
denna tid har byggnaderna förfallit p. g. a. uteblivet underhåll.

SJ har förklarat sig förhindrad att i framtiden förvalta stationsbyggnaderna,
som inte längre används för järnvägsdriften. SJ har i enlighet härmed
förklarat sig villigt att överlåta dem till någon enskild intressent och även
verkat för en sådan överlåtelse.

Sjöbo kommun har motsatt sig en erforderlig markavstyckning och ej haft
någon erinran mot SJ:s rivningsanmälan.

Ämbetet konstaterar att förutsättningar ej föreligger för ett framgångsrikt
bevarande av stationsbyggnaderna och lämnar härmed sitt medgivande till
den föreslagna rivningen.

Före rivningen skall byggnaderna dokumenteras av Skånes hembygdsförbund
i Lund, på SJ:s bekostnad, varvid särskild kostnadsöverenskommelse
bör träffas med hembygdsförbundet, eller av SJ efter särskilda anvisningar av
ämbetet. En omgång av dokumentationsmaterialet skall tillställas ämbetet.

KrU 1982/83:4 y

4

Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet bildades den 5 juni 1982. Sällskapet har
till syfte att verka för bevarandet av med författarens person och litterära
arbeten förbundna byggnader, miljö och tradition. Sällskapet hemställde i
oktober 1982 i skrivelse till riksantikvarieämbetet att ämbetet skulle
ompröva tidigare meddelat rivningstillstånd.

Ämbetet anförde i sitt svar den 10 november 1982 följande.

Som framgår av denna beslutsskrivelse har SJ förklarat sig villigt att
överlåta ifrågavarande stationsbyggnader till enskild intressent. En sådan
överlåtelse har förhindrats bl. a. genom att erforderlig markavstyckning ej
medgivits av kommunen. Är kommunen nu beredd att verka för en
avstyckning bör såvitt ämbetet kan se SJ å sin sida kunna medverka till att
stationsbyggnaderna bevaras genom överlåtelse till Sällskapet. Ämbetet vill
med kraft tillstyrka en sådan lösning.

Ämbetets medgivande till av SJ föreslagen rivning är ett samtycke till SJ:s
förslag under - vilket anges i skrivelsen - förhandenvarande omständigheter.
Förhindra rivning kan ämbetet endast genom att hänskjuta frågan till
regeringens prövning. Omständigheterna i det aktuella fallet är emellertid
sådana att ämbetet ej anser sig böra vidta detta steg.

Skydd för kulturhistoriska byggnader lämnas dels genom lagen (1960:690)
om byggnadsminnen, dels genom kungörelsen (1920:744) med föreskrifter
om det offentliga byggnadsväsendet. Enligt byggnadsminneslagen kan staten
oberoende av ägarens inställning ge skydd för kommunalt och enskilt ägda
kulturhistoriskt synnerligen märkliga byggnader. I betänkandet (SOU
1979:17) Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda påpekas att drygt 500
byggnadsminnen har registrerats. Många viktiga kategorier saknas eller är
fåtaligt representerade, såsom t. ex. industrins och folkrörelsernas byggnader
eller hyreshus från 1800- och 1900-talen. Utredningen konstaterade att
som en följd av avsaknaden på pengar byggnadsminnesförklaring inte i något
fall har skett mot en fastighetsägares vilja, när det funnits risk för att
ersättning för intrång skulle behöva utbetalas.

Skydd för byggnader i statlig ägo ger den ovan nämnda kungörelsen.

Riktlinjer för de statliga myndigheternas agerande lämnas i Kungl. Maj:ts
cirkulär (SFS 1974:450) till vissa statsmyndigheter om målen för den statliga
kulturpolitiken. I detta erinras om att mål för den statliga kulturpolitiken har
fastställts genom riksdagens beslut med anledning av proposition 1974:28
angående den statliga kulturpolitiken (KrU 1974:15, rskr 1974:248).

Kungl. Maj:t anbefaller i cirkuläret berörda statsmyndigheter att i sin
verksamhet i tillämpliga delar beakta de mål för den statliga kulturpolitik
som sålunda fastställts.

Begreppet ”kulturhistoriskt värde” diskuteras i proposition 1980/81:122
om åtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Föredraganden utgår därvid från de preciseringar av begreppet som lagts
fram i betänkandet och anför bl. a. följande.

KrU 1982/83:4 y

5

Trots att begreppets innebörd i varje situation givetvis till en del beror på
vars och ens personliga uppfattning, förefaller det ändå nu som om enighet
har nåtts om vilka objektiva faktorer som skall tillmätas betydelse. Således
bör den grundläggande principen vara att objektet har något att berätta om
sin tid, dvs. att det genom sitt dokumentvärde förmedlar kunskaper om äldre
tiders förhållanden. En byggnads relativa sällsynthet kan också vara ett
kännetecken. Detta torde t. ex. gälla för den väl bevarade bebyggelsen från
1700-talet och tidigare. För bebyggelsetyper som är vanligare, gäller det att
välja ut de objekt som är särskilt representativa. Ursprunglighet kan vara en
annan grund för ett kulturhistoriskt värde, medan i andra fall värdet just kan
skapas av de förändringar och ombyggnader som gjorts. Inte minst viktig är
den bedömning som alltmer blivit gällande, nämligen att vid sidan av
objektets eget värde se samspelet med den omgivande bebyggelsen.

Utskottet

I de riktlinjer för den statliga kulturpolitiken som statsmakterna lade fast
år 1974 ingår det s. k. bevarandemålet. Enligt detta skall kulturpolitiken
verka för att äldre tiders kultur tas till vara och görs levande. Kulturminnesvården
skall inriktas på att bevara också samlade miljöer vid sidan av den
traditionella monumentvården. Beträffande innebörden av begreppet ”kulturhistoriskt
värde” anförs i proposition 1980/81:122 om åtgärder för vård
och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse att den grundläggande
principen bör vara att objektet har något att berätta om sin tid, dvs. att det
genom sitt dokumentvärde förmedlar kunskaper om äldre tiders förhållanden.
Andra principer som anges är en byggnads relativa sällsynthet eller
ursprunglighet.

I propositionen uttalas vidare att ansvaret för vården av den kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelsen måste av naturliga skäl i huvudsak ligga på
ägarna själva. Kommunerna har genom sitt planmonopol det grundläggande
ansvaret för bebyggelsemiljöns utformning. Statens ansvar omfattar enligt
lagen (1960:690) om byggnadsminnen de kulturhistoriskt mest värdefulla
objekten. Det statliga ansvaret vidgades enligt propositionen i så måtto att
staten kan medverka till att också de karakteristiska inslagen i landets olika
delar kan bibehållas också i de fall bevarandet är att betrakta som en mera
regional angelägenhet. Riksdagen ställde sig bakom dessa principer för
ansvarsfördelningen på det nationella och regionala planet.

Av den redovisning som utskottet lämnat i det föregående framgår att
stationsområdet i Vollsjö med stationshus, pumphus, järnvägsbro och uthus
bedöms som en miljö av stort kulturhistoriskt värde främst som industriminnesmärke.
Genom sin anknytning till författaren Fritiof Nilsson Piraten har
det även ett litteraturhistoriskt värde. Riksantikvarieämbetet har vid
upprepade tillfällen uttalat sig för ett bevarande av stationsområdet. Det
finns upptaget i det regionala kulturminnesvårdsprogram som upprättats av
länsstyrelsen i Malmöhus län. Skyldighet att sköta statliga byggnader

KrU 1982/83:4 y

6

ankommer på förvaltande myndighet i detta fall statens järnvägar (SJ).
Myndigheterna skall noga vårda statlig egendom. SJ har förklarat sig
förhindrad att i framtiden förvalta stationsbyggnaderna som sedan en längre
tid inte används för järnvägsdriften. Försäljning av byggnaderna till någon av
de enskilda intressenter som förefinns förutsätter en ny fastighetsbildning.
Detta har Sjöbo kommun motsatt sig. Enligt SJ:s uppfattning måste
markområden för samhällsbyggnadsändamål prioriteras när SJ avvecklar sin
verksamhet på olika orter. Sjöbo kommun har uttalat sig för rivning av
stationshuset. Pumphuset skall dock bevaras.

Riksantikvarieämbetet har vid flera tillfällen pekat på möjligheten att SJ
arrenderar ut byggnaderna. Förhandlingar har också förts av SJ med Fritiof
Nilsson Piraten Sällskapet om ett avtal rörande arrendering av marken och
stationsbyggnaderna. Kommunstyrelsen i Sjöbo har emellertid meddelat SJ
att endast västra delen av stationsområdet med pumphuset bör få disponeras
av Sällskapet.

Av utskottets redovisning i det föregående framgår att de för kulturminnesvården
ansvariga myndigheterna bedömer att stationsområdet i Vollsjö
med stationshus är av stort regionalt kulturhistoriskt intresse. Ett bevarande
av området ligger väl i linje med de av statsmakterna fastlagda kulturpolitiska
målen. Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet har enligt uppgift förklarat sig
berett att åta sig vissa kostnader för att vidmakthålla byggnaderna.

Med hänsyn till vad som anförts räknar utskottet med att berörda
myndigheter och intressenter i samråd med Sjöbo kommun söker få till stånd
en lösning av hur stationsområdet i Vollsjö lämpligast skall kunna bevaras.
Med hänsyn härtill och med beaktande av att den aktuella frågan främst rör
en regional kulturhistorisk angelägenhet påkallar motionen enligt kulturutskottets
uppfattning inte någon annan åtgärd från riksdagens sida än detta
uttalande.

Stockholm den 17 maj 1983

På kulturutskottets vägnar
INGRID SUNDBERG

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Tyra Johansson
(s), Catarina Rönnung (s), Karl Boo (c), Berit Oscarsson (s), Gunnar
Thollander (s), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik Wikström (fp), Eva
Hjelmström (vpk), Stina Gustavsson (c), Iréne Vestlund (s), Håkan
Stjernlöf (m) och Lars Hjertén (m).