yttr 1982/83 jou3y y

Yttrande 1982/83:jou3y

JoU 1982/83:3 y

Jordbruksutskottets yttrande
1982/83:3 y

om jordbrukets kapitalförsörjning

Till finansutskottet

Genom beslut den 14 april 1983 har finansutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1982/83:135 om jordbrukets
kapitalförsörjning jämte motionerna 1982/83:2321-2323.

Utskottet

I propositionen föreslås att ett prioriteringssystem, som utgår från de för
jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen mest angelägna lånebehoven,
skall tillämpas vid landshypoteksföreningarnas kreditgivning. Vidare
föreslås att Sveriges allmänna hypoteksbanks rätt enligt landshypotekslagen
att ensam låna upp medel mot obligationer för utlåning mot säkerhet i
jordegendom avskaffas. Med stöd av den kreditpolitiska regleringen skall
hypoteksbanken för den kreditgivning som främjar jordbrukssektorns
långsiktiga utveckling kunna låna upp medel mot prioriterade obligationer.
De förslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

Utskottet vill för sin del understryka att landshypoteksorganisationens
kreditgivning har stor betydelse när det gäller att tillgodose jordbrukets
behov av långfristiga krediter till fördelaktiga villkor. Det är från såväl
producent- som konsumentsynpunkt viktigt att jordbruksnäringen ges
möjlighet att i rimlig omfattning få sitt behov av sådana krediter tillgodosett.
Nuvarande obalans mellan tillgång och efterfrågan på ifrågavarande
långfristiga lånekapital med åtföljande långa lånetid är mot angiven
bakgrund klart otillfredsställande. Inte minst de nytillträdande jordbrukarna
utgör i rådande situation en hårt drabbad grupp i kredithänseende.

Enligt utskottets mening ar det angeläget att effektiva åtgärder snarast
vidtas i syfte att skapa bättre balans mellan hypoteksföreningarnas kreditgivning
och lånebehovet, så att bl. a. kötiden för ifrågavarande krediter
kraftigt nedbringas.

Föreliggande regeringsförslag innebär att hypoteksbankens upplåning i
fortsättningen skall ske dels mot obligationer, som utgör prioriterade
placeringar enligt den kreditpolitiska lagstiftningen, dels mot andra obligationer
eller mot revers. De medel som ställs till hypoteksbankens förfogande
genom prioriterade obligationer skall användas för de mest angelägna,
långsiktiga finansieringsbehoven inom jordbrukssektorn.

Systemet bygger på att landshypoteksföreningarnas kreditgivning skall
utgå från de jordbrukspolitiska målen. Övriga kreditinstitut får möjlighet att
i ökad omfattning medverka i jordbrukets finansiering genom oprioriterad
1 Riksdagen 1982183. 16 sami. Nr 3 y

JoU 1982/83:3 y

2

kreditgivning.

En förutsättning för den prioriterade upplåningen bör enligt propositionen
vara att det finns ett prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas kreditgivning.
Som prioriterade ändamål anförs i första hand investeringslån, dvs.
lån till långsiktiga investeringar i markanläggningar, byggnader och byggnadsinventarier
med eller utan statlig garanti, och i andra hand om
väntetiden tenderar att bli alltför lång förvärvslån, dvs. lån för finansiering av
förvärv av jordbruksfastigheter, och övriga mer långfristiga kapitalbehov för
vilka statlig lånegaranti ställs. Det bör över huvud inte förekomma att
hypoteksföreningarna - om de inte har möjlighet att tillgodose jordbrukets
behov av investeringslån i nu angiven mening - ställer medel som lånats upp
mot prioriterade obligationer till förfogande för andra ändamål inom
jordbrukssektorn. Utskottet finner för sin del ingen anledning till erinran
mot förevarande förslag. I likhet med finansministern vill utskottet
understryka att de kreditändamål som bör tillgodoses med hjälp av
prioriterad upplåning inte kan fastslås en gång för alla. Vilka ändamål som i
framtiden bör tillgodoses måste bestämmas med beaktande av de jordbrukspolitiska
mål som då gäller.

Regeringens förslag innebär bl. a. att 20 § landshypotekslagen om
hypoteksbankens ensamrätt att ge ut obligationer för utlåning mot säkerhet i
jordegendom skall upphöra att gälla. Det förutsätts dock att banken skall
behålla sin ensamrätt att utge prioriterade obligationer. Som angetts i det
föregående skall vissa förutsättningar gälla för att obligationer som utges av
hypoteksbanken skall vara prioriterade - dvs. alltid räknas som likvida medel
- enligt den kreditpolitiska lagstiftningen. Det framhålls i propositionen att
det inte kan bli fråga om att obligationer för jordbruksfinansiering som
emitteras av andra institut än hypoteksbanken skall kunna bli prioriterade
enligt nyssnämnda lagstiftning. Hypoteksbanken bör därför liksom hittills ha
möjlighet att emittera prioriterade obligationer inom den ram som riksbanken
finner rimlig med hänsyn till övergripande kreditpolitiska överväganden.
De medel som på detta sätt ställs till hypoteksbankens förfogande bör som
nämnts användas för de mest angelägna långsiktiga finansieringsbehoven
inom jordbrukssektorn.

Utskottet kan för sin del instämma i de synpunkter som redovisas i
propositionen i fråga om rätten för hypoteksbanken att även i fortsättningen
emittera prioriterade obligationer för jordbruksfinansiering. Utskottet anser
dock att dessa synpunkter borde komma klarare till uttryck genom en
markering också i landshypotekslagen. Förslagsvis skulle detta åstadkommas
genom att 20 § i landshypotekslagen bibehålls men ges i det följande angiven
lydelse: "Banken har ensam rätt att mot obligationer som anges i 9 § andra
stycket 2 lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel låna upp medel för
utlåning mot säkerhet i fast egendom som avses i 40 §.” En sådan lösning bör i
allt väsentligt tillgodose önskemålen i motionerna 2322 (c) och 2323 (m) och i
betydande grad även yrkande 4 i motion 2321 (vpk). Vad särskilt gäller

JoU 1982/83:3 y

3

sistnämnda motion vill utskottet framhålla att det av utskottet i det
föregående förordade prioriteringssystemet väl överensstämmer med motionärernas
förord för att de ”billiga” lånen i första hand skall riktas mot
investeringar och i mindre mån mot överlåtelser.

Mot bakgrund bl. a. av vad som anförs i propositionen under avsnittet om
finansiering i samband med ägarskiften m. m. finner utskottet för sin del att
motion 2321 yrkandena 1 och 2 beträffande jordbruksfastigheternas överlåtelsevärden
resp. kapitalutflödet från jordbrukssektorn inte påkallar någon
ytterligare riksdagens åtgärd. Vad gäller det i samma motion framförda
yrkandet om åtgärder för att göra sambruk och andra samverkansformer
inom jordbruket attraktiva vill utskottet fästa uppmärksamheten på att den
livsmedelspolitiska kommittén enligt sina direktiv (Dir 1982:103) bl. a. skall
överväga hur olika former av samverkan och sambruk skulle kunna främjas
inom rationaliseringsstödets ram. Kommittén skall också söka belysa vilka
fördelar som skulle kunna vinnas på ett ökat gemensamt utnyttjande av
maskinparken och genom vilka åtgärder en sådan utveckling skulle kunna
främjas.

Utskottet noterar att den principiella skillnad som hittills rått i behandlingen
av jordbruksföretag och trädgårdsföretag i kredithänseende enligt
regeringens förslag inte längre skall föreligga. Utskottet, som anser att det är
angeläget att trädgårdsnäringen i större utsträckning än f. n. kan få tillgång
till långfristigt kapital, hälsar förslaget med tillfredsställelse.

I ärendet remitterade handlingar föranleder i övrigt inte någon erinran
eller något särskilt uttalande från utskottets sida.

Vid årets början har till utskottet överlämnats den under allmänna
motionstiden väckta motionen 1982/83:1994 av Einar Larsson m. fl. (c) vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen och riksbanken till
känna vad i motionen anförts om en nödvändig förbättring av lantbrukets
långfristiga kapitalförsörjning i avvaktan på den kommande propositionen.
Enligt motionen bör riksdagen uttala sitt stöd för en förbättring av
lantbrukets långfristiga kapitalförsörjning. Bl. a. förordas en väsentlig
höjning av hypoteksbankens emissionstillstånd för obligationsutgivning för
innevarande år.

Motionen synes med hänsyn till den nu framlagda propositionen inte
påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd. Motionen överlämnas till
finansutskottet för fortsatt beredning.

Stockholm den 29 april 1983

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1982/83:3 y

4

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Gunnar Olsson (s),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Jan
Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson
(fp), John Andersson (vpk) och Jan-Eric Virgin (m).

Avvikande meningar

1. Einar Larsson och Kerstin Andersson (båda c) anför:

Försörjningen med långfristigt kapital är väsentlig för att ägoskiften skall
kunna genomföras och för att många lantbruksföretags finansiella struktur
skall förbättras. Problemen har analyserats och övervägts i utredningen om
lantbrukets kapitalförsörjning. Utredningen har i sitt betänkande föreslagit
en snabb avveckling av nuvarande lånekö vilket förutsätter att hypoteksbankens
emissionsrätt utvidgas. Obligationsutgivningen har det senaste året inte
ökats trots föreliggande behov. I stället har hypoteksbanken fått möjligheter
att öka kreditkapaciteten genom att använda kapitalmarknadsreverser.
Denna inriktning leder tveklöst till högre räntekostnader vilket ytterligare
försvårar situationen för hårt skuldsatta lantbrukare. Inte heller innebär den
nu framlagda propositionen några reella förbättringar i fråga om hypoteksbanken
möjligheter att förse jordbrukssektorn med långfristigt kapital.
Tvärtom synes följden bli att dessa möjligheter blir ännu mer begränsade än
vad de är i dag. Även om 20 § landshypotekslagen behålls och får den lydelse,
som förordas av utskottet, vilket i och för sig innebär en förbättring av
regeringsförslaget, torde ytterligare åtgärder behöva vidtas för att man skall
komma till rätta med rådande kraftiga obalans mellan tillgång och
efterfrågan på långfristigt lånekapital inom jordbruket. De i propositionen
framlagda förslagen synes därvid på flera punkter utgöra ett otillräckligt
underlag för beslut av riksdagen nu.

Som anges i propositionen tas frågan om prioritering av olika sektorers
utlåningsbehov på kreditmarknaden upp i kreditpolitiska utredningens
slutbetänkande En effektivare kreditpolitik (SOU 1982:52) som f. n.
remissbehandlas. Vilka förändringar i den kreditpolitiska lagstiftningen som
utredningens förslag kan komma att medföra kommer att prövas efter
avslutad remissbehandling. I avvaktan på resultatet av dessa överväganden
bör riksdagen, såsom föreslås i motion 2322 (c), avslå propositionen i den del
det gäller oprioriterade obligationer.

Under tiden är det angeläget att riksdagen uttalar sitt stöd för en förbättrad
långfristig kapitalförsörjning på jordbrukets område. Det är bl. a. väsentligt
att emissionstillståndet för obligationsutgivning för innevarande år väsentligt
utvidgas som ett led i strävandena atta weckla nuvarande lånekö. Vi ansluter
oss härvidlag till de synpunkter som förs fram i den vid årets början väckta
motionen 1994 (c), som vi alltså i princip tillstyrker.

JoU 1982/83:3 y

5

2. John Andersson (vpk) anför:

I föreliggande proposition föreslås att hypoteksbankens emissionsrätt att
sälja obligationer för att få in medel till utlåning inom jordbrukssektorn skall
upphöra. För prioriterad utlåning skall dock hypoteksbanken fortfarande ha
ensamrätt. I övrigt skall det öppnas för andra institut att träda in också på
jordbruksområdet med obligationer som inlåningskälla. Vi finner från vpk:s
sida det klart otillfredsställande att den privata bankvärlden på detta sätt ges
möjlighet att lägga beslag på en marknad, som i princip fungerar väl. Som
bl. a. nämns i motion 2321 (vpk) är det angeläget att få ner priserna på
jordbruksfastigheter till en nivå som står i relation till den avkastning som
respektive jordbruk kan ge köparen. I propositionen har det antytts att
billiga lån skulle kunna bidra till höjda priser vid överlåtelser. Vi vill här klart
utsäga att så inte får bli fallet. Av vad i nyssnämnda motion anförts framgår
att vpk förordar att de billiga lånen i första hand skall riktas mot investeringar
och i mindre mån mot överlåtelser. Mot den bakgrunden och med hänsyn till
att vi kräver mera djupgående överväganden kring jordbrukets finansieringsoch
kreditproblem anser vi att hypoteksbankens ensamrätt att sälja
obligationer för finansiering av krediter till jordbruket tills vidare bör
behållas. Detta innebär att riksdagen bör avslå propositionen i denna del.
Motion 2321 tillstyrks alltså härvidlag (yrkande 4).

I avvaktan på resultatet av de fortsatta övervägandena bör riksdagen
begära åtgärder syftande till att bringa överlåtelsevärdena för jordbruksfastigheter
ned till en nivå som harmoniserar med den avkastning respektive
jordbruk ger köparen. Dessutom bör riksdagen hos regeringen begära
åtgärder för att jordbrukets kapital i ökad utsträckning skall kunna behållas
inom den egna sektorn. Detta innebär att motion 2321 tillstyrks även i vad
avser yrkandena 1 och 2. Det i samma motion framförda önskemålet om
åtgärder för att göra sambruk och andra samverkansformer attraktiva
(yrkande 3) synes mot bakgrund av vad utskottet anfört inte påkalla något
ytterligare initiativ från riksdagens sida.