yttr 1982/83 jou2y y

Yttrande 1982/83:jou2y

JoU 1982/83:2 y

Jordbruksutskottets yttrande
1982/83:2 y

över riksdagens revisorers förslag i anslutning till granskning av
domänverket (förslag 1982/83:12), m. m.

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 16 februari 1983 beslutat inhämta yttrande från
jordbruksutskottet över riksdagens revisorers förslag i anslutning till
granskning av domänverket (förslag 1982/83:12) samt motionerna 1982/

83:358, 1982/83:489 och 1982/83:2169.

Revisorernas förslag

På grundval av en rapport (1981/82:4) Intäkts- och kostnadsutvecklingen
vid domänverket och de över rapporten inhämtade remissyttrandena föreslår
revisorerna

att domänverkets awerkningsnivåer, produktionskapaciteten hos skogsindustrin
och det regionala sysselsättningsbehovet anpassas till varandra
genom planeringsöverläggningar mellan de olika intressenterna,
att domänverket i fortsättningen bygger upp ett större virkesförråd än vad
verket nu har, föryngrar dåligt beskogade arealer samt tillämpar även en
20-årig planeringshorisont vid sidan av övriga planeringsperspektiv samt
att användningen av skogsarealer ovanför gränsen för svårföryngrad skog i
Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län utreds.

Motionerna

I motion 1982/83:358 av John Andersson (vpk) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om riksdagens revisorers förslag i anslutning till granskning
av domänverket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om villkor för verkets drift av olönsamma skogsmarker i
Norrland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om verkets försäljning av skog på rot och anlitande av
entreprenörer.

I motion 1982/83:489 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp)
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till användning av
barrskogarna ovanför gränsen för svårföryngrad skog i fjällranden som

1 Riksdagen 1982183. 16 sami. Nr 2 y

JoU 1982/83:2 y

2

bygger på en samlad avvägning mellan skogsbrukets krav och bevarandeintressena
(naturvård, rennäring och friluftsliv),

2. att riksdagen uttalar att - i avvaktan på det begärda förslaget - inga
avverkningar, vägdragningar eller andra skogsbruksåtgärder får ske på
statens mark och inte heller på annan mark annat än i de fall åtgärden i fråga
tillstyrkts av ansvariga centrala myndigheter på naturvårds- och rennäringsområdet.

I motion 1982/83:2169 av Margaretha af Ugglas och Arne Andersson i
Ljung (båda m) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny målsättning för
domänverkets verksamhet i enlighet med vad i motionen framförts,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att domänverket/domänkoncernens
agerande som virkessäljande part och affärsdrivande koncern skall granskas
ur konkurrensneutralitetssynpunkt,

3. att riksdagen uttalar sig för att avkastningskravet på all verksamhet
inom domänverket/domänkoncernen preciseras.

Utskottet

Revisorerna konstaterar i en allmän kommentar till sin granskning av
domänverkets skogsbrukspolitik under berörd period, i huvudsak 1970-talet,
att domänverkets handlande under den granskade perioden måste bedömas
som positivt, även om vissa inslag kunde diskuteras. Revisorerna har vid sina
överväganden inte funnit det angeläget att föreslå ändringar i beskrivningen
av målen för domänverkets verksamhet. Enligt revisorernas mening är de
olika delmålen tillfredsställande angivna i bl. a. skogsvårdslagen med
följdförfattningar och i skilda principbeslut av riksdagen.

Utskottet vill i anslutning till vad här anförts endast understryka att den
nya skogsvårdslag som trädde i kraft den 1 januari 1980 bl. a. innebär att
enhetliga regler numera gäller för allt skogsbruk i landet. Strävan mot en
sådan enhetlighet kom visserligen till uttryck i myndighetsinstruktioner och
motivuttalanden även för skogsmark som låg utanför den tidigare skogsvårdslagens
tillämpningsområde, således också i fråga om domänverkets
skogsmark. Genom den nya skogsvårdslagens tillkomst bör dock samordningen
av olika åtgärder för skogsbrukets område kunna bli mera fullständig
än tidigare.

Revisorernas förslag i vad avser virkestillväxt, virkesbestånd och avverkningar
i de av domänverket förvaltade skogarna samt motionsyrkandena i
anslutning härtill föranleder utifrån de synpunkter utskottet har att företräda
ej någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida.

Vad gäller intressekonflikten mellan domänverket och naturvårdsintressena
m. fl. i fråga om utnyttjandet av de s. k. fjällnära skogarna vill utskottet
framhålla att gällande skogsvårds- och naturvårdslagstiftning i och för sig ger

JoU 1982/83:2 y

3

visst skydd för naturvårdsintressena inom dessa områden. Skogsvårdslagen
föreskriver sålunda krav på tillstånd från skogsvårdsstyrelsen för avverkning
Eller omläggning av skogsmark till annat ändamål inom områden som efter
regeringens beslut avsatts som svårföryngrad skog. I samband med att
tillstånd till avverkning m. m. ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om
åtgärder för att begränsa eller motverka olägenheter och trygga återväxten.
Inom övriga områden skall all slutavverkning som omfattar mer än 0,5 ha i
förväg anmälas till skogsvårdsstyrelsen. Om länsstyrelsen för visst område
har begärt det, överlämnar skogsvårdsstyrelsen sådana anmälningar till
länsstyrelsen. Länsstyrelsen har därvid möjlighet att, innan någon avverkning
sker, ingripa med stöd av naturvårdslagen. Vidare bör nämnas att
skogsvårdsstyrelsen i den nya skogsvårdslagen ges möjlighet att i särskilda
fall föreskriva vilka åtgärder som skall vidtas med hänsyn till naturvårdens
intressen.

Det kan vidare nämnas att regeringen (industridepartementet) genom
beslut den 18 november 1982 utfärdat vissa föreskrifter om avverkning
ovanför skogsodlingsgränsen, enligt vilka domänverket, i avvaktan på
resultatet av den pågående urskogsinventeringen, skall före beslut om
avverkning av skog och vägdragningar ovanför den tidigare s. k. skogsodlingsgränsen
i varje särskilt fall samråda med berörd länsstyrelse. Sådant
samråd har bl. a. ägt rum beträffande de områden inom kronoparken
Kirjesålandet i Västerbottens län, som omnämns i motion 489 och som även
berörts av jordbruksministern i ett frågesvar den 10 februari 1983 om skydd
för vissa urskogar. Sedan naturvårdsverket reagerat mot vissa planer på
avverkning inom området har domänverket i skrivelse den 8 februari 1983
förklarat att domänverket på grund av den speciella vikt som naturvårdsverket
lägger vid Kirjesålandet är berett att ytterligare uppskjuta samtliga
awerkningsplaner inom området, så att särskilt tidsutrymme skapas för en
utvärdering av området. Ett sådant uppskov kan dock inte gälla längre än till
hösten 1984, då olägenheterna annars enligt domänverkets uppfattning blir
oacceptabelt stora.

Utskottet finner det för sin del naturligt att resultatet av den urskogsinventering
som naturvårdsverket i samråd med skogsstyrelsen bedriver och
vars sista fas bl. a. avser de områden varom här är fråga avvaktas, innan man
går i författning om att vidta några mera ingripande skogsbruksåtgärder på
berörda arealer. Detta bör gälla såväl avverkningar som vägarbeten. Som
revisorerna anför väntas urskogsinventeringen bli slutförd under innevarande
år. Utskottet förutsätter mot bakgrund av vad i det föregående anförts att
syftet med revisorernas framställning om iakttagande av stor restriktivitet
med skogsarbeten i berörda områden kommer att tillgodoses.

Såväl i revisorernas framställning som i motionerna 358 och 489 framhålls
bl. a. rennäringens intressen i sammanhanget. Utskottet vill härtill fästa
uppmärksamheten på att en särskild samrådsgrupp för skogsbrukets
hänsynstagande till rennäringen har utarbetat en samrådsmodell som

JoU 1982/83:2 y

4

innebär att storskogsbruket inom renskötselområdet förutom planerade
avverkningar även anmäler skogsvårdsåtgärder till resp. skogsvårdsstyrelse,
som i sin tur sammanställer uppgifterna och distribuerar dem till resp.
sameby. På grundval härav sker sedan samråd mellan skogsägarna och
samebyarna. Skogsstyrelsen har också nyligen utarbetat allmänna råd för
skogsbrukets hänsynstagande till rennäringen (SKSFS 1982:2).

Stockholm den 17 mars 1983

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt
(s), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje
Stensson (fp), John Andersson (vpk). Åke Selberg (s), Jan-Eric Virgin (m),
Bengt Kronblad (s) och Lennart Brunander (c).

Avvikande mening

Börje Stensson (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som
börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”att tillgodoses” bort ha
följande lydelse:

Hotet mot fjällskogarna framstår som ett av våra allvarligaste och mest
akuta naturvårdsproblem. Riksdagens revisorers förslag innebär att vissa
åtgärder vidtas för att lösa detta problem. Enligt utskottets uppfattning är
dock situationen så bekymmersam att mer kraftfulla åtgärder är nödvändiga Utskottet

finner det för sin del angeläget att riksdagen hos regeringen
begär ett förslag till användning av barrskogarna ovanför gränsen för
svårföryngrad skog i fjällranden. Förslaget bör bygga på en samlad avvägning
mellan skogsbrukets krav och bevarandeintressena (naturvård, rennäring
och friluftsliv). I avvaktan på det begärda förslaget bör inga avverkningar,
vägdragningar eller andra skogsbruksåtgärder få ske på statens mark och inte
heller på annan mark annat än i de fall åtgärden i fråga tillstyrkts av ansvariga
centrala myndigheter på naturvårds- och rennäringsområdet.

Vad här anförts innebär att utskottet ställer sig bakom de förslag i frågan
som lagts fram i motion 489.

Utskottet förordar att näringsutskottet föreslår riksdagen att som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet här anfört.

mlnab/gotab Stockholm 1983 73991