yttr 1982/83 fiu5y y

Yttrande 1982/83:fiu5y

FiU 1982/83:5 y

Finansutskottets yttrande
1982/83:5 y

över proposition 1982/83:102 om tillfällig vinstskatt

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 15 mars 1983 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1982/83:102 om tillfällig vinstskatt
jämte motionerna 1982/83:2217-2219.

Som ett led i strävandena att åstadkomma en återhållsam lönerörelse läggs
i propositionen fram ett förslag om tillfällig vinstskatt.

Skatten tas ut av aktiebolag och utgår normalt med 20 % av utdelningen
för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 30 juni 1983.

Enligt förslaget är börsnoterade företag skyldiga att göra preliminära
inbetalningar som får räknas av mot vinstskatten. Preliminärbeloppet är
10 % av aktieutdelning som beslutas efter den 15 februari 1983 och som
förfaller till betalning under detta år.

Den influtna vinstskatten bör föras till AP-fonden. Frågan om hur medlen
skall förvaltas och användas kommer att tas upp i ett annat sammanhang. Ett
förslag kommer att föreläggas riksdagen senare i år. Det nu framlagda
förslaget är en provisorisk lösning. Ett förslag till mer permanent vinstdelningssystem
där basen för vinstdelningen inte utgörs av utdelningen utan av
företagets vinst över en viss nivå (övervinst) utreds för närvarande.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts: 2217 av
Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), 2218 av Ola Ullsten m. fl. (fp) och 2219 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m). I samtliga motioner yrkas avslag på förslaget om
vinstskatt. Förslaget är ett första steg mot införande av löntagarfonder vilket
utgör det kanske allvarligaste hindret för en expansion inom det svenska
näringslivet, anför motionärerna. Genom den föreslagna, tredubbla,
beskattningen av aktieutdelningar missgynnas det produktiva sparandet.

Motivet att förslaget om vinstskatt skulle ha en återhållsam effekt på
lönerörelsen ifrågasätts i motionerna. Motionärerna motsätter sig också att
vinstskatten skall tillföras allmänna pensionsfonden.

Finansutskottet får för sin del anföra följande.

I den politik som måste föras för att ta till vara devalveringens positiva
effekter utgör frågan om att skapa en återhållsam lönerörelse ett mycket
centralt inslag. Erfarenheterna har visat att om inte aktiva insatser görs för
att underlätta en lugn och återhållsam löneavtalsrörelse kan genom olika
kompensatoriska krafter en inflationsprocess skapas som skulle kunna
försämra Sveriges kostnadsläge. Mot denna bakgrund är det angeläget att
åtgärder vidtas för att dämpa dessa kompensatoriska krafter. Utskottet delar

1 Riksdagen 1982/83. 5 sami. Nr 5 y

FiU 1982/83:5 y

2

den uppfattning som framförs i propositionen att en vinstskatt kan ha en
sådan dämpande effekt. Utfallet av lönerörelsen hittills stärker utskottets
uppfattning i denna sak.

Eftersom bolagsskatten normalt erläggs med två års eftersläpning och för
att åtgärden skall få avsedd effekt under 1983 bör enligt utskottets
uppfattning skatten preliminärdebiteras redan 1983. Endast därigenom får
åtgärden den likviditetsbegränsande effekt för företagen som är nödvändig
för att den skall verka lugnande på lönerörelsen. Utskottet tillstyrker därför
att preliminär debitering görs och att det preliminära skatteuttaget sätts till
10 % för börsnoterade företag.

Enligt propositionen bör vinstskatten föras till AP-fonden. Som lagrådet
anfört innebär en finansiering av tilläggspensioneringen med medel, som
härrör från ett annat kollektiv än de försäkrade eller deras arbetsgivare, ett
väsentligt avsteg från de allmänna grunder på vilka försäkringen hittills
byggt. Utskottet har emellertid inte något att erinra mot det provisoriska
förslaget. Utskottet anser att den s. k. fullständighetsprincipen för statsbudgeten
innebär att vinstskatten i någon form bör redovisas över statsbudgeten.
Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del förslagen i proposition
102.

Stockholm den 7 april 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s). Rolf Wirtén (fp), Per-Axel Nilsson (s). Roland
Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c),
Hugo Hegeland (m), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Gerd Engman (s), Britta
Hammarbacken (c), Anders Andersson (m), Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk), Axel Wennerholm (m) och Bo Krogvig (s).

Avvikande meningar

1. Rolf Wirtén (fp), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland
(m), Britta Hammarbacken (c), Anders Andersson (m) och Axel Wennerholm
(m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”1
den” och på s. 2 slutar med ”proposition 102” bort ha följande lydelse:

Förslaget om en vinstskatt innebär, som utskottet ser det, ett första steg
mot införande av kollektiva löntagarfonder. Riksdagen uttalade våren 1982
på förslag av finansutskottet att ett införande av kollektiva löntagarfonder
skulle medföra en långtgående maktkoncentration och en försämring av
sysselsättning och ekonomisk utveckling. Det nu framlagda förslaget
förstärker de farhågor utskottet då uttryckte.

FiU 1982/83:5 y

3

Sedan våren 1982 har premieringen av skattefondsparandet reducerats,
den särskilda skattereduktionen för aktieutdelningar slopats och tvångsvisa
avsättningar av företagens vinster till räntelösa konton i riksbanken införts.
Detta har kraftigt försämrat villkoren för sparandet i riskvilligt kapital.
Därtill kommer den nu föreslagna vinstskatten. Utskottet ser mot denna
bakgrund med stark oro på möjligheterna att klara näringslivets försörjning
av riskkapital. Den positiva utvecklingen för aktiesparandet riskerar att
brytas. Därigenom äventyras den ekonomiska tillväxten och förutsättningen
för att komma till rätta med de obalanser som finns i den svenska ekonomin.
Att vinstskatten kan komma att användas för aktieköp och fonduppbyggnad
- propositionen ger på denna punkt inte något bestämt besked - minskar inte
utan snarare förstärker den oro utskottet känner för vårt lands ekonomiska
utveckling. Genom ett fondsystem som dominerande ägare av det svenska
näringslivet kommer maktkoncentrationen att öka, vilket leder till ökad
byråkratisering och centralisering. Dynamiken i näringslivet försämras och
industristrukturen blir ännu mer föråldrad. På längre sikt riskeras därmed
sysselsättningen i produktivt arbete och marknadsekonomin raseras.

Som motiv för vinstskatten anges i propositionen att den skulle verka
återhållande på lönerörelsen. Utskottet vill starkt ifrågasätta att en vinstskatt
kan ha denna effekt. Som utskottet anfört är det svårt att finna skäl för varför
vinstskatten skulle ha positiva verkningar på tillväxten i samhällsekonomin.
De omtalade sambanden mellan vinster och löneglidning är minst sagt
diffusa. Något underlag för ett sådant samband redovisas inte. Att dessutom
hävda att preliminärdebitering av skatten skulle ha något samband med
lönebetalningsförmågan vittnar om stora brister i kunskapen om hur
företagen fungerar. En preliminärdebitering påverkar likviditeten i företaget
men inte vinstnivån. Förslaget förefaller även i dessa hänseenden vara illa
genomtänkt.

I den nu föreliggande propositionen anges att de influtna skattemedlen
skall tillföras AP-fonden, men man redovisar inte hur vinstskatten skall
förvaltas eller användas. I den s. k. krispropositionen angavs att medlen
skulle användas för aktieförvärv. Utskottet har tidigare i olika sammanhang
uttalat sig för att systemet med specialdestinering av skatter och avgifter bör
upphöra. Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avstyrker att nya
skatter eller avgifter införs som endast skall användas för bestämda ändamål.
Som lagrådet påpekat är detta ett principiellt mycket viktigt beslut som det
inte ges några som helst underlag för i propositionen.

Med vad som här anförts avstyrker utskottet från sina utgångspunkter
förslaget i proposition 102 i sin helhet.

2. Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Jag biträder förslaget till vinstskatt men vill samtidigt understryka vikten
av att ett konkret förslag till vinstskatt som inte bara beskattar utdelningarna

FiU 1982/83:5 y

4

utan också vinsten i företagen skyndsamt bör framläggas. Ett sådant
vinstsystem kan enligt min mening vara en del i ett system för finansiering av
samhällsfonder och lokala fackliga investeringsfonder av det slag som
föreslagits av vänsterpartiet kommunisterna.

När det gäller motiven för den föreslagna vinstskatten kan jag inte
godkänna dessa, eftersom vinstskatten i huvudsak sägs vara ett instrument
för att nå en lugn lönerörelse som förhindrar att löntagarna kompenserar sig
för de förluster de åsamkats genom den förda politiken. Jag vill i stället peka
på att det snabbt bör framläggas ett regeringsförslag om hur de lönearbetare
och tjänstemän som drabbats hårdast skall kunna få kompensation för de
negativa effekterna av såväl devalvering, lönerörelse och skatteöverenskommelser
som gynnar de högre inkomsttagarna.

Motiveringen att en återhållsam lönerörelse är nödvändig för att inte
försämra landets kostnadsläge avslöjar att man anser att vägen ut ur krisen
går över försämringar för lönearbetarna, att man överbetonar exportens roll
samtidigt som man ger efter för den borgerliga illusionen att högre vinster för
kapitalet är bra oavsett hur dessa uppstår. Detta synsätt kan inte
accepteras.

minab/gotab Stockholm 1983 75151