yttr 1981/82 uu2y y

Yttrande 1981/82:uu2y

Utrikesutskottets yttrande
1981/82:2 y

UU 1981/82:2 y

om säkerhets- och försvarspolitiken (prop. 1981/82:102)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har genom beslut den 16 mars 1982 hemställt att
utrikesutskottet yttrar sig över vad som i proposition 1981/82:102 anförs
om säkerhetspolitiken.

De delar av propositionen som här ifrågakommer är dels statsministerns
avsnitt Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, dels föredragandeavsnittet i
bilaga 1 till propositionen rörande den internationella utvecklingen och
inriktningen av säkerhetspolitiken.

Propositionen (s. 3-8; bil. 1, s. 15-23)

Statsministern konstaterar inledningsvis att det internationella klimatet
sedan föregående försvarsbeslut präglats av tilltagande spänning och osäkerhet.
Avspänningsprocessen mellan supermakterna har avstannat.
Kapprustningen mellan maktblocken fortsätter i uppdriven takt. Samtidigt
har den ekonomiska krisen fördjupats och följts av stagnerande ekonomi.
Osäkerhet, pessimism och tvivel om en fredlig utveckling har vuxit fram
hos många. Medan slutsatsen för någras del blivit krav på ökade rustningar,
samlas andra åter kring nedrustningsparoller i protest mot krigets
vanvett.

Det är mot denna bakgrund försvarskommittén haft att nå bred samling
kring inriktningen av Sveriges säkerhetspolitik och totalförsvarets fortsatta
utveckling fram till nästa försvarsbeslut år 1987. Den internationella
utvecklingen gör det inte möjligt att sänka kraven på vår samlade försvarsförmåga.
Samtidigt sätter de samhällsekonomiska förutsättningarna och
kravet på återhållsamhet inom den offentliga sektorn gränser för de resurser
som kan tilldelas försvaret, heter det i statsministerns anförande.
Det är därför tillfredsställande att en bred politisk enighet har kunnat
uppnås i försvarskommittén i de grundläggande frågorna, säger statsministern
vidare.

”Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara
landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla
lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet
för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt,
ekonomiskt, socialt, kulturellt och vaije annat hänseende efter våra egna
1 Riksdagen 1981182. 9 sami. Nr 2 y

UU 1981/82:2 y

2

värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning
och en fredlig utveckling”. Så formulerades målet för vår säkerhetspolitik
i 1968 års försvarsbeslut. Det har därefter bekräftats i de följande
försvarsbesluten.

Säkerhetspolitiken syftar till att hindra att Sverige dras in i internationella
konflikter och till att värna våra demokratiska friheter och rättigheter i
en oberoende stat. Den syftar vidare till att lindra verkningarna i vårt land
av kriser och krig i andra delar av världen. Säkerhetspolitiken har också
det långsiktiga målet att i samarbete med andra länder bidra till en fredlig
utveckling i världen, till minskade rustningar, till utjämning av motsättningar
och till större förståelse och mer jämlika förhållanden. Den skall
vidare verka för internationell solidaritet och för en värld där även små
stater kan hävda sina intressen.

I dessa syften bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom samverkan
mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor,
handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken
arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika
delar måste anpassas till varandra i ett samspel. Vilken tonvikt som läggs
vid skilda säkerhetspolitiska medel är därför inte en gång för alla givet utan
måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden.

I propositionen lämnas fortsättningsvis en redogörelse för de krav den
sålunda beskrivna säkerhetspolitiken ställer på vår utrikespolitik och försvarspolitik.
Alliansfrihet syftande till neutralitet i händelse av krig, strävan
efter social och ekonomisk rättvisa i världen, politisk avspänning,
militär nedrustning och omfattande och förtroendefullt samarbete över
gränserna, liksom medverkan i och stöd för FN:s arbete, nämns som
, viktiga delar i den svenska utrikespolitiken.

Sveriges alliansfria politik, stödd på ett efter våra förhållanden starkt
totalförsvar, utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönstret.
Detta har medverkat till att läget i Norden sedan lång tid tillbaka
kännetecknas av hög stabilitet och fredlig utveckling. Det ligger även i
omvärldens intresse att denna Sveriges alliansfria politik fullföljs.

Omvärlden måste vara övertygad om att Sverige i händelse av krig är
berett att fullfölja den deklarerade politiken. Försvaret skall ha sådan
styrka, sammansättning och beredskap att det avhåller från angrepp eller
hot om angrepp. För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterat
i fred och under neutralitet krävs att vi har förmåga att upptäcka och
avvisa kränkningar, heter det vidare i statsministerns anförande.

Utskottet

De senaste årens internationella utveckling har präglats av kriser och
tilltagande spänning mellan de båda supermakterna. Stormakternas rustningar
fortsätter, såväl vad gäller konventionella vapen som kärnvapen.

UU 1981/82:2 y

3

Träffsäkerheten och effektiviteten hos stormakternas kärnvapenbärare
höjs fortlöpande. Det nordiska områdets strategiska betydelse har ökat.

I propositionens avsnitt om den internationella utvecklingen lämnas en
starkt koncentrerad redogörelse för några av de händelser som givit dagsbilden
av den internationella situationen särskild dramatik och som bidragit
till att få vatje framtidsbedömning att framstå som osäker.

Det förtjänar enligt utskottets mening emellertid framhållas att det internationella
läget i olika avseenden undergick en försämring redan under
1970-talets sista år. Försvarskommittén uttryckte dock i sitt första delbetänkande
(SOU 1979:42) en förmodan att avspänningsprocessen, trots
växlingar i klimatet mellan supermakterna, på lång sikt kommer att fortsätta
därför att detta ligger i bådas intresse.

Regeringen gör även i den föreliggande propositionen bedömningen att
supermakternas gemensamma intresse av att undvika en öppen konfrontation
med varandra är så starkt att strävan att begränsa spänningen dem
emellan även fortsättningsvis torde komma att utgöra ett viktigt inslag i
supermaktsrelationema.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att den svenska säkerhetspolitiken
och dess utformning så långt det är möjligt bedöms mot bakgrund
av det långsiktiga och av många skilda faktorer sammansatta perspektiv
som försvarskommittén i sina delbetänkanden sökt anlägga.

Som regeringen konstaterar i propositionen är den spänning och osäkerhet
som präglar det internationella klimatet ett resultat både av olösta
politiska och ekonomiska konflikter runt om i världen och av speciella
utvecklingar inom vapenteknologin, som driver på kapprustningen och
hotar att undergräva det sätt på vilket avskräckningsbalansen hittills fungerat.

Det är i denna situation av en mångfald olikartade hot och möjliga
konfliktsituationer som den svenska säkerhetspolitiken med sina skilda
medel har att verka.

Grundläggande för vår säkerhetspolitik är självfallet alliansfriheten och
det stöd den får i ett efter våra förhållanden starkt försvar. Utrikespolitiken
måste bedrivas så att den inte leder till vare sig misstro eller förväntningar
hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna
någon grund för misstankar att svenskt territorium kan ställas till annan
makts förfogande och bilda utgångsbas för angrepp. Internationella bindningar,
vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neutralitet, kan inte godtas.

Totalförsvarets främsta uppgift är att genom sin styrka, sammansättning
och beredskap avhålla främmande makter från angrepp eller hot om angrepp.
Genom denna fredsbevarande förmåga ger totalförsvaret det önskade
stödet åt vår neutralitetspolitik.

Därtill måste vårt försvar redan i fredstid ha möjlighet att upptäcka och
avvisa avsiktliga och oavsiktliga kränkningar av vårt territoriums integritet.

UU 1981/82:2 y

4

Det alltmer omfattande ekonomiska samarbetet mellan världens länder
leder till ett ömsesidigt beroende som i grunden och på lång sikt bör verka
befrämjande för internationell fred och avspänning.

Samtidigt innebär detta internationella beroende att konflikter och aktioner
som inte är riktade mot vårt land likväl kan drabba vår försörjning.
Detta ställer särskilda krav på vår beredskap.

Utskottet konstaterar att vi, trots de många genomgripande förändringar
som ägt rum i världens politiska struktur under de senaste årtiondena,
fortfarande lever i en värld som säkerhetspolitiskt präglas av öst—västperspektivet.

För små länder som Sverige finns det anledning att med viss oro se på
den tendens som nu gör sig gällande hos supermakterna att betrakta de
talrika lokala motsättningarna och konflikterna i tredje världen främst i
ljuset av sin egen rivalitet. Öst-västperspektivet kan inte erbjuda någon
tillräcklig förklaring eller acceptabel lösning på konflikter i tredje världen.

Utskottet delar regeringens bedömning att en varaktig fred förutsätter
respekt för nationernas självbestämmande, politisk avspänning, militär
nedrustning samt social och ekonomisk rättvisa.

Sverige har på olika sätt möjlighet och tillfälle att bedriva en aktiv politik
på dessa områden och främja en fredlig utveckling i världen.

För vår säkerhetspolitik spelar av naturliga skäl Norden och Europa en
särskild roll. Det nordiska säkerhetspolitiska mönstret utgör en stabiliserande
faktor i vår del av världen.

Som alliansfri stat kan vi tillsammans med andra neutrala och alliansfria
länder spela en roll för att främja freden. Den omfattande kärn vapenuppladdningen
i vår egen världsdel inger självfallet särskild oro. Det är därför
naturligt att Sveriges nedrustningssträvanden inte minst tar sikte på den
europeiska situationen. Sverige verkar sålunda i den europeiska konferensen
om säkerhet och samarbete (ESK) för sammankallande av en europeisk
nedrustningskonferens och är berett stå som värd för en sådan. Det är
också mot den europeiska bakgrunden regeringen i kontakt med övriga
nordiska regeringar undersöker om det finns en gemensam grund i våra
länder för att skapa en kämvapenfri zon i Norden som ett led i arbetet på
ett kärnvapenfritt Europa.

Kravet på nedrustning måste i första hand riktas mot de båda supermakterna.
De små länderna har emellertid en viktig uppgift när det gäller att
med stöd av en framväxande fredsopinion ge tyngd åt detta krav inom och
utom de internationella förhandlingar som i olika fora förs i säkerhets- och
nedrustningsfrågor.

För det internationella samarbetet mellan självständiga och jämbördiga
stater spelar självfallet FN en central roll. FN bör förbli en hörnsten i den
svenska utrikespolitiken. Sverige bör också genom FN och i direkt samarbete
med utvecklingsländerna fortsätta att verka för internationell solidaritet
genom ett omfattande utvecklingsbistånd och medverkan i arbetet på

UU 1981/82:2 y

5

att upprätta en rättvisare ekonomisk världsordning. Stora ekonomiska
orättvisor inom och mellan länderna hotar i längden fred och säkerhet.

Utrikesutskottet vill sammanfattningsvis anföra att det i allt väsentligt
delar den syn på säkerhetspolitikens uppgifter och totalförsvarets utformning
som kommer till uttryck i propositionen.

Stockholm den 15 april 1982

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s), Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s), Linnea Hörlén (fp),
Olle Göransson (s), Mats Hellström (s), Gunnel Jonäng (c), Per-Olof
Strindberg (m), Jan Bergqvist (s), Sture Korpås (c), Rune Ångström (fp),
Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s) och Carl Bildt (m).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982