yttr 1981/82 sou4y y

Yttrande 1981/82:sou4y

SoU 1981/82:4 y

Socialutskottets yttrande
1981/82:4y

om kontroll över visst automatspel

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har anhållit om yttrande av socialutskottet över proposition
1981/82:203 om kontroll över visst automatspel jämte följande
motioner, nämligen 1981/82:2447 av Ingegerd Elm (s), 1981/82:2448 av
Margot Wallström (s) och Åke Gustavsson (s), 1981/82:2493 av Oskar
Lindkvist (s) och Lars Ulander (s) samt 1981/82:2494 av Margareta Winberg
(s) och Marianne Stålberg (s).

Utskottet

I propositionen föreslås nya regler för anordnande av flipperspel och
liknande automatspel. Reglerna avses bli intagna i en särskild lag, lag om
anordnande av visst automatspel. Enligt denna skall tillstånd krävas för att
i förvärvssyfte anordna spel på mekanisk eller elektronisk spelautomat
som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av frispel på automaten.

Ansökningar om tillstånd prövas enligt lagförslaget av socialnämnden
i den kommun där spelverksamheten skall anordnas. Tillstånd skall kunna
förenas med föreskrifter om lägsta ålder för tillträde och tider när spelverksamheten
får bedrivas samt andra föreskrifter som behövs för att motverka
att spelverksamheten förorsakar bristande ordning eller bedrivs i en miljö
som är olämplig för barn eller ungdom. Om det efter tillståndsbeslutet
uppkommer missförhållanden till följd av spelverksamheten, får socialnämnden
meddela nya eller ändrade föreskrifter.

Den som anordnar automatspel som omfattas av lagens bestämmelser
får inte otillbörligen locka barn eller ungdom att delta i spelet. Tillstånd får
återkallas om spelet anordnas i strid mot denna bestämmelse. Detsamma
gäller om automatspel anordnas i strid mot föreskrifter som socialnämnden
utfärdat.

Socialnämnden skall också svara för tillsyn över spelverksamheten.
Påföljd i form av böter eller fängelse i högst sex månader skall kunna
ådömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel
utan att ha tillstånd eller bryter mot socialnämndens föreskrifter.

Av den lämnade redovisningen framgår att förslaget i propositionen
begränsar sig till att avse åtgärder för att motverka uppkomsten av olämpliga
barn- och ungdomsmiljöer i samband med spel på flipperspel och
liknande automatspel. I två motioner framställs yrkanden som har avsevärt
mera långtgående krav. I motion 1981/82:2448 av Margot Wallström

1 Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 4 y

SoU 1981/82:4 y

2

(s) och Åke Gustavsson (s) vill motionärerna att regeringen skyndsamt
skall återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att kommunerna
skall pröva etablering av alla fritids- och nöjesinrättningar i syfte att
förhindra olämpliga ungdomsmiljöer. Oskar Lindkvist (s) och Lars Ulander
(s) framställer ett likartat yrkande i motion 1981/82:2493. Motionen
syftar till att det framlagda lagförslaget skall få ett betydligt vidgat tillämpningsområde,
nämligen på det sättet att lagen skall omfatta alla slag av
kommersiella fritids- och nöjesplatser.

I överensstämmelse med vad motionärerna anför och som framhålls av
motionärerna kan givetvis en olämplig ungdomsmiljö förekomma i andra
sammanhang än just spelhallarna. Departementschefen anför att det kan
finnas åtskilliga exempel på miljöer som är sådana att de motiverar ett
inflytande från samhällets sida men det krävs olika typer av åtgärder. En
generell analys av samtliga typer av ungdomsmiljöer skulle fordra långtgående
undersökningar, anför han (s. 9). Han anför vidare bl. a. att man
inte löser de ungdomsproblem som kan finnas i stort genom att införa
förbud och restriktioner. Självfallet måste ungdomsproblemen som helhet
lösas på annat sätt genom mera generellt inriktade åtgärder. Detta förhållande,
anför han, bör inte hindra att man nu ingriper mot en företeelse som
har visat sig orsaka missförhållanden. Förslaget i propositionen skall ses
som en bland flera åtgärder för att värna om barns och ungdomars uppväxtmiljö.

Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till den bedömning som departementschefen
sålunda ger uttryck åt i propositionen. Den däri lämnade
redovisningen visar att det finns tungt vägande skäl för att ingripa mot
spelhallarna med lagstiftning av här aktuellt slag eftersom de i många fall
inte utgör någon lämplig barn- och ungdomsmiljö utan skapar betydande
sociala problem. I sammanhanget bör också nämnas att riksdagen i början
av förra året begärde att regeringen skyndsamt skulle lägga fram förslag till
lagstiftning om flipperspel och liknande automatspel.

Utskottet tillstyrker således förslaget att riksdagen nu genom en särskild
lag reglerar anordnande av visst automatspel. Utskottet återkommer i det
följande till den närmare utformningen av lagstiftningen.

Utskottet är inte berett att förorda en lagstiftning av så långtgående
natur som föreslås i de båda ovan redovisade motionerna. En sådan
lagstiftning skulle kräva en mera omfattande utredning av bl. a. lagteknisk
art. Utskottet kan inte heller förorda att en sådan utredning nu kommer till
stånd. Det är emellertid angeläget att man noggrant följer utvecklingen och
vidtar åtgärder inom ramen för den nuvarande lagstiftningen i syfte att
motverka förekomsten av olämpliga barn- och ungdomsmiljöer. Härvidlag
vill utskottet erinra om de krav den nya socialtjänstlagen ställer på
socialnämnden i kommunen. Det ingår i socialnämndens uppgifter att
göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen, medverka
i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organi -

SoU 1981/82:4 y

3

sationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. Utskottet
vill också framhålla att erfarenheterna av den lag som föreslås i
propositionen kan ge anledning till ytterligare överväganden rörande vilken
verksamhet som skall omfattas av bestämmelserna i lagen. I enlighet
med det anförda avstyrks motionerna.

Enligt det i propositionen framlagda lagförslaget skall lagen vara tilllämplig
på spel som anordnas i förvärvssyfte på sådana mekaniska eller
elektroniska spelautomater som inte ger vinst eller endast ger vinst i form
av frispel på automaten. Tillstånd skall krävas för att anordna automatspel
av angivet slag på två eller flera spelautomater inom samma lokal eller
anläggning. Enligt förslaget skall detta dock inte gälla för automatspel som
anordnas i samband med offentliga tillställningar av tillfällig natur.

Erinringar mot innehållet i de nu redovisade bestämmelserna har framställts
i motion 1981/82:2447 av Ingegerd Elm (s) och motion 1981/
82:2494 av Margareta Winberg (s) och Marianne Stålberg (s). I båda
motionerna yrkas att tillstånd skall krävas även i fall då det finns endast
en automat. Därjämte yrkas i motion 1981/82:2494 att det inte skall finnas
något undantag från tillståndskravet då automatspel anordnas i samband
med offentlig tillställning av tillfällig karaktär.

Förslaget bygger på en departementspromemoria (fogad som bilaga till
propositionen). Utgångspunkten för denna har varit att tillståndsprövningen
i huvudsak skall omfatta den spelverksamhet som bedrivs i s. k.
spelhallar. Promemorieförslaget utmynnar i att tillstånd bör krävas för att
anordna spel på flera än tre apparater inom samma lokal eller anläggning.
Tillståndsplikt föreslås dock inte omfatta spel som anordnas i samband
med offentlig tillställning av tillfällig karaktär.

Bland de remissinstanser som förordar att en tillståndsprövning införs
är meningarna delade i fråga om tillståndspliktens omfattning. Flera av
dessa remissinstanser tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan
erinran. Majoriteten avstyrker emellertid förslaget och förordar i stället att
en generell tillståndsplikt införs.

I propositionen lämnas bl. a. följande redovisning.

Till de remissinstanser som förordar en generell tillståndsplikt hör rikspolisstyrelsen,
statens ungdomsråd, lotterinämnden, tre länsstyrelser,
Svenska kommunförbundet samt flertalet kommuner och ungdomsorganisationer
som har yttrat sig i frågan. Lotterinämnden framhåller att erfarenheten
har visat att spelet förorsakar skadeverkningar även om antalet
apparater understiger fyra. Detta gäller t. ex. spelverksamhet som har
anordnats i kaféer och konditorier som ligger i närheten av skolor eller på
orter där större möjligheter till förströelse saknas. Samma grundtanke
framförs av Svenska kommunförbundet. Förbundet framhåller att frågan
om antalet flipperapparater är av underordnad betydelse. Enligt förbundet
är det miljön som bör vara avgörande om tillstånd skall meddelas eller ej.
Flertalet av de kommuner som har yttrat sig i frågan anser att det inte kan
uteslutas att missförhållanden kan uppstå i lokaler där spel har anordnats
på färre än fyra apparater. I allmänhet sägs det från kommunalt håll att det

SoU 1981/82:4 y

4

inte finns några skäl sorn talar för en begränsning av möjligheterna att
ingripa. Det framhålls också att spelverksamheten på mindre orter oftast
inte omfattar flera än tre apparater. En remissinstans menar att ett genomförande
av promemorieförslaget i denna del kommer att resultera i att spel
på högst tre apparater kommer att anordnas på ett stort antal platser i
kommunerna för att de som anordnar spelverksamhet skall slippa tillståndsprövningen.

Ett par remissinstanser anser att tillståndsplikt bör inträda först när
spelverksamheten är av större omfattning än vad som föreslås i departementspromemorian.
Sveriges automatägares riksförbund menar således
att, om tillståndsplikt införs, skall den avse spel på flera än sex apparater.
En annan remissinstans anser att gränsen för tillståndsplikt kan sättas vid
spel som omfattar fler än sju apparater.

Departementschefen redovisar vissa förhållanden som talar för att endast
spelverksamhet av viss större omfattning bör bli föremål för tillståndsprövning.
Han hänvisar å andra sidan också till bl. a. vad som anförts från
kommunalt håll och som redovisats ovan av innehåll att spel som är
anordnat på enstaka apparater också kan vara upphov till i princip motsvarande
sociala problem som har konstaterats i samband med spelverksamheten
i spelhallarna. Han anför härefter följande.

Vid bedömande av frågan om tillståndspliktens omfattning fäster jag
särskild vikt vid kommunernas önskemål om en generell tillståndsprövning
och vid det förhållandet att kommunerna följaktligen är beredda att
åtaga sig ansvaret för en mera omfattande prövning. På lokalt håll kan man
bäst bedöma behovet av åtgärder. Kommunernas engagemang i frågan är
enligt min mening också en garanti för att man söker sig till smidiga former
för handläggningen av dessa ärenden. Farhågor för en onödig byråkrati
har emellertid framskymtat i debatten. Jag anser att sådana farhågor bör
kunna mötas genom att automatspel som anordnas endast på en spelautomat
inom samma lokal eller anläggning undantas från tillståndsplikten.
Jag föreslår alltså att det öppnas en möjlighet att ingripa mot spelverksamhet
som omfattar spel på två eller flera spelautomater.

Utskottet anser för sin del att utomordentligt stor vikt måste tillmätas
kommunernas åsikt att det skall ske en generell tillståndsprövning. Den
invändning som framförts mot en så långtgående tillståndsplikt av innehåll
att en onödig byråkrati skulle uppstå anser utskottet inte böra tillmätas
någon betydelse eftersom det är kommunerna själva som skall svara för
tillståndsgivningen och kontrollen. Utskottet tillstyrker därför förslaget i
motionerna att även då det bara finns en spelautomat i en lokal eller
anläggning tillståndsplikt skall finnas.

Utskottet biträder däremot propositionsförslaget om att offentlig tillställning
av tillfällig karaktär inte bör omfattas av tillståndsplikt. Motion
1981/82:2494 avstyrks i motsvarande del. Om spel verksamhet är avsedd
att förekomma vid en offentlig tillställning av tillfällig karaktär är detta ett
förhållande som får tas i beaktande vid den prövning som förekommer
enligt allmänna ordningsstadgan.

SoU 1981/82:4 y

5

Då det gäller övriga delar av förslaget till lag om anordnande av visst
automatspel har utskottet inte något att erinra. Utskottet tillstyrker också
i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lotteriförordningen
(1939:207).

Stockholm den 6 maj 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson
(c), Mårten Werner (m)1, Erik Larsson (c), Kjell Nilsson (s), Karin
Israelsson (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm
(m), Stig Alftin (s), Ann-Cathrine Haglund (m)*, Maria Lagergren
(s), Anita Persson (s)* och Georg Karlsson (s)2.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

1 Mårten Wemer var vid yttrandets justering ledig från uppdraget som riksdagsledamot.

2 Georg Karlssons uppdrag som ersättare för riksdagsledamot hade upphört vid
yttrandets justering.