yttr 1981/82 sou1y y

Yttrande 1981/82:sou1y

SoU 1981/82:1 y

Socialutskottets yttrande
1981/82:1y

om målsättningen för alkoholpolitiken

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1981/82:2243 av Elver Jonsson (fp) och Kerstin Sandborg (fp), såvitt avser
yrkande 1.

I motionen yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen skall ge regeringen
till känna vad i motionen anförs om målet för alkoholpolitiken. Motionärerna
anför i denna del bl. a. att en preciserad målsättning för hur snabbt
alkoholkonsumtionen skall sjunka är nödvändig för att alkoholpolitiken
skall kunna fungera i ett mer långsiktigt perspektiv. En sådan målsättning
kan inte bara gälla den registrerade försäljningen av alkohol utan måste
avse den verkliga totalkonsumtionen. Då denna inte kan beräknas exakt
får det accepteras att målformuleringen innehåller en ungefärlig konsumtionssiffra.
Motionärerna har stannat för att som målsättning föreslå att
den verkliga totalkonsumtionen av alkohol skall minskas med en tredjedel
på ett årtionde, vilket innebär en årlig minskning med ca 4 % under
perioden 1982—1992.

Utskottet

Skatteutskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande
SkU 1975/76:64 frågan om alkoholpolitikens fortsatta inriktning. Utskottet
uttalade därvid bl. a. (s. 4) att det enligt utskottets uppfattning var av
stort värde att alkoholfrågorna i fortsättningen infogades i sitt sammanhang
och att ett klart mål uppställdes för en flerårig insats syftande till att
begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och till att komma
till rätta med alkoholmissbruket.

I proposition 1976/77:108 om alkoholpolitiken gav emellertid dåvarande
socialministern uttryck åt tveksamhet vad gällde de praktiska möjligheterna
att uppställa ett preciserat mål för sänkningen av alkoholkonsumtionen.
Han anförde följande (s. 16).

Jag lägger här fram förslag till åtgärder som syftar till en sådan begränsning
av den totala alkoholkonsumtionen som kan bidra till att alkoholmissbruket
trängs tillbaka och alkoholskadorna därmed motverkas. Insatser
av detta slag kan dock få genomslagskraft först på något längre sikt. Det
bör vidare understrykas att en utveckling i den riktning som jag förordar
tillfälligt kan avbrytas, varvid nya åtgärder får prövas. Mot denna bakgrund
har jag funnit att någon i fråga om mängd och tid bestämd plan för
en sänkning av alkoholkonsumtionen inte är möjlig.

I flera motioner föreslogs dock att man skulle upprätta tidsplaner med
begränsningsmål för den totala alkoholförbrukningen. Socialutskottet,

1 Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 1 y

SoU 1981/82:1 y

2

sorn avgav yttrande till skatteutskottet över bl. a. nämnda motioner, erinrade
om uttalandet i propositionen om att någon i mängd och tid bestämd
plan för en sänkning av alkoholkonsumtionen inte var möjlig. Socialutskottet
förklarade sig dela denna uppfattning. Vidare uttalade utskottet att
det är en mycket komplicerad process att ändra ett invant dryckesmönster
och att man endast genom en långsam och kanske tidvis ojämn utveckling
torde kunna få till stånd en mera påtaglig sänkning av konsumtionen (SoU
1976/77:4 ys. 4).

När frågan härefter behandlades i skatteutskottet konstaterade detta att
socialministern i propositionen anslutit sig till den av skatteutskottet tidigare
uttalade målsättningen men inte ansett det möjligt att genomföra en
i fråga om tid och mängd bestämd plan för en sänkning av alkoholkonsumtionen.
Beträffande motionsyrkandena anförde skatteutskottet följande
(SkU 1976/77:40 s. 74).

Enligt utskottets bedömning föreligger det inte någon motsättning mellan
den av utskottet formulerade och av såväl socialministern som vissa
motionärer godtagna målsättningen för alkoholpolitiken och de övriga
yrkandena i frågan, mer än vad gäller kraven på preciserade delmål för
sänkning av alkoholkonsumtionen. För att kunna sänka den totala alkoholkonsumtionen
torde fordras samordning av flera olika insatser. Utskottet
vill här peka på behovet av information, på utnyttjandet av prissättningsinstrumentet
och på en övervakning av hur konsumtionen av drycker
med olika alkoholhalt inbördes kan styras. Det är inte utskottets uppgift att
närmare precisera behövliga insatser för att under en följd av år begränsa
den totala alkoholkonsumtionen, utan utskottet utgår ifrån att detta blir en
uppgift för socialstyrelsen. Utskottet finnér alltså inte skäl ändra sin tidigare
uttalade målsättning och avstyrker de här behandlade motionsyrkandena
i den mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

Riksdagen anslöt sig till skatteutskottets förslag.

Beslutet innebar, såvitt nu är i fråga, ett klart ställningstagande för en
långsiktig alkoholpolitik som syftar till att begränsa den totala, alltför höga
alkoholkonsumtionen och till att komma till rätta med alkoholmissbruket
(jfr prop. 1981/82:143 s. 7). Med hänsyn till skatteutskottets ovan återgivna
uttalande måste beslutet emellertid även ses som en bekräftelse på det
principiella önskemålet om ett klart mål för en flerårig insats i syfte att
begränsa alkoholkonsumtionen.

Socialutskottet kan för sin del se vissa fördelar med att i likhet med vad
som föreslås i den nu aktuella motionen uppställa en tämligen preciserad
målsättning för en minskning av alkoholkonsumtionen. Det skulle t. ex.
innebära en klar markering av att konsumtionsminskningen inte endast
skall ses som ett allmänt önskemål från statsmakternas sida utan som en
bestämd viljeinriktning. Den psykologiska betydelsen härav bör inte underskattas.
En målsättning av detta slag skulle dock ställa ökade krav på
en sammanhållen planering och uppföljning av alkoholpolitiken.

Att man med vissa tidsintervall tvingas stanna upp och undersöka effek -

SoU 1981/82:1 y

3

ten av vidtagna alkoholpolitiska åtgärder kan också vara positivt. En
sådan regelbunden omprövning är ägnad att leda till en mera kritisk
granskning av den politik som förts och en mera förutsättningslös diskussion
av de fortsatta åtgärderna.

I motionen framhålls vidare att den åsyftade minskningen måste gälla
den verkliga totalkonsumtionen och inte endast den registrerade försäljningen.
Utskottet vill understryka det nu sagda. Härav följer att en uppföljning
av den beslutade målsättningen också måste spegla förändringarna i
den verkliga totalkonsumtionen.

Som framgår redan av motionen är emellertid möjligheterna att mäta
den verkliga totalkonsumtionen minst sagt bristfälliga. Det räcker härvidlag
att peka på svårigheterna att få en uppfattning om hembränningens
omfattning. Att bestämma totalkonsumtionens storlek måste således i stor
utsträckning bli fråga om uppskattningar där olika uppfattningar kan göra
sig gällande. Än större blir osäkerheten om det gäller att avgöra om det
skett mindre förändringar i totalkonsumtionen.

Utskottet vill i det sammanhanget framhålla vikten av att det utvecklas
bättre metoder för studier av totalkonsumtionen och förändringar däri.
Riksdagen måste få ett bättre underlag för sina allmänna alkoholpolitiska
ställningstaganden.

I avvaktan på utveckling av bättre metoder för att studera och följa
totalkonsumtionen vill socialutskottet ifrågasätta om det är meningsfullt
att redan nu uppställa en så preciserad målsättning för en konsumtionsminskning
som motionärerna föreslår. Detta hindrar inte att man bör
sträva mot en avsevärd konsumtionsminskning under den närmaste tioårsperioden.
Det innebär främst att behovet av alkoholpolitiska åtgärder får
bedömas med hänsyn härtill och att man vid periodens slut bör försöka
genomföra någon form av analys av de förändringar som skett. Man bör
däremot enligt socialutskottets uppfattning inte redan nu binda sig för en
preciserad siffra. En första förutsättning för att bestämma en till tid och
mängd preciserad målsättning för minskning av alkoholkonsumtionen bör
således vara att man kan fastställa och löpande följa även mindre förändringar
i konsumtionsnivå och konsumtionsmönster. Med hänsyn härtill
bör motionsyrkandet inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 april 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m), Kjell
Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm
(m), Stig Alftin (s), Gunhild Bolander (c), Maria Lagergren (s), Anita
Persson (s) och Georg Karlsson (s).