yttr 1981/82 sku10y y

Yttrande 1981/82:sku10y

SkU 1981/82:10y

Skatteutskottets yttrande
1981/82:10y

över proposition 1981/82:217 om vissa sjöfartsfrågor jämte
motioner

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1981/82:217 om vissa sjöfartsfrågor jämte motioner. Med anledning
därav fär skatteutskottet anföra följande.

I propositionen lägger regeringen fram vissa förslag i syfte att stärka den
svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft. Förslagen innebär i huvudsak
att rederierna under en övergångsperiod skall kunna få ett ekonomiskt
stöd. Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts i propositionen om planerade ändringar i sjömansbeskattningen.

Det föreslagna stödet till rederierna skall utgå under en femårsperiod.
Under det första året beräknas stödet normalt till 75 % av den sjömansskatt
som inlevererats och trappas därefter successivt ned. Att stödet sätts i
förhållande till den sjömansskatt som utgått för de ombordanställda har
sin bakgrund i att beskattningen ansetts utgöra en av de viktigaste orsakerna
till de svenska rederiernas kostnadssituation. Samtidigt har såväl praktiska
som principiella skäl ansetts tala mot en nedsättning av sjömansskatten.

1 motion 2564 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen
i denna del. Motionärerna anser att problemen i stället bör lösas genom en
varaktig sänkning av marginalskatterna och föreslår att sjömansskattetabellerna
fr. o. m. inkomståret 1983 utformas med hänsyn till slutläget i den
marginalskattereform som föreslagits från deras håll.

Utskottet saknar för sin del anledning att gå in närmare på frågan hur
ett ekonomiskt stöd till rederinäringen bör utformas, eftersom denna fråga
ingår i trafikutskottets och inte i skatteutskottets ämnesområde. Utskottet
vill endast framhålla att sjömansskatten i stort sett bör motsvara den
vanliga inkomstskatten. Med hänvisning härtill och till att motionärernas
förslag inte innebär några omedelbara förbättringar för rederinäringen
avstyrker utskottet motionen i denna del (yrkande 2).

Sjömansskatten är en definitiv källskatt som tas ut av dem som är
anställda ombord på svenska handelsfartyg. Sjömannen skall inte deklarera
sin sjöinkomst, och någon särskild taxering sker inte heller av inkomsten
ombord. Under vissa förhållanden kan sjömansskatten jämkas. Om en
sjöman även har inkomst i land beskattas han härför i stort sett enligt
vanliga regler. Vid denna beskattning bortser man från inkomsten ombord,
men möjligheterna till vissa allmänna avdrag, grundavdrag och
skattereduktion påverkas av att sjömansskatt utgått.

I Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 10 y

SkU 1981/82:10 y

2

Avsikten med sjömansskatten är att den i stort sett skall motsvara den
skatt som skulle ha utgått enligt vanliga regler men med beaktande av de
särskilda förhållanden som råder för sjömännen. I proposition 1981/
82:197 om en reformerad inkomstbeskattning, som f. n. behandlas av
utskottet, föreslås bl. a. att sjömännen skall få del av de marginalskattesänkningar
som förordas i propositionen men samtidigt vidkännas de
aktuella avdragsbegränsningarna. Vidare föreslås att det schablonmässiga
omkostnadsavdraget för sjömännen räknas upp till 7 000 kr. i fjärrfart och
4 000 kr. i närfart per år räknat mot nuvarande 4 000 resp. 2 000 kr. Vidare
medges ett särskilt avdrag från skatten, bl. a. med hänsyn till att ombordanställda
har mindre möjligheter än andra att utnyttja de förmåner som
samhället erbjuder. Detta avdrag uppräknas till 600 kr. i fjärrfart och 275
kr. i närfart mot nuvarande 400 resp. 175 kr. i månaden. Avdraget för
kapitalförsäkringspremier slopas för sjömännen liksom för andra skattskyldiga.
Värdet av fri kost inräknas liksom tidigare i tabellerna, vilket
medför att kontant ersättning för kosten inte skall tas upp som inkomst.
Detta värde uppräknas nu till 805 kr. i månaden mot tidigare 535 kr. I den
nyssnämnda propositionen föreslås också att sjömansskatten bestäms med
utgångspunkt i en kommunal skattesats på 29 % i stället för nuvarande
28 %.

De ändringar i sjömansskattereglerna som diskuteras i den nu aktuella
propositionen är bl. a. att lägga samman den ombordanställdes samtliga
inkomster vid landbeskattningen, att beskatta kontant kostersättning under
ledighet och samtidigt slopa uppräkningen i sjömansskattetabellerna
för fri kost och att sänka skatten på engångsbelopp. I propositionen anförs
bl. a. att utgångspunkten för ändringarna bör vara att lön och ersättningar
som är hänförliga till tjänstgöringstid ombord skall ge en större nettoförtjänst
än motsvarande förtjänst i land. Avsikten är att dessa frågor skall
utredas skyndsamt med sikte på att de nya reglerna i huvudsak skall kunna
tillämpas fr. o. m. inkomståret 1983.

Bakgrunden till denna omprövning av sjömansbeskattningen är bl. a. de
ändrade förhållanden som inträtt sedan sjömansskatten infördes 1958.
Enligt vad som anförs i propositionen vistas sjömännen numera ungefär
halva året i land. Den ombordanställde kan under ett och samma år ha
inkomster från flera håll utan att drabbas av samma skatteprogression som
andra i motsvarande inkomstläge. Reglerna verkar även i övrigt i den
riktningen att sjömännen tjänar på att byta ut tjänstgöring ombord mot
tjänstgöring i land.

Rolf Clarkson m. fl. (m) biträder i motion 2564 de nu angivna förslagen
i propositionen. Även Bertil Zachrisson m. fl. (s) tillstyrker i motion 2567
en utredning om att beskatta extrainkomsterna i land med hänsyn till den
sammanlagda inkomsten. De motsätter sig däremot de förändrade skatteregler
för kostersättning och engångsbelopp som aviseras i propositionen
och som enligt deras mening innebär klara ingrepp i gällande avtal för de

SkU 1981/82:10 y

3

ombordanställda. I motion 2566 yrkar Lars Werner m. fl. (vpk) avslag på
propositionen med hänvisning bl. a. till att de anställdas villkor och rättigheter
enligt deras mening försämras på ett ej acceptabelt sätt.

Med anledning av vad som anförts i de båda sistnämnda motionerna
kan framhållas att sjömansskatten i allmänhet är lägre än skatten på
motsvarande inkomst i land. Detta har ansetts motiverat av att sjömännen
i många fall inte kan tillgodogöra sig olika samhälleliga förmåner på
samma sätt som andra. Sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt
innebär fördelar både för de ombordanställda och för skatteadministrationen.
Detta gör också att vissa skatteförmåner och en del ojämnheter vid
beskattningen bör kunna accepteras. Av redogörelsen ovan för de förslag
som läggs fram i proposition 1981/82:197 framgår att ytterligare lättnader
nu kommer att genomföras i sjömansskatten. Utskottet har inte något att
erinra mot dessa förslag. Avsikten med den aviserade översynen av sjömansskatten
är inte heller att skärpa beskattningen av sjömännens inkomster
ombord. Däremot kan det — mot bakgrund inte minst av de ändrade
förhållanden som inträtt sedan sjömansskatten infördes 1958 — ifrågasättas
om reglerna för beskattningen av sjömännens inkomster i land till alla
delar är lämpligt utformade. Det går inte att bestrida att reglerna i vissa fall
kan medföra betydande lättnader även för beskattningen av sådana inkomster,
vilket inte har varit avsikten med reglerna. Utskottet har för sin
del inte något att erinra mot en översyn av dessa regler.

När det gäller beskattningen av sjömansinkomster i form av fri kost
ombord m. m. och av engångsersättningar har avsikten med dessa regler
inte varit att åstadkomma särskilda lättnader i beskattningen. I propositionen
anförs att beskattningsreglerna i fråga om dessa detaljer medför vissa
ej önskvärda konsekvenser.

Utskottet har inte något att erinra mot att även dessa frågor omfattas av
den aviserade översynen av beskattningen eller mot att man också tar upp
frågan om beskattningen av sjölöner som under en och samma period
erhållits från olika arbetsgivare. Riksdagens ställningstagande till dessa
frågor bör enligt utskottets uppfattning anstå i avvaktan på resultatet av de
kommande övervägandena. Utskottet finner för sin del inte skäl att nu
göra sådana bindande uttalanden i dessa frågor som yrkas i motionerna.
Utskottet avstyrker således mot denna bakgrund motionerna 2564 yrkande
1,2567 yrkande 2 och 2566 yrkande 1 i den mån yrkandet avser riktlinjerna
för det planerade utredningsarbetet.

Yrkande 4 i motion 2564 av Rolf Clarkson m. fl. (m) innebär att regeringen
bör överväga att låta investeringar i fartyg berättiga till investeringsavdrag.

Den lagstiftning om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av
mervärdeskatt som antogs av riksdagen i höstas innebär — liksom tidigare
lagstiftning om investeringsavdrag — att fartyg och andra anskaffningar
inom transportsektorn inte omfattas av reglerna om investeringsavdrag.

SkU 1981/82:10 y

4

Utskottet är för sin del tveksamt till att en ändring i detta hänseende kan
bidra till att lösa sjöfartsnäringens aktuella problem. Med hänsyn härtill
och till att syftet med reglerna är att stimulera till inventarieanskaffningar
under en lågkonjunktur avstyrker utskottet motionen i denna del.

I motionerna 2561 av Sonja Rembo (m) och Siri Häggmark (m) och 2565
av Sten Svensson (m) och Göthe Knutson (m) yrkas att partrederier alltid
skall anses sakna fast driftställe i kommunalskattelagens mening. I den
förstnämnda motionen yrkas också att rätten för partredare att göra avdrag
för underskott vid beskattningen inte begränsas på sätt som har
föreslagits i proposition 1981/82:197.

Som utskottet anfört tidigare i yttrande till trafikutskottet kan reglerna
om rätt beskattningsort för partrederier medföra problem på grund av de
begränsningar dessa regler medför i fråga om möjligheterna till underskottsavdrag.
Utskottet fann då att detta var ett generellt problem som bör
prövas i samband med det utredningsarbete som pågår inom kommittén (B
1980:05) om underskottsavdrag. Med hänvisning härtill och eftersom utskottet
inte finner anledning att förorda ett särskilt undantag för partrederier
från de nu aktuella allmänna begränsningarna i rätten till underskottsavdrag
avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.

Stockholm den 19 maj 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren
(m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Anita
Johansson (s), Bernt Ekinge (fp), Arne Gadd (s), Arne Svensson (m) och
Erling Bager (fp).

Avvikande meningar

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Arne Svensson (samtliga m)
anser att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med ”Utskottet
saknar” och slutar med ”i denna del (yrkande 2)” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 2564 sammanhänger problemen inom sjöfartsnäringen
med näringslivets problem i övrigt. Skattetrycket har under
1970-talet nått en nivå som innebär att vår ekonomi förlorat sin tillväxtförmåga.
Därför måste det samlade skatteuttaget minska och de offentliga
utgifterna skäras ned. Likaså måste näringspolitiken bedrivas med generella
i stället för selektiva medel. Att olönsamma näringar subventioneras
leder till att produktionsresurser låses fast i krisindustrier som varvs-, jämoch
stålindustrin. Subventionerna kräver också skattehöjningar som med -

SkU 1981/82:10 y

5

för att andra branscher, t. ex. sjöfartsnäringen, får ett svårare konkurrensläge.
Huvudskälet till att den svenska sjöfartsnäringen kämpar med svårigheter
torde vara det höga kostnadsläget i Sverige.

Mot denna bakgrund kan utskottet inte biträda det i propositionen
framlagda förslaget om stöd till sjöfartsnäringen. Detta stöd är konstruerat
på ett i grunden felaktigt sätt. Skulle förslaget genomföras torde det dessutom
på sikt bli mycket svårt att avvisa motsvarande krav på ”skatteåterbäring”
från andra branscher i likartad belägenhet.

Det är framför allt bemanningskostnadema som skiljer svenska fartyg
från flertalet andra länders fartyg i kostnadshänseende. Dessa höga kostnader
har till stor del förorsakats av alltför höga marginalskatter. Det är
därför av stor vikt att en varaktig sänkning av marginalskatterna snarast
genomförs.

Med tanke på sjöfartsnäringens speciella situation bör sjömansskatten
redan fr. o. m. den 1 januari 1983 utgå från den inkomstskatt i övrigt som
kommer att gälla i slutläget av den marginalskattereform som nu håller på
att genomföras. Förslag om detta bör föreläggas riksdagen under hösten
1983. Dessa förslag bör samordnas med de övriga ändringar av sjömansskatten
som regeringen avser att förelägga riksdagen. På detta sätt skapas
förutsättningar för kostnadssänkningar i samband med förhandlingar
mellan parterna på denna del av arbetsmarknaden. Hänsyn måste då tas
till den snabbare justering av marginalskatterna som på detta vis kommer
de ombordanställda till godo.

I propositionen anför departementschefen att ombordanställda inte på
samma sätt som landanställda kan tillgodogöra sig olika samhälleliga
förmåner och faciliteter. Detta gäller naturligtvis också de förmåner som
utgår genom olika socialförsäkringar. Det skulle därför framstå som naturligt
att förbättra kostnadsläget för sjöfartsnäringen även genom sänkta
arbetsgivaravgifter. Det bör ankomma på regeringen att efter ytterligare
överväganden återkomma till riksdagen med eventuella förslag i detta
hänseende.

Utskottet tillstyrker således yrkandena 2 och 3 i motion 2564.

2. Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Curt Boström, Bo
Forslund, Anita Johansson och Arne Gadd (samtliga s) anser att det avsnitt
av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet har inte” och slutar
med ”planerade utredningsarbetet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning får dock inte de ombordanställdas avtalsenliga
villkor ensidigt försämras genom att ändringar görs i de speciella
skatteregler som gäller för dessa grupper och som ligger till grund för
arbetsöverenskommelser. Utskottet instämmer därför i yrkande 2 i motion
2567, medan yrkande 1 i motion 2564 och yrkande 1 i motion 2566 avstyrks
i den mån dessa yrkanden avser riktlinjerna för det planerade utredningsarbetet.

SkU 1981/82:10 y

6

3. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Arne Svensson (alla m) anser
att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Den lagstiftning”
och slutar på s. 4 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Vissa särskilda åtgärder behöver vidtas så att sjöfartsnäringen inte i vissa
avseenden diskrimineras i förhållande till andra branscher. Enligt lagstiftningen
om investeringsavdrag tillhör fartyg inte de investeringsobjekt som
berättigar till avdrag. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga att
låta investeringar i fartyg berättiga till sådana avdrag. Utskottet tillstyrker
således yrkande 4 i motion 2564.

LiberTryck Stockholm 1982