yttr 1981/82 sfu2y y

Yttrande 1981/82:sfu2y

SfU 1981/82:2 y

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1981/82:2 y

över proposition 1981/82:113 om program för regional utveckling
och resurshållning såvitt avser förslag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter och förslag till lag om nedsättning av socialavgifter,
jämte motioner

Till arbetsmarknadsutskottet

Genom beslut den 30 mars 1982 har arbetsmarknadsutskottet berett
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1981/
82:113 om program för regional utveckling och resurshållning såvitt avser
förslaget till lag om nedsättning av socialavgifter och förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Vidare har utskottet beretts
tillfälle yttra sig över motionerna 1981/82:1575, 2057, 2129, 2289 yrkande
7, 2290, 2352 yrkandena 15-17 samt 2355 yrkande 7, vilka berör frågor i
anslutning till de nämnda lagförslagen.

Inledningsvis vill utskottet erinra om att riksdagen (prop. 1980/81:178,
SfU 28, rskr 406) vid föregående riksmöte beslöt att nya regler för uttag av
socialavgifter skulle införas fr. o. m. den 1 januari 1982. Ändringarna innebar
enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter
och hade bl. a. till syfte att uppnå administrativa lättnader för myndigheter
och för arbetsgivare och egenföretagare. Genom de nya reglerna skulle det
också bli möjligt att införa ett effektivare debiterings- och uppbördssystem
och en särskild utredning, socialavgiftsutredningen (S 1981:04), tillsattes i
maj 1981 för att göra en översyn av debiterings- och uppbördssystemet.

De sammanlagda arbetsgivaravgifterna för år 1982 uppgår till 33,055%
av ett för avgifterna gemensamt avgiftsunderlag, motsvarande i huvudsak
utgiven bruttolön för anställda. Egenavgifterna uppgår till sammanlagt
31,65% av avgiftsunderlaget.

Propositionens förslag i nu aktuell del innebär en sänkning av socialavgifterna
i Gällivare, Jokkmokks, Kiruna och Pajala kommuner med tio
procentenheter för alla arbetsgivare utom kommun, allmän försäkringskassa
eller statlig myndighet med undantag av statens affärsdrivande verk.
Motsvarande sänkning föreslås beträffande egenavgifterna. Förslaget
grundar sig, med vissa avvikelser, på ett förslag av utredningen om vissa
regionalpolitiska medel i betänkande Ds 1981:21, Differentierade arbetsgivaravgifter
som regionalpolitisk! medel.

Från utgångspunkten som regionalpolitisk! medel har förslaget fått ett
övervägande positivt gensvar under remissbehandling. Däremot har viss
kritik riktats mot förslaget utifrån administrativa synpunkter. Sålunda har
några remissinstanser, bl. a. socialavgiftsutredningen, ansett att en diffe -

1 Riksdagen 1981182. 11 sami. Nr 2 y

SfU 1981/82:2 y

2

rentiering av arbetsgivaravgifter bör anstå till dess statsmakterna tar ställning
till de frågor utredningen har att behandla.

Vid utformningen av propositionen har i syfte att administrativt förenkla
avgiftsuttaget föreslagits att arbetsgivarens verksamhet i de ifrågavarande
kommunerna skall utgöra basen för en differentiering av arbetsgivaravgifterna
i stället för såsom utredningen föreslagit arbetstagarens mantalsskrivningsort.
Arbetsgivaravgifterna föreslås sålunda nedsatta i den mån
de avser arbete i den aktuella regionen. I fråga om egenavgifter knyts
däremot avgiftsnedsättningen till egenföretagarens mantalsskrivningsort.

Motion 2289 av Gösta Bohman m. fl. innehåller förslag om nedsättning
av socialavgifterna enligt samma metod som föreslagits i propositionen.
Motionärerna vill emellertid utvidga rätten till nedsättning till att gälla
betydligt fler kommuner i landet. Procentsatserna för nedsättning skall
dessutom kunna varieras till 10, 5 eller 3%, beroende på vilken kommun
det är fråga om.

Olof Palme m. fl. föreslår i motion 2352 en alternativ metod för sänkning
av avgiftsuttaget som fr. o. m. år 1983 avses tillämpad på företag inom
gruv- och tillverkningsindustrin i Norrbotten. Förslaget innebär att en del
av de faktiskt erlagda avgifterna återbärs i efterhand. Sålunda skall år 1983
återbäring ske med ett belopp som motsvarar den del av de inbetalda
avgifterna för år 1982 som överstiger 60% av de genomsnittliga årliga
avgiftsinbetalningama under åren 1979, 1980 och 1981. Motionärerna framhåller
att med den av dem föreslagna metoden för avgiftsnedsättning riktas
stödet i första hand till företag som upprätthåller eller ökar antalet anställda.
Genom att återbäring endast utgår som andel av faktiskt inbetalade
avgifter torde, anför motionärerna, också benägenheten öka för att i tid
inbetala avgifterna under kvalifikationsåret. Systemets konstruktion medför
också att framtida avgiftshöjningar slår igenom fullt ut först efter tre år,
vilket medför en extra konkurrensfördel för Norrbottens tillverkningsindustri.

Utifrån de synpunkter utskottet främst har att beakta kan utskottet
konstatera att båda de föreslagna systemen för avgiftsnedsättning innebär
en administrativ merbelastning.

Något avgörande hinder mot att genomföra något av förslagen synes
dock inte föreligga varför de administrativa nackdelarna måste vägas mot
förslagens regionalpolitiska fördelar. Med hänsyn till att förslaget i motion
2352 har klara sysselsättningsbefrämjande fördelar framför förslagen i
propositionen och i motion 2289 förordar utskottet att en avgiftsnedsättning
utformas enligt de riktlinjer som föreslagits i motion 2352. Den slutliga
formen för att administrera systemet kräver dock, såsom framhållits i
motionen, vissa kompletterande undersökningar. Bl. a. bör närmare övervägas
metoden för avgränsning av vilka företag som skall hänföras till
gruv- och tillverkningsindustri. Vidare bör, med hänsyn till att ett företags
arbetsgivaravgifter avseende verksamhet i Norrbotten kan ha redovisats

SfU 1981/82:2 y

3

tillsammans med arbetsgivaravgifter för verksamhet i andra delar av landet,
övervägas hur de avgifter som avser Norrbottensverksamheten kan
särskiljas. Ett system för avgiftsnedsättning för nyetablerade företag måste
också övervägas.

Med det av utskottet förordade systemet för avgiftsnedsättning tillgodoses
även de synpunkter på en differentiering av arbetsgivaravgifter som
förts fram i motion 2355 av Lars Werner.

Utskottets ställningstagande innebär ett avstyrkande av, förutom propositionen
och motion 2289, även motionerna 1575, 2057, 2129 och 2290.

Stockholm den 27 april 1982

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Allan
Åkerlind (m), Boije Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson
(s), Arne Lindberg (c), Siri Häggmark (m), Arne Andersson i Gustafs (c),
Ingegerd Elm (s), Ulla Johansson (s), Lars-Erik Lövdén (s), Kerstin Sandborg
(fp) och Åke Svensson (c).

Avvikande meningar

Avvikande meningar har avgivits av dels center- och folkpartiledamöterna,
dels de moderata ledamöterna.

1. Maj Pehrsson (c), Arne Lindberg (c), Arne Andersson i Gustafs (c),
Kerstin Sandborg (fp) och Åke Svensson (c) anser att utskottets yttrande
fr. o. m. den del på s. 2 som böijar med ”Utifrån de” bort ha följande
lydelse:

Utifrån de synpunkter utskottet främst har att beakta finnér utskottet att
propositionens förslag har utformats med hänsynstagande till att det skall
vara så administrativt enkelt som möjligt att genomföra. Förslaget har i
detta hänseende också klara fördelar framför förslaget i motion 2352.
Motionsförslagets genomförande kräver administrativa överväganden vars
resultat är svårbedömbara utifrån det begränsade underlag som riktlinjerna
i motionen ger. Utskottet kan dock förutse svårigheter när det gäller att på
ett rättvisande sätt avgränsa gruv- och tillverkningsindustrier från andra
industrier, eftersom något tillfredsställande system för sådana avgränsningar
inte finns f. n. Vidare uppkommer utrednings- och kontrollproblem i
samband med särskiljande av arbetsgivaravgifter för verksamhet som ett
bolag bedrivit i Norrbotten i de fall avgifterna redovisats för år 1979 och
därefter tillsammans med avgifter för verksamhet i andra delar av landet.
Det föreslagna systemet kan inte heller tillämpas på nya verksamheter
eftersom basen för avgiftsnedsättningen hänför sig till förfluten tid.

SfU 1981/82:2 y

4

Utskottet förordar att det system för avgiftsriedsättning som föreslagits i
propositionen genomförs. Utskottet anser det därvid angeläget, att man
gör en klar geografisk avgränsning av systemets användningsområde och
undviker den spridning till ett flertal andra delar av landet som föreslagits i
motion 2289. I annat fall är risken uppenbar för att nya krav på en
avgiftsnedsättning - med varierande procentsatser - efter hand uppkommer.
En allmänt utbredd tillämpning av ett system med avgiftsnedsättning
skulle, menar utskottet, allvarligt försvåra administrationen av socialavgifterna.

Utskottet tillstyrker förslaget i motion 2290 om att en uppföljning och
utvärdering av verkningarna av det nya systemet görs och att resultatet
härav föreläggs riksdagen. I övrigt avstyrker utskottet bifall till de remitterade
motionerna i vad de däri framförda kraven inte sammanfaller med
propositionens förslag.

2. Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser att
utskottets yttrande fr. o.m. den del som börjar på s. 2 med ”Utifrån de”
bort ha följande lydelse:

Utifrån de synpunkter utskottet främst har att beakta finnér utskottet att
propositionens förslag har utformats med hänsynstagande till att det skall
vara så administrativt enkelt som möjligt att genomföra. Förslaget har i
detta hänseende också klara fördelar framför förslaget i motion 2352.
Motionsförslagets genomförande kräver administrativa överväganden vars
resultat är svårbedömbara utifrån det begränsade underlag som riktlinjerna
i motionen ger. Utskottet kan dock förutse svårigheter när det gäller att på
ett rättvisande sätt avgränsa gruv- och tillverkningsindustrier från andra
industrier, eftersom något tillfredsställande system för sådana avgränsningar
inte finns f. n. Vidare uppkommer utrednings- och kontrollproblem i
samband med särskiljande av arbetsgivaravgifter för verksamhet som ett
bolag bedrivit i Norrbotten i de fall avgifterna redovisats för år 1979 och
därefter tillsammans med avgifter för verksamhet i andra delar av landet.
Det föreslagna systemet kan inte heller tillämpas på nya verksamheter
eftersom basen för avgiftsnedsättningen hänför sig till förfluten tid.

Utskottet förordar att det system för avgiftsnedsättning som föreslagits i
propositionen genomförs.

Utskottet anser emellertid att användningen av det föreslagna systemet
med en avgiftsnedsättning är geografiskt alltför begränsad och att systemet
bör tillämpas i den utsträckning som föreslagits i motion 2289, och utskottet
tillstyrker att de i motionen framlagda lagförslagen genomförs.

Vidare tillstyrker utskottet förslaget i motion 2290 om att en uppföljning
och utvärdering av verkningarna av det nya systemet görs och att resultatet
härav föreläggs riksdagen. I övrigt avstyrker utskottet bifall till d:
remitterade motionerna i vad de däri framförda kraven inte sammanfaller
med det förordade förslaget i motion 2289.

Norstedts Tryckeri, Stockhol.n 1982