yttr 1981/82 nu7y y

Yttrande 1981/82:nu7y

NU 1981/82:7 y

Näringsutskottets yttrande
1981/82:7 y

över proposition 1981/82:151 om åtgärder mot försurningen jämte
motioner

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1981/82:151 om åtgärder mot försurningen jämte motioner,
såvitt avser frågor inom näringsutskottets beredningsområde.

Med sikte på introduktionen av kol som bränsle har näringsutskottet
tagit upp frågor rörande åtgärder för att minska svavelutsläppen vid eldningsanläggningar.
Utskottets yttrande hänför sig således till momenten 1
och 3 i regeringens förslag i propositionen samt till motion 1981/82:2431
yrkandena 1 och 2, motion 1981/82:2434 yrkande 1, motion 1981/82:2437
yrkande 1, motion 1981/82:2450 yrkande 1 och motion 1981/82:2451 yrkandena
1 och 2.

Vid näringsutskottets behandling av ärendet har företrädare för Svenska
cellulosa- och pappersbruksföreningens energikommitté framfört synpunkter
inför utskottet och överlämnat en skrivelse från kommittén.

Näringsutskottet får anföra följande.

Miljökraven i samband med kolintroduktion behandlades förra året av
riksdagen på basis av näringsutskottets betänkande 1980/81:60 om riktlinjer
för energipolitiken. Till grund för näringsutskottets ställningstagande
i detta betänkande låg bl. a. ett yttrande av jordbruksutskottet (JoU 1980/
81:4 y). Riksdagens beslut - som refereras i den nu föreliggande propositionen
(s. 26) — hade formen av ett uttalande om dels önskade ytterligare
beredningsåtgärder och förslag från regeringens sida, dels riktlinjer beträffande
tillståndsgivning vilka borde tillämpas omgående. I sistnämnda hänseende
innebar beslutet att det högsta tillåtna svavelutsläppet per eldrtingsanläggning
och år fortsättningsvis skulle vara 1600 ton. Under en övergångstid,
dock längst till år 1988, skulle emellertid dispens kunna beviljas
för ett utsläpp av högst 2 100 ton svavel per anläggning och år. Jämfört med
regeringens förslag var detta en skärpning. Regeringen hade menat att
gränsen borde ligga vid 2 100 ton till år 1988 och då sänkas till 1600 ton.
Vad gäller den fortsatta handläggningen av frågan uttalade riksdagen följande.
Enligt propositionen skulle regeringen senast år 1983 för riksdagen
redovisa när det skulle vara möjligt att införa en generell regel att endast
kol med en genomsnittlig svavelhalt av högst 0,6% fick användas i Sverige.
Denna redovisning borde emellertid om möjligt lämnas redan år 1982,
och därvid borde också lämnas förslag till tidpunkt för skärpta miljökrav
som enligt propositionen borde träda i kraft senast under år 1988.

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 7 y

NU 1981/82:7 y

2

Det nu refererade beslutet var inte enhälligt. Från socialdemokratisk
sida begärdes ett uttalande som skulle gå ut på att en redan införd strängare
praxis skulle tillämpas i avvaktan på regeringens förslag till skärpta bestämmelser
beträffande miljökraven vid kolanläggningar.

Regeringens nu framlagda förslag innebär att skilda normer skall gälla
för större och för mindre förbränningsanläggningar. Anläggningar som tas i
drift före utgången av år 1989 skall hänföras till den senare kategorin om de
släpper ut högst 800 ton svavel per år. Denna gräns skall sänkas till 600 ton
för anläggningar som tas i drift efter utgången av år 1989.

För de sålunda definierade mindre anläggningarna skall det tillåtna svavelutsläppet
vid koleldning vara högst 0,30 g/MJ bränsle t. o. m. år 1987
och därefter högst 0,24 g/MJ. Utsläpp av sistnämnda omfattning motsvarar
utsläppet från tjock eldningsolja med 1,0 viktprocent svavel, vilket i södra
och mellersta Sverige - fr. o. m. den 1 oktober 1984 i hela landet — är den
mest svavelhaltiga olja som får användas. För de större anläggningarna
skall gälla en utsläppsnivå av högst 0,1 g/MJ, vilket förutsätter rökgasrening
eller andra likvärdiga åtgärder.

Regeringens förslag kritiseras från skilda utgångspunkter i tre av motionerna.
I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2451 betecknas det
som anmärkningsvärt att regeringen är beredd att låsa sig för bestämda
normer utan att först avvakta det utredningsarbete som pågår och den
remissbehandling som därefter måste följa. Motionärerna menar att regeringen
inte har något sakunderlag för sitt ställningstagande. De vill därför
att riksdagen skall begära att regeringen efter avslutad utredningsverksamhet
och remissbehandling lämnar en ny redovisning av de normer som bör
gälla i fråga om svavelutsläpp. Till dess så sker bör enligt motionärerna den
mer skärpta praxis tillämpas som gällt ”hittills”, dvs. snarare fram till
förra årets riksdagsbeslut i ämnet.

I motion 1981/82:2431 (m) konstateras att regeringens nu framlagda
förslag är mer långtgående än de riktlinjer som riksdagen våren 1981
uttalade sig för. Denna skärpning innebär avsevärda svårigheter för kolintroduktionsprogrammet,
hävdar motionärerna. Den kommer, anser de,
med till visshet gränsande sannolikhet att leda till en ytterligare neddragning
av kolintroduktionen. Även andra argument, bl. a. av teknisk och
ekonomisk natur, talar enligt motionärerna för att regeringens förslag bör
avvisas och att de förra året angivna riktlinjerna bör tillämpas även fortsättningsvis.
I motion 1981/82:2434 (m) — vars här aktuella yrkande behandlas
senare i detta yttrande - betecknas regeringens förslag som diskutabelt.

En utgångspunkt för näringsutskottets bedömning av regeringens förslag
och av motförslagen i de nämnda motionerna är att en fortlöpande ökad
kolanvändning är ett viktigt inslag i den energipolitik som bör föras.
Oljeersättningsprogrammet förutsätter bl. a. att eldning med olja i stor
utsträckning ersätts av eldning med fasta bränslen. I det sammanhanget

NU 1981/82:7 y

3

spelar kolet en betydelsefull roll. Det är enligt näringsutskottets mening
angeläget att man vid fastställandet av miljökraven i samband med koleldning
beaktar de totala konsekvenserna vid kolintroduktion av olika omfattning.

Med hänsyn till den vikt som frågan sålunda äger är det enligt näringsutskottets
uppfattning anmärkningsvärt att regeringen inte har fullföljt
pågående utredningsarbete och erforderlig remissbehandling av dess resultat
innan den föreslår riksdagen ändrade normer för begränsning av svavelutsläppen
i samband med koleldning. Regeringens förslag innebär väsentligt
mindre långtgående restriktioner för dessa utsläpp än som har rekommenderats
av statens naturvårdsverk. Enligt näringsutskottets mening kan
regeringens framställning med hänsyn till den bristfälliga beredningen inte
ligga till grund för ett beslut av riksdagen. Förslaget bör alltså avvisas. I
avvaktan på att ett riksdagsbeslut med tillfredsställande underlag kan
föreligga bör vid tillståndsprövning den skärpta praxis gälla som tillämpades
före 1981 års riksdagsbeslut. Näringsutskottet ansluter sig sålunda till
det nu aktuella yrkandet i motion 1981/82:2451 (s). Utgångspunkten för de
åtgärder som skall vidtas på svavelområdet är att reduktionen av utsläppen
skall totalt bli minst lika stor som den regeringen föreslår. Med det sagda
tar utskottet också avstånd från vad som föreslås i motion 1981/82:2431
(m) i här behandlad del.

I motion 1981/82: 2434 (m) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande
av innebörd att Sverige med stor målmedvetenhet och aktivt engagemang
bör söka åstadkomma internationella överenskommelser som i en nära
framtid kan medföra lägre gränsvärden för svavelutsläppen från koleldade
anläggningar. Det föreslagna uttalandet synes ligga i linje med de grundläggande
värderingarna såväl i propositionen som i de båda motioner som
tidigare har diskuterats. I den mån det är motionärernas mening att Sverige
inte skall kunna sänka gränsvärdena för tillåtna svavelutsläpp annat än
”parallellt med” andra länder kan näringsutskottet emellertid inte ställa
sig bakom förslaget. Sverige bör kunna gå före när det gäller reglering av
svavelutsläppen.

När kol skall introduceras som bränsle i Sverige är det, hävdas i motion
1981/82:2450 (m), bättre att man bygger på import av lågsvavligt kol än att
man genomför en dyrbar och skärpt rökgasrening. Resonemanget synes
närmast vara avsett att utgöra motivering för det önskemål om inrättande
av en kolhamn i Landskrona som motionären också för fram och som
kommer att behandlas i näringsutskottets betänkande NU 1981/82:30. Av
propositionen och av vad utskottet tidigare har sagt framgår att båda de
nämnda möjligheterna bör utnyttjas. Näringsutskottet avstyrker det nu
aktuella motionsyrkandet.

Socialdemokraterna begär i sin partimotion 1981/82:2451 också att riksdagen
skall besluta att en plan för kolintroduktionen omgående skall utarbetas.
Först när en sådan plan finns kan man, säger motionärerna, göra en

NU 1981/82:7 y

4

bedömning av de totala hälso- och miljöeffekterna av bl. a. svavelutsläppen.

Näringsutskottet hänvisar härvidlag till sitt och riksdagens ställningstagande
till ett likartat motionsyrkande förra året (NU 1980/81:60 s. 53).
Utskottet anförde att en icke önskad utveckling av kolintroduktionen
förhindrades av det system med samråd före val av bränsle som föreskrevs
i den lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle som regeringen
hade föreslagit och som numera gäller (1981:599). Riksdagen avslog
motionen. Något annat beslut synes inte vara motiverat nu.

Slutligen vill näringsutskottet beröra det yrkande i motion 1981/82:2437
(vpk) som går ut på bl. a. att riksdagen skall avslå regeringens förslag om
inrättande av en särskild fond för bidrag till investeringar i avsvavlingsanläggningar.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att kostnaderna
för det angivna ändamålet bör finansieras via statsbudgeten i den mån
medel inte finns tillgängliga i oljeersättningsfonden.

Näringsutskottet finner anledning att i anslutning till detta motionsyrkande
uttala att den bidragsgivning som det nu är fråga om och den som för
motsvarande ändamål bedrivs från oljeersättningsfonden bör handläggas
av samma instans och att reglerna för de båda bidragsformerna bör i
erforderlig utsträckning samordnas. Utskottet förutsätter att detta prövas
ytterligare i samband med det förestående organisationsarbetet (NU 1981/
82:28, rskr 1981/82:246).

Stockholm den 29 april 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m),
Birgitta Hambraeus (c), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Christer
Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Ingvar Carlsson (s), Ivar Franzén (c)
och Lennart Blom (m).

Avvikande meningar

1. Normer för begränsning av svavelutsläppen

Johan Olsson (c), Sven Andersson (fp), Birgitta Hambraeus (c), Christer
Eirefelt (fp) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet som böljar
med ”Med hänsyn” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

De riktlinjer för miljökrav i samband med koleldning som riksdagen
angav förra året fick, som framgår av det föregående, en provisorisk

NU 1981/82:7 y

5

utformning. Beslutet innebar en skärpning i förhållande till regeringens
förslag, men samtidigt begärde riksdagen att regeringen om möjligt redan
år 1982 skulle återkomma med förslag om en ytterligare skärpning. Regeringen
har nu efterkommit denna uppmaning. På grundval av bl. a. en
utredning av statens naturvårdsverk föreslår regeringen särskilda normer
för dels mindre, dels större eldningsanläggningar. En grundtanke är att den
nödvändiga begränsningen av svavelutsläppen när det gäller mindre anläggningar
skall åstadkommas i första hand genom användning av lågsvavligt
kol. När det gäller större anläggningar blir avancerad reningsteknik ett
viktigt instrument.

Näringsutskottet finner regeringens förslag väl avvägt och tillstyrker det
således. Detta innebär att utskottet avvisar båda de motförslag som har
framförts i motioner. Argumentationen i den socialdemokratiska motionen
1981/82:2451 är enligt utskottets mening anmärkningsvärd. Regeringen har
genom att framlägga sitt förslag uppfyllt det bestämda önskemål som
riksdagen uttalade förra året. Den har redovisat ett utredningsmaterial som
ligger till grund för dess rekommendationer. Dessa innebär, helt i enlighet
med riksdagens intentioner, en etappvis genomförd ytterligare skärpning
av de nu gällande miljökraven. Enligt förslaget skapas, vilket är betydelsefullt
för intressenterna i planerade nya koleldningsanläggningar, normer på
lång sikt för tillståndsprövningen. I stället för att klart ta ställning till
regeringens förslag väljer de socialdemokratiska motionärerna i uppenbart
taktiskt syfte att hålla frågan öppen, vilket innebär den stora nackdelen att
man lämnar intressenterna i nya koleldningsanläggningar i fortsatt ovisshet
om vad som kommer att gälla på längre sikt.

Samtidigt synes det finnas en överensstämmelse mellan de normer beträffande
miljökraven vid koleldningsanläggningar som redovisas i propositionen
och de normer som - om än oklart formulerade - anges i den
socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1976 (åberopad i reservation 6 i
näringsutskottets betänkande NU 1980/81:60).

Av riksdagen angivna normer kan, som framhålls i propositionen, inte i
detalj reglera miljökraven vid koleldning utan skall utgöra riktlinjer för den
prövning som den tillståndsgivande myndigheten har att göra. 1 det enskilda
ärendet måste också lokala förhållanden tillmätas stor betydelse. Mot
denna bakgrund är det oförståeligt att socialdemokraterna inte är beredda
att medverka till ett beslut enligt regeringens förslag, vilket ligger nära eller
kanske helt i linje med deras egen tidigare reservation.

Utskottet avstyrker det nu aktuella yrkandet i motion 1981/82:2451 (s).
Likaså avstyrker utskottet motion 1981/82:2431 (m), som i strid mot vad
som förra året var riksdagens samfällda mening vill bibehålla de mindre
långtgående miljökrav som nu gäller.

NU 1981/82:7 y

6

2. Normer för begränsning av svavelutsläppen

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Lennart Blom (alla m)
anser att den del av yttrandet som böljar med ”Med hänsyn” och slutar
med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

En sådan avvägning leder, som framgår av resonemanget i motion 1981/
82:2434 (m), till att de nuvarande riktlinjerna för tillståndsgivning på
kolförbränningsområdet bör bibehållas. Regeringens förslag medför, som
motionärerna framhåller, avsevärda svårigheter för kolintroduktionsprogrammet
och därmed risk inte bara för allvarliga ekonomiska konsekvenser
utan också för negativa effekter på miljön. Eventuella miljöförbättringar
vid ett genomförande av förslaget får anses som marginella. De skulle
också uppnås till mycket höga kostnader. Samma invändning kan i viss
mån riktas mot det förslag som framläggs i den socialdemokratiska partimotionen
1981/82:2451, vilket dessutom har nackdelen att lämna intressenterna
i nya koleldningsanläggningar i fortsatt ovisshet om vad som
kommer att gälla på längre sikt. Nuvarande riktlinjer kan dock, som antyds
i motionen, framdeles komma att ändras, särskilt på grundval av visst ännu
inte slutfört utredningsarbete, främst projektet Kol-Hälsa-Miljö.

3. Plan för kolintroduktion

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö,
Birgitta Johansson och Ingvar Carlsson (alla s) anser att den del av yttrandet
som böljar med ”Näringsutskottet hänvisar” och slutar med ”motiverat
nu” bort ha följande lydelse:

I förra årets energipolitiska proposition (prop. 1980/81:90) berördes,
utan något ställningstagande av regeringen, ett underlagsmaterial som
hade tagits fram av oljeersättningsdelegationen och med vars hjälp konkreta
förslag skulle kunna läggas fram om bl. a. lämpligt antal koleldade
anläggningar och om deras storlek och lokalisering. Enligt näringsutskottets
mening är det, av de skäl som motionärerna anger, angeläget att
regeringen framlägger en samlad plan för kolintroduktion. Utskottet tillstyrker
alltså det berörda yrkandet i motion 1981/82:2451 (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982