yttr 1981/82 nu1y y

Yttrande 1981/82:nu1y

NU 1981/82:1 y

Näringsutskottets yttrande
1981/82:1y

över motion om indragning av tjänsterna för regionala hemkonsulenter Till

civilutskottet

Civilutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
motion 1981/82:10 av Knut Billing m. fl. (m) i vad denna motion avser de
regionala hemkonsulenterna. Näringsutskottet får anföra följande.

Motionen

I motionen, som har väckts med anledning av proposition 1981/82:30 om
vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., hemställs att riksdagen med
bifall till förslagen i motionen som sin mening ger regeringen till känna att
”anslaget till Länsstyrelserna m.m. under budgetåret 1981/82 inte får
utnyttjas till högre belopp än 2540700 kr.”. Det belopp som motionärerna
åsyftar torde vara 2540700000 kr. och gälla summan av de fyra anslagen
under littera B på kommundepartementets huvudtitel, vilka avser länsstyrelserna,
de lokala skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna och
civilbefälhavama. Av bilaga 1 till moderata samlingspartiets partimotion
1981/82:8 med anledning av samma proposition framgår att de i motion
1981/82:10 föreslagna besparingsåtgärderna är avsedda att träda i kraft den
1 januari 1982. En av dessa åtgärder, med en av motionärerna beräknad
besparingseffekt - synbarligen under budgetåret 1981/82 - av 4 milj. kr.,
är indragning av tjänsterna för regionala hemkonsulenter. Dessa tjänster är
knutna till länsstyrelserna och finansieras över förslagsanslaget (B 1) till
dessa myndigheter. Till motivering för sitt förslag beträffande hemkonsulenterna
anför motionärerna att kommunerna numera har byggt ut en väl
fungerande konsumentservice som till stora delar kan ersätta den verksamhet
som bedrivs av dessa befattningshavare.

Uppgifter om de regionala hemkonsulenterna

Hemkonsulentorganisationen började byggas upp omkring år 1910 i hushållningssällskapens
regi. När hushållningssällskapens statsunderstödda
verksamhet år 1967 överfördes till statliga organ blev hemkonsulenterna
tjänstemän hos lantbruksnämnderna. År 1970 överflyttades organisationen
till länsstyrelserna, och det uppdrogs åt statens institut för konsumentfrågor
att svara för ledningen av konsulentverksamheten. Denna uppgift
övertogs av konsumentverket, när det inrättades år 1973. Året innan
1 Riksdagen I98II82. 17 sami. Nr I y

NU 1981/82: ly

2

förstärktes hemkonsulentorganisationen med sex tjänster så att nuvarande
antal tjänster, 39, uppnåddes. Tio län - Södermanlands, Jönköpings,
Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Örebro, Gävleborgs
och Västernorrlands — har vartdera en hemkonsulenttjänst. I Västerbottens
län finns tre sådana tjänster och i övriga län två. Antalet tjänster
är sålunda inte relaterat vare sig till antalet kommuner eller till antalet
invånare i resp. län. Så omfattar t. ex. län med en tjänst i några fall ett
större antal kommuner och invånare än län med två tjänster. Denna fördelning
har delvis historiska orsaker.

Våren 1975 fattade riksdagen beslut om en utbyggnad av den kommunala
konsumentpolitiska verksamheten (prop. 1975:40, NU 1975:26). I samband
därmed behandlades frågan om det konsumentpolitiska arbete på
regional nivå som utfördes av hemkonsulenterna vid länsstyrelserna. Enligt
propositionen skulle betydande delar av detta arbete förås ut i kommunerna.
Samtidigt skulle den statliga verksamheten till stöd för de kommunala
aktiviteterna förläggas till konsumentverket. Mot denna bakgrund och
för att resurser skulle frigöras för de behövliga förstärkningarna hos konsumentverket
föreslogs att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in med verkan
från den 1 januari 1977.

Riksdagen godtog inte regeringens förslag beträffande hemkonsulenterna.
Deras verksamhet på regional nivå fyllde i dåvarande läge en viktig
funktion, konstaterade riksdagen. Den lokala konsumentpolitiska verksamheten
var visserligen under utbyggnad, men det var ännu bara ett
begränsat antal kommuner som mera aktivt bedrev sådan verksamhet.
Inga egentliga garantier ansågs föreligga för att de kommuner som skulle
starta verksamhet på området gjorde det så snart som förutsattes i propositionen.
Riksdagen underströk vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten
byggdes ut i kommunerna. I takt med utvecklingen på det
kommunala planet borde en anpassning av den regionala organisationen
komma till stånd, sades det vidare. Regeringen borde fortlöpande följa
utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till
sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.

Efter utredning (SOU 1978:16) framlade regeringen i proposition 1978/
79:57 förslag till riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten.
Regeringen utgick härvid från att den regionala instansens arbetsuppgifter
skulle anpassas till en utbyggd lokal konsumentpolitisk verksamhet.
Det betecknades som angeläget med så klara gränser som möjligt
mellan kommunal, regional och central konsumentverksamhet. Riktlinjerna
innebar att tyngdpunkten i det regionala arbetet skulle ligga inom
områdena utredning, bevakning och kunskapsförmedling. Även vissa informationsuppgifter,
såsom samordning av allmän information i länet och
anpassning av information till förhållanden inom länet, skulle utföras regionalt.
Den regionala personalen skulle vidare ge stöd till den kommunala
konsumentpolitiska verksamheten och i ökad utsträckning delta i arbetet

NU 1981/82: ly

3

inom länsstyrelsen med frågor som hade konsumentpolitisk anknytning.
Fram till dess att kommunerna hade byggt ut den konsumentpolitiska
verksamheten skulle.den regionala personalen även ge vägledning och
nformation till konsumenter som bodde i kommuner som ännu inte hade
inrättat sådan verksamhet. Den personal som arbetade regionalt med konsumentfrågor
skulle även i fortsättningen vara inordnad i länsstyrelsernas
planeringsavdelningar. Anvisningar för verksamheten skulle utfärdas av
konsumentverket.

Riksdagen anslöt sig till dessa riktlinjer. Med stöd av riksdagsbeslutet
intensifierades fr. o.m. budgetåret 1979/80 ett tidigare inlett samarbete i
projektform mellan länsstyrelserna och konsumentverket. Länsstyrelserna
har sedermera genom hemkonsulenterna medverkat i ca 50 samarbetsprojekt.
1 arbetet ingår bl. a. inventering av produktutbud, framtagning av
underlag för konsumentverkets riktlinjearbete, tillsyn av efterlevnaden av
riktlinjer och överenskommelser, hushållsekonomiska utredningar samt
undersökningar av konsumenternas tillgång på kommersiell service. Hemkonsulenterna
deltar vid fortbildning av lärare samt vid framtagning och
utveckling av läromedel. Inom utbildningsområdet sker vidare samarbete
med högskolor, länsskolnämnder, folkhögskolor och studieförbund. Dessutom
medverkar hemkonsulenterna i olika informationsaktiviteter, t. ex.
en hushållsekonomisk kampanj som konsumentverket f. n. bedriver. För
samarbetsprojekten tas1 knappt hälften av de samlade hemkonsulentresurserna
i anspråk. Resterande resurser disponeras av länsstyrelserna
för egna insatser på konsumentområdet.

Resp. länsstyrelser har under budgetåret 1980/81 vakantsatt en hemkonsulenttjänst
i Kalmar län och en i Jämtlands län samt vid början av det nu
innevarande budgetåret en tjänst i Kopparbergs län. Länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands och Älvsborgs län har föreslagit att en hemkonsulenttjänst
i vart och ett av länen skall dras in under budgetåret 1982/83. I
Uppsala län är denna nedskärning redan verkställd genom att en hemkonsulent
har överförts till annan verksamhet. Enligt sina långtidsbedömningar
planerar även länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län indragning
av en hemkonsulenttjänst vardera.

Vid de flesta länsstyrelserna får hemkonsulenterna - i växlande utsträckning
— anlita biträdespersonal inom ramen för planeringskansliernas
resurser. I flertalet län torde en kontorsbiträdestjänst på hel- eller halvtid
stå till förfogande.

I början av år 1981 hade 191 av landets 279 kommuner någon form av
kommunal konsumentverksamhet.

Uttalanden av konsumentverket

Konsumentverket riktade den 9 juni 1981 en skrivelse till regeringen
angående resurser för den regionala konsumentpolitiska verksamheten. I

NU 1981/82:1 y

4

skrivelsen anfördes att den arbetsfördelning och samverkan som på grundval
av riksdagsbeslutet år 1979 har etablerats mellan kommuner, länsstyrelser
och konsumentverket har inneburit förbättring och effektivisering av
de konsumentpolitiska insatserna. Mot denna bakgrund sade sig konsumentverket
se med stor oro på att en rad länsstyrelser hade aktualiserat
indragning av hemkonsulenttjänster. Det fanns allvarlig risk för att de
resurser som riksdagen fastställt så sent som år 1979 skulle komma att
kraftigt minskas. En sådan utveckling skulle allvarligt försvaga de samlade
statliga insatserna på konsumentområdet och påtagligt ändra de förutsättningar
och intentioner som låg till grund för riksdagsbeslutet, sade konsumentverket
och fortsatte:

De indragningar av hemkonsulenttjänster som redan skett och som
aviseras i länsstyrelsernas långtidsbedömningar synes i ringa utsträckning
ha sin grund i en klar konsumentpolitisk bedömning av resursbehovet. I
stället synes indragningarna i flera fall bero på att pensionering, sjukdom
eller tjänstledighet ger länsstyrelserna tillfälle att göra besparingar. Det
finns emellertid också skäl förmoda att vissa länsstyrelser p. g. a. den korta
tid som förflutit sedan den nya politiken fastlades av riksdagen inte gjort
helt klart för sig vad denna innebär.

En kraftig minskning av de regionala statliga resurserna på konsumentområdet
skulle tillsammans med den redan föreslagna kraftiga reduceringen
av konsumentverkets anslag innebära en avsevärd urholkning av den
statliga konsumentpolitiska verksamheten. Konsumentverkets arbete som
på många områden bygger på samverkan med länsstyrelserna skulle påverkas
väsentligt. Till följd av nedskärningarna kan resurserna på konsumentområdet
hos de olika länsstyrelserna också komma att variera på ett sätt
som riksdagen inte avsett.

Konsumentverket angav det som nödvändigt att statsmakterna snarast
skulle göra en samlad bedömning av behovet av regionala resurser på det
konsumentpolitiska området. Därvid måste sambandet med konsumentverkets
resurser beaktas. I avvaktan på en sådan samlad bedömning borde
inga hemkonsulenter vid länsstyrelserna dras in.

Konsumentverket har återkommit till ämnet i yttrande den 18 september
1981 över länsstyrelsernas anslagsframställningar för budgetåret 1982/83.
Det sägs i yttrandet att konsumentverket med bestämdhet motsätter sig att
de av länsstyrelserna föreslagna indragningarna av hemkonsulenttjänster
genomförs. En samlad bedömning måste enligt verket göras innan ställning
kan tas till eventuella nedskärningar. Konsumentverket erinrar om att
inget av hittillsvarande beslut om omplacering eller vakantsättning av
hemkonsulenttjänster har skett efter hörande av verket. Det nära samarbete
mellan länsstyrelserna och konsumentverket som förutsattes i 1979 års
riksdagsbeslut kräver, heter det i yttrandet, att verket i tid orienteras om
planerade förändringar av länsstyrelsernas konsumentverksamhet.

NU 1981/82: ly

5

Näringsutskottet

Förslaget i motion 1981/82:10 om indragning av tjänsterna för regionala
hemkonsulenter aktualiserar tre frågor, som näringsutskottet tar upp i tur
och ordning. Den första frågan gäller kostnaderna för hemkonsulentorganisationen.
Är den i motionen angivna besparingseffekten, 4 milj. kr. under
budgetåret 1981/82, realistisk om man antar att indragningen, såsom motionärerna
menar, kan ske vid årsskiftet 1981-1982? Den andra frågan gäller
de tekniska förutsättningarna för en indragning av hemkonsulenttjänsterna.
Är indragningen genomförbar vid den tilltänkta tidpunkten med hänsyn
till gällande lagar och avtal? Den tredje frågan gäller den regionala konsumentverksamhetens
fortbestånd. Bör riksdagen, oavsett vid vilken tidpunkt
åtgärden kan genomföras, nu ta ställning för en indragning av hemkonsulenttjänsterna? Kostnader

för hemkonsulentorganisationen

Detaljerade uppgifter om kostnaderna för hemkonsulentorganisationen
finns inte tillgängliga hos någon central instans, och tiden har inte medgivit
en rundfråga till länsstyrelserna. Lönekostnaderna - inkl. lönekostnadspålägg
— under första halvåret 1982 för de 39 hemkonsulenttjänsterna
torde grovt räknat kunna anges till 2,5 milj. kr. Därtill kommer kostnader
för resor och andra expenser. Ett totalbelopp av 4 milj. kr. kan möjligen
uppnås om också kostnaderna för biträdespersonal medräknas. Enligt
betänkandet (SOU 1978:16) Regional konsumentpolitisk verksamhet uppgick
under budgetåret 1976/77 de under länsstyrelsernas anslag redovisade
kostnaderna för den regionala konsumentverksamheten till ca 5 milj. kr. I
detta belopp ingick lönekostnaderna för hemkonsulenterna och uppskattade
resurser för ett antal kontorsbiträden samt ett schablontillägg för lokalkostnader,
resor och övriga expenser. Kostnaderna för kontorsbiträden
fanns inte särredovisade utan ingick i planeringskansliernas totala kostnader
för kontorsbiträden. Det kan anmärkas att kostnader för lokalutrymmen
som blir överflödiga vid en personalminskning inte med säkerhet kan
insparas omgående. Bortfall av hemkonsulenternas insatser kan vidare
komma att medföra kostnadsökningar på annat håll inom länsstyrelsen.

Såsom framgår av redogörelsen i det föregående hålls f. n. tre hemkonsulenttjänster
vakanta, varjämte en hemkonsulent har överförts till annan
verksamhet. Ca en tiondel av den besparing som motionärerna åsyftar med
sitt förslag har alltså redan genomförts, åtminstone vad gäller lönekostnaderna,
något som reducerar nettoeffekten om förslaget kan genomföras.

Tekniska förutsättningar för en indragning av hemkonsulenttjänsterna

Vid uppsägning från arbetsgivarens sida är hemkonsulenttjänsternas
innehavare enligt lagen (1974:12) om anställningsskydd samt allmänna
anställningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) tillförsäk -

NU 1981/82:1 y

6

rade en uppsägningstid av, beroende på ålder, tre till sex månader; den
sistnämnda uppsägningstiden gäller för den som har fyllt 45 år. När det är
fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist måste arbetsgivaren varsla
om uppsägningen minst en månad i förväg. Arbetstagarorganisationerna
har härvid rätt till överläggning med arbetsgivaren; överläggningen skall
påkallas senast en vecka efter varslet. Innan arbetsgivaren beslutar om en
sådan förändring av verksamheten som det här gäller måste han enligt
lagen (1976; 580) om medbestämmande i arbetslivet förhandla med arbetstagarorganisation
som han har kollektivavtal med. Av vad nu sagts följer
att det är uteslutet att hemkonsulenterna kan uppsägas från sina tjänster
med verkan från årsskiftet 1981-1982. I själva verket torde de, möjligen
med något undantag, vara tillförsäkrade att få behålla sina tjänster till efter
det nu innevarande budgetårets slut. En indragning av hemkonsulenttjänsterna
som innebär att deras innehavare skall skiljas från sina tjänster kan
alltså inte medföra någon nämnvärd ekonomisk effekt under detta budgetår.

Den avsedda ”indragningen” kan också tänkas genomförd på så sätt att
hemkonsulenttjänsternas innehavare utan uppsägning överförs till andra
uppgifter, i första hand vid länsstyrelserna. Som framgår av det föregående
har så redan skett i ett fall. Även en förändring av detta slag förutsätter
förhandlingar, som kan bli tidsödande. I intet fall torde det vara praktiskt
möjligt att genomföra en omplacering av detta slag med verkan från det
stundande årsskiftet. En förutsättning, om förändringen skall kunna genomföras
med avsedd ekonomisk effekt, är också att det vid årsskiftet
finns en lämplig, minst lika hög tjänst ledig på vilken hemkonsulenten kan
placeras. Sådana vakanser kan givetvis låta vänta på sig. Åtminstone när
det gäller vissa hemkonsulenter kan det vidare med hänsyn till deras
utbildning och hittillsvarande inriktning vara svårt att finna alternativa
tjänster. Sammanfattningsvis torde inte heller omplaceringsmetoden möjliggöra
någon betydande besparing inom hemkonsulentorganisationen under
budgetåret 1981/82.

Hemkonsulentorganisationens framtid

Riksdagen har så sent som våren 1979 angivit riktlinjer för den regionala
konsumentpolitiska verksamheten. Dessa riktlinjer innebär en bestämd
arbetsfördelning mellan central, regional och kommunal nivå när det gäller
konsumentpolitiska insatser. Hemkonsulenterna, som svarar för den regionala
verksamheten, fyller en viktig funktion i detta system. Arten av
deras aktiviteter belyses av redogörelsen i det föregående. Inemot hälften
av resurserna tas i anspråk för projekt som genomförs av konsumentverket
och hemkonsulenterna i samarbete. Enligt näringsutskottets mening talar
starka skäl mot en indragning av hemkonsulenttjänsterna. Vad utskottet
har anfört i de närmast föregående avsnitten visar att motionärernas förslag
att en indragning skall genomföras vid det stundande årsskiftet inte är

NU 1981/82: ly

7

realistiskt. Utskottet anser att en sådan åtgärd inte heller bör komma i
fråga på längre sikt.

Motionärerna anför ”att kommunerna numera byggt ut en väl fungerande
konsumentservice som till stora delar kan ersätta” hemkonsulenternas
verksamhet. I anslutning till detta vill utskottet anmärka dels att hemkonsulenterna
huvudsakligen har uppgifter som är specifika för den regionala
nivån, dels att kommunal konsumentverksamhet ännu saknas i ca 30% av
landets kommuner.

Såsom redovisats i det föregående har en rad länsstyrelser tagit initiativ
till en nedskärning av hemkonsulentorganisationen genom vakantsättning
och förslag om indragning av tjänster. De ifrågavarande länen är sådana
där mer än en hemkonsulenttjänst finns inrättad. Konsumentverket — som
uppger att länsstyrelserna har fattat sina nedskärningsbeslut utan dess
hörande — har hos regeringen begärt att statsmakterna inte skall ta ställning
till förslag om nedskärningar inom hemkonsulentorganisationen förrän
en samlad bedömning har gjorts av vilka regionala resurser som behövs
på det konsumentpolitiska området. Näringsutskottet finner denna begäran
befogad och förutsätter att regeringen tar hänsyn till den vid sin
prövning av länsstyrelsernas anslagsframställningar.

Stockholm den 3 november 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s). Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Lennart Pettersson
(s), Bengt Sjönell (c). Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl
Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg
(m) och Ivar Franzén (c).

Avvikande mening

Erik Hovhammar, Karl Björzén och Per Westerberg (alla m) anser att de
två sista avsnitten i yttrandet bort ha följande lydelse:

Tekniska förutsättningar för en indragning av hemkonsulenttjänsterna

Vid uppsägning (= utskottet) detta budgetår.

Den avsedda indragningen kan i stället genomföras på så sätt att hemkonsulenttjänstemas
innehavare utan uppsägning överförs till andra uppgifter,
i första hand vid länsstyrelserna. Som framgår av det föregående har
så redan skett i ett fall. Även en förändring av detta slag förutsätter
förhandlingar. Eftersom det vid ett beslut av statsmakterna att avveckla
hemkonsulentverksamheten är angeläget för de berörda befattningshavar -

NU 1981/82: ly

na att så snart som möjligt få klarhet om sina framtida arbetsförhållanden
kan man räkna med stor beredvillighet hos arbetstagarparten att medverka
till att dessa förhandlingar kan genomföras snabbt och till att lämpliga
lösningar kan åstadkommas. En avsevärd del av den i motionen beräknade
besparingseffekten bör sålunda kunna uppnås.

Hemkonsulentorganisationens framtid

Näringsutskottet har i det föregående diskuterat de tekniska förutsättningarna
för ett genomförande av motionärernas förslag. 1 sakfrågan är
utskottet ense med motionärerna. Hemkonsulentorganisationen fyller numera
inte någon väsentlig funktion och bör därför med hänsyn till det
statsfinansiella läget avvecklas så snart som möjligt.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981