yttr 1981/82 lu3y y

Yttrande 1981/82:lu3y

LU 1981/82:3 y

Lagutskottets yttrande
1981/82:3 y

över proposition 1981/82:135 i vad avser förslag till lagstiftning om
utländska förvärv av fast egendom m. m. jämte motion

Till näringsutskottet

I proposition 1981/82:135 föreslås att 1916 års lag om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m. och 1968 års lag om vissa
inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. skall ersättas av
två nya lagar, nämligen lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m.
och lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Till grund för förslagen ligger ett av utredningen om utländska övertaganden
av svenska företag avgivet betänkande (SOU 1978:73) Kontroll av
utländsk företagsetablering i Sverige m. m.

Näringsutskottet har beslutat att anhålla om yttrande av lagutskottet över
förslaget till lag om utländska förvärv av fast egendom, förslaget till
promulgationslag samt följdändringar i annan lagstiftning jämte ev. motioner.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner. Av dessa berör
endast motion 1981/82:2474 av Lennart Pettersson (s) den del av propositionen
som lagutskottet skall yttra sig över.

Lagutskottet får anföra följande.

En lagfäst kontroll av utländskt inflytande över mark och naturtillgångar
har funnits i Sverige sedan 1800-talet. En mer ingående reglering tillkom
dock först med 1916 års lag. Det grundläggande syftet med lagen var att
bevara Sveriges naturtillgångar i inhemsk ägo och att trygga vår självbestämmanderätt
på det ekonomiska området. Lagens bestämmelser om
kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar har i sak varit
väsentligen oförändrade sedan lagens tillkomst. År 1975 skärptes dock
bestämmelserna om utländska medborgares möjligheter att förvärva fritidsfastigheter.

Det nu föreliggande förslaget till lag om utländska förvärv av fast egendom
m. m. ersätter 1916 års lag i de delar som avser kontroll över utländska
förvärv av fast egendom och gruvrättigheter. Lagförslaget innebär att
bestämmelserna moderniseras och förenklas. I sakligt hänseende innehåller
förslaget endast smärre ändringar i förhållande till 1916 års lag.

Bland de föreslagna ändringarna kan nämnas att kretsen av de rättssubjekt
för vilka tillståndsplikt föreligger - i lagen benämnda kontrollsubjekt -utökats med svenska stiftelser och svenska bostadsrättsföreningar som har
till huvudsakligt ändamål att upplåta fritidsbostäder åt medlemmar. Vidare
föreslås en ny ordning för hur beslutanderätten i tillståndsärenden skall

1 Riksdagen 1981/82. 8 sami. Nr 3 y

LU 1981/82:3 y

2

delegeras.

I motion 2474 yrkas att riksdagen med anledning av propositionen skall
skärpa reglerna om utländsk medborgares förvärv av fritidsfastigheter.

Lagutskottet vill till en början framhålla att bestämmelserna i 1916 års lag
är svåröverskådliga och besvärliga att tillämpa. I vissa fall har bestämmelsernas
utformning lett till osäkerhet om lagstiftningens innebörd. Utskottet
vill i sammanhanget påpeka att uttalandet i propositionen på s. 67 att
länsstyrelsen får avslå en ansökan om förvärvstillstånd endast när det gäller
fritidsfastigheter inte är riktigt. Enligt den ändrade ordning för länsstyrelsens
tillståndsprövning som riksdagen på lagutskottets förslag införde 1975 (LU
1975:27) kan länsstyrelsen avslå en ansökan om förvärvstillstånd även i vissa
andra fall (se även Svensk juristtidning 1976 s. 396).

Med hänsyn till de brister som finns i utformningen av 1916 års lag är det
enligt utskottets mening tillfredsställande att lagen nu föreslås bli ersatt med
en modern lagstiftning. Utskottet anser det vara en betydande fördel att
härvid bestämmelserna om utländska förvärv av svenska företag och
bestämmelserna om utländska förvärv av fast egendom och naturtillgångar
har upptagits i två skilda lagar.

De föreslagna sakliga nyheterna i förhållande till 1916 års lag föranleder
inga särskilda uttalanden från utskottets sida. Inte heller har utskottet några
erinringar mot de föreslagna följdändringarna.

Utskottet övergår härefter till den i motionen berörda frågan om utländsk
medborgares förvärv av fritidsfastigheter. Förutsättningarna för förvärvstillstånd
regleras i den nya lagen i 8 och 10 §§. Bestämmelserna har samma
principiella innebörd som de bestämmelser som infördes genom 1975 års
reform. Bestämmelserna innebär att förvärvstillstånd i princip skall meddelas
utländsk medborgare om hinder inte möter med hänsyn till vissa allmänna
intressen, t. ex. egendomens lämplighet för fritidsändamål, eller med hänsyn
till förvärvarens personliga förhållanden. För sådana områden av landet där
det råder ett stort efterfrågetryck på fritidsbostäder gäller därutöver en
särskild bestämmelse. Enligt denna (10 §) får utlänning inte förvärva
fritidsfastighet som är belägen inom ett område där efterfrågan på
fritidsfastigheter är så betydande att på grund därav risk föreligger för en
stegring av fastighetsvärdena. Förbudet mot förvärvstillstånd gäller dock inte
om den utländske medborgaren tidigare varit svensk medborgare eller på
annat sätt har särskild anknytning till Sverige.

I motionen anförs att det nu föreliggande lagförslaget inte innebär några
andra ändringar när det gäller fritidsfastigheter än att bostadsarrende förs in
under tillståndspliktiga förvärv. Motionären kritiserar vidare att propositionen
inte berör den praxis som uppstått när det gäller att avgöra vad som skall
förstås med rekvisitet särskild anknytning till Sverige. Enligt motionären kan
starkt sättas i fråga om den omständigheten att en utlänning hyr fritidshus i
Sverige några veckor under några år bör konstituera en särskild anknytning
till Sverige. Motionären framhåller att det förekommer att utländska

LU 1981/82:3 y

3

medborgare i sådana fall får förvärvstillstånd. Enligt motionärens mening är
detta inte rimligt och överensstämmer inte heller med de intentioner som låg
bakom 1975 års lagändringar. Motionären framhåller att det är angeläget att
riksdagen vid antagandet av den nya lagen uttalar att förhyrning av fritidshus
- annat än under mycket lång tid - inte bör medföra att utländsk medborgare
anses ha särskild anknytning till Sverige.

Utskottet erinrar om att syftet med 1975 års lagstiftning var att
tillståndsgivningen, i fråga om förvärv av fritidsfastigheter, skulle bli mer
restriktiv när det gällde utländsk medborgare utan särskild anknytning till
Sverige. För utländska medborgare med särskild anknytning till Sverige
föreslogs inga inskränkningar i den rådande liberala tillståndsgivningen. Med
anledning av motionärens uttalanden om bostadsarrende vill utskottet
påpeka att tillståndstvång för utlänning i fråga om avtal om bostadsarrende
för fritidsändamål infördes redan i samband med 1975 års reform. Syftet
härmed var att förhindra försök att kringgå de nya restriktiva reglerna om
förvärv av fritidsfastighet.

1 1975 års lagstiftningsärende uttalade lagutskottet (LU 1975:27 s. 12) att
det mot bakgrund av det då kraftigt ökade utländska intresset för fritidsmark
i Sverige inte rimligen kunde anföras några principiella erinringar mot att
tillståndsgivningen i fortsättningen skulle bli mer restriktiv för utländska
medborgare utan särskild anknytning till Sverige. Den föreslagna lagtekniska
lösningen gav enligt utskottets mening knappast anledning att befara att
det skulle uppstå några särskilda svårigheter att omsätta lagändringarna i
praktisk tillämpning. Med hänsyn till att den föreslagna lagstiftningen
innebar viktiga nyheter av i viss mån principiell natur underströk utskottet
vikten av att utvecklingen på området följdes med uppmärksamhet från
statsmakternas sida.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av att frågan om
utlännings rätt att förvärva fritidsfastighet i Sverige vid flera tillfällen efter
1975 - senast hösten 1981 (LU 1981/82:1) - aktualiserats i riksdagen är det
enligt utskottets mening beklagligt att i propositionen inte lämnas någon
redogörelse för utvecklingen på området eller för den praxis som utbildats i
tillståndsärenden. Inte heller innehåller propositionen annat än mycket
kortfattade uttalanden till ledning för tolkningen av bestämmelserna. När
det gäller den i motionen berörda frågan om bedömningen av när en
utlänning skall anses ha särskild anknytning till Sverige hänvisas endast till
vad som sägs i fråga om förvärv av småhus. I det sammanhanget uttalar sig
departementschefen emellertid endast för att en utlänning som är stadigvarande
bosatt här i landet bör kunna få tillstånd att förvärva egen bostad. Vad
som bör krävas för att en person, som inte är bosatt här i landet, skall kunna
anses ha särskild anknytning till Sverige berörs över huvud taget inte.

Lagutskottet vill för sin del framhålla följande.

Det är enligt utskottets mening viktigt att gällande bestämmelser inte
tillämpas på sådant sätt att utländska medborgare som är bosatta utomlands

LU 1981/82:3 y

4

förhindras att förvärva fritidshus i vårt land. Sådana förvärv kan i vissa delar
av landet innebära ett önskvärt tillskott till bebyggelsen som kan bidra till att
landskapet hålls öppet, att möjligheterna att upprätthålla vissa former av
samhällsservice ökar och att befintliga men outnyttjade byggnader används
på ett nyttigt sätt. I andra delar av landet, där konkurrensen om
fritidsbebyggelsen är stor, är läget ett annat. Där bör endast utlänningar som
har särskild anknytning till landet kunna förvärva fritidsfastigheter.

I samband med behandlingen hösten 1981 av två motioner (m, fp), som
berörde frågor om utlännings rätt att förvärva fritidsfastighet, besökte
utskottet Kronobergs län och inhämtade synpunkter på gällande lagstiftning
från företrädare för länsstyrelsen. Det framgick därvid att det utbildat sig en
fast praxis när det gällde att avgränsa sådana områden inom vilka
efterfrågetrycket är så stort att utlännings rätt att förvärva fritidsfastighet bör
begränsas. Utskottet kunde vidare med ledning av inhämtade uppgifter och
tillgänglig statistik från andra län konstatera att gällande regler ger utrymme
för den restriktivitet som kan anses erforderlig i fråga om förvärv av
fritidsfastigheter av utländska medborgare utan särskild anknytning till
Sverige.

Enligt vad utskottet erfarit har emellertid under den senaste tiden i flera
tillståndsärenden åberopats att det f. n. över huvud taget inte finns någon
större efterfrågan på fritidsfastigheter inom landet. Med anledning härav vill
utskottet understryka att vid bedömningen av om det föreligger ett
efterfrågetryck inom ett område hänsyn måste tas till förhållandena under en
inte alltför kort tidsperiod. En tillfällig nedgång i efterfrågan på fritidsfastigheter
till följd av en konjunkturnedgång eller av andra orsaker bör inte ges
möjlighet att inverka på tillståndsprövningen.

Av betydelse för vilken effekt förbudet för utlänning att förvärva
fritidsfastighet inom efterfrågeområden skall få är, såsom motionären
påpekar, tolkningen av begreppet särskild anknytning till Sverige. Om
begreppet ges en alltför liberal tolkning kan undantagen från förbudet bli så
många att syftet med förbudsbestämmelsen motverkas.

Utskottet delar till en början departementschefens uppfattning att en
utländsk medborgare, som är stadigvarande bosatt här i landet, måste anses
ha särskild anknytning till Sverige. När det gäller utlänning, som inte är
bosatt i landet, ger som tidigare nämnts propositionen inte någon ledning till
tolkning av vad som skall anses utgöra särskild anknytning. I 1975 års
lagstiftningsärende uttalade departementschefen i denna fråga endast (prop.
1975:65 s. 11) att det beträffande den som inte stadigvarande vistas i Sverige
utan enbart kommer hit under sin fritid bör krävas att besöken skett under en
längre tid och med viss regelbundenhet. Vid det ovannämnda besöket i
Kronobergs län framkom att länsstyrelsen där brukar kräva för att särskild
anknytning skall anses föreligga att sökanden vistats i Sverige ca en månad
varje år under en tidsperiod av 6-7 år. Enligt vad utskottet inhämtat varierar
praxis något mellan olika län. Regeringen har i flera fall gett tillstånd till

LU 1981/82:3 y

5

förvärv av fritidsfastighet då förvärvaren regelbundet vistats i Sverige på sin
fritid under en tidsperiod av fem år. Det har inte krävts att vistelsen skall ha
varit förlagd till samma plats.

Utskottet vill för sin del framhålla att när det gäller utlänning som tillfälligt
vistas i Sverige under några semesterveckor varje år och då på olika platser i
landet förefaller en vistelseperiod på fem år väl kort för att det skall kunna
anses att vederbörande har fått särskild anknytning till Sverige. Enligt
utskottets mening kan det synas rimligt att kräva en vistelse i landet under
åtminstone 6-7 år. Tidsperioden bör dock kunna sättas lägre då sökanden har
regelbundet hyrt samma fastighet. Om i sådana fall fastighetsägaren önskar
försälja sin fastighet kan det vara rimligt att hyresgästen ges möjlighet att
förvärva fastigheten även om hyresperioden varit något kortare än den nyss
angivna tidsperioden. Andra omständigheter som bör kunna påverka
bedömningen av om det föreligger särskild anknytning är självfallet
släktskapsförhållanden, arbetsförhållanden o.dyl.

I detta sammanhang vill utskottet rikta uppmärksamheten på en relativt ny
företeelse. Det förekommer sålunda att svenska byggföretag har på
kontinenten börjat utbjuda till försäljning hela stugbyar i Sverige. Enligt
utskottets mening är det angeläget att i sådana fall särskild försiktighet
iakttas vid tillståndsprövningen.

Avslutningsvis vill utskottet stryka under betydelsen av att man får till
stånd en fast och enhetlig praxis i fråga om tillstånd till utlännings förvärv av
fritidsfastighet. Enligt utskottets mening bör det vara en uppgift för
länsstyrelsens styrelse att följa utvecklingen på området inom det egna
länet.

Lagutskottet föreslår att näringsutskottet hemställer att riksdagen med
anledning av propositionen och motionen godkänner vad ovan anförts om
utlännings förvärv av fritidsfastighet.

Stockholm den 6 maj 1982

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Inger Lindquist (m),
Ivan Svanström (c), Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i
Gamleby (s), Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m),
Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Margot Håkansson (fp),
Margareta Gard (m) och Ingrid Segerström (s).

n 1^82