yttr 1981/82 lu2y y

Yttrande 1981/82:lu2y

LU 1981/82:2 y

Lagutskottets yttrande
1981/82:2 y

över motioner som väckts med anledning av proposition 1981/82:129
om stöd till taltidningar

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har anhållit om lagutskottets yttrande över motionerna
1981/82:2376 av Stina Andersson m. fl. (c) och 1981/82:2380 av Göthe
Knutson (m) och Anders Gernandt (c), vilka båda väckts med anledning av
proposition 1981/82:129 om stöd till taltidningar.

I propositionen föreslås att statsbidrag under vissa villkor skall kunna utgå
till tidningsföretag för utgivning av taltidning för synskadade. Med taltidning
avses utsändning i radio eller inspelning på kassettband av innehållet, helt
eller delvis, i en dagstidning (förlagan).

I de båda aktuella motionerna hänvisas till att utgivningen av taltidningar
förutsätter att de upphovsrättsliga frågorna på området löses. I motion 2376
yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om ändring i lagen
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, så att tillämpningen av
lagen inte kan förhindra taltidningar av nu aktuellt slag. I motion 2380 yrkas
att riksdagen skall anta ett i motionen framlagt förslag till ändring av 18 §
upphovsrättslagen. Lagförslaget innebär att tidningsföretag för spridning till
blinda och andra svårt vanföra skall få framställa talupplaga av tidning eller
tidskrift som utges av företaget.

Lagutskottet får anföra följande.

Enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
(upphovsrättslagen) har den som skapat ett sådant verk en rätt att utnyttja
det ekonomiskt och ett ideellt betonat inflytande över hur och i vilka
sammanhang det används. Liksom motsvarande lagar i andra nordiska
länder bygger upphovsrättslagen på internationella konventioner.

Begreppen litterärt och konstnärligt verk i upphovsrättslagen är mycket
vidsträckta. Till litterära verk räknas bl. a. skönlitteratur och olika beskrivande
framställningar, t. ex. vetenskapliga arbeten och handböcker. För att
åtnjuta skydd enligt lagen måste en produkt fylla vissa krav på egenart, s.k.
verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan definieras så att produkten praktiskt sett
inte skall kunna framställas av två personer oberoende av varandra. Utanför
skyddet faller därför vanliga nyhetsmeddelanden och andra prestationer av
rutinmässig eller alldaglig karaktär. Ett verk kan framträda i många olika
former. Det kan vara fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar.
Exemplar av verket är inte blott en bok eller annat som ger en omedelbar
upplevelse av verket utan också ett inspelat kassettband, en trycksats, m.m.
som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan vidare

1 Riksdagen 1981/82. 8 sami. Nr 2 y

LU 1981/82:2 y

2

framträda i obeständig form, t. ex. i en uppläsares ord.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av det och göra det tillgängligt
för allmänheten genom att sprida exemplar av verket och att framföra det
offentligt, exempelvis sända ut det i radio. Vissa begränsningar av
ensamrätten finns. Bl. a. gäller enligt 18 § upphovsrättslagen att exemplar i
blindskrift får framställas av utgivna litterära och musikaliska verk. Vidare
får bibliotek och vissa organisationer efter tillstånd av regeringen framställa
exemplar av utgivna litterära verk genom att spela in dem på kassettband och
andra fonogramtyper för att använda dem för utlåning till blinda och andra
svårt vanföra.

Det ideella skyddet för ett verk omfattar bl. a. en rätt för upphovsmannen
att få sitt namn angivet då verket utnyttjas och att motsätta sig förvanskningar
och andra angrepp på verkets integritet.

Upphovsmannen kan överlåta den ekonomiska rätten till ett verk genom
avtal. Exempel härpå är förlagsavtal som träffas mellan en författare och ett
bokförlag om utgivningen av ett verk. Om upphovsmannen är anställd med
uppgift att framställa upphovsrättsligt skyddat material, t. ex. en ledarskribent
i ett tidningsföretag, anses upphovsrätten i viss omfattning övergå till
arbetsgivaren. I vad mån rätten övergår beror på olika omständigheter, bl. a.
innehållet i anställningsavtalet.

Av det anförda framgår att författare till artiklar och annat material i
tidningar och tidskrifter i viss utsträckning torde ha skydd enligt upphovsrättslagen,
vilket medför att de i princip har rätt att förfoga över materialet.
Som framhålls av motionärerna torde därför användningen av redaktionellt
material i taltidningar som sprids i form av inspelade kassetter förutsätta att
tidningsföretaget och upphovsmännen träffar överenskommelse härom.
Också när det gäller utsändning i radio av taltidning krävs i princip
medgivande av upphovsmännen. Enligt vad som redovisas i propositionen
finns sedan 1981 ett kollektivavtal mellan Svenska journalistförbundet och
Tidningarnas arbetsgivareförening som ger arbetsgivaren rätt att i en tidning
han ger ut publicera upphovsrättsligt skyddat text- och bildmaterial.
Arbetsgivaren har också rätt att fortsätta det stadigvarande utbyte av
material mellan fristående tidningsföretag som förekom före den 31 januari
1981. För all annan användning fordras enligt avtalet särskild uppgörelse.
Under arbetet med beredningen av propositionen har från Journalistförbundet
hävdats att gällande kollektivavtal inte ger arbetsgivaren rätt att använda
upphovsrättsligt skyddat material för taltidningar, eftersom författarna till
tidningsmaterialet inte gett sitt medgivande till denna form av vidareanvändning.
Förbundet har förklarat sig berett att upplåta rättigheterna mot en
symbolisk ersättning. Arbetsgivarorganisationen å sin sida har bestritt att
någon ersättningsrätt föreligger för upphovsmännen. Organisationen har
hävdat att tidningsföretagets material i enlighet med vad som gäller för övriga
upplagor och editioner av dagstidningar kan disponeras av tidningsföretaget

LU 1981/82:2 y

3

för utgivning av talutgåvor utan särskilt medgivande av upphovsmännen.

I likhet med departementschefen anser lagutskottet att de upphovsrättsliga
frågorna beträffande rätten att utnyttja tidningsmaterial i taltidningar i
första hand bör lösas förhandlingsvägen. Kan någon överenskommelse inte
uppnås eller tvistefrågorna mellan de berörda parterna lösas på annat sätt
synes enligt utskottets mening endast lagstiftningsvägen återstå om inte
verksamheten med taltidningar skall försvåras eller omöjliggöras.

Vid bedömningen från upphovsrättsliga utgångspunkter av frågan huruvida
en lagstiftning i enlighet med motionärernas önskemål lämpligen bör
genomföras vill lagutskottet erinra om att vissa inskränkningar av författares
rätt till sina alster redan nu finns till förmån för synskadade och andra med
allvarliga handikapp. Att av starka sociala skäl införa en bestämmelse om att
material i tidningar och tidskrifter får utnyttjas i taltidningar skulle därför
endast innebära en påbyggnad på det nuvarande regelsystemet. Utskottet vill
vidare peka på att upphovsmännens ekonomiska intresse av att materialet
inte utnyttjas i sådant sammanhang torde vara ringa. Saken gäller alltså inte
några mera väsentliga inskränkningar i det upphovsrättsliga skyddet.

En särskild fråga är huruvida en rätt att utnyttja tidningsmaterial i
taltidningar bör omfatta utländska författares alster. Enligt utskottets
mening finns det skäl som talar för att också sådant material bör kunna
återges i taltidningar. Av grundläggande betydelse för ett ställningstagande i
denna fråga är om en lagreglering är förenlig med de konventioner på det
upphovsrättsliga området som Sverige är bundet av. Den viktigaste
konventionsbestämmelsen i detta hänseende är artikel 9.2 i Bernkonventionen
för skydd av litterära och konstnärliga verk. Enligt denna bestämmelse
får konventionsstaterna i sin lagstiftning tillåta mångfaldigande av upphovsrättsligt
skyddade verk i vissa särskilda fall, förutsatt att sådant mångfaldigande
inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller
oskäligt inkräktar på upphovsmännens legitima intressen. Mot bakgrund av
vad ovan anförts anser lagutskottet att en lagstiftning i enlighet med
motionärernas önskemål är möjlig med hänsyn till våra internationella
förpliktelser på det upphovsrättsliga området.

Det anförda leder utskottet till att det från upphovsrättsliga utgångspunkter
inte finns några hinder mot att en regel införs som gör det möjligt att
utnyttja tidningsmaterial i taltidningar. Skulle det under ärendets beredning i
konstitutionsutskottet visa sig att den aktuella frågan inte kan lösas på annat
sätt har lagutskottet följaktligen intet att erinra mot att en lagstiftning på
området sker. En sådan lagstiftning bör dels som föreslås i motion 2380 göra
det möjligt för företag som ger ut en periodisk skrift att framställa exemplar
av skriften genom ljudupptagning för spridning till allmänheten, dels medge
att innehållet i sådan skrift sänds ut i radio. Med hänsyn till vikten av att det
upphovsrättsliga skyddet inte inskränks mer än vad som är nödvändigt bör
rätten att använda tidningsmaterial för utsändning av radiotaltidning endast
ges sådana företag som har tillstånd enligt lagen (1981:508) om radiotaltid -

LU 1981/82:2 y

4

ningar. Av samma skäl bör ljudupptagning av innehållet i en tidning endast få
göras av den som ger ut en sådan kassettaltidning för synskadade, som avses i
det i proposition 1981/82:164 framlagda förslaget till lag om ansvarighet för
taltidningar. De nya reglerna bör tas in i en ny 21 a § i upphovsrättslagen. Ett
förslag till lagändring läggs fram i bilaga till yttrandet. Genomförs förslaget
tillgodoses de nu aktuella motionerna i allt väsentligt.

Utskottet vill tillägga att den föreslagna regleringen medför att bestämmelserna
om författares ideella rättigheter i 26 § upphovsrättslagen blir
tillämpliga på taltidningar, bl. a. kravet på angivande av källan och förbudet
mot mera ingripande ändringar av materialet.

Stockholm den 27 april 1982

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Ivar Svanström (c),
Stig Olsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Martin Olsson (c), Ingemar
Konradsson (s), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson
(c), Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp). Margareta Gard (m),
Stina Andersson (c) och Ingrid Segerström (s).

LU 1981/82:2 y

.5

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att i lagen (1960:729) om litterära och konstnärliga
verk skall införas en ny paragraf, 21 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 a §

Den som innehar tillstånd att sända
radiotaltidning enligt lagen
(1981:508) om radiotaltidningar får i
radioutsändning av sådan tidning
återge innehållet i periodisk skrift
som är förlaga till radio taltidningen.
Den som utger periodisk skrift får
genom ljudupptagning framställa exemplar
av innehållet i skriften för
spridning till allmänheten genom
kassettaltidning som avses i lagen
(1982:000) om ansvarighet för taltidningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

GOTAB 72020 Stockholm 1982