yttr 1981/82 ku14y y

Yttrande 1981/82:ku14y

KU 1981/82:14 y

Konstitutionsutskottets yttrande
1981/82:14 y

över proposition 1981/82:144 om ändringar i sjukförsäkringen m. m.

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har beslutat inhämta konstitutionsutskottets
yttrande över förslaget i proposition 1981/82:144 om karenstid vid arbetsskada
mot bakgrunden av att Sverige är anslutet till ILO-konventionen nr
121 om förmåner vid yrkesskada.

I den aktuella propositionen föreslås att ett system med två dagar utan
ersättning (karensdagar) vid vaije sjukdomsfall införs i sjukpenningförsäkringen.

Detta avses också omfatta ersättningen vid arbetsskada vilket motiveras
på följande sätt:

Om sjukpenningen i arbetsskadefallen inte skall påverkas av karensreglema
måste försäkringskassorna göra en prövning av frågan om skadan är
en arbetsskada även för de kortvariga fallen och inte som nu bara för de fall
där arbetsoförmågan kvarstår även efter samordningstidens utgång. En
sådan prövning skulle medföra en stor administrativ belastning för försäkringsadministrationen.
Fördelarna med samordningen mellan sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna skulle gå förlorade. För att undvika att prövning
skall behöva ske av det stora antal anmälda arbetsskadefall som
avslutas inom samordningstiden bör därför ingen ändring göras för samordningstiden.
Detta får då till följd att bestämmelserna om karensdagar -liksom under perioden 1955—1967 — också kommer att gälla arbetsskada.
Jag vill erinra om att riksdagen har hemställt om en översyn av arbetsskadeförsäkringen
(SfU 1981/82:2, rskr 22). Jag avser att senare ta upp frågan
om direktiv för en sådan översyn men vill redan nu påpeka som en naturlig
uppgift för översynen att finna en smidig lösning på det här berörda
samordningsproblemet.

När det gäller arbetsskada har Sverige med verkan från 1970 ratificerat
den av internationella arbetsorganisationen (ILO) år 1964 antagna konventionen
(nr 121) angående förmån vid yrkesskada. Enligt konventionstexten
(återgiven i prop. 1969:15) artikel 9 jämfört med artikel 6 skall kontantförmån
utgå så länge följderna av det inträffade skadefallet består. Kontantförmånen
behöver dock inte utges för de tre första dagarna om vissa
förutsättningar är uppfyllda, nämligen om medlems lagstiftning vid tidpunkten
för konventionens ikraftträdande innehåller föreskrifter om karenstider
och medlemmen i de rapporter rörande tillämpningen som medlemmen
skall lämna intygar att skälen till undantaget fortbestår. Vidare
öppnar konventionen viss möjlighet för medlemsstat med otillräckligt utvecklade
ekonomiska resurser och sjukvårdsanordningar att begagna sig
av de temporära undantag som vissa av konventionsartiklarna medger.
1 Riksdagen 1981182. 4 sami. Nr 14 y

KU 1981/82:14 y

2

Detta skall i så fall ske genom en särskild till ratifikationshandlingen fogad
förklaring. Inget av de nu återgivna undantagen är tillämpliga för Sverige.
Konventionen kan enligt artikel 34 sägas upp efter tio år. Sker inte uppsägning
löper en ny tioårsperiod. För Sveriges del kan konventionen inte
uppsägas förrän 1990.

ILO-konventionen omnämns inte i propositionen.

Sverige har tidigare vid ett tillfälle avvikit från nämnda konvention. Det
gällde den vid 1975/76 års riksmöte antagna lagen om arbetsskadeförsäkring.
Enligt konventionen skall rätt till livränta vid yrkesskada tillkomma
förutom den skadade dels änka, dels änkling som till följd av handikapp
inte kan försöija sig, dels sådana barn till den avlidne som för sitt uppehälle
varit beroende av denne.

Lagen om arbetsskadeförsäkring medger inte livränta till änkling eller
frånskild man. I den aktuella propositionen (1975/76:197) återgavs reglerna
i ILO-konventionen men frågan om avsteg från denna togs inte särskilt upp
under departementschefens överväganden. I detta fall motiverades avskaffandet
av skyddet för änkling och frånskild man bl. a. med att det endast
rörde sig om ett fåtal änklingspensioner och att någon ny sådan inte
tillkommit på flera år. Dessutom framhölls att frågorna om hur ett efterlevandeskydd
som är neutralt i förhållande till kön närmare skulle utformas
borde bli föremål för fortsatta mera ingående överväganden.

Avsteget från ILO-konventionen föranledde en förfrågan till Sverige
1978. Sverige besvarade förfrågan 1981 i samband med den redovisning
som konventionsländerna regelbundet med vissa års mellanrum lämnar.

Utskottet gör följande överväganden.

Utskottet förutsätter att frågan om den folkrättsliga innebörden av att
Sverige lagstiftar på ett sätt som avviker mot en konvention kommer att
behandlas av utrikesutskottet som liksom konstitutionsutskottet fått ärendet
för yttrande. Utskottet går därför inte in på denna fråga.

I regeringens kompetens att styra riket (1 kap. 6 § regeringsformen)
ingår uppgiften att företräda riket i internationella sammanhang. Denna
rätt är emellertid i vissa hänseenden begränsad. Av intresse i förevarande
fall är 10 kap. 2 § regeringsformen som innehåller undantag från regeringens
rätt att ingå internationella överenskommelser. Således krävs riksdagens
godkännande av överenskommelser som förutsätter lagstiftning och
eljest om överenskommelsen är av större vikt. Motsvarande bestämmelser
gäller för uppsägning av en internationell överenskommelse (10 kap. 4 §
RF).

Vår författning innehåller till skillnad från vissa andra länders inte några
regler om att internationella överenskommelser direkt införlivas i den
interna rätten eller om förbud mot lagstiftning som avviker mot en sådan
överenskommelse. Ej heller föreligger någon skyldighet att genom lagstiftning
uppnå överensstämmelse med en konvention. I Sverige tillämpas i
stället den ordningen att först om särskilda internrättsliga föreskrifter

KU 1981/82:14 y

3

meddelas blir bestämmelserna i en konvention tillämpliga. Det finns således
inte något hinder i grundlag mot att anta den i proposition 1981/82:144
föreslagna lagändringen såvitt avser ersättningssystemet vid arbetsskada.

Beträffande en konvention som har antagits av riksdagen erfordras som
nyss framgått att riksdagen godkänner en eventuell uppsägning. I konsekvens
härmed bör enligt utskottets mening en proposition med förslag till
en lagändring som innebär avvikelse från en sådan konvention innehålla en
redovisning härom. I förevarande fall har emellertid frågan uppmärksammats
under utskottsbehandlingen och riksdagen får alltså ta ställning till
lämpligheten av regeringsförslaget såvitt avser nämnda avvikelse.

Stockholm den 15 april 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck
(m), Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Yngve Nyquist (s), Wivi-Anne
Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c), Daniel
Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s), Britta Hammarbacken (c), Sture Thun
(s), Jan Prytz (m) och Lahja Exner (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982