yttr 1981/82 föu4y y

Yttrande 1981/82:föu4y

FöU 1981/82:4 y

Försvarsutskottets yttrande
1981/82:4 y

över proposition 1981/82:106 om forskning m. m.

Till utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet beslöt den 1 april 1982 att bereda försvarsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1981/82:106 om forskning m. m.

Utskottet

Totalförsvaret är en av de sektorer i vårt samhälle som är mycket
beroende av forskning. I proposition 106 diskuteras hur en fruktbar samverkan
skall åstadkommas mellan högskolan och de olika sektorsorganen.
Försvarsutskottet ser positivt på en ökad samverkan. Den långsiktiga
forskningsplanering som bedrivs inom försvaret ger goda förutsättningar
för en samverkan av det slag som utbildningsministern förutsätter.

Utbildningsministern behandlar (s. 12-13) forskningen i samhällsdebatten
och tar upp den misstro mot forskning som inte sällan kommer till
uttryck bland medborgarna. Det finns goda skäl att instämma i uttalandet
att förbättrad information är ett sätt att möta dessa problem.

Utbildningsministern lämnar (s. 158-161) en redogörelse beträffande
forskning och utveckling inom försvarssektom. Förslag om medelsanvisningar
för de ändamål som redovisas i tabell har lämnats till riksdagen dels
i bilaga 7 till budgetpropositionen (prop. 1981/82:100), dels i bilaga 2 till
totalförsvarspropositionen (prop. 1981/82:102) enligt följande (milj. kr.):

B 4 Arméförband: Forskning och utveckling (prop. 102) 180,0

C 4 Marinförband: Forskning och utveckling (prop. 102) 87,1

D 4 Flygvapenförband: Forskning och utveckling (prop. 102) 700,0

F 5 Gemensam försvarsforskning (prop. 100) 267,3

F 10 Militärhögskolan, därav för grundforskning (prop. 100) 1,5

G 1 Civilförsvar, därav för forskning, försök och utveckling (prop. 102) 3,4

H 4 Flygtekniska försöksanstalten (prop. 102) 2,4

1241,7

Huvuddelen av totalbeloppet avser industriellt utvecklingsarbete för ny
försvarsmateriel.

I totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 118-119) har regeringen lämnat
förslag till riktlinjer för den flygtekniska forskningen. Försvarsministern
uttalar där att han bedömer att det är angeläget med en kvalificerad
flygteknisk forskning inom sådana områden som aerodynamik och material-
och strukturforskning. Propositionen bereds f. n. av försvarsutskottet.

1 Riksdagen 1981/82. 10 sami. Nr 4 y

FöU 1981/82:4 y

2

I den forskningspolitiska propositionen (s. 161) anmäler utbildningsministern
att försvarets forskningsanstalt (FOA) på regeringens uppdrag har
belyst försvarsforskningens organisatoriska ställning i förhållande till totalförsvarets
övriga myndigheter, de säkerhetspolitiska studiernas inriktning
samt utvecklingen av kompetensen för tekniskt-vetenskaplig försvarsforskning.
Resultatet har redovisats i skrivelsen Vissa frågor rörande försvarsforskningen
och den därtill fogade utredningsrapporten Ett effektivare
FOA.

FOA:s skrivelse till regeringen innehåller förslag beträffande bl. a. försvarsforskningens
ställning, en perspektivplan för försvarsforskningen, ett
institut för säkerhetspolitiska studier, åtgärder för att upprätthålla FOA:s
tekniskt-vetenskapliga kompetens och lokalisering av FOA:s Stockholmsdel.
Förslagen har nyligen remissbehandlats och de bereds f. n. inom
försvarsdepartementet.

Förslagen från FOA gäller bl. a. ökad samverkan med högskolan. Eftersom
beredning pågår inom regeringskansliet vill försvarsutskottet i detta
yttrande endast ta upp en fråga som utskottet tidigare har berört och som
har direkt anknytning till utbildningsministerns anförande i den forskningspolitiska
propositionen.

Rapporten Ett effektivare FOA innehåller en analys och kritik av hittillsvarande
situation i fråga om säkerhetspolitiska studier. Enligt rapporten (s.
99) är en grundläggande fråga vem som bör ha ansvaret för forskning på
akademisk nivå i internationell politik, säkerhetspolitik och strategi. Det
framhålls som ett problem hur en levande kontakt skall hållas mellan den
målinriktade forskningen inom totalförsvaret och den grundforskning som
sker vid universiteten. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har i
remissyttrande över rapporten den 22 mars 1982 (s. 3) förklarat sig dela
bedömningen att en förstärkt universitetsforskning på området måste komma
till stånd. Enligt yttrandet behövs insatser inom såväl grundläggande
metod- och kunskapsutveckling som forskarutbildning.

I betänkande FöU 1980/81:2 (s. 4) uttalade försvarsutskottet att det ter
sig angeläget att säkerhetspolitiska frågor tas upp inom ramen för utbildningen
och forskningen inom högskolan samt att en förstärkning av fredsoch
konfliktforskningen inte ensam torde ge den önskvärda basen för
utveckling i detta avseende.

Som framgår av statsministerns anförande i totalförsvarspropositionen
(s. 3-8) syftar den svenska säkerhetspolitiken till att bevara landets oberoende.
Den skall om möjligt hindra att vårt land dras in i internationella
konflikter och har det långsiktiga målet att bidra till en fredlig utveckling i
världen, till minskade rustningar, till utjämning av motsättningar och till
större förståelse och mer jämlika förhållanden. Säkerhetspolitik i vid mening
är nationers mål och medel för att trygga sin självständighet och
handlingsfrihet i övrigt under yttre hot.

Under föregående riksmöte bemyndigade riksdagen regeringen att inrät -

FöU 1981/82:4 y

3

ta en tjänst som professor i freds- och konfliktforskning vid universitetet i
Uppsala (UbU 1980/81:31, rskr 355).

I den forskningspolitiska propositionen (s. 54) anmäler utbildningsministern
förslag av UHÄ om inrättande budgetåret 1983/84 av en tjänst som
professor i freds- och konfliktforskning vid universitetet i Göteborg.

I skrivelse till regeringen den 30 oktober 1980 redovisade UHÄ en plan
för utvecklingen av resurser för freds- och konfliktforskning. Mot bakgrund
av forskningsområdets omfattning och utveckling inom två olika
huvudinriktningar ansåg UHÄ två professurer vara ett minimum när det
gäller att ge ämnet en fast bas inom högskoleorganisationen. Enligt planen
skulle inrättas två professurer i ämnet, varav den ena borde inriktas på
internationella utvecklings- och resursproblem och placeras i Göteborg.
Den andra professuren skulle inriktas på frågor om uppkomsten och förloppet
av konflikter som leder till militär konfrontation samt på rustningsoch
nedrustningsfrågor.

Försvarsutskottet anser att en rationell och långsiktig utveckling av den
svenska säkerhetspolitikens olika instrument, liksom en saklig allmän debatt,
kräver att det finns en självständig forskningsverksamhet rörande
säkerhetspolitiken. En sådan forskning sker inom försvarssektorn men
saknar tillräckligt stöd av en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom högskolan.

Utskottet har ingen invändning mot UHÄ:s uppfattning att de båda
professurerna för freds- och konfliktforskning bör ha olika inriktning.
Ämnet har säkerhetspolitisk anknytning och torde nu vara på väg att få en
fastare organisation inom högskolan. Det är önskvärt att man också inom
andra ämnen vid de samhällsvetenskapliga fakulteterna bedriver verksamhet
som medför långsiktig kunskapsuppbyggnad på det säkerhetspolitiska
området.

Stockholm den 4 maj 1982

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande-. Per Petersson (m), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad
(fp), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s),
Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s), Anders Gernandt (c), Holger
Bergman (s), Eric Hägelmark (fp) och Eivor Nilson (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982