yttr 1981/82 föu1y y

Yttrande 1981/82:föu1y

FöU 1981/82:1 y

Försvarsutskottets yttrande
1981/82:1 y

över den i proposition 1979/80:176 föreslagna ändringen av 19 kap. 5 §
brottsbalken

Till justitieutskottet

Justitieutskottet beslöt den 12 maj 1981 att hemställa om yttrande från
försvarsutskottet över den i proposition 1979/80:176 föreslagna utvidgningen
av tillämpningsområdet för 19 kap. 5 § brottsbalken till att omfatta
totalförsvaret.

Utskottet

I proposition 1979/80:176 föreslås ändringar bl. a. i brottsbalkens bestämmelser
om spioneri. Enligt propositionen utvidgas genom ändringarna
spioneribestämmelsens tillämpningsområde till att omfatta totalförsvaret i
dess helhet. Ändringarna diskuteras ingående av föredragande statsrådet (s.

8-9) och tas också upp i motionerna 1980/81:18 och 19. Justitieutskottet har
remissbehandlat propositionen i denna del. Försvarsutskottet har tagit del av
remissyttrandena.

Brottsbalken 19 kap. 5 § har f. n. följande lydelse:

Den som, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar,
befordrar, lämnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen,
förråd, import, export eller förhållande i övrigt, vars uppenbarande för
främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen
vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller
eljest för rikets säkerhet, dömes, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för
spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla, om någon i syfte
som nu sagts obehörigen framställer eller tager befattning med skrift,
teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift.

Enligt föredragande statsrådet tar uttrycket ”rikets försvar” i nämnda
lagrum närmast sikte på rent militära förhållanden. Med dagens synsätt ter
det sig, anser han, främmande att tala om rikets försvar i en sådan snäv
mening, eftersom den nuvarande planeringen utgår från begreppet totalförsvar,
dvs. landets samlade försvarsåtgärder. Enligt hans mening är det inte
tillfredsställande att uttrycket ”rikets försvar” i spioneribestämmelsen anses
ha en så snäv betydelse att endast det militära försvaret inbegrips, eftersom
det torde stå klart att totalförsvarets övriga grenar är i lika hög grad i behov av
skydd mot spioneri och liknande förfaranden. Han förordar därför att orden
”rikets försvar eller föhållanden” byts ut mot ordet ”totalförsvaret”.

1 Riksdagen 1981/82. 10 sami. Nr 1 y

FöU 1981/82:1 y

2

Enligt förslaget kommer spioneribestämmelsen att ta sikte på uppsåtligt
anskaffande, befordrande, lämnande eller röjande av uppgift vars uppenbarande
för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för
rikets säkerhet.

Lagrådet (majoriteten) har uttalat att det får anses godtagbart att området
för brottet spioneri utsträcks till hela totalförsvaret.

I motion 1980/81:18 (s) hävdas att riksdagen inte bör ta ställning till
förslaget att utvidga spioneribestämmelsen till att omfatta skydd för
totalförsvaret utan att propositionen i denna del remissbehandlas. I motion
1980/81:19 (vpk) yrkas att riksdagen skall avslå propositionen i denna del.
Motionärerna anser att ett bifall till förslaget vore en fara för de
demokratiska rättigheterna och för en fri opinionsbildning.

Av de remissinstanser som yttrat sig till justitieutskottet om nu ifrågavarande
förslag till lagändring har 16 tillstyrkt ändringen eller ansett sig kunna
godta denna. En återkommande uppfattning är att kravet på direkt uppsåt
hos gärningsmannen att gå främmande makt till handa liksom kravet att risk
för men för rikets säkerhet skall vara för handen underlättar en avgränsning
av det straffbara området till endast sådana gärningar som är ägnade att vålla
allvarlig skada för svenska samhällsintressen. Svenska journalistförbundet
och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har avstyrkt ändringen.
Enligt Journalistförbundet kan dess konsekvenser för yttrandefriheten
svårligen överblickas. Förbundet föreslår att förslaget övervägs närmare i en
parlamentariskt sammansatt utredning. Liknande synpunkter framförs av
TCO. Svea hovrätt har inte varit beredd att på det föreliggande utredningsmaterialet
tillstyrka den föreslagna utvidgningen.

Försvarsutskottet - som har till uppgift att inom riksdagen bereda bl. a.
frågor om samordning inom totalförsvaret - vill för sin del anföra
följande.

Totalförsvaret innefattar stora delar av fredssamhället, omställt för att stå
emot påfrestningarna i en krigssituation. Som begrepp ger det snarare
uttryck för en viljeinriktning och en verksamhet än för en organisation.
Totalförsvaret, dvs. landets samlade försvarsåtgärder, indelas i planeringssammanhang
i militärt försvar (försvarsmakten), civilförsvar (befolkningsskyddet),
ekonomiskt försvar (försörjningsberedskapen) och övrigt totalförsvar
(bl. a. psykologiskt försvar, polisverksamhet, hälso- och sjukvård).
”Rikets försvar” är i dagens läge och för personer som sysslar med
försvarsfrågor detsamma som totalförsvaret. Som föredragande statsrådet
anger (s. 8) syftade uttrycket tidigare snarare enbart på väpnat försvar.
Fortfarande använder många ”försvaret” i denna mening. Försvarsutskottet
anser det vara lämpligt att lagrummet på föreslaget sätt som enda exempel
upptar ”totalförsvaret”. .

I propositionen (s. 8-9) ges en klargörande redogörelse för vad som
innefattas i begreppet totalförsvaret. Liksom föredragande statsrådet anser

Föl) 1981/82:1 y

3

försvarsutskottet att man vid tolkningen av begreppet bör kunna hämta
ledning från statsmakternas regelbundet återkommande beslut om totalförsvarets
utveckling.

Försvarsutskottet vill rikta uppmärksamheten på frågan om föreslagen
ändring av 19 kap. 5 § brottsbalken innebär en utvidgning av det område
inom vilket gärningar kan bestraffas som spioneri. Av intresse i denna del är
föredragande statsrådets uttalande (s. 6) att den nuvarande bestämmelsens
tillämpningsområde inte är begränsat till spionage med inriktning mot det
militära eller ekonomiska försvaret. ”Det avgörande för om en verksamhet
skall vara straffbar som spioneri är nämligen i vad mån den kan medföra men
för rikets säkerhet, inte dess inriktning mot en viss sektor av samhället”.

Mot denna bakgrund ter det sig naturligt att liksom flera remissinstanser
konstatera att det som avgör om en verksamhet är straffbar som spioneri -både enligt gällande och enligt föreslagen lydelse av 19 kap. 5 § brottsbalken
- är i vad mån verksamheten kan medföra men (nackdel, skada) för rikets
säkerhet. Som exempel på samhällssektorer för vilka en straffbar verksamhet

kan medföra sådant men anges i gällande lydelse ”rikets försvar eller

folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden”.
Enligt propositionen bör som enda exempel anges ”totalförsvaret”.
En sådan ändring blir med detta synsätt ingen utvidgning av tillämpningsområdet
för lagrummet.

I propositionen (s. 9) gör emellertid föredragande statsrådet också ett
uttalande som pekar i annan riktning: ”Jag vill framhålla att, när men för
totalförsvaret uppstår, detta i allmänhet innebär att men uppkommer även
för landets säkerhet men att så inte alltid behöver vara förhållandet. I den
mån det i ett särskilt fall står klart att röjandet av en uppgift kan medföra men
för totalförsvaret blir emellertid spioneribestämmelsen tillämplig utan att det
därför behöver bevisas att men kan uppstå även för rikets säkerhet.”

Enligt försvarsutskottets mening ger varken gällande eller föreslagen
ordalydelse av lagrummet entydigt svar på om det för straffansvar alltid skall
krävas att det finns risk för men för rikets säkerhet. Utskottet anser att ”men
för totalförsvaret” bör utgöra exempel på den avgörande skadan ”men för
rikets säkerhet”. I lagstiftningsärendet bör klargöras att innebörden av orden
”eller eljest” på ifrågavarande plats i föreslagen lydelse av 19 kap. 5 och 7 §§
är den som försvarsutskottet nu har förordat, dvs. att det övergripande
skaderekvisitet för straffbarhet är ”men för rikets säkerhet”.

Föreslagen lydelse av brottsbalken 19 kap. 7 § behåller uttrycket ”men för
rikets försvar”. Med hänsyn till uttryckets innebörd när det infördes genom
lagstiftning år 1948 och den förskjutning av innebörden som har skett
därefter bör övervägas att bättre precisera det avsedda slaget av men, även
om detta - på samma sätt som i 5 § - endast är ett exempel på men för rikets
säkerhet. Formuleringen ”men för rikets militära försvar” skulle bättre
motsvara lagrådets och föredragande statsrådets avsikter.

FöU 1981/82:1 y

4

I detta sammanhang vill försvarsutskottet också fästa uppmärksamheten
på en redaktionell fråga, som berör bl. a. 19 kap. 5 §. Regeringsförslaget
innebär bl. a. att obestämd artikel införs i lagtexten framför substantiv i
entalsform. Ett sådant införande kan tänkas undantagsvis få en saklig
innebörd vid rättstillämpningen. Flera av paragraferna i brottsbalkens 19
kap. föreslås i inledningen ha uttrycket ”en främmande makt”. Med dagens
system för pakter mellan flera främmande makter är det tänkbart att någon
begår en gärning som avses i t. ex. 19 kap. 5 § för att gå en sådan pakt till
handa. Liksom Svea hovrätt anser utskottet att det är mindre lämpligt eller i
varje fall onödigt att i dessa fall införa en obestämd artikel.

Stockholm den 15 oktober 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp). Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s). Ulla Ekelund (c), Evert
Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c), Holger Bergman
(s), Eric Hägelmark (fp) och Olle Göransson (s).

GOTAB 69612 Stockholm 1981