yttr 1981/82 au1y y

Yttrande 1981/82:au1y

AU 1981/82:1 y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1981/82:1 y

om motion om åtgärder för att förbättra ungdomens situation

Till utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra
sig över yrkandena 6, 12,13 och 14 i motion 1981/82:774 av Olof Palme
m.fl. (s). Arbetsmarknadsutskottet får med anledning härav anföra följande.

Lagstiftning om praktikplatser (yrk. 6)

Socialdemokraterna begär att regeringen skall underrättas om vad som i
motionen anförts om praktikplatser. Vad som åsyftas är att socialdemokraterna
anser att det inte utan lagstiftning är möjligt att få fram tillräckligt
antal praktikplatser för eleverna i gymnasieskolan. I motionen dras upp
allmänna riktlinjer för hur en lag om praktikplatser bör utformas, varvid
särskilt anges att begreppet praktik bör definieras. Till kriterierna för
begreppet bör höra att praktik skall vara handledd och vara en del i
utbildningen.

Liknande förslag om lagstiftning för att tillgodose behovet av platser för
s. k. obligatorisk praktik har tidigare behandlats i arbetsmarknadsutskottet
(se senast AU 1980/81:21 s. 103 — 104) med anledning av motioner från
socialdemokraterna resp. vpk. I de sammanhangen har från socialdemokratiskt
håll yrkats att lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (den
s. k. främjandelagen) skall ändras, så att länsarbetsnämnderna får befogenhet
att ta fram erforderliga platser för praktik som ingår som en föreskriven
del av gymnasieutbildningen. Från vpk:s sida har förordats lagstiftning
som går ut på att de lokala skolmyndigheterna får rätt att ålägga företagen
att ställa praktikplatser till förfogande.

Arbetsmarknadsutskottet har avvisat de tidigare framförda förslagen om
lagstiftning med hänvisning till de möjligheter till samverkan mellan skolmyndigheter,
arbetsförmedling, arbetsgivare och fackliga organisationer
som planeringsråden (SSA-råden) och distriktsarbetsnämnderna ger. Utskottet
har ansett att man genom denna samverkan på frivillig väg bör
kunna få fram ett tillräckligt antal platser för obligatorisk praktik. Vad som
nu anförs i den socialdemokratiska motionen om behovet av lagstiftning
ger inte utskottet anledning att ändra ståndpunkt.

När det sedan gäller den i motionen begärda definitionen av begreppet
praktik vill arbetsmarknadsutskottet tillfoga följande.

1 Riksdagen 1981182. 18 sami. Nr 1 y

AU 1981/82:1 y

2

Lagen om anställningsskydd utgår från att anställning tills vidare är det
normala, men den gör ett uttryckligt undantag för bl. a. praktikarbete som
till sin natur är en tidsbegränsad form av anställning. Det problem motionärerna
vill komma till rätta med är att praktikbegreppet inte är definierat i
den nuvarande anställningsskyddslagen eller i dess förarbeten. Denna brist
kommer inom kort att rättas till. Riksdagen antog nämligen den 24 februari
en ny anställningsskyddslag som skall börja tillämpas den 1 april i år. I
proposition 1981/82:71 som låg till grund för riksdagsbeslutet ges på s.
121 — 122 en definition som i det väsentliga bör tillgodose motionärernas
önskemål. Detta är med andra ord inte längre aktuellt.

Vad som anförts i detta avsnitt innebär sammanfattningsvis att arbetsmarknadsutskottet
föreslår att yrkande 6 i motion 774 avstyrks.

Ungdomsplatser (yrk. 12—14)

Socialdemokraterna vill ersätta den läsåret 1980/81 införda yrkesintroduktionen
med ett system med ungdomsplatser. Med hänvisning till skolans
uppföljningsansvar för alla ungdomar upp till 18 år föreslås att ansvaret
för verksamheten anförtros skolstyrelserna. Dessa skall antingen själva
eller genom annat lämpligt kommunalt organ placera ungdomarna på dessa
platser. Socialdemokraterna anser att olika utbildningsinslag - normalt
motsvarande minst en dag i veckan — skall ingå i verksamheten, och de
betonar vikten av handledning och uppföljning.

Kostnaderna för verksamheten med ungdomsplatser föreslås fr. o.m.
nästa budgetår bli finansierade från ett nytt anslag om 231 milj. kr., avsett
att förås upp på utbildningsdepartementets huvudtitel. Beräkningen utgår
från en volym av 20000 platser.

Om bakgrunden till de socialdemokratiska förslagen gör utskottet följande
konstateranden.

Sedan regeringen den 26 november 1981 med stöd av finansfullmakten
beslutat att ytterligare 460 milj. kr. skulle få disponeras för sysselsättningsskapande
åtgärder föreskrev regeringen den 3 december 1981 genom
ändring i regleringsbrev att av dessa medel 60 milj. kr. skulle avsättas till
arbetspraktik åt ungdomar under 18 år. Den närmare utformningen och
villkoren för denna form av sysselsättning förutsattes bli reglerad genom
avtal mellan arbetsmarknadens parter. En överenskommelse om ungdomsplatser
träffades sedan den 23 december 1981 mellan Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige och Privattjänstemannakartellen.
Den centrala överenskommelsen skall bekräftas på förbundsnivå,
och det är avsett att ungdomsplatserna därefter skall tas fram genom lokala
överenskommelser på vaije arbetsplats.

Motsvarande centrala överenskommelser har senare träffats för de kommunala
och statliga avtalsområdena.

AU 1981/82:1 y

3

Uppgörelserna förutsätter att statsbidrag utgår för ungdomsplatserna.
Regeringen utfärdade den 8 januari 1982 en förordning härom. Bidrag utgår
med 75 kr. per plats och dag. Bidragsverksamheten administreras av
arbetsförmedlingen, som också förfogar över platserna och svarar för
tillsynen. Statsbidraget finansieras av de medel som står till arbetsmarknadsmyndigheternas
förfogande för beredskapsarbeten.

I sakfrågan får utskottet anföra följande:

Flertalet av de ungdomar som lämnar grundskolan går över till fortsatt
utbildning i gymnasieskolan. En del söker sig ut på arbetsmarknaden och
får anställning. Den återstående gruppen ungdomar vill inte fortsätta sin
utbildning utan önskar ett arbete men kan inte få det. De befinner sig i en
svår situation eftersom de saknar yrkesutbildning och erfarenhet av arbetslivet.
De arbetsuppgifter som förr kunde utföras av ung, outbildad arbetskraft
har numera i stor utsträckning försvunnit.

Riksdagen tog på våren 1980 ställning till vilka åtgärder som bör sättas in
till stöd för dessa ungdomar. De omfattas av skolans s. k. uppföljningsansvar,
och det bestämdes att åtgärderna i allt väsentligt skulle vara av
utbildningspolitiskt slag. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av beredskapsarbeten
och arbetsmarknadsutbildning, som de föregående åren
tillgripits i betydande omfattning, skulle i princip inte längre användas. I
syfte att göra utbildningsvägama mer attraktiva fick gymnasieskolan ett
mer varierat utbud av yrkesinriktade linjer och kurser med bl. a. ökade
inslag av inbyggd företagsutbildning och lärlingsutbildning. Vidare infördes
som nya moment introduktionsprogram för utbildning och den nu
aktuella yrkesintroduktionen, förlagd till företag och institutioner utanför
skolan.

Försöken med yrkesintroduktion inleddes läsåret 1980/81. Den korta
förberedelsetiden ställde kommunerna inför åtskilliga problem. Icke desto
mindre visar de utvärderingar som gjorts på övervägande positiva erfarenheter.
Verksamheten fick en oväntat stor omfattning (9600 deltagare), och
huvudintrycket är att yrkesintroduktionen uppfattas som ett betydelsefullt
komplement till övriga alternativ för ungdomarna.

I sammanhanget noterar arbetsmarknadsutskottet att riksdagen i december
1981 biträtt de förslag som i proposition 1981/82:15 lagts fram om
modifieringar av yrkesintroduktionen för att förstärka verksamhetens utbildningspolitiska
syfte. Det kan samtidigt konstateras att regeringsförslagen
tillstyrktes av utbildningsutskottet i ett i den delen enhälligt betänkande
(UbU 1981/82:6).

Enligt arbetsmarknadsutskottets mening kan det inte komma i fråga att
avbryta en verksamhet som gett så övervägande goda resultat. Dessutom
är det inte praktiskt möjligt att i ett slag ersätta yrkesintroduktionen, som
tack vare en väl fungerande organisation har fått en betydande volym, med
den inledda verksamheten med ungdomsplatser. Denna befinner sig ännu i
startskedet och har därför blygsam omfattning.

AU 1981/82:1 y

4

Bakom arbetsmarknadspartemas överenskommelser ligger en klart uttalad
ambition att bidra till att ge sysselsättning åt ungdomar som inte har
kunnat placeras i utbildning eller ordinarie arbete. Det är självfallet angeläget
att statsmakterna tar fasta på parternas vilja till medverkan. Härigenom
öppnas nya möjligheter att få fram lämpliga ingångsarbeten som kan ge
ungdomar värdefull arbetslivserfarenhet liksom meningsfull sysselsättning
åt ungdomar, för vilka andra åtgärder inte längre är aktuella. Det är dock
fråga om en kompletterande stödåtgärd av arbetsmarknadspolitisk karaktär
som i nuläget varken kan eller bör ersätta den utbildningspolitiskt
inriktade yrkesintroduktionen.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker därför den socialdemokratiska motionen
i de nu redovisade delarna.

Avslutningsvis skall tilläggas att frågan om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten,
däribland de särskilda ungdomsplatserna, kommer att behandlas
i det arbetsmarknadsbetänkande som utskottet inom kort kommer att
avge.

Stockholm den 9 mars 1982

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Alf Wennerfors
(m), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson
(m), Frida Berglund (s), Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s),
Eva Winther (fp), Boije Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Nils-Olof Grönhagen
(s) och Görel Bohlin (m).

Avvikande mening

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Bernt Nilsson, Frida Berglund,
Marianne Stålberg, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) har
anmält avvikande mening enligt följande:

Lagstiftning om praktikplatser (yrk. 6)

Socialdemokraterna anser att den del av yttrandet som på s. 1 böljar
”Liknande förslag” och på s. 2 slutar ”774 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

I vissa utbildningar ingår praktik som en föreskriven del, s. k. obligatorisk
praktik. De studerande är emellertid inte garanterade praktikplatser.
Olika åtgärder har vidtagits för att på frivillig väg ta fram de behövliga
platserna. Arbetsmarknadsmyndigheterna som har ansvaret för att anskaffa
praktikplatsema måste ha möjlighet att — sedan andra utvägar har

AU 1981/82:1 y

5

prövats - med stöd av lag kunna ålägga arbetsgivare att ställa nödvändiga
platser till förfogande för studerande med obligatorisk praktik ingående i
gymnasieutbildningen. Behov föreligger således av en lagstiftning med den
inriktning som anges i motion 774, och utskottet tillstyrker att initiativ
härtill tas i enlighet med motionens förslag.

Ungdomsplatser (yrk. 12—14)

Socialdemokraterna anser att den del av yttrandet som på s. 2 börjar
”Om bakgrunden” och på s. 4 slutar ”att avge” bort ha följande lydelse:

Förslagen i motion 774 utgår från den överenskommelse som den 23
december 1981 träffades mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige och Privattjänstemannakartellen och som senare har
följts av liknande överenskommelser på de kommunala och statliga avtalsområdena.
Den bild som i motionen tecknas av hur uppgörelsen på den
privata arbetsmarknaden växte fram vitsordas.

Situationen i dag är således den att centrala överenskommelser om
ungdomsplatser föreligger för hela den organiserade delen av arbetsmarknaden.
Överenskommelserna förutsätter att statsbidrag utgår för de platser
som tas fram ute på arbetsplatserna. Regeringen har den 8 januari 1982
utfärdat en förordning som ger 75 kr. per plats. Förordningen gäller till
utgången av juni i år.

Arbetsmarknadsparternas överenskommelser löper tills vidare och har
alltså inte det snäva tidsperspektiv som regeringens förordning innefattar.
Det är nödvändigt att snarast möjligt ge besked om att statsbidrag skall
utgå även efter den 30 juni 1982.

De ungdomar det här gäller har haft stora svårigheter på arbetsmarknaden
under en följd av år, och deras läge kommer inte att förbättras under
överblickbar tid om inte särskilda åtgärder vidtas utöver dem som redan
har prövats och inte visat sig ha avsedd verkan. Det är därför angeläget att
statsmakterna tar fasta på parternas initiativ. Genom detta har skapats en
fast grund för det system med ungdomsplatser som förordas i motionen
och som är avsett att ersätta den nuvarande yrkesintroduktionen. Ungdomsplatserna
kan utvecklas till ett betydelsefullt bidrag till lösningen av
ungdomarnas svåra situation. Särskilt viktigt är att överenskommelserna
ställer krav på företagsledningar, de anställda och deras organisationer att
ta ett gemensamt ansvar för att ungdomarna får en meningsfull och utvecklande
sysselsättning så att de genom den arbetslivserfarenhet de erhåller
skall lättare kunna gå över till utbildning eller ordinarie arbete. Det är
också värdefullt att man nu har fått en avtalsreglering av ungdomarnas
förmåner och skyldigheter under anställningstiden.

Hur systemet med ungdomsplatser skall fogas in som ett led i skolans
allmänna uppföljningsans var för alla ungdomar under 18 år har utförligt
beskrivits i motionen. Det finns inte anledning att gå in på de frågorna här.
Utskottet ansluter sig till den uppläggning som gjorts i motionen. På en
punkt vill dock utskottet föreslå en modifiering.

AU 1981/82:1 y

6

Motionens tanke är att yrkesintroduktionen avvecklas med utgången av
juni i år och därefter ersätts med det nya systemet med ungdomsplatser.
Parternas överenskommelser förutsätter att ungdomsplatsema tas fram
genom lokala överenskommelser sedan man på de enskilda arbetsplatserna
har inventerat möjligheterna till lämpliga arbetsuppgifter. Utskottet delar
motionärernas syn på yrkesintroduktionen. Det kommer dock att ta längre
tid att bygga upp det nya systemet med ungdomsplatser än man räknat med
vid systemets tillkomst. Det torde därför inte vara möjligt att helt ersätta
yrkesintroduktionen med ungdomsplatsema redan den 1 juli i år. Enligt
utskottets mening bör yrkesintroduktionen undantagsvis få utnyttjas även
efter denna tidpunkt tills systemet med ungdomsplatser byggts ut i tillräcklig
omfattning.

Med det i motion 774 förordade systemet med ungdomsplatser, inlemmat
i skolans uppföljningsansvar, har tagits ett nytt grepp i strävandena att
stödja en ungdomsgrupp med särskilda svårigheter vid inträdet på arbetsmarknaden.
Systemet ger utrymme för en smidig växling mellan utbildning
och arbete. Därtill syftar anställningarna till att ge ungdomarna en värdefull
arbetslivserfarenhet som ökar deras möjligheter att gå över till fasta
anställningar. De i motionen framlagda förslagen tillstyrks sålunda med
den av praktiska skäl gjorda modifieringen beträffande den tid som behövs
för att införa det nya systemet. De anslagsmässiga konsekvenserna av
denna modifiering torde få bedömas av utbildningsutskottet vid den fortsatta
behandlingen av ärendet.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982