yttr 1980/81 sou5y y

Yttrande 1980/81:sou5y

SoU 1980/81:5 y

Socialutskottets yttrande
1980/81:5 y

över kompletteringspropositionen, såvitt avser riktlinjer för den
kommunala ekonomin i den mån de avser socialutskottets beredningsområde Till

finansutskottet

I kompletteringspropositionen ingår i det reviderade budgetförslaget ett
avsnitt om riktlinjerna för den kommunala ekonomin (prop. 1980/81:150,
bilaga 2, avsnitt 1.8). I hemställan (mom. 2) begärs ett godkännande av vad
som anförts om riktlinjerna.

I det reviderade budgetförslaget bereds riksdagen också tillfälle att ta del
av vad som i propositionen anförts om översynsprojekt (bilaga 2, avsnitt 2.1
Översynsprogram).

Finansutskottet har i skrivelse till socialutskottet hänvisat till innehållet i
de angivna avsnitten och uttalat att socialutskottet vid behov kan yttra sig i
berörda frågor.

Socialutskottet avger i det följande yttrande över dels avsnittet i
propositionen om riktlinjer för den kommunala ekonomin, såvitt avser
utskottets beredningsområde, dels den med anledning av propositionen
väckta motionen 1980/81:2190 av Olof Palme m. fl. (s) i motsvarande del.

Utskottet

De krav som ställs på den kommunala verksamheten är stora och det
ekonomiska utrymmet för ökade insatser inom sektorn är mycket begränsat.
Av samhällsekonomiska skäl är det nödvändigt att begränsa den kommunala
konsumtionsökningen år 1982. I proposition 1980/81:116 anges att den
kommunala konsumtionen inte bör tillåtas öka med mer än 1 %. I
finansutskottets av riksdagen godkända betänkande i ämnet uttalas att av
tillgängliga kalkyler framgår att den enda utvägen för att klara också en till 1
% sänkt konsumtionstillväxt 1982 utan kraftiga utdebiteringshöjningar är att
statsmakterna omprövar flertalet av de reformer som berör den kommunala
verksamheten under de närmaste åren (prop. 1980/81:116, FiU 31, rskr
290).

I kompletteringspropositionen har gjorts bedömningen att även för åren
efter år 1982 krävs att den kommunala expansionen begränsas till högst 1 %
per år. En sådan begränsning innebär likväl att den kommunala konsumtionen
prioriteras framför både privat och statlig konsumtion. Av en i
propositionen redovisad rapport av en särskild arbetsgrupp om kommunernas
ekonomi (KEA) framgår att befolkningsutvecklingen samt fullföljandet
av vissa beslutade eller planerade reformer och utbyggnadsprogram medför

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Yttr. nr 5

SoU 1980/81:5 y

2

att den kommunala konsumtionen ökar med 2,7 % år 1982, 2,1 % år 1983
och 1,5 % år 1984. Enbart befolkningskomponenten skulle kräva en årlig
ökning på ca 0,5 % för att bibehålla den nuvarande konsumtionsstandarden.
Av olika planerade utbyggnader svarar barnomsorg, långtidssjukvård och
öppen sjukvård för de största bidragen till angivna volymökningar.

I propositionen sägs vidare att om den kommunala expansionen skall
kunna begränsas i önskvärd grad kraftfulla åtgärder måste vidtas av såväl stat
som kommuner och landstingskommuner. Det hävdas vidare att det torde bli
ofrånkomligt att ompröva takten i utbyggnaden även på de prioriterade
områdena för att en samhällsekonomiskt godtagbar utveckling skall kunna
realiseras. Efter samråd med socialministern anför budgetministern följande
om barnomsorgen (bil. 2 s. 30).

Om kommunernas barnomsorgsplaner så som de redovisades till socialstyrelsen
våren 1980 skulle realiseras innebär detta att hela det samhällsekonomiska
utrymme som står till buds för ökning av kommunernas
konsumtionsvolym intecknas och mer därtill. De uppgifter som nu föreligger
rörande barnomsorgsutbyggnaden åren 1980 och 1981 tyder på att en viss
uppbromsning har skett i förhållande till angivna planer. Om kommunerna
skall kunna begränsa volymökningen till ca 1 % kommer daghemsutbyggnaden
inte att kunna förverkligas i den takt som förutsatts i kommunernas
planer. Nya platser i barnomsorgen måste i stor utsträckning tillskapas
genom ett effektivare utnyttjande av redan befintliga resurser. Möjligheter
till omprioriterings- och rationaliseringsåtgärder måste således utnyttjas i en
helt annan utsträckning än tidigare. Det underlättas av ett slopande av den
statliga detaljregleringen av barnomsorgen. Chefen för socialdepartementet
kommer senare i annat sammanhang att återkomma till regeringen med
förslag i denna fråga.

Vad som i sistnämnda hänseende åsyftas är en sedan länge aviserad
proposition om förenklade statliga regler inom barnomsorgen.

Beträffande utbyggnaden av långtidssjukvården anförs i propositionen
följande (bil. 2 s. 30).

För landstingskommunerna utgör utbyggnaden av långtidssjukvården en
viktig förklaring till volymökningen de närmaste åren. Här planeras en
utbyggnad med närmare 1 800 platser per år. Samtidigt förutsätts satsningar
på hemsjukvården och övrig öppen vård. Utbyggnaden av långtidssjukvården
är prioriterad. För att det skall bli möjligt för landstingskommunerna att
dämpa ökningstakten i verksamhetsvolymen de närmaste åren krävs
emellertid att utbyggnaden begränsas till vad som motiveras av befolkningsförändringarna,
dvs. ca 1000 platser per år. En eventuell utbyggnad
därutöver bör enbart ske i den utsträckning resurser kan frigöras genom
omprioritering. Det skall här betonas att prioriteringen av långtidssjukvården
inte snävt bör begränsas till enbart den slutna sjukhusvården för äldre. I
många fall kan ett alternativ vara att i stället bygga ut sjukvård i hemmet och
övrig primärvård samt den sociala hemtjänsten.

I motion 1980/81:2190 av Olof Palme m. fl. (s) uttalas att - liksom för år
1982 - ett mål innebärande en årlig tvåprocentig konsumtionsökning bör

SoU 1980/81:5 y

3

kunna ställas upp på något längre sikt. Motionärerna uttalar att en sådan ram
innebär en kraftig dämpning av den kommunala konsumtionsökningen
jämfört med vad som tidigare varit fallet. Det bör likväl bli möjligt, anför
motionärerna, att inom denna ram klara en fortsatt utbyggnad av långvården
och barnomsorgen. Utrymmet för andra standardförbättringar kommer
dock att bli mycket ringa. Den av regeringen satta ramen skulle däremot inte
medge en sådan utbyggnad, utan i stort sett endast täcka de automatiska
kostnadsökningar som kommunerna till följd av befolkningsförändringar
m. m. erfarenhetsmässigt brukar drabbas av.

Motionärerna menar att genom vad som anförts i propositionen och som
ovan redovisats det i praktiken blir fråga om att sätta stopp för barnomsorgens
utbyggnad. Det kommer inte att gå att uppfylla 1976 års riksdagsbeslut
om utbyggnaden av barnomsorgen under avsedd tid. Motionärerna anser
dock att detta inte får betyda att man släpper ambitionen för barnomsorgen.
Inom den av motionärerna förordade ramen för utvecklingen av den
kommunala sektorn bör därför en fortsatt utbyggnad ske.

Då det gäller utbyggnaden av långtidsvården uttalar motionärerna att med
hänsyn till den utveckling av den kommunala verksamheten som förordas i
motionen och genom att landstingen även i fortsättningen får medel från den
allmänna försäkringen (prop. 1980/81:187) en fortsatt utbyggnad bör kunna
ske så att nya brister och köer inte uppstår.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att riksdagens beslut år 1976 om
utbyggnaden av barnomsorgen innebär bl. a. ett fastläggande av en
målsättning att hela behovet av barnomsorg för barn till förvärvsarbetande
och studerande föräldrar samt för barn med behov av särskilt stöd skulle
tillgodoses inom en tioårsperiod, dvs. senast i slutet av år 1986.

Socialutskottet har i ett den 14 maj avgivet enhälligt betänkande - efter en
redovisning för vad kompletteringspropositionen innehåller i här aktuellt
avseende och för aktuella uppgifter rörande barnomsorgsutbyggnaden -anfört följande (SoU 1980/81:40 s. 4).

Utskottet vill för sin del konstatera att det inte föreligger någon
omständighet som ger anledning ompröva tidigare beslut om bamomsorgsutbyggnaden
i vad avser målet för utbyggnaden. Som framgått av det
föregående ställer befolkningsutvecklingen sådana krav på kommunernas
resurser att endast ett begränsat utrymme för utbyggnad av barnomsorgen
och för insatser på övriga prioriterade områden kan uppnås inom ramen för
en acceptabel volymökning. Huruvida det nyss angivna målet kan nås inom
den fastställa tioårsperioden är för dagen omöjligt att ange. I det ekonomiskt
ansträngda läget för kommunerna blir omdisponeringar troligen nödvändiga
för att skapa utrymme för en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen. Utskottet
anser att hög prioritet även i fortsättningen måste ges åt detta område.

De resurser som nu finns inom barnomsorgssektorn eller som kan tillföras
denna måste utnyttjas effektivt. Alla möjligheter till omdisponeringar och
rationaliseringar måste tillvaratas. Utskottet vill i anslutning till vad som
anförs i kompletteringspropositionen om slopande av detaljregleringen av

SoU 1980/81:5 y

4

barnomsorgen med skärpa understryka angelägenheten av att den väntade
propositionen snarast framläggs.

Utskottet vidhåller sitt sålunda redovisade enhälliga ställningstagande
rörande barnomsorgsutbyggnaden. Vad som anförts av utskottet står inte i
motsättning till det förhållandet att det råder olika meningar om vilken
kommunal konsumtionsutveckling som kan accepteras från samhällsekonomisk
synpunkt. Eftersom barnomsorgen tillhör de prioriterade områdena
inom den kommunala sektorn måste ett ökat utrymme för konsumtion inom
sektorn medföra en snabbare barnomsorgsutbyggnad. Det ankommer
emellertid inte på socialutskottet att bedöma vilken volymutveckling för den
kommunala konsumtionen som med hänsyn till samhällsekonomin kan
accepteras.

Då det gäller utbyggnaden av långtidsvården äger vad som anförts om
barnomsorgen i huvudsak motsvarande tillämpning.

Stockholm den 19 maj 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Anna-Greta Skantz (s),
Mårten Werner (m), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck
(m), Kjell Nilsson (s), Kersti Swartz (fp), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c)
och Anita Persson (s).

Avvikande mening

av Göran Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, Ivar Nordberg,
Kjell Nilsson, Stig Alftin och Anita Persson (alla s) som anser att det avsnitt i
utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet vidhåller” och slutar
med ”motsvarande tillämpning” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den ökning av den kommunala konsumtionen med 2 %
som förordats i den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:2190 ger
möjlighet till en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen och långvården. Även
med en tvåprocentig ökningstakt kommer det dock sannolikt att ta längre tid
att infria 1976 års beslut om barnomsorgen än vad som ursprungligen
beräknats. Barnomsorgen och långtidsvården tillhör de områden som måste
ges hög prioritet. Det råder fortfarande stor brist på platser inom dessa
områden och samhället måste även i en kristid söka bevara ambitionerna om
en så snabb utbyggnad som möjligt. Utskottet tillstyrker därför bifall till den
socialdemokratiska partimotionen.

GOTAB 69176 Stockholm 1981