yttr 1980/81 sou4y y

Yttrande 1980/81:sou4y

SoU 1980/81:4 y

Socialutskottets yttrande
1980/81:4 y

om utnyttjande av resurser för barnomsorg och missbrukarvård

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1980/81:1526 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m).

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen skall anhålla om skyndsam
utredning och förslag i syfte att bättre utnyttja knappa resurser inom bl. a.
skolans, barnomsorgens, hälso- och sjukvårdens samt missbrukarvårdens
områden i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

I motionen erinras om att regeringen kommer att i olika avseenden vidta
åtgärder i syfte att den kommunala verksamhetens volymutveckling skall
kunna rymmas inom samhällsekonomiskt godtagbara ramar under de
närmaste åren. De sålunda aktuella åtgärderna är emellertid inte tillräckliga
för att möjliggöra att den nödvändiga begränsningen av den kommunala
sektorns ökningstakt kan ske utan negativa effekter på trängande vårdbehov,
anför motionärerna. De anser att, för att tillgängliga resurser skall kunna
utnyttjas så effektivt som möjligt, enskild verksamhet av fullgod kvalitet
inom skola, barnomsorg, hälso- och sjukvård, missbrukarvård m. m. måste
få bättre möjlighet att drivas på för konsumenterna likvärdiga villkor med
motsvarande offentlig verksamhet. En sådan ”konkurrens” på lika villkor
skulle, menar motionärerna, inte bara avlasta den offentliga sektorn utan
också stimulera till förbättringar och effektiviseringar inom denna samtidigt
som medborgarnas valfrihet mellan olika skol- och vårdformer skulle
öka.

Då det gäller barnomsorgen anförs i motionen att det av rättvise- och
resursskäl är nödvändigt att nuvarande ensidiga stöd till den kommunala
barnomsorgen ersätts med rättvist utformade stöd. Motionärerna hänvisar i
anslutning härtill till andra motioner som väckts av företrädare för moderata
samlingspartiet. De åsyftade motionerna har behandlats av socialutskottet i
de av riksdagen godkända betänkandena SoU 1979/80:28 och SoU 1980/
81:28. I betänkandena, som varit enhälliga i här aktuellt avseende, har
socialutskottet avstyrkt motionerna under hänvisning i främsta rummet till
det arbete som pågår inom familjeekonomiska kommittén (S 1979:06).
Utskottet finner att vad motionärerna anför i motion 1980/81:1526 inte
motiverar något annat ställningstagande till den aktuella frågan. Motionen
avstyrks därför såvitt avser den kommunala barnomsorgen.

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Yttr. nr 4

SoU 1980/81:4 y

2

Då det gäller nykterhetsvård och vård av narkotikamissbrukare anser
motionärerna att det är angeläget att ersättningssystemet utformas på ett
sådant sätt att enskilda vårdanstalter eller vård som ges av stiftelser och
ideella organisationer garanteras likvärdiga möjligheter med dem som gäller
för de kommunala institutionerna. Detta är också nödvändigt, anförs det, för
att missbrukare med olika vårdbehov skall kunna få den vård och
rehabilitering som är bäst just i deras fall.

Utskottet har i olika sammanhang framhållit värdet av enskilda initiativ
som komplement till samhällsinsatser då det gäller vården av missbrukare.
Utskottet hänvisar härvidlag i första hand till vad utskottet uttalade vid
behandlingen förra våren av socialtjänstreformen (SoU 1979/80:44 s. 69).
Reformen innebär bl. a. att statens ansvar för institutioner inom socialvården
- ungdomsvårdsskolor och statliga nykterhetsvårdsanstalter - skall tas
över av landstingskommuner och kommuner. Dessa skall i samverkan
genomföra länsvis institutionsplanering. De institutioner som f. n. drivs av
icke-kommunal/landstingskommunal huvudman (annan än staten) förutsätts
ingå i institutionsplanen och knytas till denna genom vårdavtal.

För kort tid sedan har överenskommelse träffats mellan statens förhandlingsnämnd
och företrädare för Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
om statsbidrag vid ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner.
Överenskommelsen kommer inom kort att föreläggas riksdagen. I protokollsanteckning
har angivits att för institution som drivs av icke-kommunal/
landstingskommunal huvudman skall bidraget utbetalas till den kommun/
landstingskommun till vilken institutionen knutits genom vårdavtal. Den del
av faktisk nettokostnad för institutionens drift, som inte täcks genom det
statliga bidraget, förutsätts ersättas av vårdtagarnas hemkommuner.

Den träffade överenskommelsen innebär att den valda bidragskonstruktionen
skall kunna omprövas på grundval av erfarenheterna från de två första
åren (1983 och 1984) under vilka överenskommelsen gäller.

Utskottet, som inte anser att riksdagsbehandlingen av den väntade
propositionen rörande statsbidrag till bl. a. institutioner inom missbrukarvården
bör föregripas, avstyrker motionen även i här aktuell del.

De övriga frågor som tas upp av motionärerna hänför sig till socialförsäkrings-
och utbildningsutskottens beredningsområden.

Stockholm den 7 maj 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

SoU 1980/81:4 y

3

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Blenda Littmarck (m), Kjell
Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp),
Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik
(s) och Maria Lagergren (s).

Avvikande mening

av Karl Leuchovius, Blenda Littmarck och Anita Bråkenhielm (alla m) som
anför:

Den kommunala expansionen bör enligt långtidsutredningen begränsas till
högst en procents volymökning per år under de kommande åren. Innebörden
av detta är enligt FiU 1980/81:31 att “endast den volymökning som
befolkningsförändringarna ger upphov till ryms inom den angivna ramen.
Sålunda måste även utbyggnaden av de prioriterade områdena barnomsorg
och långtidsvård stoppas såvida inte utrymme kan skapas genom neddragning
av annan befintlig verksamhet”.

Det är därvid uppenbart att bristen på barnomsorg inte kan täckas enbart
genom utbyggnad av kommunal barnomsorg på samma sätt som tidigare. En
nytillkommande barndaghemsplats för de minsta barnen - där behovet är
störst - kostar inemot 70 000 kr. årligen i drift- och kapitaltjänstkostnader.
Kommunerna måste ges ökad frihet att pröva även andra lösningar såsom
trefamiljssystem eller kommunala vårdbidrag till hemarbetande flerbarnsförälder.

Inom hälso- och sjukvården och inte minst inom missbrukarvården finns
exempel på att enskild verksamhet innebär god vård till för samhället lägre
pris. Nya ideer och initiativ har ofta också framgångsrikt prövats inom
vårdformer drivna av organisationer och enskilda. Som exempel kan nämnas
Länkrörelsen, LP-stiftelsen, Narconon- och Hasselakollektiven.

En tandläkartimme inom privat tandvård kostar betydligt mindre än en
timme inom folktandvården (som kan ha andra förtjänster). En nyetablering
av tandläkare och privatpraktiserande läkare styrd mot bristområden skulle
bidra till en solidarisk försörjning med vårdresurser. En privat vårdgivare blir
oftast etableringsorten trogen, och husläkaridén kunde på detta sätt
förverkligas för flera.

Socialutskottet har i samband med behandling av socialtjänstlagen gjort
vissa uttalanden om betydelsen av enskilda vårdinitiativ (SoU 1979/80:44
s. 68). Enligt vår mening bör - under offentlig kontroll stående - privat
verksamhet i ökad omfattning utnyttjas för att främja valfrihet och bättre
resursutnyttjande inom barnomsorg, sjukvård och missbrukarvård.

GOTAB 69052 Stockholm 1981