yttr 1980/81 sou1y y

Yttrande 1980/81:sou1y

SoU 1980/81:1 y

Socialutskottets yttrande
1980/81:1 y

om straffskärpningar för brott mot arbetsmiljölagstiftningen

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 13 maj 1980 berett socialutskottet tillfälle att yttra
sig över motionerna 1979/80:1120 och 1979/80:1864 om åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten jämte remissyttranden däröver i den eller de
delar som ärendet kan hänföras till socialutskottets beredningsområde.

Socialutskottet begränsar sitt yttrande till att avse frågan om riksdagen
med anledning av motion 1979/80:1120 bör begära förslag till straffskärpningar
för brott mot arbetsmiljölagstiftningen (punkten 11 i det i motionen
angivna åtgärdsprogrammet). I det sammanhanget berör utskottet även
frågan om lagstiftning om företagsböter.

Utskottet

Socialutskottet har i ett under våren avgivet, enhälligt betänkande (SoU
1979/80:34), som godkänts av riksdagen, anfört följande med anledning av
ett motionsyrkande som i huvudsak syftade till att tillämpningen av
arbetsmiljölagens ansvarsregler skulle utredas.

Arbetsmiljölagen trädde i kraft den 1 juli 1978. Socialutskottet framhöll i
sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1979/80:5 (s. 14) - med
anledning av motionsyrkande likalydande med det nu aktuella - att man bör
avvakta tills den nya lagstiftningen varit i kraft ytterligare någon tid innan
man tar ställning till frågan om tillsättande av en utredning på området.
Utskottet erinrade om att det inom regeringskansliet pågick arbete med
bl. a. frågan om åtalsprövningen vid vållande till kroppsskada och sjukdom
och frågan om införande av företagsböter. Utskottet framhöll även att det är
angeläget att de av polis- och åklagarmyndigheterna redan inledda utbildningsinsatserna
på arbetsmiljöområdet fortsätter.

Utskottet kan konstatera en ökad aktivitet inom rättsväsendet i syfte att
arbetsmiljöbrott skall utredas och beivras. Rikspolisstyrelsen har under
hösten 1979 gett ut en handledning för utredning av arbetsmiljöbrott. I
december genomfördes en utbildning av brottsutredare hos polisen. Inom
åklagarväsendet skall under våren 1980 hållas en kursserie i ämnet
arbetsmiljöbrott för 110 åklagare och 25 domare. Avsikten är att minst en
åklagare från varje åklagardistrikt skall genomgå utbildningen. Riksåklagaren
har vidare nyligen publicerat en samling rättsfall som rör arbetsmiljön.
Samlingen skall utgöra ett hjälpmedel för åklagare och poliser. Utskottet vill
i sammanhanget erinra om att riksdagen nyligen antagit ett förslag till
ändring av åtalsreglerna vid vållande till kroppsskada och sjukdom. För att
öka möjligheterna för de rättsvårdande myndigheterna att ingripa mot
arbetsmiljöbrott har sålunda kravet på angivelse från målsäganden upphävts
för fall då skadan eller sjukdomen har åsamkats målsäganden i verksamhet

1 Riksdagen 1980181. 12 sami. Yltr. nr 1

SoU 1980/81:1 y

2

som arbetstagare. Det är också av intresse för bedömningen av motionsyrkandet
att man inom regeringskansliet överväger frågan om hur ett
ändamålsenligt sanktionssystem för juridiska personer - eventuellt företagsböter
- bör vara utformat.

Eftersom en rad aktiviteter påbörjats som rör frågan om beivrandet av
arbetsmiljöbrott är utskottet inte nu berett att tillstyrka en sådan utvärdering
av tillämpningen av arbetsmiljölagens ansvarsregler som föreslås i motionen.
Resultatet av dessa olika aktiviteter bör avvaktas innan man tar ställning till
frågan om en övergripande utvärdering av ansvarsreglerna. I enlighet med
det anförda anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta något initiativ i den
aktuella frågan.

I fråga om de remissyttranden som avgivits på justitieutskottets begäran
finns skäl anföra följande.

Riksåklagaren påpekar att vid mera allvarliga överträdelser eller åsidosättanden
av de aktsamhetskrav som uppställs i arbetsmiljölagen eller i
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen ofta sådana omständigheter
torde föreligga att brottsbalkens regler om brott mot liv och hälsa eller om
allmänfarliga brott blir tillämpliga. Riksåklagaren anser att i vart fall när det
gäller allvarligare brott på arbetarskyddslagstiftningens område en i huvudsak
tillfredsställande jämställdhet i påföljdshänseende med andra brott som
äventyrar människors liv och hälsa uppnåtts. I anslutning härtill kan erinras
om att brottsförebyggande rådet framhållit att det på sikt bör göras en mera
omfattande översyn av 13 kap. brottsbalken om allmänfarliga brott för att i
lagen åstadkomma ett tillfredsställande skydd för miljön och att det i
utredningsarbetet lämpligen även bör ingå att behandla sanktionssystemet
beträffande den inre miljön. Flera remissinstanser, bland dem Svenska
arbetsgivareföreningen, pekar på att fängelsestraffkommittén bl. a. har till
uppgift att utreda olika brotts straffvärde och att därvid den ekonomiska
brottsligheten särskilt skall uppmärksammas. I anslutning härtill vill
utskottet nämna att det från något håll har ifrågasatts om arbetsmiljöbrott i
systematiskt hänseende skall anses utgöra ekonomisk brottslighet. Oavsett
ställningstagandet till denna formella fråga förutsätter utskottet att fängelsestraffkommittén
vid sina överväganden prövar även straffvärdet hos
arbetsmiljöbrotten.

Utskottet har, som framgått av det ovan anförda, fäst avseende vid att man
inom regeringskansliet överväger frågan om hur ett ändamålsenligt sanktionssystem
för juridiska personer - eventuellt företagsböter - bör vara
utformat. LO uppehåller sig i sitt remissyttrande utförligt vid frågan och
uttalar bl. a. att det aldrig får framstå som lönsamt för en arbetsgivare att
bryta mot arbetsmiljöbestämmelserna. Utskottet vill för sin del starkt
understryka angelägenheten av att frågan bringas till en snar lösning.

Vad som framkommit under remissbehandlingen har inte gett socialutskottet
anledning att ompröva sitt ställningstagande till frågan om riksdagen
nu bör begära en utvärdering av ansvarsreglerna beträffande arbetsmiljöbrott.
Detta innebär samtidigt att utskottet inte finner det motiverat att

SoU 1980/81:1 y

3

riksdagen nu tar ställning till frågan om straffskärpning för sådana brott.
Utskottet avstyrker således motion 1979/80:1120 i här aktuell del.

Stockholm den 12 november 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp). Karl Leuchovius
(m), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m), Blenda Littmarck (m), Kjell
Nilsson (s), Ulla Tillander (c)*, Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp).
Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c), Maria Lagergren (s). Märta Fredrikson
(c)** och Anita Persson (s).

* Ulla Tillander var vid yttrandets justering ledig från uppdraget som riksdagsledamot.

** Ej närvarande vid yttrandets justering.

GOTA B 6587 Stockholm 1980