yttr 1980/81 sku2y y

Yttrande 1980/81:sku2y

SkU 1980/81: 2 y

Skatteutskottets yttrande
1980/81: 2 y

över motioner om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har hemställt om skatteutskottets yttrande över motionerna
1979/80: 1120 av Olof Palme m. fl. (s) och 1979/80: 1864 av Lars
Werner m. fl. (vpk) jämte remissyttranden över samma motioner i de delar
som kan hänföras till skatteutskottets beredningsområde.

Motionerna innehåller yrkanden att regeringen skall vidta åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten. I s-motionen begär motionärerna bl. a. att
regeringen genom organisatoriska insatser och förslag till lagstiftning skall
verka för att samarbetet mellan polis-, åklagare-, skatte- och kronofogdemyndigheter
samt tullverket och riksbanken intensifieras. De vill också ha en
undersökning av förutsättningarna för att införa etableringskontroll i
branscher eller näringsgrenar där skattebrottslighet och annan ekonomisk
brottslighet har särskilt stor utbredning och anser att valutakontrollen - såväl
genom omedelbara som mer långsiktiga åtgärder - bör effektiviseras. De
yrkar slutligen att regeringen - som ett led i samhällets åtgärder för att
komma till rätta med s. k. grå arbetskraft - skall lägga fram förslag till
lagstiftning på grundval av den år 1976 framlagda departementspromemorian
(Ds Fi 1976: 4) Ansvar för skatt vid entreprenad m. m.

Skatteutskottet vill med anledning härav inledningsvis konstatera att såväl
s som vpk tidigare i särskilda motioner framställt yrkanden om långtgående
förändringar i gällande skattesystem. Dessa yrkanden, av vilka flera har till
syfte att förebygga eller motverka skatteundandragande eller skatteflykt, har
riksdagen redan behandlat under våren 1980 eller kommer riksdagen att
behandla vid detta riksmöte i anslutning till aviserade propositioner.

Skatteutskottet har vid sin återkommande behandling av motioner i ämnet
alltid starkt understrukit angelägenheten av att statsmakterna av hänsyn inte
minst till de lojala skattebetalarna med kraft ingriper mot skatteundandragande
i alla former.

Arbetet för att motverka skatteflykt har, särskilt under 1970-talet, varit
mycket omfattande. Kommunalskattelagen (KL) har kompletterats med
regler mot vinstbolagstransaktioner (35 § 3 mom. åttonde stycket), partrederitransaktioner
(46 § 1 mom. tredje stycket) och interna aktieöverlåtelser
(35 § 3 mom. nionde stycket). Mot skatteflykt riktar sig också begränsningen
av det skattemässiga begreppet pensionsförsäkring till sådana försäkringar
som meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse samt vissa internationella
skatterättsliga regler. På företagsskatteberedningens förslag införde
riksdagen år 1975 (SOU 1975: 54, prop. 1975/76: 79, SkU 28) skärpta

I Riksdagen 1980/81. 6 sami. Yltr. nr 2

SkU 1980/81: 2 y

2

skatteregler för fåmansföretag. För att komma till rätta med skatteflykt har
man gjort ingrepp också i rent civilrättslig lagstiftning. Exempel härpå är
låneförbudet i aktiebolagslagen och höjningen av lägsta tillåtna aktiekapital,
i sin tur följd av särskilda skatteregler i lagen (1974: 990) om den
skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till
annan företagsform, m. m. Hit hör också den nya bokföringslagen som
innehåller flera bestämmelser avsedda att förhindra skatteundandragande,
bl.a. regler om att företag i samma ägares hand skall ha gemensamt
räkenskapsår.

I enlighet med riksdagsbeslut 1979 har regeringen, i syfte att förhindra ett
otillbörligt utnyttjande av rätten till avdrag för underskott i förvärvskälla,
tillsatt en utredning med uppdrag att pröva sådana avdrags behandling i
skattehänseende. Regeringen har vidare för avsikt att - som ett komplement
till speciallagstiftningen på området - inom kort presentera riksdagen ett
förslag till en generalklausul mot skatteflykt. Den nya lagstiftningen är
avsedd som en försökslagstiftning och skall kunna omprövas efter en
femårsperiod. I sammanhanget kan nämnas att man inom OECD f. n. är i
färd med att utarbeta ett multilateralt handräckningsavtal på skatteområdet
och att brottsförebyggande rådet - som ett led i sitt uppdrag att se över
lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet - granskat olika
former av skatteflykt med internationell anknytning. Detta arbete har
resulterat i en nyligen publicerad promemoria (BRÅ PM 1980: 3) med
förslag om vissa lagändringar inom området för utlandsbeskattning. Förslaget
innebär bl. a att avdrag för vissa slag av ersättningar till utlandet - hit kan
enligt promemorian räknas räntor, royalties, patent m. m. samt ersättningar
för uppdrag av olika slag - inte bör medges förrän den skattskyldige på ett
övertygande sätt bevisar att utgiften varit nödvändig av affärsmässiga eller
därmed jämförliga skäl. Vid s. k. omfaktureringsaffärer med lågskatteländer
slopas enligt förslaget kravet på bevisad intressegemenskap mellan den i
Sverige skattskyldige företagaren och det utländska mellanledet. Avsikten är
att denna promemoria skall följas av ett fortsatt arbete inom BRÅ med
frågor rörande internationell beskattning.

Enligt riksdagsbeslut 1975 och 1977 genomförs f. n. successivt en ny
taxeringsorganisation. Länsstyrelsernas skatteavdelningar omorganiseras
och taxeringsnämndernas ställning och lekmannainflytandet i taxeringsprocessen
förstärks. Tyngdpunkten i granskningsnämndernas arbete läggs på
rörelsedeklarationer och andra mer komplicerade deklarationer, och
beslutsunderlaget förbättras genom en ökad revisionsverksamhet. Bl. a.
skall man i ökad omfattning kunna anlita integrerade revisioner, dvs.
räkenskapsgranskning som omfattar olika slag av skatter och avgifter.

Skattemyndigheternas kontrollmöjligheter har under senare år förbättrats
även på annat sätt. Genom bevissäkringslagen (1975: 1027) har det allmänna
fått möjlighet att - smidigare och effektivare än tidigare - säkra bevismedel,
dvs. räkenskapsmaterial och annat bevismaterial som det författningsmässigt

SkU 1980/81: 2 y

3

åligger skatt- eller avgiftsskyldig att tillhandahålla för granskning.

Genom en annan av riksdagen beslutad säkerhetsåtgärd, betalningssäkring
(SFS 1978:880 och 881), kan i en risksituation det allmännas
fordringsanspråk tryggas till dess fordringen betalas frivilligt eller kan bli
föremål för indrivning.

En av riksåklagaren (RÅ) tillsatt arbetsgrupp med uppgift att överväga
och föreslå åtgärder i syfte att effektivisera brottsbekämpningen såvitt avser
kvalificerad ekonomisk brottslighet har föreslagit skärpta straff för den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försvårar myndighets kontrollverksamhet
vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift. Förslaget bearbetas f. n.
av BRÅ, medan ett av utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen
avgivet betänkande (Preskriptionshinder vid skattebrott, SOU
1980: 4) med förslag om förlängning av tiden för åtalspreskription vid brott
mot skatte- och avgiftsförfattningarna efter remissbehandling är föremål för
beredning inom budgetdepartementet.

Även den i motionen 1120 av s aktualiserade frågan om den s. k. grå
arbetskraften är föremål för regeringens uppmärksamhet. Departementspromemoriorna
(Ds Fi 1976: 4) Ansvar för skatt vid entreprenad m. m. och
(Ds B 1980: 10) Den grå arbetskraften och skattekontrollen har remissbehandlats
och bereds f. n. inom budgetdepartementet. Det är enligt vad
utskottet inhämtat regeringens avsikt att förelägga riksdagen proposition i
ämnet vid detta riksmöte. Vad särskilt angår den i s-motionen behandlade
frågan om ett intensifierat samarbete mellan myndigheter i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten vill utskottet erinra om att en arbetsgrupp med
företrädare för RÅ, rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, generaltullstyrelsen
och riksbanken i maj 1979 föreslagit att ett centralt samverkansorgan inrättas
med företrädare för dessa myndigheter (den s. k. SÄMEB- rapporten) och
med uppgift bl. a. att hålla respektive myndigheter underrättade om
planerade och pågående åtgärder i allmänhet mot den ekonomiska
brottsligheten. Med anledning av SAMEB-rapporten har inom BRÅ tillsatts
en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av den nya sekretesslagens
regler om myndighetssamarbete och att lämna de förslag till åtgärder som
kan anses erforderliga.

Vad utskottet anfört utgör endast exempel på åtgärder som på senare år
vidtagits eller initierats för att motverka skattefusk och skatteflykt. Med
hänsyn till att de i motionerna framställda yrkandena om bl. a. ändringar i
skattelagstiftningen och om förbättrad skattekontroll redan kan anses i viss
mån tillgodosedda saknar enligt utskottets mening riksdagen anledning att
med anledning av motionerna nu vidta särskilda åtgärder på skatteområdet.

Som utskottet tidigare i flera sammanhang framhållit utgör det tilltagande
skattefusket ett allvarligt problem sett ur såväl samhällets som de lojala
skattebetalarnas synvinkel. Snabba och samordnade insatser är därför
angelägna. Utskottet förutsätter således att såväl regeringen som berörda

SkU 1980/81: 2 y

4

myndigheter utan onödigt dröjsmål tar alla de initiativ till ändringar i
skattelagstiftningen och andra författningar som kan anses motiverade för att
komma till rätta med skattefusk och skatteflykt.

Med det anförda förordar skatteutskottet, från de synpunkter utskottet
har att företräda, att justitieutskottet avstyrker bifall till motionerna 1120 och
1864 i vad de rör skattefrågor.

Stockholm den 8 oktober 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Ingemar
Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson
(s), Rolf Andersson (c)*, Johan Olsson (c)* och Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i
Hofors, Hagar Normark, Bo Forslund och Egon Jacobsson (alla s) vilka
anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med
”Skatteutskottet vill” och slutar på s. 4 med ”rör skattefrågor”, bort ha
följande lydelse:

Skatteundandragande i olika former har under senare år fått allt större
omfattning och utgör numera ett allvarligt problem sett ur såväl samhällets
som de lojala skattebetalarnas synvinkel. Det är ett angeläget samhällsintresse
att med kraftfulla insatser söka förebygga och motverka alla former av
skatteundandragande.

På skatteområdet har under 1970-talet vidtagits flera åtgärder i syfte att
motverka skatteflykt. Mycket återstår emellertid att göra, och angelägna
reformer har trots ett omfattande utredningsarbete ännu inte förverkligats.

Redan 1975 presenterade en expertgrupp inom företagsskatteberedningen
ett förslag till allmän skatteflyktsklausul som i princip bemöttes positivt av en
mycket betydande majoritet av remissinstanserna. Förslaget, som enligt
utskottets mening var väl ägnat att motverka olika former av skatteflyktstransaktioner
utan att åsidosätta rimliga rättssäkerhetskrav, har ännu inte
föranlett lagstiftning. En proposition i ämnet kommer att föreläggas
riksdagen i dagarna, men förslaget i denna proposition ger enligt vad

SkU 1980/81: 2 y

5

utskottet erfarit klausulen en så begränsad tillämpning att den i praktiken
kan väntas bli verkningslös.

En arbetsgrupp inom budgetdepartementet lade i mitten av år 1976 fram en
promemoria med förslag om ansvarför skatt vid entreprenad (Ds Fi 1976: 4).
Promemorian innehöll förslag till lagstiftning avsedd att förbättra kontroll
och uppbörd av skatt och socialförsäkringsavgifter för s. k. grå arbetskraft.
Inte heller detta enligt utskottets mening väl motiverade förslag har föranlett
lagstiftning.

En effektiv kamp mot skattefusk och skatteflykt förutsätter enligt
utskottets mening integrerade och samordnade insatser från alla berörda
myndigheter. Samarbetet myndigheterna emellan torde f. n. - vilket f. ö.
bestyrks av uppgifter nyligen lämnade i massmedia - inte fungera tillfredsställande,
bl. a. till följd av gällande sekretessbestämmelser. Organisatoriska
insatser och andra åtgärder för att intensifiera samarbetet mellan polis-,
åklagar-, skatte- och kronofogdemyndigheter samt tullverket och riksbanken
är enligt utskottets mening angelägna och bör sättas in så snabbt som
möjligt.

Även valutakontrollen bör förstärkas. Det nuvarande kontrollsystemet är
otillräckligt och fungerar inte tillfredsställande. Enligt utskottets mening bör
det vara möjligt att med relativt enkla medel förbättra den nuvarande
kontrollen. Detta kan ske bl. a. med hjälp av den högt utvecklade datateknik
som tillämpas av bankerna. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
brottsförebyggande rådet (BRÅ) - som ett led i sitt uppdrag att se över
lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet - nyligen
publicerat en promemoria (BRÅ PM 1980: 3) med förslag om lagändringar
inom området för utlandsbeskattning. Förslaget innebär bl. a. att avdrag för
vissa slag av ersättningar till utlandet - hit kan enligt promemorian räknas
räntor, royalties, patent m. m. samt ersättningar för uppdrag av olika slag -inte bör medges förrän den skattskyldige på ett övertygande sätt bevisar att
utgiften varit nödvändig av affärsmässiga eller därmed jämförliga skäl. Vid
s. k. omfaktureringsaffärer med lågskatteländer slopas enligt förslaget
kravet på bevisad intressegemenskap mellan den i Sverige skattskyldige
företagaren och det utländska mellanledet. Denna lagstiftning bör enligt
utskottets bedömning kunna utgöra ett verksamt medel mot olika former av
skatteflykt med internationell anknytning, och utskottet förutsätter därför
att ett förslag på grundval av promemorian utan onödigt dröjsmål föreläggs
riksdagen.

Av vad utskottet anfört framgår att utskottet anser de i motionen 1120
framförda synpunkterna och förslagen värda beakt de. Skattereglerna är
till för att ge en, så långt det är möjligt, rättvis och likformig förde^ing av den
samlade skattebördan. Detta syfte kan f. n. inte anses tillfredsställande
tillgodosett. I den mån vissa skattskyldiga genom olika åtgärder undandrar
sig sin andel av skatten innebär det automatiskt en ökad belastning för andra.
Inte minst hänsynen till de lojala skattebetalarna kräver att samhället med

SkU 1980/81: 2 y

6

kraft och med alla medel ingriper mot skatteundandragande.

Skatteutskottet förordar därför, från de synpunkter utskottet har att
företräda, att justitieutskottet tillstyrker bifall till motion 1120. Härigenom
blir också motion 1864 i huvudsak tillgodosedd.

GOTA B 65719 Stockholm 1980