yttr 1980/81 sku1y y

Yttrande 1980/81:sku1y

SkU 1980/81:1 y

Skatteutskottets yttrande
1980/81:1 y

över skrivelse från socialutskottet om ärendefördelningen mellan
socialutskottet och skatteutskottet i fråga om alkoholpolitiken

Till konstitutionsutskottet

Med anledning av socialutskottets skrivelse den 23 maj 1980 till konstitutionsutskottet
beträffande omprövning av de grunder för beredning av
ärenden rörande alkoholpolitiken som gäller enligt riksdagsordningen får
skatteutskottet anföra följande.

Socialutskottet hävdar i sin skrivelse att det bör bereda alla alkoholpolitiska
frågor utom beskattningsfrågorna för att riksdagen så långt som
möjligt skall få en samlad bedömning av ärendena. Vidare hänvisar socialutskottet
till att lagstiftningen rörande tillverkning och försäljning av alkoholvaror
överfördes från budgetdepartementet till socialdepartementet vid
1977 års alkoholpolitiska reform, då också riksskatteverkets uppgifter på
alkoholområdet överfördes till socialstyrelsen. Till stöd för sitt ändringsförslag
åberopar socialutskottet också att skatteutskottet framhållit att
gränsdragningen mellan de båda utskottens kompetensområden inte varit
helt problemfri i fråga om de motioner som väcktes under den allmänna
motionstiden 1980, vilket bl.a. ledde till att skatteutskottet i betänkandet
SkU 1979/80:44 berörde en del frågor som socialutskottet redan behandlat
i betänkandet SoU 1979/80: 31.

Skatteutskottet vill först konstatera att de fördelningsproblem i fråga om
motionsyrkandena som uppstod under våren 1980 främst berodde på att
vissa motioner i strid mot såväl riksdagsordningens ordalydelse som tidigare
tillämpad praxis kom att remitteras till socialutskottet i stället för till
skatteutskottet. Vid överläggningar mellan utskottens presidier motsatte
sig socialutskottets företrädare att motionerna överlämnades till skatteutskottet.
De problem som uppkom hade enligt skatteutskottets mening
således inte sin grund i några oklarheter i riksdagsordningen.

I huvudfrågan om vilket utskott som skall bereda ärenden rörande
alkohollagstiftningen vill skatteutskottet först erinra om att denna lagstiftning
främst omfattar tre områden, nämligen tillverkning, beskattning och
försäljning av alkoholvaror. Alltsedan beskattning av brännvin infördes i
slutet av 1500—talet och fram till motbokssystemets avveckling var de
grundläggnade tillverknings- och beskattningsbestämmelserna sammankopplade
i samma författningar. Detta förhållande bör inte ses enbart som
en historisk kuriositet utan som ett uttryck för att begränsningarna i
tillverkningsrätten hade ett klart fiskalt syfte. Att ett sådant syfte självfallet
också motiverat tillkomsten av det statliga tillverknings- och partihandelsbolaget
— AB Vin- och spritcentralen — torde vara uppenbart. Det
1 Riksdagen 1980/81. 6 sami. Yttr. nr 1

SkU 1980/81:1 y

2

finns under sådana förutsättningar inte anledning att låta beskattnings- och
tillverkningsfrågor behandlas av olika utskott. Åtgärder mot hembränning,
villkoren för hemtillverkning av öl och vin, reglerna för försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat är frågor som enligt skatteutskottets
mening främst har betydelse för skatteutfallet. Därför bör den lagstiftning
som reglerar sådana frågor inte skiljas från beskattningslagstiftningen
utan handläggas av skatteutskottet. Man kan här göra en jämförelse mellan
folkbokföringsreglerna och tillverknings- och försäljningslagstiftningen på
alkoholområdet. Folkbokföringen är i sig inte av fiskal natur, men frågor
härom behandlas av skatteutskottet med hänsyn till att folkbokföringen
måste anses vara av grundläggande betydelse för beskattningen av enskilda
personer. På motsvarande sätt utgör på alkoholområdet tillverkningslagstiftningen
liksom försäljningslagstiftningen ett villkor för att beskattningsåtgärderna
skall kunna genomföras. Det kan visserligen göras gällande
att vissa delar av försäljningslagstiftningen främst har sociala syften. Å
andra sidan har dessa regler en från alkoholpolitisk synpunkt begränsad
räckvidd, och en uppdelning av försäljningslagstiftningen på två utskott
skulle därför skapa onödiga gränsdragningsproblem och försvåra för riksdagen
att få en samlad översikt över frågorna. De grundläggnade förutsättningarna
för den svenska alkoholbeskattningen är de statliga monopolbolagen,
vilkas verksamhet i huvudsak sorterar under budgetdepartementet.
Frågor om avtalen mellan staten och bolagen handläggs av detta departement,
som också reglerar den från alkoholpolitisk synpunkt ömtåliga frågan
om inrättande av nya försäljningsställen. Mot den angivna bakgrunden
kan skatteutskottet inte dela socialutskottets uppfattning att en konsekvent
tillämpning av departementsindelningsprincipen skulle bidra till en
mera överskådlig och sammanhållen riksdagsbehandling av alkoholfrågorna.

Fördelningen av ärendena mellan departementen har givetvis i viss
omfattning varit en riktpunkt vid bestämmandet av utskottens kompetensområden.
Med hänsyn till att utskottens ämnesområden är fastlagda i en
lag som står grundlagarna nära, medan departementsförordningen kan
ändras när som helst utan riksdagens hörande, synes det skatteutskottet
uppenbart att riksdagsordningens bestämmelser inte bör ändras utan starkt
bärande skäl. Några sådana skäl kan skatteutskottet inte finna att socialutskottet
åberopat. De ändringar av departementsindelningen som gjorts
beträffande alkoholfrågorna kan självfallet bli föremål för förnyade överväganden.
Skulle utvecklingen leda till att alkoholhanteringen kommer att
kräva mera omfattande administrativa insatser än vad som nu är fallet är
det enligt skatteutskottets mening inte uteslutet att sådana uppgifter kan
anses mindre väl förenliga med socialstyrelsens allmänna projektledande
funktion på det sociala området och att därvid också socialdepartementets
befattning med dessa frågor alltså kan komma att omprövas. Skatteutskottet
kan inte finna det motiverat att varje ämnesområde där sociala problem

SkU 1980/81:1 y

3

kan uppkomma skulle hänföras till socialutskottet. Praktiskt taget alla
åtgärder som statsmakterna vidtar leder till sociala konsekvenser i någon
form utan att frågorna därför nödvändigtvis måste behandlas av socialutskottet.
Från sociala utgångspunkter skulle man lika gärna kunna hävda
att, eftersom trafikolycksfallen i mycket hög grad belastar samhällets
sjukvårds- och rehabiliteringsresurser, trafiklagstiftningen bör behandlas
av socialutskottet i stället för av trafikutskottet. Såvitt skatteutskottet kan
finna bör socialutskottets kompetensområde i vad avser alkoholfrågor
begränsas till att i första hand avse samhällets åtgärder för alkoholistvården
och anslagsfrågor i övrigt avseende information och administration på
alkoholområdet, i den mån frågorna inte ankommer på annat utskott.

Sammanfattningsvis finnér skatteutskottet att beskattningsfrågorna i
förening med frågor om de statliga monopolbolagen får anses vara av så
grundläggnade betydelse för den svenska alkoholpolitiken att en enhetlig
riksdagsbehandling av alkoholfrågorna bäst främjas av att nuvarande kompetensfördelning
mellan skatteutskottet och socialutskottet bibehålls. Man
slipper då åtskilliga gränsdragningsproblem samtidigt som det bör vara
möjligt att, där så anses önskvärt, genom samråd mellan utskotten få
alkoholpolitiken diskuterad i riksdagen i ett sammanhang.

Skatteutskottet hemställer att socialutskottets framställning inte föranleder
någon konstitutionsutskottets åtgärd.

Stockholm den 8 oktober 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson
(c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s). Hagar Normark (s),
Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Egon
Jacobsson (s), Rolf Anderson (c)* och Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Wilhelm Gustafsson (fp):

Det torde vara svårt att finna en lösning där gränsdragningsproblem
mellan skatteutskottet och socialutskottet helt kan undvikas i vad gäller
alkoholpolitiska frågor. Uppgiften gäller närmast att finna en sådan fördelning
av ärendena att gränsdragningsproblemens omfattning blir så liten
som möjligt.

SkU 1980/81:1 y

4

För min del anser jag att övervägande skäl talar mot den av skatteutskottets
majoritet förordade ståndpunkten att en enhetlig riksdagsbehandling
av alkoholfrågorna bäst främjas av att nuvarande kompetensfördelning
mellan skatteutskottet och socialutskottet bibehålls. Denna ordning innebär
att socialutskottets kompetensområde i vad avser alkoholfrågor begränsas
till att i första hand avse alkoholistvård och anslagsfrågor i övrigt
avseende information och administration på alkoholområdet, i den mån
frågorna inte ankommer på annat utskott.

Riksdagsbehandlingen av alkoholfrågorna under våren 1980 hängde inte
endast samman med hur motionerna kom att fördelas utan också med den
förändring av alkoholpolitiken och dess organisation som tog sin början
med 1977 års alkoholpolitiska reform. Riksskatteverkets uppgifter på alkoholområdet
överfördes då till socialstyrelsen. Likaså överfördes lagstiftningen
rörande tillverkning och försäljning av alkoholvaror från budgetdepartementet
till socialdepartementet.

Riksdagens alkoholpolitiska beslut våren 1980, som bl. a. innebar tillsättandet
av den s. k. samordningsgruppen med direktiv att företa en ganska
genomgripande omprövning av samhällets alkoholpolitiska strategi, måste
anses innebära att riksdagen i stor enighet uttalade sig för en mer aktiv
framtida politik i syfte att pressa ned alkoholkonsumtionen. Hur denna
politik kommer att utformas är i dag omöjligt att överblicka. Det är rimligt
att anta att beskattningen av alkohol visserligen fortfarande kommer att
vara ett viktigt instrument för att begränsa alkoholförbrukningen, men att
beskattningsåtgärderna i ökande utsträckning kommer att kompletteras
med en rad andra konsumtionsdämpande åtgärder, sociala insatser, förändrad
informationsverksamhet osv.

Denna förutsedda aktivering av politiken mot alkoholskadorna försvagar
argumenten för att alkoholpolitikens principfrågor även framgent skall
behandlas i skatteutskottet.

Mot denna bakgrund vill jag för min del tillstyrka en omprövning av
kompetensfördelningen mellan utskotten i alkoholfrågor i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som anförts i socialutskottets skrivelse av den
23 maj 1980.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980