yttr 1980/81 nu5y y

Yttrande 1980/81:nu5y

NU 1980/81:5 y

Näringsutskottets yttrande
1980/81:5 y

över motioner om upphandlingsförordningen m. m.

Till finansutskottet

Till näringsutskottet har hänvisats tre motioner vari framläggs förslag med
anknytning till upphandlingsförordningen (1973:600, ändrad och omtryckt
1980:850).

Dessa motioner är

1980/81:326 av Rune Torwald (c) och Martin Olsson (c), vari, såvitt nu är i
fråga, hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att reducera förekomsten av s. k. svarta
företag inom byggsektorn m. m.,

1980/81:783 av Sven Andersson (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp),
vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i denna motion anförts angående förtydligande
av anvisningarna till upphandlingsförordningen,

1980/81:802 av Rolf Rämgård (c), vari hemställs att riksdagen hemställer
att regeringen skyndsamt låter utreda möjligheterna att införa ”frikort” för
seriösa företag.

Till finansutskottet har hänvisats ett antal motioner från allmänna
motionstiden år 1981 som berör upphandlingsförordningen. Det torde vara
fördelaktigt om finansutskottet får möjlighet att i samband med dem
behandla även de ovan nämnda motionsyrkandena.

Under förutsättning av finansutskottets samtycke överlämnar näringsutskottet
därför motionerna 1980/81:326, 1980/81:783 och 1980/81:802 till
finansutskottet, de båda förstnämnda i angivna delar (se i övrigt NU
1980/81:4 y resp. NU 1980/81:39). Därvid avger näringsutskottet följande
yttrande.

Motionerna

Genom att vi f. n. har en betydande svart marknad, undandras staten och
kommunerna betydande inkomster, anförs i motion 1980/81:326. Minst lika
allvarligt är dock, säger motionärerna, att seriösa företagare slås ut i
konkurrens med olagligt arbetande näringsutövare. Motionärerna påpekar
att staten och kommunerna genom entreprenöravtal ger arbete åt många
åkare, byggföretag m. fl. De föreslår att regeringen - eventuellt efter
erforderliga ändringar av lagar och förordningar - skall utfärda anvisningar

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Yttr. nr 5

NU 1980/81:5 y

2

om att statliga och kommunala organ vid prövning av anbud skall kontrollera
att det företag som man avser att teckna avtal med har fullgjort sina
skyldigheter mot samhället. Denna kontroll skall exempelvis kunna ske
genom en skriftlig förfrågan hos aktuella myndigheter.

Liknande synpunkter möter i motion 1980/81:783. Man borde i samband
med den offentliga upphandlingen systematiskt undersöka att upphandling
inte sker från företag som inte är seriösa när det gäller betalning av skatter
och sociala avgifter, säger motionärerna. Skälen för detta är önskemålet att
begränsa skattefusket och upprätthålla konkurrens på lika villkor mellan
företag i en och samma bransch. Motionärerna framhåller också att
upphandling från icke seriösa företag kan utsätta den statliga myndigheten
för oväntade kostnadsökningar eller störningar i verksamheten, t. ex. om en
konkurs inträffar. De påpekar att i 15 § upphandlingsförordningen stadgas
att ”det anbud skall antas som med beaktande av samtliga affärsmässigt
betingade omständigheter är att anse som förmånligast”. Enligt motionärerna
råder det viss oklarhet om i vilken utsträckning myndigheterna inom
ramen för affärsmässiga handlingar skall beakta de tilltänkta entreprenörernas
skötsamhet när det gäller betalning av skatter m. m.

Motionärerna anser att riksrevisionsverkets anvisningar till 15 § upphandlingsförordningen
borde förtydligas i detta hänseende. De nämner samtidigt
att riksrevisionsverket har erinrat om att beslut i upphandlingsärenden inte
kan överklagas och anfört att det är betänkligt att beslut med sådana
rättsverkningar sorn att avstänga någon från entreprenad på grund av
skatteskulder läggs i enskilda inköpares händer. De av riksrevisionsverket
framförda invändningarna bör inte förbises, men de bör inte föranleda att
myndigheterna avstår från att vid upphandling kontrollera t. ex. inbetalningen
av skatter, säger motionärerna.

Utgångspunkten för motion 1980/81:802 är likaså att den s. k. svarta
arbetsmarknaden har ökat oroväckande enligt bl. a. rapporter från brottsförebyggande
rådet. Även i denna motion pekas på den illojala konkurrens
som seriösa företag drabbas av från företag som underlåter att betala
arbetsgivaravgifter och källskatter. Det finns tyvärr exempel på att t. o. m.
statliga och kommunala myndigheter har anlitat mindre seriösa företag för
olika arbeten, säger motionären. Med hjälp av de restlängder över icke
redovisade avgifter och skatter som finns hos riksförsäkringsverket och
kronofogdemyndigheterna skulle det emellertid vara mycket enkelt att
utfärda ett ”frikort” för de företag som seriöst sköter sina åligganden.
”Frikortet” skulle visa att företaget inbetalat arbetsgivaravgifter och skatter
under närmast föregående år. Motionären ser det som självklart att
myndigheter inte skall anta anbud från företag som inte kan uppvisa
”frikort”.

NU 1980/81:5 y

3

Uppgifter i anslutning till motionerna

Sedan drygt ett år sker vid upphandling inom Stockholms kommun
kontroll av anbudsgivares förhållanden i skatte- och avgiftshänseende. Detta
sker genom att uppgifter om det anbudsgivande företaget inhämtas från lokal
skattemyndighet, länsstyrelse och kronofogdemyndighet. Man kan därigenom
kontrollera att entreprenören har fullgjort sina skyldigheter t. ex. när
det gäller att göra skatteavdrag för de anställda och att registrera sig för
mervärdeskatt. Man kan också klarlägga att entreprenören inte är restförd
för skatt eller arbetsgivaravgift.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm har i skrivelse till chefen för
budgetdepartementet i juli 1980 föreslagit en utredning om huruvida
upphandling enligt den modell som Stockholms kommun tillämpar kan göras
obligatorisk för alla statliga och kommunala organ, åtminstone i fråga om
belopp av betydelse.

Riksrevisionsverket (RRV) har i ett yttrande till chefen för budgetdepartementet
i november 1980 över nämnda skrivelse bl. a. framhållit att det
enligt upphandlingsförordningens krav på affärsmässighet vid antagande av
anbud i vissa fall kan vara förenligt med affärsmässigheten att inte anta ett
anbud från en leverantör som inte betalat skatt och avgifter om sådana
uppgifter är tillförlitliga. Den upphandlande myndigheten kan ha skäl att
bedöma att leverantören kan råka i svårigheter som gör att han inte kan
fullgöra sina åtaganden gentemot myndigheten. En sådan bedömning kan
således ligga inom ramen för de nuvarande anvisningarnas hänvisning till
leverantörens vederhäftighet och pålitlighet. Det bör dock understrykas att
bedömningen endast kan ske utifrån vad som är affärsmässigt för myndigheten
i den aktuella upphandlingen, säger RRV.

En generell kontroll av det slag som kronofogdemyndigheten föreslår kan
däremot enligt RRV:s mening inte inrymmas i affärsmässighetsbegreppet.
Något stöd för en sådan tolkning av begreppet finns inte heller i förarbetena
till den nu gällande upphandlingskungörelsen.

RRV anför i yttrandet vidare att den föreslagna kontrollen, i den mån den
får till följd att leverantörer blir utestängda från anbudstävlan även när det
inte är affärsmässigt motiverat, i praktiken innebär att ett nytt sanktionssystem
införs om vars tillämpning det åligger inköpare i myndigheter och
kommuner att besluta. Enligt 24 § upphandlingsförordningen kan beslut i
upphandlingsärende inte överklagas. RRV anser det betänkligt att beslut
med sådana rättsverkningar läggs i enskilda inköpares händer.

RRV säger sig inte kunna tillstyrka en utredning som syftar till att
principerna för affärsmässighet ändras så att leverantörens skatte- och
avgiftsstatus obligatoriskt vägs in i bedömningen, även när den inte har
relevans för affärsmässigheten sådan denna i dag uttrycks. Skiljaktig mening
har anförts av en av dem som deltog i RRV:s beslut. Denne uttrycker i ett
särskilt yttrande som sin mening bl. a. att det pågående arbetet med att

NU 1980/81:5 y

4

bekämpa skatte- och avgiftsundandragandet också borde omfatta möjligheterna
att vid den offentliga upphandlingen beakta anbudsgivares förhållanden
i skatte- och avgiftshänseenden samt att få underlag för skattemyndigheternas
kontroll.

Riksskatteverket har i oktober 1980 tillstyrkt kronofogdemyndighetens i
Stockholm förslag. I sitt yttrande över detta uttalar verket bl. a. att en
föreskrift i upphandlingskungörelsen om skyldighet att undersöka om den
tilltänkte entreprenören är restförd hos kronofogdemyndigheten eller har
latenta skulder hos länsstyrelsen, riksförsäkringsverket och lokala skattemyndigheten
sannolikt skulle ge ett gott resultat. Som skäl för detta
antagande nämner verket att flera kronofogdemyndigheter har träffat
informella uppgörelser med bl. a. kommunförvaltningar om informationsutbyte,
vilka visat sig vara mycket värdefulla.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i december 1977 av regeringen fått i
uppdrag att göra en översyn av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk
brottslighet. Rådet har i enlighet med uppdraget bildat en styrgrupp och
olika arbetsgrupper för översynsarbetet.

Inom ramen för översynsarbetet anordnade BRÅ den 6 november 1980 en
konferens om upphandling. Ett av syftena med konferensen var att diskutera
den modell för upphandling som sedan en tid tillämpas i Stockholms
kommun.

Med anledning av vad som framkom vid konferensen har styrgruppen för
översynsarbetet i en skrivelse till budgetdepartementet i december 1980
anfört bl. a. följande.

Med hänsyn till de stridiga uppfattningar som sålunda kommit till uttryck
kan det visa sig nödvändigt att rättsläget klargörs genom en ändring i 3 §
[upphandlingsförordningen].

I anslutning till en författningsändring bör begreppet affärsmässighet

utvecklas vidare. [Upphandlingsförordningen] hindrar således inte en

myndighet i det särskilda fallet att t. ex. genom förfrågan hos kronofogdemyndigheten
kontrollera huruvida anbudsgivaren är restförd för betydande
belopp. Däremot föreligger skilda uppfattningar i vad mån [förordningen]
tillåter att sådana förfrågningar sker rutinmässigt beträffande samtliga
anbudsgivare och i vilken utsträckning anbudsgivare som häftar för inte helt
obetydliga skulder med hänsyn härtill kan uteslutas.

Enligt styrgruppens mening är det önskvärt att myndigheterna i samband
med upphandling förvissar sig om att anbudsgivaren är seriös i den meningen
att han fullgör sina förpliktelser mot såväl enskilda som mot det allmänna och
således exempelvis inte riskerar att försättas i konkurs på grund av obetalda
skulder innan entreprenaden fullgjorts. Det är angeläget att statsmakterna i
samband med behandlingen av den föreslagna ändringen slår fast att
rutinmässig kontroll av anbudsgivare på det sätt som i dag tillämpas vid
upphandling i Stockholm är väl förenlig med [upphandlingsförordningen].

LO och TCO har i gemensam skrivelse till regeringen i december 1980
uttalat sitt stöd för BRÅ:s förslag.

Den nämnda konferensen har dokumenterats i skriften Upphandling

NU 1980/81:5 y

5

(BRÅ PM 1980:6).

Frågan om ändring av gällande upphandlingsbestämmelser från dessa
utgångspunkter övervägs f. n. i regeringskansliet.

Näringsutskottet

I de tre motionerna lämnas förslag på åtgärder mot icke-seriösa företag.
Motionerna går ut på att myndigheter inte skall anlita icke-seriösa företag
och därigenom försvåra eller omöjliggöra deras verksamhet.

Utskottet konstaterar att upphandlingsförordningen och anvisningarna till
denna redan nu ger myndigheterna vissa möjligheter att inom ramen för
begreppet affärsmässighet beakta en anbudsgivares skötsamhet vad gäller
inbetalning av skatt och avgifter. Att såsom sedan några år sker hos
Stockholms kommun systematiskt kontrollera anbudsgivares förhållanden i
skatte- och avgiftshänseende och beakta detta vid anbudsprövningen kan
enligt utskottets mening vara ett effektivt medel mot de icke seriösa
företagen. Inte minst betydelsefullt kan vara att de seriöst arbetande
företagens konkurrenssituation förbättras genom att den illojala konkurrensen
från företag som undandrar sig sina skyldigheter mot samhället
begränsas. De betydande belopp som den offentliga upphandlingen totalt
sett representerar gör att en dylik åtgärd torde kunna få en icke ringa effekt
om den tillämpas i hela landet. Det har emellertid ifrågasatts om en generell
kontroll av anbudsgivares skatteinbetalning är förenlig med intentionerna
med den gällande lagstiftningen.

Utskottet ställer sig positivt till att frågan om lämpliga ändringar i reglerna
för den statliga upphandlingen närmare övervägs av regeringen. De
invändningar som, bl. a. av riksrevisionsverket, har framförts mot ändringar
i här angivet syfte bör prövas i sammanhanget. Utskottet ställer sig däremot
tveksamt till förslaget i motion 1980/81:802 om en ordning med ”frikort” för
seriöst arbetande företag.

Stockholm den 9 april 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m),
Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne
Radesjö (s) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).

GOTAB 66948 Stockholm 1981