yttr 1980/81 nu3y y

Yttrande 1980/81:nu3y

NU 1980/81:3 y

Näringsutskottets yttrande
1980/81:3 y

över motion om officiell provning av utrustning som ansluts till
telenätet

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
motion 1980/81:456 av Sture Palm (s) och Lars Gustafsson (s), vari hemställs
att riksdagen

1. upphäver beslutet att till televerket förlägga officiell provning av
apparater och utrustningar avsedda för anslutning till telenätet,

2. som sin mening ger regeringen till känna att frågan om provning av
dessa apparater och utrustningar skall behandlas enligt den ordning som
riksdagen tidigare beslutat om beträffande officiell provning.

Med anledning av motionen har statens provningsanstalt inkommit med
en skrivelse till näringsutskottet. Skrivelsen fogas som bilaga till detta
yttrande.

Motionen

Motionärerna vänder sig mot riksdagens beslut den 17 december 1980 att
godkänna en av regeringen föreslagen handläggningsordning för vissa
provnings- och tillståndsärenden inom televerket (prop. 1980/81:66 s. 25
f., TU 1980/81:9 s. 9, rskr 1980/81:132). De menar att beslutet inte har
föregåtts av den allsidiga behandling av frågan som motiveras av den
fastställda ordning som gäller för officiell provning. Enligt motionärerna
har synpunkter som framförts av statens provningsanstalts råd för provning,
kontroll och legal metrologi i skrivelse till trafikutskottet inte blivit
beaktade. Inte heller, uttalar motionärerna, har näringsutskottet, som normalt
bereder ärenden om provning och kontroll, fått tillfälle att ge sina
synpunkter i denna fråga. Motionärerna framhåller också att statens
provningsanstalt, som är central förvaltningsmyndighet för bl. a. officiell
provning och kontroll, inte har utrett och behandlat ärendet. Enligt motionärerna
brister riksdagsbeslutet om televerkets provningsverksamhet i
konsekvens. Beslutet framstår, menar de, som oförklarligt med hänvisning
till de övergripande principer som beslutats gälla för officiell provning.

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Yttr. nr 3

NU 1980/81:3 y

2

Riktlinjer för organisationen av officiell provning

Riksdagen antog år 1972 vissa riktlinjer för organisationen av officiell
provning (prop. 1972:54, NU 1972:38, rskr 1972:199). De principer som
därvid fastslogs syftade till att man skulle åstadkomma klara ansvarsförhållanden,
ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och garantier
för att den officiella provningsverksamheten bedrivs opartiskt och sakkunnigt.
År 1974 antog riksdagen lagen (1974:896) om riksprovplatser
m.m., som bl. a. innehåller den grundläggande bestämmelsen att officiell
provning skall utföras vid riksprovplats (2 §). Med officiell provning avses
sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag
eller annan författning och som ej är egenkontroll (1 §). Lagen ger dock en
möjlighet att undanta officiell provning från riksprovplatssystemet. I lagens
förarbeten påpekas emellertid att denna möjlighet bör utnyttjas endast
när det är påkallat av särskilda skäl (prop. 1974: 162 s. 16).

Statens provningsanstalt är central förvaltningsmyndighet för bl. a. officiell
provning och kontroll. På förslag av provningsanstalten utser regeringen
riksprovplatser.

Televerkets provningsverksamhet

I telenätet används dels utrustning som endast televerket tillhandahåller,
dels utrustning som tillhandahålls av såväl televerket som andra leverantörer.
Dessa s. k. konkurrensutsatta produkter får anslutas till det allmänna
telefonnätet först efter teknisk provning och typgodkännande. Denna
provning har hittills utförts av televerket.

I proposition 1980/81:66 om vissa åtgärder på teleområdet underströk
kommunikationsministern (s. 25) att de leverantörer vilkas utrustningar
typprovas vid televerket måste kunna känna sig övertygade om att deras
produkter provas under samma villkor som de som televerket tillhandahåller
och att kunskaper om innovativa produkter som provas inte på ett
otillbörligt sätt överförs till televerkets egen produktavdelning. Av propositionen
framgick att den dittills tillämpade handläggningen av ansökningar
om anslutningstillstånd har skett enligt en i vissa avseenden ofullständigt
dokumenterad rutin. Vidare framgick av propositionen att några remissinstanser
hade föreslagit att den tekniska provningen skulle förläggas helt
utanför televerket. Kommunikationsministern uttalade att televerkets
provning i princip var att betrakta som officiell provning, dvs. sådan
provning som är en direkt följd av statliga föreskrifter. Han ansåg dock att
särskilda skäl talade för att televerket även i fortsättningen skulle handha
provningen och skisserade en ny handläggningsordning för provnings- och
tillståndsärenden. Trafikutskottet ansåg att den handläggningsordning som
hade föreslagits i propositionen borgade för att provningen skulle komma
att bedrivas opartiskt (TU 1980/81:9 s. 9).

NU 1980/81:3 y

3

Statens provningsanstalt

Av den tidigare omnämnda skrivelsen från statens provningsanstalt till
näringsutskottet framgår att anstalten helt delar den uppfattning som statens
provningsanstalts råd för provning, kontroll och legal metrologi framförde
till trafikutskottet under ärendets beredning hösten 1980. Provningsanstalten
framhåller sammanfattningsvis att de principer för officiell provning
som statsmakterna tidigare har fastslagit bör följas även i detta fall.
Anstalten fortsätter:

De klarare ansvarsgränser som skulle bli följden skulle utan tvekan
förbättra förhållandena beträffande kravpreciseringar, provningsverksamhet
och godkännandeprocedurer. Dessutom skulle televerket få en mindre
omstridd ställning i förhållande till sina konkurrenter. Resurser för provning
inom området bedöms till stor del finnas redan i dag även utanför
televerket varför någon nämnvärd resursdubblering inte skulle komma i
fråga. Kravet på opartiskhet, som hittills hävdats mycket starkt och som
motiverat avsevärda omstruktureringar inom provningsområdet, bör gälla
även då statlig affärsverksamhet är inblandad.

Näringsutskottet

En viktig princip bakom 1972 års riktlinjer för organisationen av officiell
provning är att denna skall bedrivas opartiskt. Denna princip kom också
till klart uttryck i samband med antagandet av lagen (1974:896) om riksprovplatser
år 1974. Det är enligt näringsutskottets uppfattning angeläget
att organisationen för provning av den telemateriel som det nu är fråga om
är utformad på ett sätt som står i överensstämmelse med den angivna
principen. Näringsutskottet instämmer sålunda i vad motionärerna har
anfört om betydelsen av opartiskhet och rättssäkerhet vid officiell provning.
Utskottet noterar samtidigt att det beslut som riksdagen fattade för
mindre än två månader sedan ger uttryck för en ambition i samma riktning.
Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att nu förorda ett beslut enligt
motionärernas förslag. Näringsutskottet förutsätter emellertid att regeringen
noga följer hur den av riksdagen i december 1980 godkända handläggningsordningen
fungerar i praktiken. Om de farhågor som uttryckts i
motionen och av statens provningsanstalt m.fl. besannas, utgår utskottet
från att regeringen kommer att på nytt överväga formerna för den här
behandlade provningen av telemateriel.

Stockholm den 10 februari 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta
Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell
(c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl Björzén (m) och Wivi-Anne
Radesjö (s).

NU 1980/81:3 y

4

Bilaga

STATENS PROVNINGSANSTALT 1981-01-30
Provcentrum

Riksdagens näringsutskott
10012 STOCKHOLM

Motion 1980181:456
Med anledning av motion 1980/81:456 av Sture Palm och Lars Gustafsson
om officiell provning av utrustning som ansluts till telenätet får statens
provningsanstalt (SP) lämna följande uppgifter och synpunkter.

Motionen gäller en fråga som tidigare behandlats i trafikutskottet med
anledning av regeringens proposition 1980/81:66. I samband med denna
utskottsbehandling har statens provningsanstalts råd för provning, kontroll
och legal metrologi i skrivelse 1980-11-28 redovisat vissa principiella och
allmänna synpunkter på den provningsverksamhet som bedrivs till följd av
att televerket ställer tekniska krav på apparater och utrustningar avsedda
att anslutas till telenätet. Rådet utses av regeringen och har till uppgift
bl. a. att yttra sig över principiella frågor som SP har att behandla i
egenskap av central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll
m. m. SP delar helt synpunkterna som rådet framför i sin skrivelse.

SP delar också den uppfattning som redovisas i motionen att rådets
skrivelse inte synes ha blivit beaktad vid trafikutskottets behandling av
proposition 1980/81:66. Vad som särskilt bör uppmärksammas är de synpunkter
som framförts om nödvändigheten av att televerket själv bedriver
den provningsverksamhet det här är fråga om. I propositionen framhöll
således föredraganden (sid. 26) att telenätet är så komplicerat att ingen
annan än televerket har möjlighet att upprätthålla den kunskap som behövs
för att bedriva provningen.

Rådets — och SP:s — uppfattning är däremot att televerkets särställning
vad gäller kunskaper om telenätet enbart är ett argument för att endast
televerket kan formulera kraven som skall ställas på utrustningar avsedda
att anslutas till nätet. Televerkets tekniska sakkunskap bör vara mer än
tillräcklig för att televerket skall kunna utföra denna uppgift. Med klart
formulerade krav blir efterföljande provning en teknisk verksamhet för
vilken det finns kunnande, utrustning och erfarenhet på många håll utanför
televerket.

Trafikutskottet anförde för sin del följande som skäl för att provningen
bör bibehållas inom televerket (TU 1980/81:9 sid. 9):

Utskottet anser också att provningen bör bibehållas inom televerket.
Att ställa upp de krav på utrustningar som är de nödvändiga, om provningen
skall kunna förläggas utanför verket, skulle te sig alltför dyrt.
Den handläggningsordning som föreslås i propositionen borgar enligt
utskottets mening för att provningen kommer att bedrivas opartiskt.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag och avstyrker motion
1980/81:169 (partimotion, vpk) i denna del.

Rättssäkerheten kräver att en föreskrivande myndighet — i detta fall
televerket — utformar så klara och fullständiga krav att de kan utgöra
grund för en vederhäftig provningsverksamhet och en saklig bedömning av

NU 1980/81:3 y

5

om kraven är uppfyllda eller inte. Det är även ett berättigat krav från
tillverkare och andra som måste uppfylla myndighetskraven att de i förväg
känner till kraven och har möjligheter att anpassa sig till dem.

Utskottets uttalande att det skulle bli alltför dyrt - dock utan att några
kostnader angetts - att ställa upp nödvändiga krav innebär att man skulle
vara beredd att godta en provnings- och godkännandeverksamhet som
bygger på mycket lös grund. Risken skulle bli stor för oenhetlig behandling
av ärenden, felaktiga beslut och godtycke enligt SP:s uppfattning.

Statsmakternas huvudsakliga syften vid beslutet att organisera den officiella
provningsverksamheten efter vissa principer var att man skulle
åstadkomma klara ansvarsförhållanden, ett effektivt resursutnyttjande och
garantier för opartiskhet. Kravet på klara ansvarsförhållanden gäller bl. a.
skiljelinjen mellan föreskrivande myndighet och provande organ. En sådan
skiljelinje bidrar till att man får bl. a. klara myndighetsföreskrifter.

Vikten av klara myndighetsföreskrifter har även framhållits vid riksdagens
behandling av frågan om ändring i lagen om bestämning av volym
och vikt, m.m. Bl. a. uttalades (prop. 1977/78:132 sid. 21) att föreskrivande
myndighet inte samtidigt bör vara riksprovplats. Bakgrunden till
detta uttalande var främst uppfattningen att myndigheten därmed tvingas
formulera och kungöra sina krav så att man får klara riktvärden vid
provning och bedömning av de objekt kraven gäller.

Sammanfattningsvis vill SP framhålla att tidigare av statsmakterna fastslagna
principer för officiell provning bör följas även i detta fall. De klarare
ansvarsgränser som skulle bli följden skulle utan tvekan förbättra förhållandena
beträffande kravpreciseringar, provningsverksamhet och godkännandeprocedurer.
Dessutom skulle televerket få en mindre omstridd ställning
i förhållande till sina konkurrenter. Resurser för provning inom området
bedöms till stor del finnas redan i dag även utanför televerket varför
någon nämnvärd resursdubblering inte skulle komma i fråga. Kravet på
opartiskhet, som hittills hävdats mycket starkt och som motiverat avsevärda
omstruktureringar inom provningsområdet, bör gälla även då statlig
affärsverksamhet är inblandad.

I handläggningen av detta ärende har deltagit Bertil Lindkvist och AnnMargret
Röhnisch Ström (föredragande).

STATENS PROVNINGS ANSTALT
Henric Bildt

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

• ■

- $

t

I