yttr 1980/81 nu1y y

Yttrande 1980/81:nu1y

NU 1980/81: ly

Näringsutskottets yttrande
1980/81: ly

över viss del av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m., jämte motioner

Till förs varsutskottet

Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten m. m. bilaga
10 (handelsdepartementet) punkt 7 jämte motioner. Näringsutskottet behandlar
i detta yttrande vad som under nämnda punkt anförs om inriktningen
av den statliga politiken på tekoområdet m.m. samt motion 1980/
81:84 av Ingvar Svanberg m.fl. (s) yrkande 2 och motion 1980/81:101 av
Lars Werner m.fl. (vpk) yrkande 3.

I propositionen (bil. 10 s. 7—9) lämnar handelsministern en redogörelse
för de mål för den statliga tekopolitiken som har beslutats av riksdagen,
senast våren 1979. Inom regeringskansliet pågår f. n. arbete med att förbereda
ett förslag till riksdagen rörande den fortsatta inriktningen av den
statliga tekopolitiken. Hithörande frågor avses, sägs det i propositionen,
bli behandlade i 1981 års budgetproposition. I detta sammanhang redovisas
i propositionen uppgifter som visar att den svenska produktionens andel av
tillförseln fortsätter att minska.

I anslutning till redogörelsen uttalar handelsministern att målen för
tekopolitiken måste ses i förhållande till de konkurrensmässiga förutsättningar
som finns att upprätthålla en viss produktionsnivå. Den grundläggande
förutsättningen är härvid hur det svenska kostnadsläget utvecklas i
förhållande till våra viktigaste konkurrentländer. Om en tillräcklig konkurrenskraft
inte kan uppnås och om målen skall vidmakthållas återstår enligt
handelsministern endast att tillgripa stödåtgärder och/eller handelspolitiska
restriktioner. Utrymmet för sådana åtgärder är emellertid begränsat
mot bakgrund av det statsfinansiella läget och de handelspolitiska åtagandena,
anför handelsministern.

Uttalandena i propositionen antyder en avsikt att föreslå en revidering
av målet för tekopolitiken, anförs det i motion 1980/81:84 (s). Genom
passivitet har regeringen tillåtit en snabb utslagning av produktionskapacitet,
anser motionärerna. De föreslår ett riksdagsuttalande av innebörd att
riksdagens mål för tekopolitiken är fastlagt och att det är regeringens
uppgift att genom aktiva insatser säkerställa att målet uppnås. Enligt
motion 1980/81: 101 (vpk) kan handelsministerns uttalande tolkas som ett
uppgivande av de riktlinjer som riksdagen beslutat för tekopolitiken. En
fortsatt ökning av importandelen av tekovaror kan inte accepteras, menar
motionärerna och föreslår att riksdagen skall uttala att ”riktmärket att
1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Yttr. nr I

NU 1980/81: ly

2

svensk teko-produktion skall svara för minst 30% av tillförseln till svenska
marknaden” inte får ges upp.

Näringsutskottet redovisar i det följande de uttalanden som åren 1978—
1980 har gjorts av utskottet och riksdagen när det gäller inriktningen av den
statliga politiken på tekoområdet.

Riksdagen anmodade i december 1978 regeringen att utarbeta en övergripande
plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som
lång sikt (NU 1978/79:16, rskr 1978/79: 122). Planen borde syfta till att den
dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas. Den
borde grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar
och vidare innehålla förslag till samordnande insatser från
samhällets sida, ägnade att underlätta strukturförändringar i socialt acceptabla
former med hänsynstagande till den regionala balansen.

I mars 1979 lade regeringen fram proposition 1978/79:145 om åtgärder
för tekoindustrin. Propositionen innehöll en övergripande plan för tekoindustrin
för budgetåren 1979/80-1981/82. I planen angavs bl. a. nivåer för
den löpande produktion av olika tekovaror som behövdes av försörjningsberedskapsskäl.

Näringsutskottet (NU 1978/79:48) konstaterade att proposition 1978/
79: 145 i vissa hänseenden inte motsvarade de av riksdagen tidigare uppställda
kraven. I detta sammanhang uttalade utskottet bl. a. att situationen
för tekoindustrins del från flera utgångspunkter var allvarlig. Utskottet
anförde vidare att det är ett vitalt intresse för svenskt vidkommande att
landet har en livskraftig och, så långt möjligt, diversifierad tekoindustri
inom landets gränser. Ett rimligt mått av försörjningsberedskap förutsätter,
framhöll utskottet, att tillgången på maskiner och välutbildad personal
är säkerställd redan i fredstid. Utskottet ansåg att riksdagen inte borde
frångå sitt tidigare önskemål om att den dåvarande produktionsvolymen i
allt väsentligt skulle bibehållas. En planering med detta mål borde, anförde
utskottet, som riksdagen redan uttalat grundas på försörjningspolitiska,
arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska bedömningar (s. 15). Riksdagen
gav som sin mening till känna vad utskottet anfört i nu berörda delar
(rskr 1978/79: 390).

I annat sammanhang (s. 23) erinrade utskottet om att Sveriges behov av
tekovaror vid denna tidpunkt till mer än 70% täcktes av importerade
varor. För vissa varor låg importandelen över 80%. Utskottet uttalade att
ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken borde vara att svensk
industri skall svara för 30% eller mer av den totala tillförseln av tekovaror.
Någon formell låsning på denna nivå borde dock ej komma i fråga, sade
utskottet vidare. Uttalandet gjordes inledningsvis i ett avsnitt där utskottet
föreslog vissa meningsyttringar av riksdagen beträffande handelspolitiska
åtgärder.

Våren 1980 avstyrkte utskottet en socialdemokratisk partimotion i vilken
riktades kritik mot regeringens sätt att verkställa riksdagens tekobe -

NU 1980/81: ly

3

slut från våren 1979. Utskottet erinrade härvid (NU 1979/80:39 s. 13) om
att regeringen hade givit direktiv till olika utredningsorgan att beakta
innehållet i bl. a. näringsutskottets betänkande år 1979 om tekoindustrin.
En "bärande tanke” i detta betänkande var att 1978 års produktionsvolym
i tekoindustrin i allt väsentligt skulle bibehållas. Den plan med detta mål
som utskottet efterlyste skulle grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska bedömningar. Utskottet utgick
från att detta av riksdagen uppställda krav utgjorde ”själva utgångspunkten
för utredningsarbetet” och ansåg det inte erforderligt med ett särskilt
uttalande från riksdagens sida härom.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet pekade i en reservation
(s. 22) på ”att ett annat av de mål som riksdagen har uppställt för tekobranschen,
nämligen att svensk industri helst bör svara för 30% eller mera av
den totala tillförseln av tekovaror, inte har kunnat upprätthållas”. De
ansåg att riksdagen borde uttala att de blivande utredningsförslagen skulle
svara mot målet att produktionsvolymen i tekoindustrin skall i stort bibehållas.

Tekodelegationen har i en skrivelse till regeringen den 20 oktober 1980
redovisat bedömningar och förslag till åtgärder. Delegationen har härvid
gjort följande tolkning av statsmakternas mål för tekopolitiken:

En långsiktig planering av de statliga åtgärderna kräver att ett mål för
tekopolitiken fastlagts. Så har också skett genom riksdagsbehandlingen
våren 1979 och 1980.

Riksdagen har sålunda uttalat att målet för samhällets tekopolitik bör
vara att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt bör bibehållas. En på
så sätt formulerad målsättning inrymmer vissa tolkningssvårigheter, tekniska
och andra. Såsom övergripande mål framstår den dock som väl
definierad.

Med hänsyn till målets betydelse från planeringssynpunkt finns det
anledning att inledningsvis söka penetrera innebörden av det.

En stark tillbakagång har karaktäriserat utvecklingen av tekoindustrin
under de senaste decennierna. Successivt har den internationella konkurrensen
ökat, bl. a. som följd av en fortgående utbyggnad av exportkapaciteten
i länder med ett helt annat kostnadsläge. Anpassning till ett förändrat
konkurrensläge har krävt betydande omställningar. Delar av den textila
tillverkningen har nästan helt upphört. Den av produktionsinskränkningen
och rationaliseringen uppkomna sysselsättningsminskningen har varit omfattande.
Arbetslösheten har, speciellt regionalt, varit svårbemästrad.
Krympningen av industrin har nu nått ett läge där frågan om att kunna
upprätthålla en produktionsnivå i fredstid som möjliggör en tillräcklig
försörjning av befolkningen i kristid har fått en central betydelse för
fortsatta överväganden om tekopolitiken. Enligt riksdagens beslut skall vid
planeringen för uppnående av målet om en i allt väsentligt bibehållen
produktionsvolym hänsyn tagas förutom till försörjningspolitiska skäl,
jämväl till arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl. Av betydelse
är också näringsutskottets understrykande av att det är ett vitalt intresse
att landet har en livskraftig och så långt möjligt diversifierad tekoindustri.

NU 1980/81: ly

4

Med fastställandet av ”en i allt väsentligt oförändrad produktionsvolym”
som mål har man icke i och för sig tagit ställning till hur denna
produktion finnér avsättning — på hemmamarknad eller på export. Om
motivet har varit att gardera en levande produktion, tillräcklig för att i
avspärrningstider tillgodose försörjningskravet, är det av underordnad betydelse
att en del av produktionen under normala förhållanden går på
export. Den delen kan tas i anspråk för hemmamarknaden under en kristid.
Motsvarande bedömning kan göras i fråga om sysselsättning och regional
utveckling.

Vid riksdagsbehandlingen förekom en ytterligare formulering av produktionsmålet.
I anslutning till behandlingen av den i motioner väckta frågan
om importpolitiken uttalade näringsutskottet att importutvecklingen trots
vidtagna åtgärder ger anledning till oro. Utskottet står icke främmande för
att ytterligare åtgärder i importbegränsande syfte kan behöva tillgripas och
uttalade i detta sammanhang att ett långsiktigt mål förden statliga tekopolitiken
bör vara att svensk industri skall svara för 30 procent eller mer av
den totala tillförseln av tekovaror men tillägger att någon formell låsning på
denna nivå icke bör komma i fråga. Det framgår dock icke klart att
riksdagen vid behandlingen uttryckligen ställt sig bakom en sådan målformulering.

Det av riksdagen på ett konkret sätt angivna målet för planeringsarbetet,
nämligen att nuvarande (vid 1980 års riksdag angivet till 1978 års) produktionsvolym
i allt väsentligt skall bibehållas och att planeringen skall grundas
på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska
bedömningar har bildat utgångspunkt för delegationens bedömningar
och förslag.

Av den föregående redogörelsen framgår att frågan om den framtida
inriktningen av den statliga politiken på tekoområdet kommer att föreläggas
riksdagen i början av år 1981. Tekodelegationen har nyligen — på
grundval av ett omfattande utredningsmaterial som har utarbetats inom
kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen
och statens industriverk - till regeringen överlämnat en rad
förslag till åtgärder. Beredningen av hithörande frågor pågår f. n. inom
regeringskansliet. Utskottet anser att det inte finns skäl för riksdagen att
göra något uttalande med anledning av vad som anförs i propositionen om
mål för tekopolitiken. Inte heller synes det motiverat att riksdagen nu gör
uttalanden av den innebörd som föreslås i här behandlade delar av motionerna
1980/81:84 (s) och 1980/81: 101 (vpk). Ifrågavarande motionsyrkanden
avstyrks sålunda.

Stockholm den 18 november 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1980/81: ly

5

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m).
Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg (s). Margaretha
af Ugglas (m), Lilly Hansson (s). Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson
(m). Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c). Rune Jonsson (s), WiviAnne
Radesjö (s) och Christer Eirefelt (fp).

Avvikande mening

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser
att den del av yttrandet som börjar med ”Av den” och slutar med ”avstyrks
sålunda” bort ha följande lydelse:

Av propositionen framgår att den svenska tekoindustrins andel av den
totala tillförseln av tekovaror till den svenska marknaden ligger på en
betydligt lägre nivå än vad som enligt riksdagens beslut skall gälla sorn ett
långsiktigt mål för tekopolitiken. Detta förhållande kan föras tillbaka på
regeringens passivitet i frågan.

1 propositionen antyds nu att regeringen - som en konsekvens av sin
passivitet - har för avsikt att föreslå en revidering av det av riksdagen
beslutade långsiktiga målet för tekopolitiken. Detta långsiktiga mål har
uttryckts så, att 1978 års produktionsvolym i tekoindustrin skall bibehållas
i det väsentliga. Det har också framhävts att svensk industri bör svara för
30% eller mer av den totala tillförseln av tekovaror till den svenska
marknaden.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att det finns anledning erinra
om att det är regeringens uppgift att genom aktiva insatser säkerställa att
det mål som riksdagen fastlagt för tekopolitiken uppnås.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd.
Ett sådant uttalande svarar mot vad som föreslås i den här behandlade
delen av motion 1980/81:84 (s). Det ligger också i linje med önskemålet
i motion 1980/81: 101 (vpk).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980