yttr 1980/81 lu4y y

Yttrande 1980/81:lu4y

LU 1980/81:4 y

Lagutskottets yttrande
1980/81:4 y

över proposition 1980/81:10 om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173), m. m., jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har anhållit om lagutskottets yttrande över motionerna
1980/81:13 av Kurt Hugosson (s) och Lennart Pettersson (s) samt 1980/81:42
av Bonnie Bernström m. fl. (fp,s, m,c, vpk) samt proposition 1980/81:10 om
ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), m. m., i berörd del.

I propositionen läggs bl. a. fram förslag till ändringar i kreditupplysningslagen
(1973:1173). Förslaget grundar sig främst på datainspektionens
erfarenheter från tillämpningen av lagen. I sina huvuddelar avses förslaget
träda i kraft den 1 juli 1981.

I de två i huvudsak likalydande motioner som utskottet har att yttra sig
över kritiseras vissa uttalanden som departementschefen gör i propositionen
angående behovet av s. k. äktamakeupplysningar. I motion 1980/81:13 yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om motivuttalandena om äktamakeupplysningar. I motion 1980/81:42
yrkas att riksdagen uttalar att en kreditansökan från ena maken endast skall
kunna motivera personupplysning om den kreditsökande maken, inte om
den andra maken/makan.

Lagutskottet får anföra följande.

Enligt 9 § kreditupplysningslagen i dess nuvarande lydelse får personupplysning
inte lämnas ut, om det finns anledning anta att upplysningen kommer
att användas av annan än den som på grund av ingånget eller ifrågasatt
kreditavtal eller av liknande anledning har behov av upplysningen. Det
anförda gäller inte i fråga om offentliggörande av personupplysning i tryckt
skrift. Av 11 § framgår att om personupplysning lämnas på annat sätt än
genom offentliggörande i tryckt skrift, skall skriftligt meddelande om
upplysningens innehåll samtidigt lämnas till den som upplysningen avser.

När det gäller äktamakeupplysningar tillämpades dessa bestämmelser
tidigare som framgår av propositionen (s. 57 f.) på det viset, att när
personupplysning begärdes om en gift person uppgifter rutinmässigt
lämnades rörande båda makarnas ekonomiska förhållanden. Personupplysningskopia
enligt 11 § tillställdes endast den av makarna beträffande vilken
upplysning hade begärts. Kopian innehöll även uppgifterna om den andre
maken.

I den departementspromemoria (Ds Ju 1979:8) Kreditupplysning och
inkasso som ligger till grund för propositionen uttalades att den praxis som
sålunda tillämpats inte kunde anses förenlig med vare sig 9 eller 11 §

1 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Yttr. nr 4

LU 1980/81:4 y

2

kreditupplysningslagen. Vidare konstaterades att de uppgifter som lämnas
för den make som inte omfrågats utgör en personupplysning avseende denne,
varför reglerna i 9 och 11 §§ är tillämpliga även på dessa uppgifter. I
promemorian underströks att personupplysning rörande den andre maken
inte utan vidare borde få lämnas ut så snart upplysning begärdes om en gift
person. Vissa i promemorian uppställda förutsättningar borde vara för
handen innan sådan uppgift kunde begäras. I promemorian framhölls att den
önskvärda åtstramningen av tidigare tillämpad praxis inte fordrade någon
ändring av 9 §. Åtstramningen kunde åstadkommas genom att datainspektionen
i sin egenskap av tillsynsmyndighet utfärdade anvisningar för
tillämpningen av 9 § när det gäller upplysningar om den kreditsökandes
make.

Datainspektionen har den 4 oktober 1979 utfärdat vissa föreskrifter för
tillämpning av 9 och 11 §§ kreditupplysningslagen (datainspektionens
författningssamling, DIFS 1979:1). I dessa föreskrifter, som skall iakttas
fr. o. m. den 1 januari 1980, anges att personupplysning om en gift person
inte får innehålla kreditupplysningsinformation om den andra maken. Om
makarna har likalydande adress får uppgift däremot lämnas om den andra
makens namn och personnummer. Föreligger behov av personupplysning
om båda makarna, får upplysning lämnas ut om var och en av dem. Enligt
föreskrifterna skall sådant behov anses föreligga när makarna söker kredit
(eller motsvarande) gemensamt.

I propositionen föreslås att 9 § ändras så att undantagsregeln om
offentliggörande i tryckt skrift kommer att omfatta även offentliggörande av
personupplysning i sådana stenciler m. m. som enligt 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen
jämställs med tryckt skrift. Dessutom görs ett par redaktionella
justeringar i lagrummet.

Departementschefen gör i propositionen vissa uttalanden angående
tolkningen av 9 § (s. 60 f.). Sammanfattningsvis innebär dessa uttalanden
följande: Personupplysning rörande make - som inte själv är kreditsökande
e. d. - får lämnas ut endast på särskild begäran och bara om beställaren kan
anses ha ett beaktansvärt behov av upplysningen. Det innebär att äktamakeupplysning
inte bör få lämnas ut i fall då det är fråga om endast en mindre
kredit e. d. Endast i undantagsfall bör det komma i fråga att äktamakeupplysning
lämnas när makarna inte är sammanboende. Datainspektionen bör
med stöd av 7 § kreditupplysningskungörelsen utfärda närmare föreskrifter
för tillämpningen av paragrafen i de nu berörda hänseendena.

I motionerna anförs bl. a. att departementschefens uttalanden utgör ett
exempel på lagstiftning genom motivuttalanden i efterhand, något som enligt
motionärerna inte bör få förekomma. De vänder sig också mot den faktiska
innebörden av uttalandena och anser att den i propositionen förordade
tillämpningen av lagen skulle motverka strävan efter ekonomisk jämställdhet
mellan könen. En make bör inte, enligt vad som anförs i motionerna,

LU 1980/81:4 y

3

ekonomiskt kunna binda den andre maken utom såvitt avser s. k. hushållsgäld.

Utskottet konstaterar för sin del till en början att gällande rätts ståndpunkt
således är att personupplysning om gift person inte får innehålla kreditupplysningsuppgift
om den andre maken. Om makarna har samma adress får
dock upplysning lämnas om den andre makens namn och personnummer.
Föreligger det ett legitimt behov av personupplysning om båda makarna skall
därför personupplysning lämnas om var och en av dem. Ett sådant legitimt
behov anses enligt datainspektionens anvisningar föreligga om båda makarna
söker kredit (eller motsvarande) gemensamt. Inspektionens anvisningar
kan förstås så att när gift person ensam söker kredit, kreditgivaren inte skall
anses ha behov av personupplysning även rörande den andre maken.

De ovan redovisade uttalandena i propositionen syftar till att få till stånd
en tillämpning av 9 § som innebär att personupplysning skall få lämnas om
make som inte är kreditsökande om vissa bestämda omständigheter
föreligger. Detta syfte har dock inte kommit till uttryck i lagtexten.

Giftermålsbalkens regler bygger på principen att makarna är två självständiga
individer. Var och en äger sin egendom men har giftorätt i den andre
makens egendom. I sakens natur ligger att var och en äger sin enskilda
egendom. Makarna kan fritt förvalta sin egendom och även ta upp krediter,
som han eller hon själv svarar för. Något medgivande av den andra maken
fordras inte utom i vissa speciella undantagsfall. Vare sig egendomen är
enskild eller giftorättsgods gäller att den ene makens egendom inte kan tas i
anspråk för täckande av den andre makens skulder, vilket naturligtvis inte
hindrar att sådan skuldtäckning kan ske på frivillig väg. Ett undantag från
principen om separat gäldansvar kan föreligga i fråga om s. k. hushållsskulder
enligt 5 kap. 12 § giftermålsbalken. Enligt detta stadgande får var och en
av makarna med förpliktande verkan även för den andra maken ingå sådana
rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran, som
brukar företas för sådana ändamål. Den make som inte ingår avtalet anses
enligt huvudregeln vara förpliktad genom detta om inte annat framgår av
omständigheterna.

Enligt utskottets mening måste det anses mest förenligt med giftermålsbalkens
syn på makarna som två självständiga individer att en kreditansökan
från en make inte föranleder att personupplysning inhämtas om den andre
maken. Aven om en kreditgivare kan anses ha ett visst intresse av att få
upplysning om den andres ekonomi har han följaktligen inte ett sådant
legitimt behov av personupplysning om maken som krävs enligt 9 §
kreditupplysningslagen. Utskottet delar således motionärernas uppfattning
på denna punkt.

Av det anförda framgår att utskottet ansluter sig till den ovannämnda
tolkningen av datainspektionens anvisningar, nämligen att personupplysning
inte får inhämtas om make som inte är kreditsökande. Enligt utskottets
mening bör anvisningarna dock förtydligas så att detta förhållande klart

LU 1980/81:4 y

4

framgår av anvisningarna. Utskottet vill tillägga att kreditupplysningslagstiftningen
inte kan anses lägga hinder i vägen för att äktamakeupplysningar
inhämtas när den kredit, beträffande vilken upplysning söks, kan anses
hänförlig till hushållskostnader enligt 5 kap. 12 § giftermålsbalken. Skulle
tillämpningen av gällande bestämmelser framgent visa sig medföra nackdelar
för de kreditsökande och kreditgivaren får det ankomma på regeringen att
framlägga förslag till ändrade bestämmelser i kreditupplysningslagen i detta
hänseende.

Stockholm den 27 november 1980

På lagutskottets vägnar
BERNT EKINGE

Närvarande: Bernt Ekinge (fp), Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s), Joakim
Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s)*, Martin Olsson (c), Olle Aulin
(m), Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s),
Margot Håkansson (fp), Margareta Gard (m), Stina Andersson (c), Ingrid
Segerström (s) och Lars Hedfors (s)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

GOTAB 66032 Stockholm 1980