yttr 1980/81 kru7y y

Yttrande 1980/81:kru7y

KrU 1980/81:7y

Kulturutskottets yttrande
1980/81:7 y

över proposition 1980/81:166 med förslag till lag om radiotaltidningar,
m. m., jämte motioner

Till konstitutionsutskottet

Genom beslut den 7 april 1981 har konstitutionsutskottet berett kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1980/81:166 jämte eventuella
följdmotioner.

Propositionen bygger på ett förslag av radiorättskommittén (Ds U 1980:12
Radiosända dagstidningar) och innehåller förslag om ändring i radiolagen
(1966:755) och förslag om en ny lag om radiotaltidningar. Med radiotaltidning
avses i detta sammanhang en för synskadade avsedd talad version av en
etablerad tryckt tidning som sänds ut i radio för att spelas in på särskild
utrustning hos mottagaren så att den sedan kan spelas upp igen. Syftet med
lagförslagen är att anpassa gällande regler så att radiodistribution av
taltidningar i rättsligt avseende blir jämställd med andra distributionsformer.
Ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen kommer att skapa den
juridiskt nödvändiga förutsättningen för att man på det sätt som nu är i fråga
skall kunna tillgodose det återkommande kravet från de synskadade att den
debatt och nyhetsförmedling som sker i dagstidningsform skall göras
tillgänglig även för dem.

Propositionen har föranlett tre motioner nämligen

1980/81:2137 av Ingrid Diesen m. fl. (m) i vilken yrkas den ändringen i 4 § i
den föreslagna lagen om radiotaltidningar att en föreskrift om att radiotaltidning
inte får innehålla annonsmaterial ersätts med en föreskrift om att
högst hälften av sändningstiden får användas för annonsmaterial ur
förlagan,

1980/81:2138 av Eivor Marklund m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om en utredning av frågan om synskadades tillgång till
vederhäftig och aktuell konsumentinformation i enlighet med vad som anförs
i motionen,

1980/81:2139 av Gabriel Romanus (fp) vari yrkas den ändringen i 4 § i den
föreslagna lagen om radiotaltidningar att bestämmelsen om att radiotaltidning
inte får innehålla annonsmaterial utgår.

Som framgår av propositionen har en särskild utredare regeringens
uppdrag att utvärdera försök med olika former av distribution av innehållet i
dagstidningar till synskadade. Utredningsmannens uppdrag innefattar inte
någon rättslig bedömning av olika metoder för spridning av taltidningar. Med
hänsyn härtill och till att utredningsarbetet beräknas pågå under hela 1981
har föredragande statsrådet funnit det lämpligast att nu lägga fram ett förslag

1 Riksdagen 1980181. 13 sami. Yttr. nr 7

KrU 1980/81:7 y

2

som gäller de rättsliga förutsättningarna för radiodistribution av taltidningar.
En fördel med detta är att en försöksverksamhet med sådan radiodistribution
kan komma till stånd och framdeles i sin tur ge ett vidgat underlag för
ställningstaganden i fråga om försörjningen med taltidningar. Utskottet
ansluter sig till denna uppfattning.

En principiellt betydelsefull fråga när det gäller radiotaltidningar är om
dylika tidningar skall få innehålla annonsmaterial. Utskottet får i denna fråga
erinra om att regeringen i proposition 1975:13 föreslog riksdagen bl. a. att
godkänna vad i propositionen anförts i fråga om avvisande av kommersiell
reklam mot vederlag i televisions- och ljudradioprogram. Förslaget i
propositionen byggde på utredningen (SOU 1973:10) Reklam III, och det
anfördes att denna utredning visat att införandet av TV-reklam skulle
komma att allvarligt försämra pressens ekonomiska situation genom ett
bortfall av annonsintäkter. Utredningen hade också visat hur svårt det är att,
om TV-reklam tillåts, skydda programmen från en negativ påverkan.
Slutligen hade i utredningen pekats på de negativa effekterna från
konsumentpolitisk synpunkt av reklam i televisionen.

På förslag av utskottet i betänkandet KrU 1975:6 biföll riksdagen
propositionen i den angivna delen. Innebörden härav är att riksdagen ansåg
att övertygande skäl anförts för att avvisa reklam i radio- och TVprogram.

Nämnas bör vidare att riksdagen i år behandlat en motion i vilken yrkats att
riksdagen skulle göra ett uttalande till förmån för en framtida reklamfinansiering
av radio och TV. Med anledning av detta yrkande uttalade utskottet i
betänkandet KrU 1980/81:22 att riksdagen med den motivering som låg till
grund för nyssnämnda riksdagsbeslut borde avvisa tanken på införande av
kommersiell reklam mot vederlag i TV- och radioprogram. Motionsyrkandet
avslogs av riksdagen.

Vid sin bedömning av frågan om annonser skall få förekomma i
radiotaltidningar eller ej har utskottet utgått från att undantag från principen
om förbud mot reklam i etern inte bör göras utan mycket starka skäl.
Utskottet är medvetet om att de synskadades önskemål i första hand gäller en
så direkt återgivning av den tryckta förlagan som möjligt men anser det så
viktigt att nyssnämnda princip får förbli obruten att detta väger över.

Utskottet vill utöver det som nu sagts i annonsfrågan erinra om att det vid
remissbehandlingen av den utredning som legat till grund för propositionen
från en del håll uttalats att sändningarna bör ske i kodad form så att innehållet
blir tillgängligt endast för den som har den särskilda mottagarutrustning som i
så fall kommer att behövas. I propositionen konstateras att en kodning
ofrånkomligen kommer att medföra en kostnadshöjning både på mottagaroch
sändarsidan. Därjämte uttalas att det bör ankomma på vederbörande
tidningsföretag att självt ta ställning till frågan om kodning. Utskottet vill
tillfoga den synpunkten att den kostnadsökning som en kodning innebär för
det sändande tidningsföretaget kan öka beroendet av annonsintäkter.

KrU 1980/81:7 y

3

Därmed ökar också riskerna för att reklamintressena får möjlighet att
påverka sändningarna.

En annan synpunkt som också kan nämnas är att själva urvalet av annonser
kan innebära ganska svåra bedömningsfrågor. Det kan inte uteslutas att det
även i dessa sammanhang kan bli svårt att utestänga reklamintressena från
möjligheten att påverka sändningarna.

Med det nu anförda ansluter sig utskottet till den ståndpunkt som angivits i
den föreslagna lagen om taltidningar, nämligen att dessa tidningar inte får
innehålla annonsmaterial. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2137 och
2139.

I den föreslagna lagstiftningen föreskrivs att radiotaltidningar inte får
sändas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Med anledning av ett uttalande av lagrådet berörs i propositionen
frågan om den konkurrenssituation som uppkommer om sändningsutrymmet
inte räcker till för alla i och för sig kvalificerade sökande. Utskottet som
konstaterar att tillståndsgivningen tills vidare avses skola ligga hos regeringen
delar den i propositionen uttalade uppfattningen att det i synnerhet under
den första tiden då det mest är fråga om försök är osannolikt att det
uppkommer några problem om hur en konkurrenssituation skall hanteras.
Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet.

En annan fråga som också bör uppmärksammas under försöksverksamheten
är risken för förväxlingar mellan nu ifrågavarande sändningar och
vanliga rundradiosändningar från Sveriges Radio-koncernens bolag. Utskottet
utgår liksom föredragande statsrådet från att radiotaltidningarna
utformas så att risk för förväxling inte uppstår.

Med anledning av det i motion 2138 framförda yrkandet om en utredning
av frågan om synskadades tillgång till vederhäftig och aktuell konsumentinformation
får utskottet framhålla att utskottet givetvis delar motionärernas
uppfattning om vikten av att de synskadade får tillgång till dylik information.
Motionen behandlar konsumentinformation i vidare mening, men eftersom
den väckts med anledning av propositionen om radiotaltidningar vill
utskottet också framhålla att dylik information förekommer i etermedierna.
Gällande principer i fråga om radio- och TV-verksamheten innebär bl. a. att
utskottet inte bör göra några uttalanden med syfte att påverka programutbudet
i radio och TV. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet
motion 2138.

Vad som anförts och föreslagits i propositionen har inte gett utskottet

KrU 1980/81:7 y

4

anledning till andra uttalanden än som framgått av det föregående. Utskottet
tillstyrker att riksdagen antar de i propositionen framlagda lagförslagen.

Stockholm den 29 april 1981

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Tore Nilsson (m), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra
Johansson (s), Lars-Ingvar Sörenson (s), Hans Alsén (s), Lars Ahlmark (m),
Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s),
Bertil Hansson (fp), Elisabeth Fleetwood (m) och Åke Andreasson (c).

Avvikande mening

Tore Nilsson (m), Kerstin Anér (fp), Lars Ahlmark (m), Bertil Hansson
(fp) och Elisabeth Fleetwood (m) anför följande:

I motion 2137 av Ingrid Diesen m. fl. yrkas att 4§ i lagen om
radiotaltidningar skall ha lydelsen: ”Radiotaltidning skall helt eller delvis
återge texten i förlagan. Högst hälften av sändningstiden får användas för
annonsmaterial ur förlagan. Utöver material som förekommer i förlagan får
radiotaltidning endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen
disponerats.”

Det i propositionen föreslagna förbudet mot annonsmaterial har således
ersatts med en begränsad rätt till sådant material.

I motion 2139 av Gabriel Romanus yrkas att 4 § skall lyda: ”Radiotaltidning
skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Utöver material som
förekommer i förlagan får radiotaltidning endast innehålla uppgifter om hur
materialet i sändningen disponerats.”

Även här är det således fråga om att förbudet mot annonsmaterial lyfts
bort ur lagtexten. Då ett återgivande av förlagan med bibehållen balans
mellan övrig text och annonsmaterial leder till att högst hälften av
sändningstiden används för det senare är förslagen i motionerna i praktiken
sammanfallande.

De synskadade har uttryckt bestämda önskemål om att radiotaltidningar
så nära som möjligt skall ansluta till den tryckta förlagan. Detta betyder att
även annonsmaterial skall inkluderas. Annonser innehåller information som
kan vara av intresse för de synskadade. Med tanke på att sändningarna är
avsedda att äga rum under några timmar efter midnatt är hänvisningen till det
allmänna förbudet mot reklam i etern ett otillräckligt skäl att gå emot de

KrU 1980/81:7 y

5

synskadades önskan om så jämbördig rätt att ta del av dagstidningar som
möjligt. Det vore, som framhålls i motion 2139, att låta principerna ta över en
bedömning präglad av mänsklighet och förnuft. Mot denna bakgrund
tillstyrks en utformning av 4 § i lagen om radiotaltidningar som tillgodoser
yrkandena i motionerna 2137 och 2139.

I motion 2138 av Eivor Marklund m. fl. föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om en utredning av frågan om synskadades tillgång på
vederhäftig och aktuell konsumentinformation. Till detta kan sägas att om
annonsmaterial tillåts i radiotaltidningar är en väsentlig del av motionärernas
önskemål tillgodosett. Givetvis täcker inte annonserna i dagspressen i bredd
och saklighet hela det behov av konsumentinformation som aktualiseras i
motionen. Övriga aspekter på denna fråga berör dock ej proposition 166. Av
anförda skäl avstyrks motion 2138.

GOTAB 69031 Stockholm 1981