yttr 1980/81 juu1y y

Yttrande 1980/81:juu1y

JuU 1980/81:1 y

Justitieutskottets yttrande
1980/81:1 y

över motion om åtgärder mot narkotikamissbruket

Till socialutskottet

Inledning

Socialutskottet har hemställt att justitieutskottet avger yttrande över
motion 1980/81:228 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) om åtgärder
mot narkotikamissbruket.

I motionen begärs dels ett samlat åtgärdsprogram mot narkotikamissbruket
(yrkande 1), dels en snabb undersökning av möjligheterna att samordna
samhällets resurser för bekämpande av narkotikamissbruket i enlighet med
vad som anförs i motionen (yrkande 2).

Motionärerna anför bl. a. att narkotikaproblemet nu har nått en sådan
omfattning att helt nya metoder och insatser behövs för att minska
narkotikamissbruket. Enligt motionärernas uppfattning har samhället stora
resurser för förebyggande och bekämpande av narkotikamissbruket, men
dessa resurser är splittrade vad gäller både organisation och ansvar.
Motionärerna framhåller att det krävs en snabb och effektiv organisation
som har överblick över hela narkotikaproblemet och som snabbt kan ingripa,
utreda, lagföra och följa upp effekterna av gjorda insatser såväl i fråga om
skola, socialvård, polis m. m. som i fråga om kriminalvården och samhällets
narkomanvård.

Som förslag till åtgärder inom justitieutskottets beredningsområde nämner
motionärerna bl. a. en kraftigare straffskärpning för narkotikabrott. För
att försvåra langning och fortsatt missbruk av narkotika måste enligt
motionärerna även innehav av små mängder av narkotika beivras och inte bli
föremål för åtalseftergift. Motionärerna vänder sig också mot de möjligheter
som finns till permissioner från kriminalvårdsanstalter. Permissionsmöjligheterna
i förening med en relativt låg upptäcktsrisk och lindriga straff bidrar
enligt motionärerna till att göra Sverige lockande för den internationella
narkotikahanteringen.

Utskottet

Utskottet - som begränsar sitt yttrande till sådana i motionen berörda
frågor som hör till justitieutskottets beredningsområde - avger följande
yttrande.

Aktuella uppgifter om utbredningen av narkotikamissbruket i Sverige
lämnas i en färsk rapport (Ds S 1980:5) från utredningen om narkotikamissbrukets
omfattning (UNO). Utskottet ser med stor oro på den utbredning av
narkotikamissbruket som skildras i rapporten och på den utveckling av
1 Riksdagen 1980181. 7 sami. Yttr. nr 1

JuU 1980/81:1 y

2

narkotikabrottsligheten som svarar häremot. Detta gäller inte minst den mot
Sverige inriktade internationella narkotikatrafiken.

1 kampen mot narkotikabrottsligheten är självfallet straffrättsliga åtgärder
av betydelse, och härvidlag kommer utformningen av straffbuden i
blickpunkten. Vikten av enbart kriminalpolitiska åtgärder får emellertid inte
överskattas. I kampen mot narkotikan erfordras inte minst olika förebyggande
åtgärder, verksamma insatser på vårdsidan samt satsningar inom
polisens och tullväsendets verksamhetsområden.

Beträffande sådana åtgärder inom strafflagstiftningens ram som berörs i
motionen skall nämnas att utskottet f. n. har till behandling en proposition
(1980/81:76), vari föreslås att minimistraffet för grovt narkotikabrott och för
grov varusmuggling avseende narkotika höjs från nuvarande ett år till två år.
I propositionen föreslås vidare en höjning av maximistraffet för normalbrott
från två till tre år. Till behandling i samma ärende föreligger också yrkanden i
motioner om bl. a. andra skärpningar av de straff som föreskrivs i
narkotikastrafflagen och om innebörden av de omständigheter som skall
ligga till grund för bedömningen av om ett narkotikabrott skall anses
grovt.

För straffrättskipningen avseende narkotikabrott är tillämpningen av
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtalsunderlåtelse av betydelse. På
detta område har riksåklagaren tid efter annan utfärdat anvisningar i cirkulär
till landets åklagare. De senaste anvisningarna för åtalsunderlåtelse i fråga
om innehav av mindre mängder narkotika utfärdades i början av år 1980
(riksåklagarens cirkulär RÅC 1:94). Anvisningarna innebär en inte oväsentlig
skärpning i förhållande till vad som tidigare gällde och avses leda till åtal
också mot de smålangare som bildar sista ledet i hanteringskedjan. Den
restriktivitet i tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse som
riksåklagaren sålunda har förordat är, såsom utskottet föregående år uttalat
(JuU 1979/80:25), väl motiverad med hänsyn till den allvarliga utvecklingen
på narkotikaområdet. Innan de nya anvisningarna har tillämpats någon
längre tid anser utskottet att det inte bör övervägas ytterligare skärpningar i
den riktning som motionärerna förespråkar.

Till belysning av motionsspörsmålet kan vidare nämnas att regeringen i
dagarna har lagt fram en proposition (1980/81:106) vari föreslås att en
straffbestämmelse införs avseende sådana fall där obehöriga ringer in recept
på narkotikapreparat och andra läkemedel. Enligt förslaget förenklas vidare
reglerna om förverkande av narkotika, injektionssprutor och kanyler. Här
kan också nämnas att inom brottsförebyggandet rådet (BRÅ) arbete pågår
med att se över brottsbeskrivningarna i narkotikastrafflagen.

Vad härefter gäller satsningar inom de brottsbekämpande organen vill
utskottet peka på att en betydande utbyggnad av polisens resurser för att
bekämpa narkotikabrottsligheten har genomförts under senare år. Bl. a. har
särskilda narkotikarotlar inrättats i 24 polisdistrikt. Senast har dessa
budgetåret 1980/81 tillförts 16 nya polismanstjänster. För det kommande

JuU 1980/81:1 y

3

budgetåret aviseras att den personal som är avdelad för narkotikafrågor skall
förstärkas genom att ytterligare polismanstjänster disponeras för ändamålet
(prop. 1980/81:100 bil. 5, s. 33). Det ofta komplicerade arbetet med att
utreda narkotikabrottsligheten kan därigenom göras ännu effektivare.
Också i fråga om det internationella polisarbetet mot narkotikabrottsligheten
sker från svensk sida en fortlöpande förstärkning av insatserna.

En inom rikspolisstyrelsen tillsatt arbetsgrupp (SPANARK-gruppen) har i
juni 1980 lagt fram en rapport vari behandlas olika åtgärder för att förbättra
narkotikaspaningen. Bl. a. denna rapport har legat till grund för en
framställning i december 1980 från rikspolisstyrelsen till regeringen om
lagändringar i syfte att skapa bättre möjligheter för polisen att använda
tekniska hjälpmedel under spaning och utredning i fråga om narkotikabrott.
Med anledning av framställningen har regeringen den 26 februari 1981
utfärdat tilläggsdirektiv i ämnet till tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06).

Också inom kriminalvården skapar narkotikamissbruket stora problem.
Det har beräknats att 25-30 % av dem som tas in på kriminalvårdsanstalterna
missbrukar droger (prop. 1980/81:100 bil. 5, s. 13). Ett ökande antal intagna
avtjänar långa fängelsestraff för grova narkotikabrott.

En självklar strävan måste enligt utskottets mening vara att intagna utan
narkotikaproblem inte skall behöva komma i kontakt med narkotika. Lika
självklart är att missbrukarna avskärs från tillförsel av droger och i stället får
vård för sitt missbruk. Försök med små narkotikafria avdelningar pågår f. n.
vid några riksanstalter. Försöksverksamheten med en särskild behandlingskedja
för intagna med narkotikaproblem, det s. k. Österåkerprojektet, har
bedrivits i snart tre år. I detta sammanhang bör nämnas det särskilda försök
som pågår i Stockholms och Uppsala län med s. k. kontraktsvård för
narkotikamissbrukare som har begått brott (prop. 1978/79:182, JuU 39).

Ansträngningarna att dela upp de intagna efter narkotikaberoende och
behandlingsbehov har fått stöd genom en nyligen genomförd ändring i lagen
om kriminalvård i anstalt. Genom ändringen infördes en ny bestämmelse om
rätt att förelägga en intagen att lämna urinprov även om man inte har någon
direkt misstanke om att han är narkotikapåverkad (prop. 1980/81:1, JuU 8,
rskr 32, SFS 1980:930). Här kan också nämnas den successivt utbyggda
verksamhet med visitationspatruller som bedrivs för att förhindra insmuggling
och förekomst av bl. a. narkotika på anstalterna.

När det gäller förekomsten av narkotika inom kriminalvårdens anstalter
kan här också erinras om att utskottet, i samband med behandlingen av
motioner i ämnet, slagit fast att det inte är godtagbart att intagna som är
dömda för grova narkotikabrott under anstaltstiden inte kan avhållas från att
bedriva narkotikahandel ute i samhället (JuU 1980/81:4). Utskottet framhöll
i sammanhanget att en skärpning av verkställighetsreglerna kan framstå som
motiverad. En sådan skärpning kan dock enligt vad utskottet underströk
komma i konflikt med de principer som präglar svensk kriminalvård och som
går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd

JuU 1980/81:1 y

4

och differentiering, främja de intagnas samhällsanpassning och motverka de
skadliga följderna av fängelsestraffet.

Att göra en avvägning mellan de motstående intressen som sålunda finns
ankommer på en föregående år tillsatt utredning om vissa frågor rörande
permissioner från kriminalvårdsanstalter m. m. (Ju 1980:03). Utredningen
har vidare att uppmärksamma frågan om val av anstalt eller anstaltsavdelning
för sådana intagna som har gjort sig skyldiga till grova narkotikabrott eller
annan allvarlig brottslighet samt tillämpningen av bestämmelserna om
brevgranskning, telefonsamtal och besök beträffande den nämnda kategorin
intagna. Utredningen beräknas redovisa resultatet av sitt arbete under första
halvåret 1981.

Det kan här tilläggas att kriminalvårdsstyrelsen i februari 1981 tillsatt en
ledningsgrupp för samordning av verkets åtgärder mot narkotikamissbruk på
kriminal vårdsanstalterna. Ledningsgruppen har till uppgift bl. a. att fortlöpande
följa omfattningen och spridningen av missbruket, att föreslå åtgärder
mot missbruk samt att följa den lagstiftning som berör åtgärder mot missbruk
inom kriminalvården.

Frågor om narkotikaproblemen inom kriminalvårdens anstalter uppmärksammas
också i ett antal under den allmänna motionstiden i år väckta
motioner som kommer att behandlas av utskottet senare i vår.

Mot bakgrund av vad som sålunda har redovisats om olika vidtagna eller
förestående åtgärder finner utskottet några ytterligare åtgärder inom
justitieutskottets beredningsområde med anledning av det här behandlade
motionsyrkandet (yrkande 1) inte vara påkallade.

När det gäller de organisatoriska insatser mot narkotikamissbruket som
efterlyses i motionen vill utskottet först understryka att det inte finns skäl att
för beivrandet av narkotikabrottsligheten överväga att tillskapa en ordning
som avviker från den som gäller för beivrande av brott i allmänhet. De
grundläggande reglerna i rättegångsbalken om förundersökning och lagföring,
som styr verksamheten inom polisväsendet, åklagarväsendet och
domstolarna, måste alltså enligt utskottets mening principiellt gälla också för
beivrandet av narkotikabrottsligheten. Även den organisatoriska indelningen
av rättsväsendets myndigheter bör bestå. En annan sak är frågan om
behovet av ett vidgat samarbete, främst på det lokala planet, mellan de
brottsbekämpande myndigheterna och sociala myndigheter, skola, organisationer
m. fl.

När det gäller samverkan mellan berörda myndigheter kan nämnas
föreskrifterna i polisinstruktionen (1972:511) om den särskilda skyldigheten
för polisen att fortlöpande samarbeta med social vårdsmyndigheterna.
Föreskrifter om samarbete finns också i cirkuläret (1970:513) till socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, samtliga länsstyrelser, polismyndigheter, länsskolnämnder,
barnavårdsnämnder och skolstyrelser om intensifierat samarbete
mellan barnavårdsnämnd, skola och polis. I det cirkuläret föreskrivs

JuU 1980/81:1 y

5

bl. a. att det för att främja planering och samordning av samhällets resurser
för att förebygga och motverka brottslighet och annan missanpassning bland
barn och ungdom i kommunerna bör finnas samarbetsorgan mellan framför
allt barnavårdsnämnd, skola och polis.

Innehållet i cirkuläret har diskuterats i en rapport av BRÅ:s utredningsenhet
(rapport 1976:2). I rapporten har också redovisats bl. a. en promemoria
utarbetad inom Svenska kommunförbundet år 1972, vari presenterats
en modell för samverkan mellan de kommunala nämnder som handlägger
frågor rörande barn och ungdom. BRÅ har också föreslagit vissa ändringar i
cirkuläret avseende medverkan på det centrala planet av BRÅ och Svenska
kommunförbundet. Ändringarna har vidtagits (SFS 1976:598).

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om det inte erfordras
åtgärder från statsmakternas sida i syfte att åstadkomma en effektivare och
längre gående samverkan mellan berörda myndigheter än som följer av det
nyss nämnda cirkuläret. Vad nu har sagts gör sig särskilt gällande i belysning
av de inskränkningar i möjligheten till informationsutbyte mellan myndigheter
som den nya sekretesslagen leder till särskilt på det sociala
området.

Utskottet vill peka på att riksdagen år 1978 antog ett förslag om väsentligt
ökade insatser mot narkotikamissbruket (prop. 1977/78:105, SoU 36, rskr
363). Förslaget byggde i huvudsak på ett åtgärdsprogram, som en av
regeringen tillsatt ledningsgrupp för narkotikafrågor hade lagt fram i en
rapport (Ds S 1978:2) Åtgärder mot narkotikamissbruk. Huvudvikten i
riksdagsbeslutet låg på en kraftig utbyggnad av vårdresurserna, kvantitativt
och kvalitativt. Vikten av förebyggande insatser framhävdes och en
omfattande försöksverksamhet föreslogs. Vissa av de i det föregående
berörda insatserna inom kriminalvården byggde också på ledningsgruppens
förslag (prop. 1978/79:62, JuU 15, rskr 90. Jfr JuU 1979/80:34 s. 14).

En inom BRÅ tillsatt arbetsgrupp med bred representation från berörda
myndigheter och organ, narkotikagruppen, har därefter fått i uppdrag att
följa arbetet med de olika slagen av försöksverksamhet som riksdagen
beslutade om. Narkotikagruppen har vidare till uppgift att verka för
samordning av myndigheternas insatser på narkotikaområdet. På grundval
av de undersökningar som myndigheter och utredningar utför samt aktuella
lägesrapporter skall narkotikagruppen noga följa utvecklingen på narkotikaområdet,
såväl inom som utom landet. Narkotikagruppen har vidare till
uppgift att ta initiativ till fortsatta åtgärder inom narkotikaområdet. Som ett
led i sitt arbete har narkotikagruppen i december 1979 lagt fram en
lägesrapport om vissa insatser inom narkomanvården.

Frågan huruvida det vid sidan av verksamheten inom BRÅ erfordras
ytterligare en central organisation i det syfte som motionärerna förespråkar
ligger delvis utanför justitieutskottets beredningsområde och är därför
svårbedömbar för utskottet.

Som framgår av det anförda anser utskottet att särskild vikt bör fästas vid

JuU 1980/81:1 y

6

ett väl fungerande samarbete på det lokala planet när det gäller att bemästra
narkotikaproblemen. Utskottet har därför för sin del inget att erinra mot att
socialutskottet tillstyrker bifall till motionen (yrkande 2) såvitt gäller
frågorna om organisation och rutiner för sådant samarbete.

Stockholm den 10 mars 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof
(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Karl-Gustaf Mathsson (s) och
Bonnie Bernström (fp).

GOTAB 66680 Stockholm 1981