yttr 1980/81 jou3y y

Yttrande 1980/81:jou3y

JoU 1980/81:3 y

Jordbruksutskottets yttrande
1980/81:3 y

över proposition 1980/81:30 om Bromma och Arlanda flygplatser
m. m. jämte motioner

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har den 13 november 1980 beslutat hos jordbruksutskottet
anhålla om yttrande snarast över proposition 1980/81:30 om Bromma och
Arlanda flygplatser m. m. jämte motioner.

Jordbruksutskottet anser sig inte böra ta ställning till de i ärendet väckta
frågorna från trafikpolitisk synpunkt. Utskottet begränsar sitt yttrande till att
avse ärendets miljöskyddsaspekter.

Miljöskyddslagen (1969:387) innehåller bestämmelser till skydd mot olika
slags miljöstörningar i form av vatten- och luftförorening, buller, skakningar,
ljus eller annat, dock endast om störningen ej är av helt tillfällig
beskaffenhet. Lagens tillämpningsområde är begränsat till miljöstörning som
uppstår vid användningen av fast egendom. På grund härav ligger utanför
tillämpningsområdet t. ex. luftföroreningar och bullerstörningar från motorfordon.
Däremot omfattar lagstiftningen sådana störningar från fasta
trafikanläggningar, såsom flygplatser, vägar och järnvägar.

För anläggande av flygplats eller ändring i användningen av sådan
trafikanläggning gäller inte miljöskyddslagens regler om obligatorisk förprövningsskyldighet.
Vid miljöskyddslagens tillkomst hänvisades till att fasta
trafikanläggningar prövas i särskild ordning, varvid även anläggningens
störande inverkan på omgivningen beaktas. Miljövårdsintresset borde
därvid kunna tillgodoses genom samråd på ett tidigt stadium. Med hänsyn
härtill krävs f. n. inte tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen i nu förevarande
fall. Inte heller kan man med stöd av miljöskyddslagen utverka förbud mot
att en trafikanläggning utnyttjas för avsett ändamål. Däremot kan man
ingripa genom åläggande om skäliga skyddsåtgärder eller inskränkningar i
den störande verksamheten på samma sätt som i fråga om andra anläggningar.
Möjlighet att söka tillstånd enligt miljöskyddslagens regler står emellertid
öppen även när det gäller fasta trafikanläggningar.

I nu förevarande ärende har luftfartsverket först genom sin ansökan i maj

1978 hos koncessionsnämnden för miljöskydd och därefter i sina i september

1979 hos regeringen anförda besvär över koncessionsnämndens beslut
utnyttjat nyssnämnda rätt att få sin verksamhet prövad enligt miljöskyddslagen.

Regeringen har vid sin prövning funnit att flygtrafiken på Bromma
flygplats ger upphov till oacceptabla bullerstörningar och andra olägenheter
för ett stort antal människor kring flygplatsen. I likhet med koncessions -

1 Riksdagen 1980181. 16 sami. Yttr. nr 3

JoU 1980/81:3 y

2

nämnden anser dock regeringen att Bromma under vissa villkor även i
fortsättningen kan användas för sitt nuvarande ändamål som trafikflygplats
för huvudsakligen inrikes linjefart och för allmänflyg. Då de helt övervägande
bullerstörningarna orsakas av jetflygplanen och då främst av LIN:s
flotta av Fokker F-28, anser regeringen att trafiken med denna flygplanstyp
snarast måste upphöra. Regeringen bedömer det dock inte möjligt att från
teknisk och ekonomisk synpunkt avveckla Fokkertrafiken på Bromma inom
av koncessionsnämnden angiven tidsram eller vid utgången av juni nästa år.
Enligt regeringens mening bör Fokkertrafiken upphöra snarast, dock senast
den 30 juni 1985. Regeringen kräver att de flygplan som skall trafikera
Bromma efter denna tidpunkt skall ha en bullernivå, som ligger minst ca 7
dB A under Fokkerplanets bullernivå.

För att om möjligt tidigarelägga avvecklingen av Fokkertrafiken har
regeringen uppdragit åt luftfartsverket att undersöka vilka tekniska och
ekonomiska förutsättningar som finns att senast den 1 juli 1984 upphöra med
denna trafik. Dessutom har regeringen som ytterligare villkor föreskrivit
bl. a. att sådana åtgärder skall vidtas att Fokker F-28 vid 1981 års utgång skall
vara minst 3 dBA tystare än f. n. samt att åtgärder vidtas för att minska
utsläppen av oförbrända kolväten från Fokker F-28.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringens beslut sammantaget
innebär, inte bara att väsentliga miljöförbättringar bör kunna
åstadkommas för området kring Bromma flygplats, utan även att påfordrade
minskningar i bullernivå och avgasutsläpp också bör bidra till att förbättra
miljösituationen vid andra flygplatser i landet.

Utskottet vill understryka att regeringen i egenskap av högsta prövningsinstans
fattat sitt beslut i fråga om tillstånd till verksamheten vid Bromma
flygplats utifrån miljöskyddslagens bestämmelser. Beslutet kan grundlagsenligt
inte överprövas av riksdagen. Från miljömässig synpunkt är koncessionsärendet
sålunda avgjort och föranleder därför som sådant inte något
ytterligare uttalande från utskottets sida.

Rent allmänt vill utskottet dock framhålla att utskottet delar uppfattningen
att den nuvarande flygtrafiken på Bromma ger upphov till bl. a.
oacceptabla bullerstörningar. Utskottet ställer sig därför bakom önskemålen
om att flygtrafiken på Bromma med Fokker F-28 snarast upphör. I likhet
med regeringen anser utskottet att alla rimliga möjligheter måste tas till vara
för att tidigarelägga avvecklingen av ifrågavarande trafik. Luftfartsverkets
undersökning om möjligheterna härför skall enligt regeringsbeslutet redovisas
så snart som möjligt eller senast den 1 oktober 1981. Regeringen har då
möjlighet att besluta om en eventuell tidigareläggning av Fokkerplanets
avveckling på Bromma.

Utskottet noterar att kommunikationsministern i proposition 1980/81:30
framhåller att ett beslut vid årsskiftet 1981-1982 om fortsatt trafik på
Bromma förutsätter att LIN kan lämna bindande garantier för byte av sin
flygplansflotta, t. ex. i form av ett leveransavtal, till flygplan som uppfyller

JoU 1980/81:3 y

3

regeringens långsiktiga miljökrav. Utskottet vill för sin del ansluta sig till
föredragandens uttalanden i nämnda avseende. Som anförs i propositionen
måste vid avvägningen mellan olika intressen de miljömässiga skälen väga
tungt i nu förevarande fall.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att frågor om buller och andra
miljöstörningar från trafik vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen. Det
har därvid från riksdagens sida understrukits att bullerstörningar ofta kan
utgöra mycket allvarliga miljöproblem, särskilt påtagliga för dem som bor
eller vistas invid större vägar och flygplatser. Utskottet har därför ansett att
särskild uppmärksamhet borde ägnas åt de problem från planeringssynpunkt
som kan uppstå i samband med anläggandet av större flygplatser eller vid
senare gjorda omdispositioner av deras användning i förhållande till
befintliga eller planerade områden för bostadsbebyggelse m. m. I enlighet
med det sagda anförde utskottet år 1974 i ett betänkande över vissa motioner
i ämnet att utskottet bl. a. funnit starka skäl föreligga att tillståndsplikt enligt
miljöskyddslagen införs beträffande anläggande av flygplatser och vägar som
kan medföra miljöstörningar av väsentlig betydelse (JoU 1974:45). Enligt
utskottets mening hade erfarenheterna av dittillsvarande prövningsförfarande
i fråga om berörda trafikanläggningar alltmera klart utvisat att detta inte
gav samma garantier för att miljöskyddets krav blir tillgodosedda som
tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen. Det påpekades i sammanhanget
att den granskning som f. n. sker i första hand innebär en planering från
exploateringssynpunkt och att den vidare i huvudsak är begränsad till
förhållandena inom de fastigheter som avstår mark för anläggningen.
Utskottet framhöll att anläggandet av vägar och flygplatser ofta medför
betydande ingrepp i landskapet och att användningen av dem i regel vållar
omfattande miljöstörningar. Prövningen borde därför sättas in på ett så tidigt
stadium som möjligt. Det betonades att möjligheten att ingripa i efterhand
ofta torde komma att visa sig illusorisk, bl. a. därför att ifrågavarande
anläggningar regelmässigt drar så betydande kostnader att inskränkningar i
utnyttjandet av dem framstår som ekonomiskt oförsvarliga. Desto angelägnare
var det då att en förprövning skedde.

Riksdagen beslöt i enlighet med betänkandet (rskr 1974:405). De problem
som aktualiserats genom nyssnämnda riksdagsbeslut övervägs f. n. av
miljöskyddsutredningen, som tillsatts med uppgift bl. a. att göra en allmän
översyn av miljöskyddslagstiftningen. Enligt direktiven bör utredningen
pröva behovet av ytterligare åtgärder för att komma till rätta med
bullerstörningar.

Miljöskyddsutredningen har i ett delbetänkande Bättre Miljöskydd I
framlagt vissa förslag i fråga om förprövnings-, tillsyns- och påföljdssystemen
samt besvärsrätten m. m. inom miljöskyddslagstiftningens område (SOU
1978:80). Betänkandet jämte däröver avgivna yttranden ligger till grund för
en i dagarna avlåten lagrådsremiss rörande vissa ändringar i miljöskyddslagen.
Förslagen berör emellertid inte i det föregående angiven problematik

JoU 1980/81:3 y

4

beträffande trafikanläggningarna. Utredningen säger i sitt betänkande
(s. 38) att den i vad gäller den stora och mycket komplicerade frågan om
reglering av buller från vägar, flygplatser m. m. har kommit till den slutsatsen
att detta problemkomplex måste lösas i ett sammanhang. Med hänsyn till
behovet av vissa förstudier i ämnet har utredningen funnit det nödvändigt att
skjuta på den del av utredningsuppdraget som skall behandla bullerproblematiken
till ett kommande betänkande.

Utskottet vill för sin del framhålla önskvärdheten av att den av riksdagen
aktualiserade frågan om införande av tillståndsplikt enligt miljöskyddslagens
bestämmelser för bl. a. flygplatser snarast bringas till en ändamålsenlig
lösning. Det vill bl. a. synas utskottet som om den nu aktuella utredningen
beträffande flygtrafiken på Bromma ger ytterligare tyngd åt riksdagens
önskemål härvidlag.

Propositionen och motionerna föranleder i övrigt inte något särskilt
uttalande från utskottets sida.

Stockholm den 2 december 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s)*, Sven Lindberg (s)*,
Filip Johansson (c)*, Sven Eric Lorentzon (m)*, Håkan Strömberg (s), Jens
Eriksson (m)*, Stig Alftin (s), Lennart Brunander (c), Wivi-Anne Radesjö
(s)* och Ingvar Eriksson (m)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Håkan Strömberg,
Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anför:

Vi vill inledningsvis erinra om att det i miljöfrågor som har stor betydelse
för de boende på en ort har rått allmän enighet om att kommunens
uppfattning skall väga mycket tungt. Detta synsätt kom till uttryck bl. a. när
kommunerna enligt 136 a § i byggnadslagen gavs vetorätt i samband med
etablering av miljöstörande industri.

Bromma flygplats har inneburit stora problem inom Stockholms kommun
från miljösynpunkt, främst beträffande flygbullret. Kommunens miljövårdande
myndighet har bedömt bullret från flygverksamheten som en sanitär
olägenhet för kommunens invånare. Stöd för denna bedömning har erhållits
från länsstyrelsen i Stockholms län, landstinget, övriga kommuner runt
Stockholm samt myndigheter på riksplanet som har att i sin verksamhet

JoU 1980/81:3 y

5

bevaka hälso- och miljövårdsfrågor, planverket, socialstyrelsen och naturvårdsverket.

Frågan om Bromma flygplats har prövats enligt miljöskyddslagen av
koncessionsnämnden för miljöskydd. Nämnden har därvid fattat beslut
innebärande att tillstånd lämnas enligt miljöskyddslagen att i enlighet med
särskilda villkor driva Bromma flygplats för huvudsakligen inrikes linjefart
och allmänflyg. Villkoren innebär bl. a. att trafiken med F-28 skall upphöra
senast vid utgången av juni 1981 samt att de plan som fr. o. m. denna
tidpunkt trafikerar Bromma skall ha 9 dBA lägre ljudemission än F-28.

När nu propositionen om flygplatsfrågan kommer, innebär regeringens
förslag en fortsatt förhalning av frågan. Koncessionsnämndens och luftfartsinspektionens
krav på förändring till senast hösten 1981 kan inte uppfyllas.
En förändring kan nu tidigast ske hösten 1982. Regeringens beslut innebär
inte heller någon slutlig lösning utan endast att miljö- och bullerolägenheterna
med F-28 på Bromma förlängs ytterligare under flera år.

Det är emellertid inte endast bullret som är ett problem när det gäller
Bromma. Under vintern och våren i år har omfattande mätningar av
luftföroreningar vid flygplatsen genomförts av Stockholms miljö- och
hälsovårdsförvaltning. Resultaten av dessa mätningar visar att flygverksamheten
med Fokker F-28 även medför stora luftföroreningsproblem runt
Bromma flygplats. Den utredningen ger alltså ytterligare tyngd åt kraven på
att trafiken med F-28 på Bromma flygplats avvecklas snarast möjligt.

En viktig faktor när det gäller att bedöma flygbullret från F-28-planen på
Bromma är vidare antalet flygrörelser. Under senare delen av 1970-talet har
antalet flygrörelser per år mångdubblats. De har i LIN:s F-28-trafik ökat från
ca 6 850 år 1975 till 32 250 år 1979. För innevarande år uppskattas antalet
flygrörelser med F-28 uppgå till ca 34 000.

Trots de konstaterade stora och växande miljö- och bullerolägenheterna
med F-28 på Bromma har regeringen beslutat en ytterligare förlängning av
tillståndet att använda dessa plan. F-28-planen kommer enligt regeringens
beslut att eventuellt försvinna först den 30 juni 1985. Under övergångstiden
skall Linjeflyg vidta åtgärder på kort sikt som bl. a. dämpar bullret med minst
3 dBA och minskar avgasutsläppen.

Enligt vår mening bör den aviserade bullerdämpningen - om den går att
realisera i praktiken - självklart tas till vara snarast, eftersom den minskar
miljö- och bullerproblemen på samtliga inrikesflygplatser som trafikeras med
F-28.

Som bl. a. framhålls i motion 113 är det dock inte säkert att nyss antydd
bullerdämpning kommer att innebära att bullernivån totalt sett minskar, om
det s. k. cut-back-förfarandet i enlighet med pilotföreningens önskemål tas
bort. Det synes vidare, av skäl som anförts i motion 113, högst osäkert om
den av regeringen förutsatta anskaffningen av tystare flygplan verkligen skall
kunna ske inom den i propositionen angivna tidsrymden.

Mot bakgrund av angivna förhållanden anser vi att utskottet i sitt yttrande

JoU 1980/81:3 y

6

till trafikutskottet bort med skärpa kräva att jettrafiken på Bromma, framför
allt med Fokker F-28, av miljöskyddsskäl snarast bringas att upphöra. Som
redovisas i propositionen är det i och för sig möjligt att överföra LIN:s
verksamhet från Bromma till Arlanda hösten 1982.

Vad nu anförts innebär att vi delar de synpunkter som framförs i
motionerna 113 och 114 i nu förevarande avseende.

I vad gäller det ifrågasatta införandet av tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen
beträffande anläggande av bl. a. flygplatser ansluter vi oss till
utskottsmajoritetens uttalanden i detta ärende.

: > .v

GOTAB 65998 Stockholm 1980