yttr 1980/81 jou1y y

Yttrande 1980/81:jou1y

JoU 1980/81:1 y

Jordbruksutskottets yttrande
1980/81:1 y

med anledning av motion om åtgärder mot ekonomisk brottslighet

Till justitieutskottet

I beslut den 13 maj 1980 har justitieutskottet hemställt om yttrande från
jordbruksutskottet över motionen 1979/80:1120 av Olof Palme m.fl. (s) om
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, jämte inkomna remissyttranden,
i de delar ärendet kan hänföras till jordbruksutskottets beredningsområde.

Motionen

I motionen 1120 behandlas olika typer av ekonomisk brottslighet, varmed
avses bl.a. skattebrott, valutabrott och överträdelser av arbetarskydds- och
miljöskyddslagstiftning. Dessa brott bör, framhålls det, i straffvärde
jämställas med andra brott som äventyrar människors liv och hälsa. Vid brott
av den art som miljöbrotten representerar bör enligt motionen ett företag
som sådant kunna åläggas ekonomiska sanktioner i form av företagsböter,
beräknade med hänsyn tagen till den vinst företaget berett sig genom det
brottsliga förfarandet m.m. Sammanfattningsvis hemställs i motionen i nu
berörda delar (punkterna 11 och 12) att regeringen lägger fram förslag om
straffskärpningar för brott mot bl.a. miljöskyddslagstiftningen samt om
företagsböter som påföljd vid ekonomisk brottslighet.

Utskottet

Miljöskyddsutredningen har i december 1978 avgett delbetänkandet
Bättre miljöskydd I (SOU 1978:80) med förslag i fråga om förprövnings-,
tillsyns- och påföljdssystemet m.m. i miljöskyddslagstiftningen.

Beträffande påföljdssystemet föreslår utredningen att straffmaximum höjs
till fängelse i två år och åtalspreskriptionstiden förlängs till fem år vid
överträdelser som kunnat innebära betydande kränkning av miljöskyddsintresse
och som täcks av gärningsmannens uppsåt eller grova oaktsamhet. I
sådana fall bör enligt utredningen påföljden med hänsyn till allmän laglydnad
regelmässigt bestämmas till fängelse. I sammanhanget påpekas att miljöbrottet
ibland kan räknas till gruppen organiserad ekonomisk brottslighet.

Vidare föreslår utredningen att påföljden för överträdelser som i dag
skulle resulterat i ett bötesstraff ersätts av en s.k. miljöskyddsavgift, som
bl.a. skall svara mot de ekonomiska kalkyler och värden som kan ligga
bakom överträdelserna. Denna sanktion skall kunna riktas även mot

1 Riksdagen 1980/81. 16 sami. Yttr. nr 1

JoU 1980/81:1 y

2

juridiska personer, vilket ej är fallet med straff av mera traditionellt slag.

Frågan om ett avgiftssystem vid miljöfarlig verksamhet - i första hand som
ett allmänt miljöpolitiskt styrmedel- behandlas i miljökostnadsutredningens
slutbetänkande, som avlämnades i april 1978 (SOU 1978:43).

De båda nu berörda betänkandena har varit föremål för en omfattande
remissbehandling och övervägs f.n. i jordbruksdepartementet. En proposition
med förslag till ändringar i miljöskyddslagstiftningen m. m. är under
utarbetande och kommer enligt redovisad propositionsförteckning att
föreläggas riksdagen senare under år 1980.

Utskottet vill vidare hänvisa till att det inom justitiedepartementet
upprättats en promemoria med förslag till ändringar i brottsbalken, vilken
bl. a. bygger på förslag från brottsförebyggande rådet. Enligt promemorian
bör i 13 kap. brottsbalken införas bestämmelser om ett allmänt miljöbrott
vari straffbeläggs vissa av uppsåt eller grov oaktsamhet begångna gärningar
som orsakar betydande olägenhet för miljön. Påföljden för sådana brott
föreslås bli böter eller fängelse i högst två år. För grovt brott föreslås ett
straffmaximum om sex år. Förslaget innebär att enbart brottsbalkens
bestämmelser skall tillämpas på gärningar som faller under såväl brottsbalkens
som miljöskyddslagens straffbestämmelser. Om däremot en gärningsman
gjort sig skyldig till en oaktsamhet som inte kan anses grov eller om hans
gärning inte är av så allvarlig beskaffenhet att betydande olägenhet i miljön
kan antas ha uppstått, blir enbart miljöskyddslagens bestämmelser tillämpliga.
I fråga om åtalspreskription medför de i promemorieförslaget upptagna
straffskalorna att preskriptionstiden blir tio år för grova brott och fem år för
övriga brott.

Beträffande straffansvar för juridiska personer bör tilläggas att man f.n.
inom justitiedepartementet bearbetar ett förslag om företagsböter vilket
varit föremål för remissbehandling.

Utskottet konstaterar för sin del att erfarenheterna under den tid
miljöskyddslagen varit i kraft tyder på att det behövs skärpta reaktioner från
samhällets sida gentemot överträdelser av hithörande skyddsbestämmelser.
Bl.a. resultatet av miljöskyddsutredningens överväganden och remissyttrandena
över utredningens förslag pekar tämligen entydigt i denna riktning. Ett
effektivare sanktionssystem kan, som framhållits i motionen 1120, åstadkommas
genom en allmän straffskärpning och genom påföljder -1.ex. i form
av företagsböter - som kan riktas även mot juridiska personer. Av utskottets
redogörelse framgår att det på miljövårdsområdet förbereds åtgärder som i
avsevärd mån svarar mot motionärernas önskemål härvidlag. I avbidan på

JoU 1980/81:1 y

3

resultatet av dessa åtgärder bör motionen i här berörda delar inte f. n.
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Stockholm den 14 oktober 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m). Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s),
Filip Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar
Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp),
Ingvar Eriksson (m) och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att
jordbruksutskottet i sitt yttrande till justitieutskottet bort tillstyrka bifall till
motionen 1120 i berörda delar och anför därvid följande.

Vi ansluter oss till vad motionärerna anfört om det nödvändiga i att
samhället med kraft angriper den ekonomiska brottsligheten i alla dess
former. Brott mot miljöskyddslagstiftningen är som i motionen påpekats en
form av ekonomisk brottslighet som kan få svåra skadeverkningar på såväl
naturmiljön som på människors liv och hälsa. Det torde råda betydande
enighet om att det behövs en allmän straffskärpning för sådan brottslighet.
Gjorda erfarenheter tyder vidare på att frågan om påföljder som kan riktas
även mot juridiska personer måste ägnas särskild uppmärksamhet. Vi delar
därför den i motionen framförda uppfattningen att ett företag som överträder
miljöskyddslagstiftningen bör kunna åläggas ekonomiska sanktioner i form
av företagsböter, beräknade med hänsyn tagen bl. a. till den vinst företaget
berett sig genom det brottsliga förfarandet. Oavsett om man från berörda
departements sida förbereder åtgärder mot miljöbrottsligheten - närmare
uppgifter om inriktningen av denna verksamhet föreligger dock f. n. inte -bör riksdagen enligt vår mening göra ett klart uttalande rörande behovet av
ett effektivare sanktionssystem för brott mot miljöskyddslagstiftningen i
enlighet med punkterna 11 och 12 i motionen 1120.

GOTAB 65637 Stockholm 1980