yttr 1980/81 föu4y y

Yttrande 1980/81:föu4y

FöU 1980/81:4 y

Försvarsutskottets yttrande
1980/81:4 y

över motion 1980/81:1990 om beredskapslagring av kärnbränsle

Till näringsutskottet

Näringsutskottet beslöt den 24 mars 1981 att bereda försvarsutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1980/81:1990 av Anders Gernandt m. fl. (c)
med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken.

Utskottet

Motionärerna anser att det är naturligt att lagra kärnbränsle av beredskapsskäl.
Enligt motionärerna kan ett lager av kärnbränsle liksom andra
bränsledepåer vara ett lockande mål för krigshandlingar. På grund av risk för
spridning av radioaktivt stoff bör lagringen därför enligt deras mening, av
hänsyn till befolkningen, ske i bergrum långt från bebyggelse.

I propositionen med förslag till 1977 års försvarsbeslut anslöt sig
föredragande statsrådet (prop. 1976/77:4 bil. 2 s. 179 och 194) till ett
principförslag om beredskapslagring av kärnbränsle från 1975 års oljelagringskommitté.
Eftersom frågan om kärnenergins roll i landets energiförsörjning
vid den tiden utreddes av energikommissionen uppsköts emellertid
ställningstagandet till sådan beredskapslagring. Frågan skulle tas upp på nytt
vid den s. k. kontrollstationen under perioden 1978-1984. Så har också skett.
1980 års oljelagringskommitté behandlar frågan i en andra etapp av sitt
arbete (Dir. 1979:150).

Kärnkraftverkens uthållighet vid avspärrning och fredskriser är beroende
av hur färska bränsleelementen är i varje reaktor. Man har alltså vid varje
tidpunkt ett inbyggt lager i själva reaktorn. Dessutom finns i landet
kärnbränsle under arbete, kommersiella lager vid kraftverken och reservlager.

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB har med tillstånd av regeringen byggt
upp ett reservlager (buffertlager) av uranhexafluorid, som är utgångsmaterial
för tillverkning av kärnbränsleelement. Sveriges enda anläggning för
sådan tillverkning är belägen i Västerås. Lagret av uranhexafluorid finns i
anslutning till Asea-Atoms bränslefabrik där. Mängden är f. n. inemot 200
ton. Därtill kommer normala förråd av oxid, halvfabrikat och färdigprodukter.

På begäran av länsstyrelsen i Västmanlands län har Asea-Atom i februari
1980 redovisat ett underlag för att bedöma konsekvenserna för omgivningen
av olyckshändelser i fredstid vid företagets kärnbränsleanläggning. Rappor 1

Riksdagen 1980181. 10 sami. Yttr. nr 4

FöU 1980/81:4 y

2

ten har granskats från strålskyddssynpunkt av statens strålskyddsinstitut och
statens kärnkraftinspektion.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) har på försvarsutskottets begäran
gjort en preliminär bedömning rörande de risker som åberopas i motionen.
Bedömningen är grundad bl. a. på nämnda rapport och på en nyligen
publicerad studie angående kärnkraft i krig.

Trots att Asea-Atoms rapport avser olyckshändelser i fredstid kan den
enligt FOA användas vid bedömningen av tänkbara situationer under krig
eller vid sabotage. Skälet till detta är främst att den extrema och mest
ogynnsamma olyckshändelse som behandlas i rapporten - ett flygplan som
störtar på uranförrådet med mekaniska skador samt kraftig och långvarig
brand som följd - bedöms vara representativ även för en värsta situation vid
angrepp med konventionella vapen.

De material i bränslefabriken eller eventuella beredskapslager som kan
medföra risker för omgivningen vid olyckshändelser är främst uranhexafluorid
och andra kemikalier som används i processen. Riskerna kan vara av
radiologisk och/eller kemisk (toxisk) natur.

Enligt FOA är de radiologiska risker som är förknippade med det
låganrikade uranet vid varje händelseförlopp obetydliga och försumbara
utanför anläggningen. De rent kemiska riskerna för omgivningen kan
däremot vara stora om stora kvantiteter uranhexafluorid skulle spridas i
luften. Ämnet reagerar med vatten och annan fuktighet. Det ger då upphov
till fluorväte. Detta utgör den dominerande hälsofaran och kan vid
riskbedömning grovt jämföras med t. ex. klorgas, svaveldioxid och ammoniak.
Stora förråd av sådana ämnen finns på flera ställen i landet och torde
enligt FOA såväl i fred som i krig utgöra en större risk än kärnbränslefabriken.

Försvarsutskottet räknar med att riksdagen under nästa riksmöte får ta
ställning till behovet att lagra kärnbränsle av beredskapsskäl. Utskottet -som har inhämtat uppgifter i ärendet från FOA, statens kärnkraftinspektion
och länsstyrelsen i Västmanlands län - anser att riksdagen inte bör bifalla
något av yrkandena i motion 1990.

Stockholm den 7 april 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gudrun Sundström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert
Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c), Holger Bergman
(s), Eric Hägelmark (fp), Axel Andersson (s), Ulla-Britta Larsson (c),
Margit Jonsson (fp) och Ture Ångqvist (s).

FöU 1980/81:4 y

3

Särskilt yttrande

av Anders Gernandt (c).

Jag accepterar de redogörelser för riskbedömning m. m. som har
tillhandahållits beträffande förvaring av material för framställning av
kärnbränsle och ansluter mig i detta avseende till försvarsutskottets
yttrande.

Behandlingen av ärendet har emellertid kommit att fästa uppmärksamheten
på vissa kemikalier, som vid eldsolyckor, sabotage eller stridshandlingar
bedöms orsaka avsevärt svårare skador än ett lager av kärnbränsle. Här avses
transport och lagring av klorgas, svaveloxid och ammoniak m. fl. giftiga
ämnen. Jag utgår ifrån att alla anläggningar med sådana ämnen har varit
föremål för tillfredsställande riskanalyser och att pålitliga säkerhetsbedömningar
har utförts. Enligt min mening finns det ändå skäl att i olika
sammanhang påminna om att stora lager av giftiga ämnen finns på många
ställen i landet.

GOTAB 66875 Stockholm 1981