yttr 1980/81 fiu6y y

Yttrande 1980/81:fiu6y

FiU 1980/81:6 y

Finansutskottets yttrande
1980/81:6 y

om bättre beslutsunderlag för principbeslut i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 10 februari 1981 berett
finansutskottet tillfälle att avge yttrande över motion 1980/81:1123 av Daniel
Tarschys (fp) om bättre beslutsunderlag för principbeslut i riksdagen.

I motionen konstateras att riksdagsbeslut ibland leder till för riksdagen
oväntade konsekvenser. Ofta är det svårt att förutse vilka kostnader som
kommer att uppstå för staten själv och andra kostnadsbärare till följd av
riksdagens avgöranden. Motionären menar att även om full klarhet av olika
skäl inte går att uppnå är det angeläget att riksdagen har en någorlunda klar
föreställning om kostnadskonsekvenserna av de beslut som fattas. I
motionen föreslås en utvidgning av det stadgande i riksdagsordningen (3 kap.
2 §) som föreskriver att proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt
anslag bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för det ändamål som
avses, varigenom stadgandet kommer att omfatta också s. k. riktlinjepropositioner.

Finansutskottet delar motionärens uppfattning i frågan och tillstyrker att
bestämmelserna i riksdagsordningen kompletteras i den riktning motionären
föreslår. Det torde finnas en rad exempel på riksdagsbeslut om riktlinjer för
viss statsverksamhet som fått mycket betydande kostnadseffekter utan att
dessa närmare redovisats i propositionen och inte heller klarlagts vid
beredningen i riksdagen. Detta bör inte accepteras. Det är enligt utskottets
mening ytterst angeläget att de beslut riksdagen fattar kan överblickas i fråga
om sina kostnadsmässiga konsekvenser också på längre sikt. Att detta ofta är
svårt får inte leda till att beräkningarna inte kommer till utförande och
underställs riksdagen. Noggranna kostnadsuppskattningar är nödvändiga för
att ett förslag skall anses tillräckligt berett. Ett stadgande i riksdagsordningen
kan visserligen i sig inte garantera att den fullständiga effekten av ett förslag
kan överblickas för lång tid framöver, men ett sådant stadgande bör leda till
att beredningen blir så långt möjligt fullständig. Utan att ta ställning till själva
formuleringen och till stadgandets inplacering i riksdagsordningen tillstyrker
därför finansutskottet att riksdagsordningen kompletteras i nu berört
hänseende.

Utskottet förutsätter att kravet på noggrann kostnadsredovisning vid en
komplettering av den innebörd motionären föreslår kommer att innefatta
inte endast direkta riktlinjer för en föreslagen verksamhet utan också
kostnader som uppkommer vid ändrad eller ny lagstiftning, utan att denna är

1 Riksdagen 1980/81. 5 sami. Yttr. nr 6

FiU 1980/81:6 y

2

kopplad till en formell hemställan till riksdagen att anta riktlinjer för
verksamheten på ett område.

Det stadgande i riksdagsordningen som motionären föreslår utvidgat rör
statsutgifterna. Det måste emellertid påpekas att samma behov av underlag
och analys av de långsiktiga effekterna av riksdagsbeslut föreligger i fråga om
inkomsterna. I vissa hänseenden gör sig behovet av tillfredsställande
beslutsunderlag gällande med större tyngd vid ändring av skatteregler m. m.
än vid utgiftsbeslut, eftersom besluten om ändrade inkomster normalt blir
gällande tills vidare och effekterna inte detaljerat följs av riksdagen år för år,
så som sker i fråga om utgifterna. Finansutskottet berörde vissa aspekter av
detta problem så sent som vid behandlingen av årets budgetförslag (FiU
1980/81:20 s. 40 f.). Utskottet anförde bl. a.:

Av de kraftiga förändringar som skett i beräkningen av inkomsterna
liksom av de uppbördstekniska frågor som här berörts bör enligt utskottets
mening dras vissa slutsatser. En är att det är väl så viktigt att följa och
analysera utvecklingen av statsinkomsterna som att följa och beräkna
utgifternas utveckling. Avdragen vid inkomstbeskattningen bör härvidlag
uppmärksammas särskilt. Ändringar i avdragsregler och ändringar i avgränsningen
av vilka inkomster som skall tas upp till beskattning får avsevärda
effekter på skatteinkomsterna. Förändringar i dessa stycken framträder inte i
statsbudgeten på samma sätt som förändringar i olika bidrag m. m. som
redovisas på utgiftssidan. Den ekonomiska innebörden av ett avdrag är
emellertid i princip detsamma som ett bidrag.

I motionen berörs också den vidare frågan att riksdagsbeslut har
konsekvenser också för andra än för staten. Kommuner, företag och enskilda
personer påverkas i växlande omfattning av riksdagsbesluten. Det måste
enligt utskottets mening konstateras att det under årens lopp förelegat stora
brister när det gäller att klargöra de kostnadsmässiga effekterna för dessa
andra parter av besluten. Finansutskottet har, som beredande utskott av
ärenden rörande den kommunala ekonomin, haft särskild anledning att
diskutera effekterna för kommunerna. Mest utförligt tog utskottet upp detta
problem i samband med behandlingen vid 1979/80 års riksmöte av
proposition 1979/80:90 om kommunalekonomiska frågor. Utskottet anförde
i det sammanhanget bl. a. följande (FiU 1979/80:25 s. 7):

I olika sammanhang, senast i den proposition utskottet nu behandlar, har
betonats att staten måste vara mycket återhållsam med beslut som driver upp
de kommunala utgifterna. Utskottets beskrivning i det föregående tyder
dock på att statliga beslut varit en starkt bidragande orsak till att den
kommunala expansionen gått utöver de överenskomna ramarna. Det måste
nu krävas att en mycket ingående analys av de samhällsekonomiska
förutsättningarna för att genomföra nya reformer görs i varje enskilt fall.
Staten bör i största möjliga utsträckning avhålla sig från att ta principbeslut
om reformer, om det inte står klart att man på den kommunala sidan har
möjlighet att i rimlig tid fullgöra vad man i praktiken åläggs. Ett primärt krav
är naturligtvis att, som det uttrycks i propositionen, statsmakterna i det
löpande arbetet klarlägger olika reformers effekter på den kommunala

FiU 1980/81:6 y

3

volymutvecklingen och på den kommunala ekonomin. Detta krav måste
ställas redan på kommittéerna. Regeringen har under våren utfärdat direktiv
till samtliga kommittéer och särskilda utredare med bl. a. detta innehåll (Dir.
1980:20). Då kommittébetänkanden remitteras har kommunförbunden ett
särskilt ansvar för att de kommunalekonomiska frågorna får en tillfredsställande
belysning. Regeringen å sin sida bör se till att ingen proposition läggs
fram utan att eventuella kommunalekonomiska konsekvenser av de framlagda
förslagen är ingående analyserade och utförligt redovisade.

För att ge en bild av den betydelse för kommunernas ekonomi som
riksdagsbeslut har kan det finnas anledning att här redovisa de ökade årliga
kostnader som primärkommunerna enligt Svenska kommunförbundets
beräkningar åsamkas av beslut om ny lagstiftning eller riktlinjer för viss
verksamhet som riksdagen tagit bara de allra senaste åren.

Ökade kostnader (1980 års prisnivå)

Mkr

Arbetstidsförkortning för brandpersonal 100

Lokal och regional kollektiv persontrafik 300

Ungdomspropositionen, gymnasieskola 500-600

Grundskolans läroplan (LGR 80) 400

Samlad skoldag 150

Socialtjänstlagen 560

Riksfärdtjänst 10

Tillsyn enligt miljöskyddslagen 30

Summa ökade kostnader ca 2 100

Det kan konstateras att uppskattning av kostnaderna för kommunerna
endast i ringa utsträckning återfinns i de propositioner och övriga handlingar
som legat till grund för ifrågavarande riksdagsbeslut.

Det ankommer inte på finansutskottet att bedöma huruvida den i
motionen föreslagna ändringen i riksdagsordningen täcker in också kravet att
de långsiktiga kostnaderna för kommuner m. fl. bör redovisas liksom de
direkta statsutgifterna. Enligt utskottets mening är det angeläget att ett
eventuellt tillägg får en utformning som klart anger att även dessa vidare
kostnadseffekter täcks in.

Stockholm den 7 april 1981

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c),
Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s),
Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s). Mona S:t Cyr (m), Torsten
Karlsson (s), Karin Flodström (s), Britta Hammarbacken (c), Åke Persson
(fp) och Paul Grabo (c).

GOTA B Stockholm 1981