yttr 1980/81 fiu5y y

Yttrande 1980/81:fiu5y

FiU 1980/81: 5 y

Finansutskottets yttrande
1980/81:5 y

över proposition 1980/81:60 i vad avser särskilt investeringsavdrag

Till skatteutskottet

Beträffande det i proposition 1980/81:60 framlagda förslaget om särskilt
investeringsavdrag vill utskottet anföra följande.

I det av riksdagen godkända betänkandet FiU 1980/81:10 betonas vikten
av att den ekonomiska politiken inriktas på att skapa en bättre samhällsekonomisk
balans. Utvecklingen under 1970-talet har karaktäriserats av en
hög tillväxt av både privat och offentlig konsumtion. Enligt vad utskottet
anför i det nämnda betänkandet har denna konsumtionstillväxt kunnat
hållas uppe endast till priset av dels otillräckliga investeringar, dels en
omfattande utlandsupplåning. Detta har ställt den svenska ekonomin inför
mycket stora problem. Det har uppstått stora underskott i statsbudget och
bytesbalans. Finansieringen av dessa underskott skapar stora problem på
kredit- och kapitalmarknaderna, bl. a. genom att räntenivån drivs upp. Det
hämmar produktiva investeringar i byggnader och maskiner.

De senaste årens utveckling måste brytas för att skapa en bättre samhällsekonomisk
balans. Det bör enligt utskottet ske bl. a. genom att ökningstakten
i de offentliga utgifterna minskas. Därigenom dämpas konsumtionens
tillväxt och bytesbalansunderskottet kan minskas. Det är samtidigt
angeläget att strukturella förändringar genomförs i privat och offentlig
sektor så att ekonomin kan fungera bättre. Vi måste få igång en expansion i
industrisektorn. Detta kräver enligt utskottet att industriinvesteringarna
ökar åren framöver. En förutsättning härför är att industrins lönsamhet
förbättras.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet starkt understryka vikten av
att åtgärder vidtas för att stimulera industrins investeringar. Det kan ske på
flera sätt. Ett viktigt inslag i denna politik är att skapa förutsättningar för
a'tt nytt riskvilligt kapital ställs till näringslivets förfogande. F. n. är flera
förslag med den inriktningen föremål för behandling i riksdagen. Det gäller
t. ex. förslaget om lindring av dubbelbeskattningen av utdelade vinster och
förslaget om stimulanser för anställda att spara i aktier i det egna företaget.
De nu redovisade åtgärderna är till sin karaktär långsiktiga.

Det finns i nuvarande konjunkturfas dessutom anledning att vidta åtgärder
med mer omedelbara effekter. Regeringen har förordnat om fortsatt
frisläpp av investeringsfonderna under 1981 och att medel insatta på vinstkonton
under 1980 får utnyttjas 1981. I proposition 60 har regeringen
föreslagit att ett särskilt investeringsavdrag skall medges för investeringar i
maskiner, inventarier och byggnader.

1 Riksdagen 1980/81. 5 sami. Yttr.nrS

FiU 1980/81:5 y

2

Vid tidigare tillfallen då investeringsavdrag medgivits har detta gällt
endast vid den statliga taxeringen. Enligt det nu föreliggande förslaget skall
avdrag medges både vid den statliga och den kommunala taxeringen.
Därigenom blir stimulanseffekten betydligt större än den eljest skulle bli.
Utskottet anser det önskvärt att stimulanseffekten förstärks på detta sätt.

För kommunernas del innebär förslaget att beskattningsunderlaget minskar.
Enligt riksrevisionsverkets aktiebolagsenkät våren 1980 uppgick
investeringsavdragen för verksamhetsåret 1979 till närmare 2400 milj. kr.
Eftersom avdraget för maskininvesteringar då uppgick till 25% skulle
avdraget vid 20% reduktion och vid oförändrat avdrag för byggnadsinvesteringar
om 10% ha uppgått till drygt 1 900 milj. kr. Det skulle motsvara ett
skattebortfall för kommunerna med 560 milj. kr. för helt år räknat vid en
medelutdebitering om 29:55 kr. per skattekrona.

Det nu framlagda förslaget om investeringsavdrag har en annan utformning
än förra gången. Att exakt förutse effekterna för kommunerna är svårt
även till följd av gällande avräkningsreglerför kommunalskattemedlen och
systemet för kommunal skatteutjämning. Under alla omständigheter blir
det fråga om ett avsevärt skattebortfall för kommunerna. Detta kompenseras
dock av de positiva effekter som en ökad investeringsaktivitet får för
de enskilda kommunerna. Det är enligt utskottets mening mot denna
bakgrund rimligt att även kommunerna svarar för en del av de kostnader
som investeringsstimulansen medför. Utskottet förutsätter att de kommunalekonomiska
effekterna behandlas vid kommande överläggningar
mellan regeringen och kommunförbunden.

Det särskilda investeringsavdraget kompletterades 1975—1979 med investeringsbidrag
för företag som inte kunde utnyttja avdraget på grund av
att underskott uppkom i förvärvskällan. För budgetåret 1980/81 har i
statsbudgeten ett belopp om 230 milj. kr. anvisats för investeringsbidrag. I
den nu aktuella propositionen föreslås inget investeringsbidrag. I de fall
avdragsrätten inte kan utnyttjas föreslås att den i viss omfattning bör
kunna förskjutas till senare års taxering, dock senast till tre år efter det år
då investeringen görs. För företag som vid investeringstillfället inte med
säkerhet vet om verksamheten under året kommer att uppvisa ett överskott,
kommer det att innebära en viss osäkerhet om och när avdraget kan
utnyttjas. Skattelindringen som uppstår sprids över en treårsperiod. Därmed
minskar avdragets betydelse som konjunkturpolitiskt medel. Avdraget
får i stället karaktär av ett allmänt investeringsstöd. Detta torde i och
för sig inte strida mot avdragets syfte. Som utskottet påpekat är det
angeläget att långsiktigt öka industriinvesteringarna.

Beträffande avgränsningen av de investeringar som berättigar till särskilt
investeringsavdrag vill utskottet framhålla att dessa investeringar bör vara
av den karaktären att de främjar en utbyggnad av den långsiktiga produktionskapaciteten
i näringslivet. Det synes därför rimligt att, som föreslås i
propositionen, utesluta vissa utsmyckningsföremål, inventarier med varaktighetstid
mindre än tre år etc.

FiU 1980/81:5 y

3

Med det anförda vill utskottet från sina utgångspunkter tillstyrka förslaget
om särskilt investeringsavdrag.

Stockholm den 4 december 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp). Lars Tobisson (m). Torsten Gustafsson (c),
Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Anita Gradin (s). Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer
Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp). Mona S:t Cyr (m), Torsten
Karlsson (s) och Karin Flodström (s).

Avvikande mening

Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer
Nilsson, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) anför:

Från socialdemokratisk sida markerades redan i det program för en
offensiv ekonomisk politik som lades fram vid det urtima riksmötet i
augusti månad (motion 1980 U:3) att det krävdes en rad åtgärder av
framåtsyftande och långsiktig karaktär för att lösa de problem som orsakar
det stora underskottet i bytesbalansen. I första hand gällde det åtgärder
som påverkar den svenska industrins struktur, konkurrenskraft och produktionskapacitet.
Utifrån denna grundsyn på hur politiken bör bedrivas
har vi socialdemokrater motsatt oss de regeringsförslag som riskerar att i
nuvarande konjunkturfas leda till en kraftig försvagning av efterfrågan i
landet och vi har lagt fram alternativa förslag som syftar till en effektiv
stabiliseringspolitik med sänkt inflationstakt och ökade investeringar.

I enlighet med vad vi förordat i fråga om den ekonomiska politikens
inriktning framöver har vi godtagit investeringsstimulanser av den art regeringen
under hösten själv beslutat om inom ramen för sina bemyndiganden
eller som regeringen i proposition 60 föreslagit riksdagen att bifalla,
nämligen en ny period för särskilt investeringsavdrag och förlängd tid för
särskilt forskningsavdrag.

Som i en rad tidigare fall måste vi emellertid konstatera att det underlag
som regeringen i propositionen lagt fram för riksdagen inte fyller rimliga
krav på öppen redovisning av förslagens innebörd och konsekvenser. I
propositionen saknas sålunda varje analys av de effekter för det kommunala
skatteunderlaget som uppkommer genom att det särskilda investeringsavdraget
utsträcks till att gälla även vid taxering till kommunal beskatt -

Fil) 1980/81:5y

4

ning. Inte heller effekterna för skatteunderlaget vid taxeringen till statlig
inkomstskatt har redovisats.

Som nu redovisas i utskottets yttrande får de nya reglerna för investeringsavdrag
emellertid mycket betydande konsekvenser för kommunernas
ekonomi. De kassamässiga effekterna varje enskilt år på utbetalningar från
staten av kommunalskattemedel kan bli mycket betydande, i storleksordningen
1—2 miljarder kronor år 1983. Den kommunala skatten är avdragsgill
för företagen vid den statliga taxeringen året efter. Den statliga skatten
året efter det att investeringsavdraget utnyttjas blir därmed högre än om
avdrag inte skulle ha medgetts vid den kommunala taxeringen. Räknat på
investeringarna 1979 skulle ett avdrag på 20% för maskininvesteringar ha
medfört en minskning av företagens statliga skatt med ca 500 milj. kr.
sedan hänsyn tagits till att kommunalskatteavdraget blir lägre.

För enskilda kommuner måste de nya avdragsreglerna innebära konsekvenser
för utdebiteringen framöver. Vi finnér det mycket anmärkningsvärt
att regeringen och riksdagsmajoriteten ägnar stor kraft åt att kritisera
kommunernas ekonomiska planering och kommunala skattehöjningar men
samtidigt helt nonchalerar att redovisa och med kommunerna diskutera
effekterna av regeringsförslag som i betydande grad påverkar kommunernas
ekonomi.

Enligt vår mening är det nödvändigt att regeringen snarast inbjuder till
överläggningar med kommunerna om konsekvenserna för kommunernas
ekonomi av nu föreliggande förslag och av vissa andra regeringsförslag
som behandlas av riksdagen i höst. Vi vill bl. a. hänvisa till vad finansutskottet
anfört i yttrande till socialförsäkringsutskottet rörande konsekvenserna
för kommunernas ekonomi av ändrad beräkning av prisindex vid
fastställande av basbelopp (FiU 1980/81:2 y).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980