yttr 1980/81 fiu4y y

Yttrande 1980/81:fiu4y

FiU 1980/81:4 v

Finansutskottets yttrande
1980/81: 4 y

över proposition 1980/81:39 om stimulans av aktiesparandet jämte
motioner

Till skatteutskottet

Beträffande proposition 1980/81:39 om stimulans av aktiesparandet jämte
motioner vill utskottet i de avsnitt som berör finansutskottets beredningsområde
anföra följande.

Behovet av åtgärder för att stimulera aktiesparandet

Finansutskottet har i det av riksdagen nyligen godkända betänkandet
FiU 1980/81:10 pekat på den nyckelroll industrin har när det gäller våra
strävanden att komma till rätta med balansbristerna i den svenska ekonomin.
Industriproduktionen måste öka kraftigt under en lång följd av år om
det skall bli möjligt att successivt reducera det stora underskottet i bytesbalansen.
Denna ökning av industriproduktionen kan inte komma till stånd
utan stora investeringsökningar, i synnerhet om man betänker att vi står
inför fortsatt betydande strukturella förändringar på industriområdet.

Investeringarna inom industrin är beroende av företagens lönsamhet och
soliditet. Industriverket pekar i sin höstrapport (SIND 1980:12) bl. a. på
det förhållandet att maskinindustrin, som är en av de branscher som antas
utgöra basen för en industriell expansion, har en oroande låg lönsamhet.
Enligt utskottets mening måste lönsamheten i svensk industri förbättras.
Som framhålls i proposition 39 kan man emellertid inte räkna med att
företagen enbart med egna vinstmedel snabbt skall kunna höja soliditeten.
Andelen eget kapital i svenska företag har fortlöpande sjunkit, från ca 40 %
vid mitten av 1960-talet till ca 25 % i dag. Låg soliditet innebär att företagen
blir känsligare för konjunktursvängningar och strukturella förändringar.
Som framhålls i propositionen får företagen med ökad skuldsättningsgrad
allt svårare att anskaffa kapital, både vad gäller lån och vad gäller
tillskott av riskkapital genom nyemission.

Det är dessa samband som utgör bakgrund till de förslag om stimulans av
aktiesparandet som återfinns i proposition 39. Enligt utskottets mening har
åtgärder som syftar till att öka sparandet i aktier hög angelägenhetsgrad.
Förslagen i propositionen bör bedömas med utgångspunkt häri.

Lindringar i dubbelbeskattningen av bolagsvinst

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det är så angeläget att
stimulera aktiesparandet att provisoriska åtgärder bör vidtas i avvaktan på
mer permanenta regler. Från de utgångspunkter finansutskottet har är det

1 Riksdagen 1980181. 5 sami. Yttr.nr4

FiU 1980/81:4 y

2

angeläget att de provisoriska reglerna får en sådan utformning att de är
ägnade att stimulera nya grupper till att spara i aktier. Utskottet anser att
det i propositionen föreslagna systemet fyller detta syfte. Utskottet tillstyrker
därför att skattereduktion medges enligt de i propositionen uppdragna
riktlinjerna.

I motion 137 begärs att regeringen med förtur skall utreda och lägga
förslag i syfte att sparande i icke börsnoterade aktiebolags aktier stimuleras
på samma sätt som kommer att ske med sparande i börsnoterade
aktier. Vidare begärs ett uttalande från riksdagens sida att det förutsatta
utredningsarbetet beträffande dubbelbeskattningen av aktier också beaktar
de icke börsnoterade företagens behov av riskkapital.

Utskottet förutsätter liksom motionärerna att regeringen i det fortsatta
arbetet i dessa frågor beaktar försörjningen med riskkapital för små och
medelstora företag, bl. a. även aktiebolag vars aktier icke är börsnoterade.
De direktiv regeringen gett de båda kommittéer och den utredningsman
som arbetar med hithörande frågor synes garantera att så sker. Enligt
utskottets mening är något särskilt tillkännagivande eller uttalande från
riksdagens sida mot denna bakgrund inte erforderligt.

Lönsparandet

Utskottet tillstyrker att det maximala sparbelopp inom ramen för lönsparandet
som berättigar till skattereduktion höjs till 7200 kr. per år vid
sparande i aktier.

Realisationsvinstbeskattningen

Förslaget i propositionen att begränsa rätten till avdrag för förluster som
uppkommer vid försäljning av premieobligationer syftar till att förhindra
omotiverade skattelättnader genom sådan handel med premieobligationer
att den leder till avsiktliga realisationsförluster.

Sedan det bekantgjordes att regeringen ämnade föreslå riksdagen att
förhindra möjligheten att kvitta realisationsförluster på premieobligationer
mot realisationsvinster på andra typer av tillgångar har kurserna på premieobligationer
sjunkit kraftigt, för längre obligationsföljder med ca 15
procent. Kursutvecklingen har uppenbart samband med de föreslagna nya
reglerna.

Utskottet vill först konstatera att den omständigheten att förslaget om de
nya reglerna bekantgjordes kort tid efter det att ett större premielån placerats
på marknaden till betydande överkurs inte bör tillmätas betydelse i
själva sakfrågan. 1 den mån förtroendet för staten som obligationsemittent
rubbats får det ankomma på regering och riksgäldsfullmäktige att bedöma
på vilka vägar detta förtroende kan återupprättas.

Utskottet har, bl. a. genom hearing med riksgäldsdirektören, sökt bilda
sig en uppfattning om effekterna på längre sikt för statens upplåning av den

FiU 1980/81:4 y

3

delvis nya situation på premiemarknaden som följer av ett genomförande
av regeringsförslaget.

Enligt utskottets mening är det oundvikligt att statens möjligheter att
täcka en del av budgetunderskottet genom premielån påverkas av de nya
reglerna för begränsning av avdrag för realisationsvinst, i vart fall på
kortare sikt. Genom effekterna på andrahandsmarknaden påverkas möjligheterna
till nyemissioner. Nyemissionerna av premielån har nått en omfattning
av sammanlagt drygt 4 miljarder kronor (inklusive konvertering).
För nästa år planeras emissionerna att omfatta ca 5 miljarder kronor.
Enligt vissa bedömningar skulle man behöva räkna med ett bortfall av så
mycket som ca 3 miljarder kronor för år 1981 vid oförändrade förmåner.
Det är sålunda fråga om ett betydande bortfall.

I sammanhanget måste beaktas att premielånen ställer sig gynnsamma
för staten jämfört med annan upplåning.

Trots vad utskottet här anfört anser utskottet att möjligheten att kvitta
förluster på svenska premieobligationer mot realisationsvinster i annan
verksamhet bör avskaffas. Förfarandet innebär ett skatteundandragande
som inte är acceptabelt. Utskottet anser det heller inte vara rimligt att
möjligheterna till gynnsam upplåning för staten skall vila på förekomsten
av en osund extramarknad av det slag kvittningsmöjligheten skapat. Det
bör också uppmärksammas att bortfallet av denna del av premiemarknaden
kan väntas leda till mindre kursfluktuationer över året.

Med det anförda avstyrker utskottet också bifall till förslaget i motion
136 att den aktuella kvittningsmöjligheten skall bibehållas gentemot aktievinster.
De invändningar som utskottet anfört gentemot kvittningsmöjligheten
gäller givetvis också kvittning gentemot aktievinster.

Stockholm den 25 november 1980
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Torsten Gustafsson (c), Arne Gadd (s), Bo
Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c), Lennart Blom (m),
Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm
(fp). Mona S:t Cyr (m), Torsten Karlsson (s), Karin Flodström (s). Per
Olof Håkansson (s) och Maj-Lis Landberg (s).

Avvikande meningar

1. Åtgärder för att stimulera aktiesparandet

Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Christer Nilsson, Torsten Karlsson, Karin
Flodström, Per Olof Håkansson och Maj-Lis Landberg (alla s) anser att

FiU 1980/81:4 y

4

den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Finansutskottet
har” och på s. 2 slutar med ”i aktier” bort ha följande lydelse:

En oundgänglig del av en ekonomisk politik som syftar till att komma till
rätta med de stora balansbrister som vuxit fram under senare hälften av
1970-talet är att industrin måste kunna expandera kraftigt. Denna expansion
måste bäras upp av starka och lönsamma företag. Företagens soliditet
och riskvilliga kapital måste stärkas för att öka benägenheten till offensiva
och långsiktiga investeringar.

Enligt utskottets mening är det emellertid vare sig möjligt eller lämpligt
att söka åstadkomma denna kapitalförstärkning på traditionell kapitalistisk
väg, dvs. kraftigt ökade vinster som tillfaller de privata kapitalägarna och
som ökar inkomst- och förmögenhetsklyftorna i samhället. Utskottet avvisar
också systemet att gå vägen över en allt rikare flora av skatteavdrag för
enskilda vid aktiesparande.

Utskottet vill i sammanhanget påpeka det anmärkningsvärda i att förslagen
i propositionen läggs fram utan att man kunnat göra sannolikt att man
med de föreslagna åtgärderna skall kunna uppnå syftet, dvs. att stärka
företagens soliditet.

Utskottet finner det stötande att införa skattelättnader för aktieägare i en
utsträckning som uppskattas leda till ett inkomstbortfall för staten om ca
250 milj. kr. samtidigt som ett besparingsprogram läggs fram som innebär
försämringar för vanliga löntagare, barnfamiljer, pensionärer, sjuka och
handikappade.

Utskottet ansluter sig i stället till den politik som finns utförligt redovisad
i motion 71. Företagens utvecklingskraft måste stärkas genom en rad
åtgärder inom näringspolitiken och genom åtgärder för att öka den kollektiva
kapitalbildningen. Det enskilda sparandet bör stimuleras genom en
allmän sparskattereduktion, en reduktion som sker oavsett om sparandet
sker i form av banksparande, aktiesparande eller på annat sätt. Denna
sparskattereduktion bör vara utformad så att den främst kommer den stora
gruppen av småsparare till del och att skattelättnaden för ett visst sparande
blir lika stor oberoende av inkomstens storlek.

Med det anförda avstyrks förslagen i propositionen i nu berörda delar
och tillstyrks motionerna 138 och 139.

2. Realisationsvinstbeskattningen

Bo Siegbahn, Lennart Blom och Mona S:t Cyr (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”1 sammanhanget” och
slutar med ”gentemot aktievinster” bort ha följande lydelse:

Det är inte givet att premielånen från begränsad ekonomisk synpunkt
ställer sig gynnsamma för staten jämfört med annan upplåning. Statens
bruttokostnader för premielånen, dvs. räntekostnaderna, är omkring 8 %.

FiU 1980/81:4y

5

Skatten på alla vinster utöver de lägsta är 20 %. Detta innebär att statens
reella kostnader är omkring 6 %. Om man alternativt tänker sig att en
enskild placerat sina pengar på annat sätt mot en ränta av t. ex. 15 % hade
staten kunnat tillgodogöra sig en skatt på denna inkomst. Denna hade för
inkomsttagare med en marginalskatt på 67 % uppgått till 10 % av beloppet.
För inkomsttagare med högre marginalskatt hade skattebortfallet självfallet
blivit ännu större. Detta innebär att statens totala kostnader för premielån
när det gäller inkomsttagare med marginalskatt över 67 % i realiteten
blivit åtminstone 16 %. Endast om man går ned till en marginalskatt på 50
% blir statens kostnader så låga som 13,5 %.

Även om sålunda statens upplåning genom försäljning av premieobligationer
i sig inte är särskilt billig har den dock väsentliga fördelar. Långivarna
är väsentligen de enskilda hushållen och man kanske kan tillägga att i
den mån dessa själva lånar för att kunna köpa fler obligationer suger man
också upp medel från den grå marknaden. Nettoeffekten av den ökning av
det enskilda sparandet som sålunda kommer till stånd blir en minskning av
konsumtionsefterfrågan.

1 propositionen anses det inte acceptabelt att exempelvis realisationsvinster
genom fastighetsförsäljning kvittas mot förluster genom inköp av
premieobligationer strax före en dragning och försäljning efter dragningen
till det lägre pris de då betingar. Detta förfarande innebär enligt ovanstående
antaganden dock endast att en fastighetsförsäljare härigenom kan nedbringa
sin marginella skatt till omkring 75 %.

Det bör även påpekas att den avsedda effekten knappast uppnås genom
den föreslagna lagändringen. Inget hindrar att fastighetsförsäljaren i stället
köper premieobligationer omedelbart efter en dragning i sådan omfattning
att hans kommande räntekostnader motsvarar realisationsvinsten vid fastighetsförsäljningen.
Ett sådant förfarande får samma effekt från skattesynpunkt
som det vilket man försöker stoppa med förslaget i propositionen.
Med den senaste tidens uppdrivna kursfluktuationer blir detta alternativ
dessutom ekonomiskt fördelaktigare för den berörde.

Det kan enligt utskottets mening även vara önskvärt att det finns lockande
alternativ till förmögenhetsplacering i diamanter, frimärken, antikviteter
etc.

Enligt utskottets mening bör man i vart fall även i fortsättningen tillåta
kvittning av realisationsvinster och realisationsförluster mellan premieobligationer
och andra värdepapper. Några bärande motiv mot en sådan
bibehållen kvittningsrätt har heller inte redovisats i propositionen. Mot
bakgrund av de väntade svårigheterna att placera statslån i premieobligationer
om förslaget i propositionen går igenom är det från samhällsekonomisk
synpunkt under alla förhållanden motiverat att bibehålla en sådan
kvittningsrätt under en övergångstid.

Lagförslaget bör av skatteut jkottet jämkas i enlighet med vad utskottet
här anfört.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

.

'