yttr 1980/81 cu6y y

Yttrande 1980/81:cu6y

CU 1980/81:6 y

Civilutskottets yttrande
1980/81:6 y

om särskilt stöd för täckande av vissa hyresförluster

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett civilutskottet tillfälle att avge yttrande
över förslag i motion 1980/81:2121 (s) yrkande 10 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande statlig
ersättning till Landskrona kommun för täckande av kostnader för tomma
lägenheter. Motionärerna anför att ett riktmärke för sådana insatser skall
vara att kommunen skall kompenseras för kostnaderna för ökningen i antalet
tomma lägenheter under exempelvis en treårsperiod i de närmare former
som bör utarbetas av regeringen. Motionsförslaget får ses mot bakgrund av
den redogörelse för dessa frågor som lämnas i proposition 1980/81:131
(s. 18-19). Redogörelsen utmynnar i en anmälan till regeringsprotokollet att
industriministern, efter samråd med bostadsministern, inte funnit skäl att
föreslå någon ändring av grunderna för eftergift av hyresförlustlån för
Landskrona kommun.

Enligt förordningen (1976:260, ändrad senast 1981:190) om hyresförlustlån
har lån kunnat utgå för utebliven hyra, årsavgift e. d. under åren
1971-1980. Lånen amorteras från halvårsskiftet närmast efter det att 2 år
förflutit från den dag lånet betalades ut. Amorteringstiden är 10 år - i
särskilda fall längre - dock högst 20 år. Ränta utgår efter f. n. 12,75 %.
Kapitalkostnaderna betalas genom annuiteter. Under vissa förutsättningar
kan beslutas om räntefrihet och framflyttning av amorteringstid under högst
5 år från halvårsskiftet efter utbetalningen. Lån eller del därav får efterges
enligt särskilda regler om lånen sammanlagt uppgår till minst 2 % av
byggnadsvärdet.

Som angetts kan lån inte beviljas för hyresförluster som uppkommer efter
år 1980. Långivningen har grundat sig på upprepade medgivanden av
riksdagen, senast (CU 1978/79:26 s. 40, 72) avseende sådana hyresförluster
som uppkommer under år 1980. I 1980 års budgetproposition fanns inte
något förslag om förlängning av tidigare medgivanden. Bostadsministém
anförde till regeringsprotokollet att långivningen borde upphöra. Riksdagen
avslog (CU 1979/80:22 s. 44-45 , 74—75) motioner (s) resp. (vpk) om att
långivningen skulle avse även förluster under år 1981 resp. efter år 1980. Med
anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten
väcktes därefter motion (vpk) bl. a. om att långivningen skulle fortsätta
beträffande allmännyttiga bostadsföretag. Riksdagen avslog motionen med
bifall till de i denna del enhälliga betänkandena CU 1980/81:6 och 11.

1 Riksdagen 1980181. 19 sami. Yttr. nr 6

CU 1980/81:6 y

2

Utskottet anförde:

Några nya skäl för att förlänga möjligheterna till hyresförlustlån, om än för
en del av beståndet, har inte anförts. En förlängning har inte heller föreslagits
från något annat håll. Utskottet har inte funnit anledning förorda att
riksdagen skulle gå ifrån sitt tidigare beslut. Det finns enligt utskottets
mening inte heller anledning att ändra eftergiftsreglerna.

Reservanter (s) i utskottet önskade tillstyrka en motion (s) om en temporär
hyresgaranti för hyresförluster i de flerbostadshus som påbörjades under
perioden den 1 december 1980-den 31 december 1981, en garanti avsedd att
stimulera ökad igångsättning. Reservanterna anförde bl. a. att frågan om en
generell förlängning av långivningen fick tas upp på nytt i samband med 1981
års budgetproposition. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

Riksdagen har därefter nyligen (CU 1980/81:29 s. 40, 60) avslagit en
motion (vpk) om ett återinförande av hyresförlustlånen för de allmännyttiga
bostadsföretagen och därmed följt ett enhälligt civilutskott. Reservanter (s)
förordade även här ett temporärt stöd.

När civilutskottet först tog ställning till frågan om en fortsättning av
hyresförlustlångivningen (CU 1979/80:22) anfördes (s. 44—45):

Antalet outhyrda lägenheter sjunker totalt sett och var år 1979 ca 10 750.
Hälften av dessa fanns i sju kommuner. 93 % av de outhyrda lägenheterna
finns i hus som förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag. Bostadsministern
redovisar uppfattningen att hyresförlustlånen inte torde kunna anses utgöra
någon stimulans till ökat bostadsbyggande. Hon medger att det i vissa fall
inte torde vara möjligt för vissa allmännyttiga bostadsföretag att på egen
hand eller tillsammans med kommunerna klara de ekonomiska påfrestningar
som uteblivna hyresintäkter medför och att särskilda stödinsatser därför kan
visa sig behövliga. Hon hänvisar emellertid till att förslag skulle lämnas som
gör det möjligt för regeringen att vid prövningen av ansökningar om extra
skatteutjämningsbidrag ta särskild hänsyn till de kommuner som behöver
göra ekonomiska insatser i allmännyttiga bostadsföretag på grund av
uthyrningssvårigheter. Sedermera har budgetministern i proposition 1979/
80:90 (s. 29) anfört att vissa omständigheter bör särskilt beaktas under de
kommande åren vid beviljande av extra skatteutjämningsbidrag - bland dem
att vissa kommuner har speciellt höga kostnader på grund av stora
hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag. Som huvudregel
kvarstår att utgångspunkten tas i den allmänna ekonomiska situationen
hos den sökande kommunen. Med hänvisning till att behovet är svårt att
överblicka har inte någon uppräkning gjorts av anslaget med hänsyn just till
dessa förhållanden.

Det har av naturliga skäl inte varit möjligt att få en klar bild av i vilken
omfattning berörda kommuner genom extra skatteutjämningsbidrag kan
komma att kompenseras för bortfallet av hyresförlustlånen. Utskottet har
emellertid trots detta, med hänsyn till de budgetmässiga effekterna och till att
skatteutjämningsfrågorna diskuterats med kommunerna utan särskilda
erinringar på denna punkt, funnit sig kunna godta regeringens ställningstagande
att inte begära ett medgivande för en fortsatt långivning.

CU 1980/81:6 y

3

Enligt 13 § lagen (1979:362, ändrad senast 1980:1031) om skatteutjämningsbidrag
får regeringen efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Motiven för stadgandet (prop. 1978/79:95 s. 71-73) innehåller bl. a. att
några detaljerade regler inte ges för fördelningen. Det anges dock att bl. a.
kostnader för stora hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag
är förhållanden som - om de inte beaktas på annat sätt - kan motivera
extra skatteutjämningsbidrag.

I proposition 1979/80:90 (s. 29) anförde budgetministern till regeringsprotokollet: Vid

sidan av det ordinarie skatteutjämningsbidraget kan regeringen också
besluta om extra skatteutjämningsbidrag efter prövning från fall till fall. Den
allmänna kommunalekonomiska situationen hos den sökande kommunen är
en utgångspunkt vid denna prövning. Syftet med det extra bidraget är att
täcka brister i det ordinarie skatteutjämningssystemet och ge stöd till de
kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Vissa
omständigheter som har påtalats under förarbetena till skatteutjämningsreformen
anser jag bör särskilt beaktas under de närmaste åren vid beviljande
av extra skatteutjämningsbidrag. Således kan några kommuner särskilt
missgynnas av att ett antal specialdestinerade statsbidrag avvecklas i
samband med att reformen genomförs eller genom de ändrade reglerna för
KBT och statskommunala bostadsbidrag. Vissa kommuner har speciellt höga
kostnader för invandrare, andra på grund av stora hyresförluster i
kommunala och allmännyttiga bostadsföretag och några till följd av snabb
befolkningsökning.

Riksdagen har (FiU 1979/80:25 s. 17-18) anvisat i sammanhanget föreslaget
anslag. Finansutskottet berörde inte särskilt de citerade riktlinjerna för
fördelning av extra skatteutjämningsbidrag.

Frågor om skatteutjämning har senast behandlats i proposition 1980/
81:116 och i betänkande FiU 1980/81:31.

Civilutskottet anför som sitt yttrande över motion 2121 (s) yrkande 10
följande:

Motionsförslaget syftar till att Landskrona kommun skall tillföras ett
särskilt stöd, vars storlek skall knytas an till kostnader för hyresförluster som
beror på att antalet outhyrda lägenheter ökar. Motionärerna har därmed i
sak anslutit sig till den bedömning som redovisas i propositionen, nämligen
att det inte finns skäl att föreslå någon ändring av grunderna för eftergift av
beviljade lån för tidigare hyresförluster för Landskrona kommun.

Det bör av principiella skäl endast i särskilda undantagsfall övervägas att
riksdagen beslutar om ett specifikt stöd till viss kommun. Regler om stöd bör
i princip vara generellt tillämpliga. Det kan i detta sammanhang noteras att
en ökning av antalet tomma lägenheter på grund av företagsnedläggelser
eller liknande skäl kan bli aktuell även i andra kommuner.

Civilutskottet har nyligen (CU 1980/81:29) enhälligt bekräftat att de
särskilda hyresförlustlånen inte skall återinföras.

CU 1980/81:6 y

4

Landskrona kommun liksom andra kommuner i motsvarande situation
kan i viss mån kompenseras för stora kostnader för outhyrda lägenheter
genom att förhållandet beaktas vid bestämmande av extra skatteutjämningsbidrag.
Det kan naturligen alltid sättas i fråga om dessa bidrag ger tillräcklig
kompensation. Civilutskottet tar för sin del i detta sammanhang inte upp
denna fråga som faller inom finansutskottets beredningsområde.

Civilutskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att arbetsmarknadsutskottet
avstyrker motion 1980/81:2121 (s) yrkande 10.

Stockholm den 28 april 1981

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing
(m), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Kerstin
Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Margareta Palmqvist (s),
Annika Öhrström (c) och Kerstin Ekman (fp).

CU 1980/81:6 y

5

Avvikande mening

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Magnus Persson och Margareta Palmqvist, alla (s), anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Motionsförslaget syftar”
och på s. 4 slutar ”yrkande 10” bort lyda:

Grundfrågan är principiell: Hur skall fördelningen ske mellan stat och
kommun av de ekonomiska förluster som uppstår då lägenheter inte kan
hyras ut på grund av att planeringsförutsättningarna brustit genom oförutsedda
ändringar i näringslivs- och arbetsmarknadsstrukturen? Bedömningar
därav gjordes redan genom utformningen av 33 § i 1962 års bostadslånekungörelse.
Dessa regler innebar att förluster vid förvaltningen av hus som
tillhör kommun eller allmännyttigt bostadsföretag under vissa förutsättningar
kunde till fyra femtedelar täckas genom bidrag av statsmedel efter
individuell prövning. När denna regel om fördelning av förluster slopades
(prop. 1967:100 s. 259, SU 1967:100 s. 48) underströks det att detta inte
innebar att statsmakterna fritog sig från sitt ansvar för sådana konsekvenser i
fråga om sysselsättningen och bostadsefterfrågan i en ort som följer av
genomgripande förändringar i de näringspolitiska förutsättningarna. Statens
medverkan i dylika fall borde bestämmas och utformas efter prövning av de
speciella betingelserna i varje särskilt fall varvid i allmänhet det torde fordras
beslut av riksdagen.

När riksdagen (CU 1973:19 s. 41) lämnade regeringen ett bemyndigande
att inte endast ge anstånd utan även att efterge fordringar innebar detta ett
utflöde av men inte någon ändring av de bakomliggande principerna.

Riksdagens accept av att hyresförlustlånen skulle upphöra innebar inte
heller en ändring av de grundläggande ansvarsprinciperna. Detta beslut
innebar endast att formerna för det löpande stödet förändrades så att extra
skatteutjämningsbidrag trädde i stället för fortsatta lån med eftergiftsmöjligheter.
I sammanhanget konstaterades också av bostadsministern (prop.
1979/80:100 bilaga 16 s. 77) att man måste räkna med att det kan behövas
särskilda insatser för att klara de ekonomiska påfrestningar som uteblivna
hyresintäkter medför. Civilutskottet (CU 1979/80:22 s. 44-45) noterade
också att det av naturliga skäl inte varit möjligt att få en klar bild av i vilken
omfattning berörda kommuner genom extra skatteutjämningsbidrag kan
komma att kompenseras för bortfallet av hyresförlustlånen. När det gäller
t. ex. Landskrona kan det emellertid nu konstateras att skatteutjämningsreglerna
inte ger ett utfall som i rimlig mån svarar mot en tillämpning av de
grundläggande och inte upphävda principerna för förlustfördelning. Det
krävs därför en ytterligare kompensation.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet att det öppnas möjlighet
till ett särskilt riktat stöd till Landskrona kommun för ökande hyresförluster
på sätt som angetts i motionsyrkandet. Regeringen bör ha att utforma de
närmare detaljerna i ett förslag, däribland även om ett sådant stöd delvis skall

CU 1980/81:6 y

6

utgå i form av eftergift på redan beviljade lån. Frågan om hur extra
skatteutjämningsbidrag skall användas för att bättre tillgodose här aktuella
intressen får prövas särskilt. Arbetsmarknadsutskottet bör därför tillstyrka
motionsförslaget.

GOTAB 66968 Stockholm 1981