yttr 1980/81 cu1y y

Yttrande 1980/81:cu1y

CU 1980/81:1 y

Civilutskottets yttrande
1980/81:1 y

om vissa åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 13 maj 1980 beslutat hemställa om yttrande hos
civilutskottet över motionerna 1979/80:1120 (s) och 1979/80:1864 (vpk)
jämte inkomna remissyttranden över motionerna i den eller de delar som
ärendet kan hänföras till civilutskottets beredningsområde.

Civilutskottet begränsar sitt yttrande i huvudsak till de delar av motionerna
som från skilda utgångspunkter behandlar kronofogdemyndigheternas
insatser för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.

Företrädare för riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna i Handen
och Stockholm har lämnat utskottet muntliga synpunkter i ärendet.

1 Motionerna

I motionen 1979/80:1120 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten.

Enligt motionärerna bör regeringen vidta bl. a. organisatoriska åtgärder
och lämna förslag till lagstiftning i syfte att intensifiera samarbetet mellan
polis-, åklagar-, skatte- och kronofogdemyndigheter, tullverket och riksbanken.
Som ett första steg är det enligt motionärerna angeläget att regeringen
skyndsamt vidtar åtgärder i enlighet med förslagen i promemorian Samordnad
verksamhet mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten.

I motionen 1979/80:1864 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hemställer hos regeringen om skyndsamma förslag i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2 Vissa uppgifter i anslutning tili motionerna

2.1 Kronofogdemyndigheterna m. m.

Den exekutiva verksamheten avser dels det allmännas fordringar för
skatter, böter, allmänna avgifter m. m., dels ärenden som anhängiggörs av
enskilda rättsägare. Dessutom är kronofogde skyldig att handlägga ärenden
enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs och att efter
länsstyrelsens förordnande vara överexekutor för särskild förrättning.
Fr. o. m. den 1 januari 1980 är vissa kronofogdemyndigheter tillsynsmyndigheter
enligt 42 § konkurslagen (1921:255) och häri denna egenskap tillsyn

1 Riksdagen 1980/81. 19 sami. Yttr. nr 1

CU 1980/81:1 y

2

över förvaltningen i konkurser.

För den exekutiva verksamheten är landet indelat i kronofogdedistrikt. I
varje distrikt finns en kronofogdemyndighet (KFM) med en kronodirektör
eller kronofogde som chef. Riksskatteverket är centralmyndighet för
administration av exekutionsväsendet. Antalet tjänster inom de 81 kronofogdedistrikten
uppgår till ca 2 800. Förutom tjänster i kronofogdekarriären
och i den exekutiva karriären finns sedan något år tjänster för ekonomer vid
de tre största myndigheterna. Enligt vad riksskatteverket (RSV) angivit i
yttrande över länsstyrelsernas anslagsframställningar avseende kronofogdemyndigheterna
för budgetåret 1981/82 har verket synnerligen positiva
erfarenheter av ekonomtjänsterna vid myndigheterna. Behovet av ekonomisk
kompetens inom KFM anses av verket nödvändig i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten. RSV föreslår i yttrandet att samtliga KFM ges
möjlighet att anlita ekonomer genom att dessa anställs inom kronofogdemyndighetsorganisationen.

Sedan år 1975 används på försök ADB inom exekutionsväsendet. Ett
system kallat REX-systemet (redovisningssystem inom exekutionsväsendet)
har utvecklats, och fr. o. m. innevarande budgetår omfattar REX 52 % av
KFM:s arbetsvolym. Med anledning av en motion om utvärdering av
REX-systemet anförde civilutskottet i mars 1979 följande (se CU 1978/79:25,
s. 7).

Vid beredningen av den nu behandlade frågan har utskottet tillförts
information som visat att skäl finns att ägna ytterligare intresse åt
organisationen av exekutionsväsendet och dess möjligheter att utföra ålagda
uppgifter. Utskottet vill sålunda anföra följande.

Det bör först konstateras att det givna sambandet mellan beslut om
taxeringsorganisationen och om indrivningsorganisationen inte alltid beaktas.
Uppenbarligen kan åtgärder vidtas för att rent tekniskt undvika
administrativ omgång och kostnader i taxeringsledet för sådana uppdebiteringar
som realiter endast är formella och som därefter ändras. Detta skulle
minska trycket på exekutionssidan. Det har tyvärr saknats samordnande
avvägningar vid beslut om resurstilldelningen till dessa verksamhetsgrenar.

Det tycks också finnas ett inte helt klarlagt samband mellan valet av system
för ett i och för sig ofrånkomligt datastöd för exekutionsväsendet och
organisationen av det praktiska arbetet. Utskottet har förutsatt att aviserade
nya överväganden om systemfrågorna utgår från en bedömning av den
samlade verksamhetens effektivitet - bedömningar som torde ligga även i
personalorganisationernas intresse.

Frågan om prioritering av åtgärder mellan enskilda och allmänna mål
liksom kostnadstäckningen synes hittills ha bedömts främst ur traditionella,
civilrättsligt centrerade synpunkter. Till dessa bedömningar bör läggas även
ett ytterligare beaktande av de samlade effektivitetssynpunkterna.

Exekutionsväsendet möter i sitt arbete såväl kvalificerad ekonomisk
brottslighet och skatteflyktsförsök som sociala tragedier. Det är väsentligt att
det finns personella möjligheter att i båda fallen - trots skilda målsättningar -handla effektivt och rationellt.

CU 1980/81:1 y

3

Dessa övergripande målsättningsfrågor bör enligt utskottets mening ägnas
ytterligare uppmärksamhet i den ovan aviserade utredningen eller i annat
sammanhang. Resultatet därav bör redovisas för riksdagen. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete vid
halvårsskiftet 1981.

I det ovan nämnda yttrandet från RSV över länsstyrelsernas anslagsframställningar
anförs bl. a. följande om möjligheterna att använda ADB i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

KFM behöver i allt större utsträckning tillgång till information ur olika
register t. ex. skatteregister, bilregister, försäkringskassans register, fastighetsregister
osv. I den mån ADB kan användas vid överföring av önskvärd
information är detta den mest arbetsbesparande metoden. Olika förslag till
hur KFM skall få tillgång till information i sådana register har lämnats av
RSV men ännu ej beaktats vilket försvårar, fördröjer och försämrar KFM:s
arbete. De som tjänar på detta sakernas tillstånd visar sig tyvärr alltför ofta
vara sådana som satt ekonomisk brottslighet och restföring i system.

2.2 Ny sekretesslag m. m.

Riksdagen behandlade våren 1979 en proposition (prop. 1978/79:109, KU
1978/79:37)om ändring i datalagen (1973:289). I propositionen redovisades
ett delbetänkande av datalagstiftningskommittén (DALK) kallat Personregister
- Datorer - Integritet. DALK hade bl. a. behandlat frågan om
samköming av dataregister. Föredragande statsrådet, som ansåg att samkörningsfrågan
inte kunde diskuteras isolerad från sekretessregleringen, erinrade
i propositionen om ett till lagrådet i december 1978 remitterat förslag till
sekretesslag, i vilket bl. a. behandlades utbytet av information mellan
myndigheterna.

Förslaget till sekretesslag behandlades av riksdagen våren 1980 (prop.
1979/80:2, KU 1979/80:37). Enligt en motion (s) innebar lagförslaget att
möjligheterna för informationsutbyte och samarbete mellan de myndigheter
som i första hand har att bekämpa ekonomisk brottslighet försvårades.
Konstitutionsutskottet anförde att inom brottsförebyggande rådet (BRÅ)
hösten 1979 tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att inom ramen för
översynen av lagstiftningen mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten
se över bestämmelserna om informationsutbyte m. m. mellan
myndigheter (se även avsnitt 2.4). Av utskottsbetänkandet framgick bl. a. att
arbetsgruppen avsåg att lägga fram förslag till regler som innebär att
informationsutbytet mellan myndigheterna i hithörande frågor inte försämras
i förhållande till gällande rätt när den nya lagstiftningen träder i kraft den
1 januari 1981. Från företrädare för BRÅ:s kansli har inhämtats att gruppen
kommer att lägga fram en promemoria senare under år 1980.

CU 1980/81:1 y

4

2.3 Förslag till utsökningsbalk

I propositionen 1980/81:8 föreslås en ny utsökningsbalk (UB). F. n. är
handläggningen av utsökningsmål i första instans delad mellan två myndigheter,
överexekutor och utmätningsmannen. Länsstyrelsen är överexekutor
och kronofogde är utmätningsman. I propositionen föreslås att handläggningen
av utsökningsmål i första instans skall ankomma på kronofogdemyndighet
och att länsstyrelsen alltså befrias från befattningen med sådana mål.
Vidare föreslås i propositionen vissa förändringar i syfte att göra utmätningsförfarandet
effektivare. Enligt UB skall utmätningsförfarandet regelmässigt
inte längre hållas i gäldenärens bostad. I stället bör uppgifter om gäldenärs
tillgångar i första hand skaffas fram genom andra åtgärder än hembesök,
främst genom kontroll av tillgängliga register och förhör med gäldenären
(prop. s. 366-373). Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari
1982.

2.4 Samordning av åtgärder i kampen mot den ekonomiska och organiserade
brottsligheten

En av rikspolisstyrelsen (RPS) tillkallad arbetsgrupp, i vilken även ingick
företrädare för åklagarväsendet, skattemyndigheterna och riksbanken,
avlämnade i maj 1977 en rapport Organiserad och ekonomisk brottslighet i
Sverige. På grundval av rapporten gjorde RPS en framställning till
regeringen om vissa åtgärder för att bekämpa den organiserade och den
ekonomiska brottsligheten. Rapporten togs efter remissbehandling upp i
1978 års budgetproposition (prop. 1977/78:100, bil. 5, s. 55-78). Föredragande
statsrådet anförde beträffande samordning mellan skattemyndigheterna
och polisen m. fl. att det var mycket angeläget att detta samarbete
fördjupades men att statsmakterna inte nu (januari 1978) borde lägga fast
bestämda samarbetsformer. Det borde i stället ankomma på riksskatteverket
(RSV), riksåklagaren (RÅ) och RPS att gemensamt finna de samarbetsformer
som är mest lämpliga i olika situationer.

Med anledning av vad som anförts och föreslagits i 1978 års budgetproposition
om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten bildades i maj 1978
en arbetsgrupp med företrädare för RÅ, RPS, generaltullstyrelsen, RSV och
riksbanken. Arbetsgruppens förslag redovisades i maj 1979 i promemorian
Samordnad verksamhet mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten
(SAMEB-rapporten). Gruppen ansåg att nära och stadigvarande
samverkan mellan polis- och åklagarmyndigheterna främst med skattemyndigheterna,
kronofogdemyndigheterna, tullverket och riksbanken är en
förutsättning för att uppnå effektiva och rättssäkra resultat i bekämpningen
av den ekonomiska brottsligheten. Enligt gruppens mening bör samverkan
ske på såväl central som regional och lokal nivå. Den centrala samverkan
föreslås omfatta informationsutbyte och samarbete mellan de myndigheter
som deltagit i arbetsgruppen. Därjämte föreslår gruppen att ett centralt

CU 1980/81:1 y

5

samverkansorgan inrättas för mera övergripande frågor av betydelse för
petitaarbetet, gemensam planering, utbildning m. m. Beträffande exekutionsväsendets
medverkan i kampen mot den ekonomiska brottsligheten
anförs i promemorian att lämplig regional organisation saknas. En av
kronofogdemyndigheterna i varje län bör svara för samverkan på länsnivå.
På lokal nivå svarar varje kronofogdemyndighet själv för samverkan.

Med anledning av ett förslag i S AMEB-rapporten om behov av en översyn
av lagstiftningsfrågorna i samband med myndigheternas informationsutbyte
fick brottsförebyggande rådet (BRÅ) i juni 1979 regeringens uppdrag att
bl. a. utarbeta förslag till bestämmelser som kompletterar den nya sekretesslagen
på det aktuella området. Detta arbete pågår.

För att intensifiera kampen mot den organiserade och ekonomiska
brottsligheten har särskilda enheter inrättats i vissa polisdistrikt. Fr. o. m.
innevarande budgetår består den organisationen av totalt 102 polismän och
sju tjänster för administrativ personal.

3 Utskottet

I de båda motionerna 1979/80:1120 (s) och 1979/80:1864 (vpk) behandlas
olika möjligheter för att intensifiera kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
I detta yttrande tas upp de delar av motionerna som faller inom
civilutskottets beredningsområde. Yttrandet omfattar därför i huvudsak de
insatser som kronofogdemyndigheterna (KFM) vidtar för att bekämpa
denna brottslighet.

I den förstnämnda motionen anförs bl. a. att en ökad användning av ADB
kan vara en metod för att på ett tidigt stadium avslöja skattebrott samt att
hänsynen till den personliga integriteten såvitt angår näringsverksamheten
väger mindre tungt. Vidare framhåller motionärerna vikten av att utredningen
och lagföringen av den ekonomiska brottsligheten anförtros välutbildade
specialister. Eftersom de enskilda utredningarna ofta är komplicerade måste
ett förhållandevis stort antal tjänstemän finnas till hands. Slutligen bör enligt
motionärerna regeringen såvitt nu är i fråga vidta organisatoriska insatser
och förslag till lagstiftning i syfte att fördjupa samarbetet mellan polis-,
åklagar-, skatte- och kronofogdemyndigheter, tullverket och riksbanken.
Hemställan i motionen innebär att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad som anförts om åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten

I (vpk)-motionen föreslås riksdagen hemställa hos regeringen om skyndsamma
förslag i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Även i denna
motion tas upp frågan om ekonomisk brottslighet i samband med näringsverksamhet.

Med anledning av motionerna får utskottet anföra följande såvitt rör
kronofogdemyndigheternas verksamhet.

Som framhålls i motionerna och som även i olika sammanhang anförts av

CU 1980/81:1 y

6

regeringen - bl. a. i regeringsförklaringen den 7 oktober 1980 - måste
kampen mot den ekonomiska brottsligheten intensifieras. Vissa åtgärder i
denna riktning har företagits medan andra övervägs.

Det bör sålunda erinras om att olika beslut tagits i avsikt att effektivisera
den exekutiva verksamheten. Utöver de arbetsuppgifter som sedan länge
åvilar kronofogdemyndigheterna kan nämnas att vissa KFM sedan den 1
januari 1980 är tillsynsmyndigheter enligt konkurslagen. Även om det ännu
inte är möjligt att dra några mera långtgående slutsatser av hur konkurstillsynen
i den nya formen utfallit finns det goda skäl anta att förvaltningen och
tillsynen i konkurs kommer att ge större möjligheter än tidigare att beivra
ekonomisk brottslighet i samband med konkurser.

Bland andra åtgärder som vidtagits bör nämnas att vid KFM i Stockholm,
Malmö och Göteborg sedan några år finns tjänstemän med ekonomisk
kompetens. Dessa tjänstemän behandlar delar av den exekutiva processen
utifrån delvis andra utgångspunkter än de som vanligen brukar användas. I
samarbete med övrig personal inom KFM görs en genomgång av företag som
gått i konkurs. Vidare görs inte sällan gäldenärsbedömning och företagsvärdering
enligt olika metoder. Genom dessa tjänstemäns samarbete bl. a. med
lokal skattemyndighet samt med länsstyrelsens mervärdeskatteenhet och
revisionsenhet finns goda möjligheter att på ett tidigt stadium spåra företag
som bl. a. gör sig skyldiga till skattebrott. Riksskatteverket (RSV) har
nyligen i yttrande över länsstyrelsernas anslagsframställningar avseende
KFM uttryckt sig synnerligen positivt beträffande ekonomtjänsterna och
föreslagit att samtliga KFM ges möjligheter att anlita ekonomer genom att
dessa anställs vid KFM.

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att tjänstemän med ekonomisk
kompetens kan anlitas av KFM. Detta har även framhållits av representanter
för RSV och för de två KFM som vid föredragning inför utskottet lämnat
synpunkter i ärendet. Enligt vad utskottet erfarit övervägs frågan om hur och
i vilken omfattning sådan kompetens skall knytas till KFM i det nu pågående
budgetarbetet inom regeringskansliet. Utskottet utgår därvid från att
regeringen i 1981 års budgetproposition ger riksdagen en redogörelse för sin
syn på den nu aktuella frågan i förening med därav föranledda förslag.

Bland andra åtgärder som bör ge KFM bättre möjligheter att upptäcka och
bekämpa ekonomisk brottslighet kan nämnas det ADB-system som sedan år
1975 på försök används i den exekutiva verksamheten. På förslag av utskottet
pågår f. n. en utvärdering av detta redovisningssystem för exekutionsväsendet
(REX-systemet). Därvid kommer bl. a. att undersökas hur ett datasystem
skall vara utformat så att KFM kan handla effektivt och rationellt och
därmed stå bättre rustade även i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Vidare kommer att övervägas i vilken omfattning ett datasystem för den
exekutiva verksamheten kan samordnas med andra ADB-system i avsikt att
ur olika register hämta viss information om gäldenärerna. Avsikten är att
utredningen skall vara avslutad vid halvårsskiftet år 1981. I likhet med

CU 1980/81:1 y

7

motionärerna anser utskottet att befogade hänsyn till den personliga
integriteten inte träds förnär även med vidgade möjligheter till effektiv
samordning av åtgärder mot ekonomisk brottslighet med anknytning till
näringsverksamhet. Denna uppfattning stöds av några av de remissinstanser
som yttrat sig över motionerna.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om det förslag till utsökningsbalk
som regeringen nyligen förelagt riksdagen (prop. 1980/81:8). I förslaget, som
är ytterligare ett steg mot ett effektivare exekutionsförfarande, anges bl. a.
(s. 370) att uppgifter om gäldenärens tillgångar främst bör skaffas genom
kontroll av tillgängliga register. Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den
1 januari 1982. Utskottet förutsätter att regeringen utan riksdagens
uttryckliga anhållan därom undersöker hur denna kontroll skall utföras så
effektivt som möjligt.

Som framgått ovan (avsnitt 2.2) har brottsförebyggande rådet (BRÅ)
givits i uppdrag att lägga fram förslag till regler så att informationsutbytet
mellan myndigheterna inte försämras när den nya sekretesslagen träder i
kraft den 1 januari 1981. Utskottet finner det synnerligen viktigt att BRÅ:s
förslag presenteras snarast. Från BRÅ:s kansli har upplysts att förslaget
kommer att presenteras senare under år 1980. Det är enligt utskottets mening
angeläget att myndigheterna i kampen mot den ekonomiska brottsligheten
utan onödiga svårigheter kan inhämta upplysningar från varandra. Utskottet
utgår från att regeringen snarast - om så befinns nödvändigt - lämnar
riksdagen förslag i syfte att underlätta informationsutbytet mellan myndigheterna.

Slutligen vill utskottet i detta sammanhang liksom motionärerna understryka
vikten av att det samarbete som inletts på central, regional och i vissa
fall på lokal nivå mellan rikspolisstyrelsen, riksåklagaren, riksskatteverket,
generaltullstyrelsen och riksbanken intensifieras och fördjupas. Det bör
finnas goda möjligheter att så sker inom ramen för de nyligen etablerade
samverkansformerna. I den s. k. SAMEB-rapporten (se ovan avsnitt 2.4),
som utgjort grunden för det inledda samarbetet, anförs att samverkan på
central nivå bl. a. avses innebära att en samordnande funktion för mera
övergripande frågor skapas.

Som framgått ovan har olika åtgärder vidtagits i syfte att skärpa kampen
mot den ekonomiska brottsligheten såvitt denna fråga behandlas i detta
yttrande, medan andra förslag i ämnet nyligen förelagts riksdagen och
ytterligare åtgärder övervägs bl. a. i regeringskansliet. En samlad bedömning
av genomförda, föreslagna och väntade åtgärder innebär enligt
utskottets bedömning att flera av de förslag som behandlas bl. a. i
(s)-motionen realiserats medan andra kommer att underställas riksdagen.
Resultatet av pågående överväganden bör avvaktas.

Det bör även noteras att i propositionen om besparingar i statsverksamheten
(prop. 1980/81:20) som nyligen förelagts riksdagen tagits upp vissa

CU 1980/81:1 y

frågor som rör KFM:s verksamhet. Sålunda redovisar budgetministern att
han inom kort avser lämna förslag till hur ett effektivare avräkningsförfarande
på skatte- och avgiftsområdet skall utformas. Ett sådant förbättrat
förfarande anges medföra en betydande effektivisering av KFM:s indrivningsarbete.

Vidare anför kommunministern att han inom kort kommer att föreslå
regeringen att höja den s. k. exekutionsavgiften som varit oförändrad sedan
år 1969. En höjning av avgiften kommer att innebära en minskad
tillströmning av enskilda mål rörande mindre belopp varvid resurser bör
frigöras för arbete med bl. a. allmänna mål avseende stora belopp. Ett
effektivt utnyttjande av exekutionsväsendets resurser blir enligt kommunministern
därigenom möjligt.

Civilutskottet vill avslutningsvis erinra om att även inom andra sektorer
med anknytning till utskottets beredningsområden åtgärder vidtagits i syfte
att försvåra och förhindra ekonomisk brottslighet. Som exempel på en sådan
åtgärd kan nämnas lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.
Enligt lagen är den som vill förvärva sådan fastighet i vissa fall skyldig att söka
hyresnämndens tillstånd till förvärvet.

Stockholm den 23 oktober 1980

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s),
Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig (s). Elvy Olsson (c),
Bertil Danielsson (m), Sven Eric Åkerfeldt (c), Bertil Dahlén (fp). Per Olof
Håkansson (s), Margareta Palmqvist (s), Erik Olsson (m), Roland Brännström
(s) och Kerstin Ekman (fp).

GOTAB 65686 Stockholm 1980