yttr 1980/81 au1y y

Yttrande 1980/81:au1y

AU 1980/81:1 y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1980/81:1 y

över motioner om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Till justitieutskottet

Genom beslut den 13 maj 1980 har justitieutskottet hemställt om
arbetsmarknadsutskottets yttrande över motionerna 1979/80:1120 av Olof
Palme m. fl. och 1979/80:1864 av Lars Werner m. fl. om åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten jämte inkomna remissyttranden häröver, allt
såvitt avser arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.

Arbetsmarknadsutskottet har inte funnit skäl till något särskilt uttalande
med anledning av vpk-motionen.

Den socialdemokratiska motionen innehåller en katalog av åtgärder som
regeringen anses böra vidta som ett led i bekämpandet av den ekonomiska
brottsligheten. Arbetsmarknadsutskottet tar i det följande upp två av dessa
åtgärder, nämligen punkt 4 om ökad kontroll av företag som får statligt stöd
och punkt 7 om åtgärder mot s. k. grå arbetskraft.

Kontroll av företag som får statligt stöd

Motionen

Motionärerna har inte pekat på några särskilda typer av stöd men utskottet
har behandlat motionen med utgångspunkt i vissa stödformer av arbetsmarknads-
och regionalpolitisk! slag som faller inom utskottets beredningsområde.

Motionärerna begär organisatoriska insatser och förslag till lagstiftning
som innebär en bättre samhällelig kontroll i företag som får lån eller bidrag
från staten. I motionen anförs bl. a.:

Näringslivet har under de senaste åren i allt högre grad tagit i anspråk lån
och bidrag från staten. Det är självfallet angeläget att dessa medel kommer
till användning på bästa sätt och inte missbrukas. För att kontrollera detta
bör staten kunna uppställa som villkor för lån eller bidrag att den får all
erforderlig insyn i det understödda företagets verksamhet, om statens
insatser är av den storleksordning att en sådan kontroll är motiverad. I vissa
fall bör staten utse styrelseledamot och/eller revisor för företaget.

Vissa stödformer inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken

Förordningen om regionalpolitisk stöd (1979:632) innehåller regler som
syftar till att tillgodose samhällets krav på insyn i och kontroll av företag som
beviljats lokaliseringsstöd. Den som får stöd har således skyldighet att

Riksdagen 1980/81. 18 sami. Yttr. nr 1

AU 1980/81:1 y

2

regelbundet utan anmaning lämna redovisning för verksamheten och att
meddela förestående förändringar som väsentligt påverkar företaget,
exempelvis äganderättsförändringar, nedläggningar och överlåtelser av
viktigare tillgångar. Företaget skall också bereda kontrollorganen tillfälle att
granska verksamheten. I förordningen har dessutom stadgats att företag som
är aktiebolag eller ekonomisk förening till sin redovisning skall foga en
rapport som visar företagets utveckling och att villkoren för stödet har
uppfyllts. Av rapporten skall framgå att de fackliga organisationerna vid
företaget har beretts tillfälle att yttra sig över lämnade uppgifter. Rapporten
skall slutligen granskas och bestyrkas av företagets revisorer. Dessa skall om
inte särskilda skäl föreligger vara auktoriserade eller godkända. I förordningen
finns också regler som möjliggör att beviljat stöd återkrävs resp. sägs
upp till omedelbar betalning.

Ansvaret för den rutinmässiga uppföljningen av lokaliseringsstöd åvilar i
första hand den regionala utvecklingsfonden. Beslut om särskilda åtgärder
för att bevaka statens fordringar skall fattas av länsstyrelsen eller av
arbetsmarknadsstyrelsen. Inom regeringens kansli har inrättats en särskild
expertgrupp (EFSU) med uppgift att samordna uppföljningen och bevakningen
av statens fordringar i företag som fått statligt stöd. Arbetet inom
gruppen har primärt blivit inriktat på utredningsuppdrag i samband med
enskilda obeståndsärenden.

För det statliga stödet till arbetsmarknadsutbildning i företag, som kan utgå
i ett flertal former, utgör uppföljningen i huvudsak en kontroll av att
utbildningen sker i överensstämmelse med godkänd läroplan. Kontrollen
baseras på regelbundna rapporter från företaget om utbildningens omfattning.
I samband med att stödet beviljas skall också två tillsynsmän utses, en
som representerar arbetsförmedlingen och en som representerar den
berörda fackliga organisationen. Dessa skall bl. a. minst en gång i månaden
besöka företaget för att se till att utbildningen genomförs enligt läroplanen.
De skall också skriftligen rapportera sina iakttagelser till företagsledningen
och arbetsförmedlingen. Utbetalning av stödet sker i efterskott.

När det gäller sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom tekoindustrierna
(äldrestödet) skall länsarbetsnämnderna, innan bidraget betalas ut,
kontrollera att stödtagaren uppfyller förutsättningarna för stöd. Som
underlag för den bedömningen används rapporter från företaget. Bidrag
utgår endast om berörda arbetstagarorganisationer tillstyrker ansökan.
Samma regler gällde för det numera avvecklade sysselsättningsbidraget till
vissa företag med dominerande ställning på orten.

Det tillfälliga nyrekryteringsbidraget utgick till företag som ökade antalet
sysselsatta under perioden juli 1978-mars 1979 och som upprätthöll
sysselsättningsökningen vid utgången av juni 1979. För denna stödform har
viss kontroll utövats genom att berörda arbetstagarorganisationer eller
företrädare för personalen haft till uppgift att yttra sig över ansökningar om
bidrag.

AU 1980/81:1 y

3

Remissyttranden

AMS och länsstyrelserna i Västerbottens och Gävleborgs län uppehåller sig
vid den insyn som samhället har i företag som får regionalpolitisk! stöd. AMS
uttalar sig dock inte om hur systemet fungerar. Länsstyrelsen i Västerbotten
anser att 1979 års förordning om regionalpolitisk! stöd varit i kraft alltför kort
tid för att kunna utvärderas och föreslår därför att man avvaktar med
ytterligare kontrollåtgärder. Länsstyrelsen i Gävleborg anser att reglerna i
och för sig är tillräckliga men att det kan vara svårt för företag och
kontrollorgan att få redovisning och uppföljning att fungera i praktiken.

Statens industriverk anser att det inte finns behov av lagändringar för att
skapa ökad insyn i företagen. Samma mening har Sveriges Industriförbund,
som har uppfattningen att staten redan med nuvarande lagstiftning har goda
möjligheter till insyn och granskning av det stöd som ges till företagen.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) vill ha en mer allsidig översyn av området
och en förutsättningslös prövning av olika tänkbara brottsförebyggande
åtgärder.

Utskottet

Det statliga stödet till företag har ökat kraftigt under senare år. Ett stort
antal nya stödformer har tillkommit samtidigt som stödbeloppen har blivit
större.

Utskottet har tidigare givit en redovisning av hur tillsynen bedrivs för ett
antal stödformer inom regional- och arbetsmarknadspolitiken. Ett karakteristiskt
drag när det gäller kontrollen av att stödförutsättningar uppfylls är att
de fackliga organisationerna tilldelats viktiga uppgifter för att förse
myndigheterna med information.

I den socialdemokratiska motionen krävs i punkt 4 organisatoriska
insatser och förslag till lagstiftning som innebär en bättre samhällelig insyn
och kontroll i företag som får lån och bidrag från staten. I vissa fall anser
motionärerna att staten bör ha möjlighet att utse styrelseledamot och/eller
revisor i stödföretag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att man på
olika sätt söker bekämpa missbruk av statligt ekonomiskt stöd till företagen.
Regler om uppföljning och kontroll finns också på olika områden. När det
gäller det regionalpolitiska stödet övervägdes dessa frågor i samband med att
riksdagen våren 1979 tog ställning till stödverksamheten för de kommande
fem budgetåren. En redovisning för regelsystemet har givits ovan. I
anslutning till motionärernas förslag att samhällets organ skall kunna utse
revisorer och styrelserepresentanter i stödföretagen vill utskottet erinra om
att riksdagsbeslutet innebar att stödmottagare skall granskas av revisor som i
princip skall vara auktoriserad eller godkänd. I detta sammanhang vill
utskottet också framhålla att om det bedöms som önskvärt i det enskilda

1* Riksdagen 1980/81. 18 sami. Yttr. nr 1

AU 1980/81:1 y

4

fallet med en samhällsrepresentant i stödföretagets styrelse är det möjligt att
föreskriva detta som villkor för stöd. Motsvarande ordning kan tillämpas för
revisorer.

Även om det inte finns några klara belägg för att det i större omfattning
skulle förekomma ett brottsligt utnyttjande av de här aktuella stödformerna
vill utskottet inte bestrida att det finns tecken som tyder på att en del
stödformer överutnyttjats, särskilt under perioder då stödverksamheten haft
stor omfattning. Orsaken till sådana missförhållanden torde i allmänhet vara
otillräckliga resurser hos de kontrollerande myndigheterna och/eller mindre
lämpliga rutiner för kontroll. Ett annat problem hänger samman med de
fackliga organisationernas kontrollfunktioner. Detta system har betydande
fördelar med hänsyn till de fackliga organisationernas kännedom om de
lokala förhållandena. Stundom kan emellertid en facklig konflikt uppstå
mellan å ena sidan kontrolluppgiften och å andra sidan den fackliga uppgiften
att bevaka medlemmarnas intresse av att sysselsättningen upprätthålls.

Utskottet vill för sin del betona vikten av att myndigheterna avdelar
tillräckliga resurser för att kontrollera att företagen uppfyller de villkor som i
olika fall uppställs för stöd. Denna aspekt är särskilt viktig då stödverksamheten
expanderar till följd av konjunkturläget.

Utskottet är inte berett att föreslå några generella åtgärder för skärpning
av kontrollen av det statliga stödet men i anslutning till vad tidigare anförts
förutsätter utskottet att myndigheterna fortlöpande bevakar dessa frågor och
tar till vara de möjligheter till förbättringar som finns. Riksrevisionsverket
och riksdagens revisorer har också viktiga uppgifter när det gäller kontrollen.
Ett exempel på en sådan insats är riksdagens revisorers förslag 1980/81:6 som
utskottet behandlar i sitt betänkande 1980/81:8. I sammanhanget kan
nämnas att regeringen tillsatt en utredning om effekterna av industripolitisk
stödverksamhet (Dir. 1979:112). Kommittén skall i huvudsak uppmärksamma
de icke permanenta stödåtgärder som riktas till enskilda företag och
branscher.

Med det anförda har utskottet behandlat den aktuella delen i motionen
som i detta avsnitt inte bör leda till någon särskild framställning till
regeringen.

Grå arbetskraft

Motionen

I motionen behandlas också frågor om s. k. grå arbetskraft. Motionärerna
anför härom.

De fackliga organisationerna har möjlighet att genom sin vetorätt enligt
medbestämmandelagen hindra företag från att använda entreprenörer, när
sådan användning kan antas medföra åsidosättande av lag. Denna möjlighet
bör utnyttjas för att hindra att entreprenörer anlitas som åsidosätter sina

AU 1980/81:1 y

5

skyldigheter att betala källskatt och sociala avgifter för de anställda eller
vilkas verksamhet huvudsakligen består i olaga arbetsförmedling. De företag
som anlitar entreprenörer och som tjänar pengar på att svart arbetskraft
används, bör göras i sista hand ansvariga för att skatt och sociala avgifter
betalas för entreprenörernas anställda. Förslag med bl. a. denna innebörd
redovisades i en departementspromemoria redan 1976 (Ds Fi 1976:4).
Förslag på grundval av promemorian bör snarast föreläggas riksdagen.

Gällande bestämmelser
Arbetsförmedlingslagen

Arbetsförmedlingslagen reglerar formerna för privat arbetsförmedling.
All sådan verksamhet sorn bedrivs i vinstsyfte är förbjuden. Lagen omfattar
all slags arbetsförmedling som bedrivs av andra än den offentliga förmedlingen.
Under lagen inbegrips, enligt en särskild bestämmelse, uthyrning av
arbetskraft. Sådan verksamhet jämställs alltså med arbetsförmedling.

Brott mot arbetsförmedlingslagen är straffbelagt. Den som utan tillstånd
bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte kan straffas med böter eller
fängelse i högst sex månader. Även den som bereder arbete åt någon efter
anvisning från olaga arbetsförmedling kan straffas med böter eller fängelse i
högst sex månader. Det sagda innebär att det är förenat med straffansvar
såväl att hyra ut arbetskraft som att engagera sådan arbetskraft i en viss
verksamhet.

Medbestämmandelagen

Medbestämmandelagen (38-40 §§) ger de fackliga organisationerna som
är bundna av kollektivavtal på en arbetsplats inflytande när det gäller att
engagera arbetskraft genom entreprenader och/eller inhyrning av arbetskraft.
Syftet med dessa regler är att komma åt användningen av s. k. grå
arbetskraft. En arbetsgivare är skyldig att - innan han beslutar att utföra visst
arbete på arbetsplatsen med arbetskraft som inte har anställning där - på eget
initiativ förhandla med vederbörande arbetstagarorganisation. Genom
denna s. k. primära förhandlingsskyldighet har en garanti skapats för att
arbetstagarsidan på förhand får kännedom om och möjlighet att påverka ett
tilltänkt beslut. Bestämmelsen om primär förhandling gäller inte vid
tillfälliga arbeten eller för arbeten som traditionellt inom företaget brukar
utföras på entreprenad. I brådskande fall, om det föreligger synnerliga skäl,
kan arbetsgivaren undantagsvis få besluta om en entreprenad trots att
förhandlingsskyldigheten inte fullgjorts. Om en aktuell entreprenad eller
annat liknande avtal kan antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal
eller på annat sätt skulle strida mot vad som är godtaget inom parternas
avtalsområde, så kan vederbörande centrala fackliga organisation förbjuda
att avtalet kommer till stånd eller verkställs (facklig vetorätt). Om

AU 1980/81:1 y

6

arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt, dvs. insett eller bort
inse att förutsättningar för fackligt veto saknas, gäller ej vetot. En
arbetsgivare har på vanligt sätt möjlighet att få frågan om ett veto bedömd i
arbetsdomstolen.

Utredningar

Ansvar för skatt vid entreprenad (Ds Fi 1976:4)

I denna promemoria har förslag lagts fram om en lag om särskilt
uppdragsgivaransvar för skatt m. m. Lagen avses tillämpas när en rörelseidkare
har uppdragit åt någon, som inte är anställd hos honom, att för hans
räkning utföra arbete i hans rörelse. Förslaget innehåller dels generella
regler, dels regler för uppdrag på varvs-, anläggnings- och byggnadsområdena.

De generella reglerna innebär i första hand en skyldighet för uppdragsgivaren
att lämna kontrolluppgift om uppdrag för vilka han under en
redovisningsperiod om två månader har lämnat ersättning med mer än 5 000
kr. Åsidosätts denna skyldighet föreslås uppdragsgivaren tillsammans med
uppdragstagaren bli ansvarig för preliminär A-skatt och arbetsgivareavgifter
som belöper på lön till anställda hos uppdragstagaren för arbete hos
uppdragsgivaren.

De särskilda reglerna för varvs-, byggnads- och anläggningsområdena
innebär i första hand att uppdragsgivaren åläggs ett obligatoriskt solidariskt
ansvar med uppdragstagaren för skatt och arbetsgivaravgifter på lön till
sådana anställda hos uppdragstagaren som utfört arbetet hos uppdragstagaren.

Vid remissbehandlingen av promemorians förslag framkom att man i stort
sett var ense om att särskilda åtgärder behövs för att man effektivt skall
kunna motarbeta missförhållandena med den grå arbetskraften. När det
gäller val av metoder var remissinstansernas åsikter däremot delade. Sålunda
kritiserades såväl förslaget om rörelseidkarens uppgiftsskyldighet som de
föreslagna särskilda bestämmelserna på varvs-, byggnads- och anläggningsområdena.

Den grå arbetskraften och skattekontrollen (Ds B 1980:10)

Mot bakgrund av den kritik som riktats mot den tidigare redovisade
promemorian har försök gjorts att på andra vägar komma till rätta med det
aktuella problemet. Ett försök i den riktningen har redovisats i departementspromemorian
(Ds 1980:10) Den grå arbetskraften och skattekontrollen.
I promemorian presenteras ett lagförslag som går ut på att försvåra
utnyttjandet av grå arbetskraft inom sådana områden där problemen är
särskilt stora med avseende på skatteundandragande och illegal konkurrens

AU 1980/81:1 y

7

för de seriösa företagen. Uppdragsgivaren skall således, innan han betalar ut
ersättning för ett uppdrag, ta reda på om uppdragstagaren är registrerad till
mervärdeskatt. Om denne inte kan styrka att han är registrerad skall
uppdragsgivaren innehålla 50 % av ersättningen. Det avdragna beloppet
skall redovisas och betalas till uppbördsmyndigheterna. Förslaget gäller
bl. a. praktiskt taget alla slags arbeten som en fastighetsägare kan uppdra åt
någon att utföra på sin mark eller sina byggnader eller andra anläggningar.

En kontroll- och uppgiftsskyldighet får också den uppdragsgivare som på
sin arbetsplats och som ett led i sin rörelse låter en uppdragstagare utföra ett
arbete åt sig.

Promemorian har remissbehandlats och är f. n. under beredning i
regeringskansliet.

Nordiskt utredningsarbete

En arbetsgrupp under det nordiska arbetsmarknadsutskottet (NAUT)
presenterade 1978 i rapporten Uthyrnings- och entreprenadföretag Grå
arbetskraft (NU A 1978:5) vissa förslag till åtgärder som kan vidtas nationellt
för att komma till rätta med den grå arbetskraften. Som exempel på lämpliga
åtgärder nämns skärpta straff, möjlighet att beivra fortsatt brottslig
verksamhet med vitessanktion samt bättre kontrollsystem så att myndigheterna
får ökade möjligheter att upptäcka och utreda de enskilda fallen.

Arbetsgruppens arbete fortsätter med uppgiften att bl. a. finna praktiska
lösningar för att genomföra de redovisade förslagen.

Remissyttranden

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län, överåklagaren i Stockholm,
TCO och brottsförebyggande rådet (BRÅ) instämmer med motionärerna.

Överåklagaren i Malmö har i huvudsak inte någonting att erinra mot
förslaget men påpekar att det är av stor vikt att inte uppgiftsskyldighet
föreläggs, som överstiger kontrollmyndighetens möjlighet att bearbeta
inkommet material.

Överåklagaren i Göteborg anser att förslagen i Ds Fi 1976:4 med något
undantag inte omedelbart kan läggas till grund för lagstiftning. Bl. a.
påpekas att man bortsett från det stora antalet utländska entreprenadföretag
och att problemet med undantagande av mervärdeskatt helt lämnats åt sidan.
Överåklagaren pekar också på avsaknaden av kontrollresurser.

Riksskatteverket (RSV) stöder tankegångarna bakom DsFi 1976:4 men
anser att syftet bör kunna vinnas genom mer begränsade och ur administrativ
synpunkt enklare former för uppgiftsskyldighet. Frågan bör enligt RSV
utredas ytterligare.

Länsåklagaren för speciella mål, Torsten Rosenberg, anser att förslaget

AU 1980/81:1 y

(Ds Fi 1976:4) är starkt begränsat och enbart gäller varven och större
beställningar. En utbredd marknad med små entreprenörer faller utanför.

Riksåklagaren rekommenderar av olika skäl viss försiktighet med reformens
genomförande. Han vill att effekten av redan genomförda reformer
skall avvaktas.

Sveriges Industriförbund och SAF avstyrker med kraft förslaget i
Ds Fi 1976:4.

Utskottet

Benämningen grå arbetskraft brukar användas i samband med verksamhet
som innebär att en arbetsgivare knyter arbetskraft till sig genom avtal som
formellt ges formen av entreprenad eller uppdrag trots att det i själva verket
är fråga om ett anställningsförhållande.

Grå verksamhet kan gälla enstaka personer men är ofta organiserad i stor
skala genom att ett ”entreprenadföretag” hyr ut arbetskraft. Drivfjädrarna
bakom den grå verksamheten är av ekonomiskt slag. Den som hyr ut
arbetskraft kan göra en direkt förtjänst på förmedlingsarbetet. Sådan
verksamhet står i strid med arbetsförmedlingslagen. Den grå verksamheten
innebär dessutom ofta att skatter och avgifter undandras det allmänna. Man
redovisar inte preliminärskatt, kamouflerar löner som traktamenten etc. En
svårighet att komma åt den grå verksamheten är att den ofta är organiserad så
att alla inblandade parter gör ekonomiska vinster på det allmännas
bekostnad.

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att det är angeläget att man
söker komma till rätta med det problem som den grå arbetskraften utgör.
Företeelsen är osund och har många nackdelar. Skatter och avgifter
undandras samhället, seriösa företag hamnar i en orimlig konkurrenssituation,
den sociala tryggheten eftersätts för arbetstagarna, svårigheter föreligger
att bedriva effektivt skyddsarbete, facklig splittring kan uppstå på
arbetsplatsen, arbetsmarknadspolitiken försvåras genom uppdelningen på
en legal och en illegal arbetsmarknad, etc.

Under 1970-talet har olika åtgärder vidtagits mot den grå arbetskraften.
Bl. a. har arbetsförmedlingslagen skärpts och straff införts även för den som
utnyttjar grå arbetskraft. Ett annat försök att stävja verksamheten är de
reglerom facklig vetorätt m. m. som finns i medbestämmandelagen. Det har
emellertid visat sig att man inte kan lösa problemen enbart genom dessa
insatser. Såsom motionärerna funnit är det nödvändigt att angripa problemen
genom åtgärder på skattesidan. Ett förslag i den riktningen finns i
promemorian Ds Fi 1976:4. Det förslaget vill motionärerna ha förverkligat.
Efter det motionen väcktes har emellertid publicerats en ny promemoria på
grundval av bl. a. remissutfallet över Ds Fi 1976:4. Den nya promemorian,
(Ds B 1980:10) Den grå arbetskraften och skattekontrollen, har remissbehandlats
och f. n. pågår arbete med att sammanställa remissmaterialet.

AU 1980/81:1 y

9

Utskottet utgår från att förslag på grundval av gjorda utredningar snarast
kommer att föreläggas riksdagen. Med hänvisning till det arbete som sålunda
bedrivs finns det inte skäl att föreslå någon åtgärd på grund av motionen i den
nu behandlade delen.

Stockholm den 11 november 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c),
Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s),
Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Margit Odelsparr (c), Eva Winther (fp),
Lahja Exner (s), Bengt Wittbom (m), Nils-Olof Grönhagen (s) och Sonja
Rembo (m).

Avvikande mening

Kontroll av företag som får statligt stöd

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Lars
Ulander, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Utskottet delar” och slutar på
s. 4 med ”till regeringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att man på
olika sätt försöker bekämpa missbruk av statligt ekonomiskt stöd till
företagen. Regler om uppföljning och kontroll finns också på olika områden.
Trots detta har det otvivelaktigt visat sig att vissa stödformer har missbrukats
eller överutnyttjats, särskilt under perioder då stödverksamheten haft stor
omfattning. Att det i vissa fall varit ett rent brottsligt förfarande står också
klart.

För att komma till rätta med problemen är det som motionärerna säger
nödvändigt med skärpta bestämmelser och bättre organiserade kontrollsystem.
Utskottet instämmer därför i motionärernas krav att regler skall införas
som ger samhället insyn i stödföretagen genom möjlighet att utse representanter
i styrelser och/eller revisorer. Regeringen bör snarast ta upp denna
fråga. Dessutom bör regeringen göra en allmän översyn av systemen för
kontroll i syfte att uppnå bättre administrativa förutsättningar att övervaka
att företagen följer givna föreskrifter. Vad utskottet under denna punkt
anfört i anslutning till motionen bör regeringen underrättas om.