yttr 1979/80 uu2y y

Yttrande 1979/80:uu2y

UU 1979/80:2 y

Utrikesutskottets yttrande
1979/80:2 y

om höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 29 april 1980 beslutat hemställa att utrikesutskottet
avger yttrande över proposition 1979/80:139 om höjning av Sveriges
kapitalinsats i Världsbanken (IBRD) och över de i anslutning till propositionen
väckta motionerna 1979/80:2014 och 2015.

Propositionen

I proposition 1979/80:139 föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att
höja Sveriges kapitalinsats i Världsbanken i samband med en höjning av
bankens auktoriserade kapital.

Världsbankens grundkapital uppgick till 34 000 milj. dollar i 1944 års värde
vid halvårsskiftet 1979. Av detta kapital har 10 procent inbetalats till banken.
Resten utgör medlemsländernas garantiåtaganden. Efter flera års överläggningar
föreslog Världsbankens direktion i juni 1979 att bankens kapital skulle
höjas med totalt ca 44 000 milj. löpande dollar. Detta belopp består dels av
en allmän kapitalhöjning på 40 000 milj. dollar, dels en tilläggshöjning på ca
4 000 milj. dollar. Syftet med tilläggshöjningen är att motverka den
försvagning av de mindre ländernas relativa röststyrka, vilken blir följden av
den allmänna kapitalhöjningen.

Av den föreslagna allmänna kapitalhöjningen skall 7,5 procent inbetalas
till banken och återstoden utgöra garantiåtaganden. Hela tilläggshöjningen
utgör ett garantiåtagande.

Sveriges nuvarande andel i Världsbankens kapital uppgår till 367,6 milj.
dollar eller ca 1 840 milj. kr., varav 10 procent har betalats in. I den nu
föreslagna kapitalhöjningen har Sverige erbjudits teckna andelar för
maximalt344,l milj. dollar i 1944 års värde vilket motsvarar ca 1 720 milj. kr.
Därav skall 7,5 procent eller ca 130 milj. betalas in, om andelserbjudandet
utnyttjas till fullo av Sverige. Återstoden av vår andel eller 92,5 procent av de
tecknade andelarna skall vara garantikapital. Därtill har Sverige erbjudits
teckna andelar i tilläggshöjningen motsvarande ca 125 milj. kr. Ingen del av
detta belopp skall betalas in utan utgöra garantikapital. Riksbanken avser
att, liksom vid tidigare kapitalhöjningar, svara för det s/enska kapitaltillskottet.

Regeringen hemställer bl. a. om bemyndigande att öka Sveriges kapitalinsats
i enlighet med propositionens ovannämnda förslag.

1 Riksdagen 1979/80. 9 sami. Yttr. nr. 2

UU 1979/80:2y

2

Motionerna

I motion 1979/80:2014 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s) hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om svenska insatser för reformer inom Världsbanken.

I motion 1979/80:2015 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

att riksdagen beslutar

1. att avslå proposition 1979/80:139,

2. att uttala att Sverige bör lämna Världsbanksgruppen.

Motion 2014 har sin utgångspunkt i kraven på ökade kapitaltillgångar för
utvecklingsändamål och i vikten att finna vägar att förmedla de stora
betalningsbalansöverskotten i OPEC-länderna till resursbehövande länder.

En massiv ökning av de finansiella resursöverföringarna utgör en
förutsättning för att utvecklingen mot en allt djupare kris i världsekonomin
skall kunna brytas. Biståndet till de fattigaste u-länderna måste öka och de
u-länder som fått i gång en utveckling måste få tillgång till behövligt kapital,
heter det i motionen, som också pekar på hotet från den ökande skuldbördan
i u-länderna.

Det är i detta perspektiv motionärerna vill pröva förslaget om Sveriges
medverkan i höjningen av Världsbankens kapital. I motionen hänvisas till
Brandtkommissionens nyligen framlagda förslag om en förändring i förhållandet
mellan bankens upplåningsmöjligheter och egna kapital som skulle
medföra att bankens utlåning fördubblas. Motionärerna beklagar att
regeringen inte i propositionen orienterar riksdagen om detta och andra
liknande förslag.

I motionen påpekas vidare att bankens utlåningspolitik visserligen ändrats
till förmån för insatser av mer direkt fattigdomsbekämpande natur men att
banken på grund av beslutsregler, beroende av de stora kapitalmarknaderna
och sin personalrekrytering är förankrad i de västliga stormakternas
värderingar. Med bankgruppens tyngd har följt ett inflytande över låntagarländerna,
vilket ibland utövats på ett otillbörligt sätt.

Utvecklingen mot en ännu mer dominerande roll för Världsbanken
understryker nödvändigheten av reformer av verksamheten. U-ländernas
krav på en rättvisare fördelning av beslutsmakten i banken och en större
hänsyn till låntagarnas utvecklingsplanering drevs av den socialdemokratiska
regeringen i internationella förhandlingar. Efter det borgerliga övertagandet
av regeringsmakten tycks emellertid politiken ha ändrats, framhåller
motionärerna, som noterar att regeringen i propositionen inte tagit ställning
till inriktningen av bankens politik och de aktuella kraven på reformer.

Motionärerna finner det naturligt att även de andra förslag som på senare
tid lagts fram om nya internationella finansieringsinstitutioner prövas. På
grund av svårigheterna att bygga upp nya institutioner måste emellertid

UU 1979/80:2y

3

huvudvikten läggas vid redan etablerade organ. Ett krav måste då för svensk
del vara att arbetet på en reformering av Världsbanken ges prioritet, heter
det slutligen i motion 2014.

Utskottet

Tre huvudfrågor tas upp i motion 2014, nämligen behovet av en ökning av
resursflödet till u-länderna, Världsbankens roll i det sammanhanget samt
möjligheterna att reformera banken.

Under senare år har förts en omfattande internationell diskussion om
angelägenheten av ökade resursöverföringar till u-länderna. Den har förts
mot bakgrund av stagnerande biståndsflöden men den har också - och
kanske framför allt - drivits fram av insikten om att i-länder och u-länder är
ömsesidigt beroende av varandra och att i-länderna i sin ekonomiska kris har
ett intresse av att främja u-ländernas ekonomiska tillväxt.

I denna diskussion har Sverige spelat en pådrivande roll. Utskottet har
bl. a. i sitt betänkande UU 1978/79:1 över proposition 1977/78:135 om
riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete haft anledning ställa sig
bakom tanken på ökade resursöverföringar till u-länderna.

Under 1970-talets senare hälft har u-länderna i betydande utsträckning
finansierat sin expansion genom lån på de privata kapitalmarknaderna.
Detta har inneburit en stimulans av världsekonomin som i-länderna dragit
stor nytta av. Samtidigt har u-ländernas privata skuldbörda ökat oroväckande.

Det är inte troligt att den privata kapitalmarknaden även under 1980-talet
kommer att kunna stå för en så betydande del av kreditgivningen till
u-länderna som hittills varit fallet. En sådan utveckling är ur många
synpunkter inte heller önskvärd. Enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att de internationella utvecklingsorganen ges möjlighet att överta
en del av den privata kapitalmarknadens förmedling av långfristigt kapital till
u-ländernas utvecklingsansträngningar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i detta perspektiv finns
anledning överväga vilken roll Världsbanken kan spela i utvecklingsfinansieringen
och vilka krav på reformer av banken som kan bli erforderliga.

Den i proposition 139 föreslagna kapitalhöjningen innebär nära nog en
fördubbling av bankens kapital, varmed möjliggörs en motsvarande ökning
av bankens utlåning under 1980-talet. Redan detta bör tillförsäkra Världsbanken
en central roll i den fortsatta resursöverföringen till u-länderna. Som
framhållits bl. a. i Brandtkommissionens rapport är denna kapitalförstärkning
emellertid inte tillräcklig i förhållande till de stora behov som kommer
att anmäla sig. Olika förslag har därför framförts i syfte att öka Världsbankens
möjligheter att ta i anspråk den fria marknadens kapitalöverskott.
Brandtkommissionen föreslår för sin del en ändring av bankens stadga i
avsikt att höja bankens utlåningskapacitet. Sedan bankens tillkomst gäller

UU 1979/80:2y

4

nämligen regeln att upplåningen inte får överstiga det egna kapitalet. En
förändring härvidlag så att upplåningen tillåts uppgå till minst två gånger det
egna kapitalet skulle drastiskt öka utlåningsmöjligheterna utan att medlemsländernas
bidrag till banken behövde öka.

En liknande innebörd har ett bl. a. av svenska regeringen framfört och av
utrikesminister Ola Ullsten i riksdagens biståndsdebatt den 29 april redovisat
förslag att vidta ytterligare en höjning av bankens kapital, dock utan att
någon inbetalning skulle behöva ske. Garantiandelen av bankens kapital
skulle därmed bli större.

Utskottet finner det angeläget att dessa och andra förslag som syftar till en
förstärkning av bankens utlåningskapacitet noga övervägs i de internationella
förhandlingar om resursöverföringar som förs eller kommer att föras under
1980-talet. Utskottet utgår också ifrån att regeringen på lämpligt sätt
kommer att hålla riksdagen underrättad om utvecklingen av dessa förhandlingar.

Utskottet har tidigare haft anledning att behandla frågan om reformer av
Världsbanken, särskilt med avseende på röstfördelningen och utlåningens
inriktning (UU 1978/79:1, UU 1978/79:27). Utskottet har därvid ställt sig
bakom regeringens strävanden att försöka stärka u-ländernas inflytande i
Världsbanksgruppen och gradvis öka betoningen av de fattigaste befolkningsruppernas
behov i utlåningen.

Om Världsbanken med olika metoder tilldelas en förstärkt roll i den
fortsatta överföringen av kapital till u-länderna blir det än viktigare att
banken söker motsvara u-ländernas behov och förväntningar. Utskottet
hyser uppfattningen att obalansen i världsekonomin och u-ländernas ökande
kapitalbehov kommer att resa krav på förändringar av de internationella
kreditorganen och på metoderna att finansiera utvecklingsansträngningarna.
Utskottet anser att det är en viktig uppgift för Sverige att driva dessa frågor
även vid de förhandlingar som inleds vid FN:s generalförsamlings extra möte
i höst.

Olika möjligheter till förändring av bankens verksamhet ter sig re^ ’ nu
naturliga. Utskottet delar Brandtkommissionens uppfattning att röstk ilningen
i banken bör förskjutas ytterligare till förmån för låntagarländ„.
Vidare borde en breddning av styrelsen i avsikt att ge plats åt fkr
u-landsföreträdare kunna övervägas. Sverige har för sin del förklarat sr
berett att stödja en sådan utvidgning av styrelsen.

Brandtkommissionen understryker också behovet av att i ökad utsträckning
decentralisera Världsbankens administration i syfte att föra bankens
beslutsprocess närmare låntagarna.

Utskottet utgår från att Sverige tillsammans med de nordiska länderna
utnyttjar sina möjligheter även i fortsättningen att vinna gehör i banken för
dessa och andra synpunkter som avser att stärka u-landsinflytandet över
banken och dess utlåning.

Utskottet anser att begränsningar i möjligheterna att göra långtgående

UU 1979/80:2y

5

förändringar i bankens verksamhet kan aktualisera de i skilda sammanhang
framförda tankarna på helt nya finansieringsorgan som från början är
uppbyggda för kommande utvecklingsbehov.

Utskottet tillstyrker för sin del proposition 1979/80:139 och besvarar i
anslutning därtill motion 2014 med ovan anförda synpunkter.

I konsekvens med sin tillstyrkan av propositionen avstyrker utskottet för
sin del de båda yrkandena i vpk-motion 1979/80:2015.

Stockholm den 8 maj 1980

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s). Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp),
Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Sture Ericson (s), Jan Bergqvist
(s), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s). Björn Molin (fp), Axel Andersson
(s), Paul Grabo (c) och Sten Sture Paterson (m).

■

GOTAB 65166 Stockholm 1980