yttr 1979/80 sou4y y

Yttrande 1979/80:sou4y

SoU 1979/80:4 y

Socialutskottets yttrande
1979/80:4 y

över dels vissa delar av propositionen 1979/80:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81, m. m.
(kompletteringspropositionen), dels en motion som väckts med
anledning av propositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har enligt beslut den 8 maj 1980 berett socialutskottet
tillfälle att avge yttrande över den med anledning av kompletteringspropositionen
väckta motionen 1979/80:2064 av förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson m. fl. (m), i vilken begärs en ingående analys av kostnaderna för
socialtjänsten.

Genom beslut den 20 maj 1980 har finansutskottet berett utskottet tillfälle
att även yttra sig över kompletteringspropositionen i de avsnitt propositionen
tar upp frågor som faller inom socialutskottets beredningsområde.

Utskottet

I propositionen (bilaga 2) dras bl. a. upp riktlinjer för den kommunala
ekonomin. Med skärpa framhålls det nödvändiga i en stark återhållsamhet
med nya statliga krav på kommunala insatser (s. 27). Enligt propositionen
(s. 28) bör man hålla fast vid den prioritering av barnomsorg, äldrevård och
långtidssjukvård som staten och de båda kommunförbunden tidigare har
kommit överens om. Även dessa områden måste dock tåla en kritisk
granskning när det gäller att begränsa kostnadsökningarna.

Enligt propositionen (s. 31) är det angeläget att resurserna inom barnomsorgen
inte utökas genom en fortsatt personalförtätning. Det är också
angeläget, sägs det, att möjligheten till omprioriteringar tas till vara även
inom barnomsorgen. Bl. a. bör erfarenheterna av hur barnomsorgen
utnyttjas under dagen och veckan användas till att organisera verksamheten
så att man med bevarad kvalitet kan få väsentligt större utbyte av
resurserna.

I propositionen framhålls bl. a. att långtidssjukvården även i fortsättningen
bör prioriteras (s. 32). Prioriteringen bör dock inte snävt begränsas till
enbart den slutna sjukhusvården för äldre. I många fall kan social hemtjänst,
sjukvård i hemmet och övrig vård i öppna former ge möjlighet för de äldre att
stanna kvar i eget boende. En prioritering av långtidssjukvården behöver
därför, anförs det i propositionen, inte uppfattas som ett förord för 2 000 nya
platser per år på sjukhem utan utbyggnaden av sjukvården för äldre bör
också kunna ske genom en något långsammare ökning av antalet platser på

1 Riksdagen 1979/80. 12 sami. Yttr. nr 4

SoU 1979/80:4 y

2

sjukhem samtidigt som social hemtjänst, sjukvård i hemmet och övrig
primärvård lyfts fram i planeringen.

Barnomsorgen, äldrevården och långtidssjukvården tillhör de sektorer i
samhället, där besparingar genom standardsänkning inte bör komma i fråga.
Utskottet anser att förhållandena för de svagaste och mest utsatta grupperna
i samhället inte får försämras. Utskottet uppfattar uttalandet i propositionen
om att man även i fortsättningen skall prioritera barnomsorg, äldrevård och
långtidssjukvård på det sättet att ingen standardsänkning inom dessa
områden är aktuell. Under denna förutsättning råder inte någon motsättning
mellan utskottets uppfattning att kvaliteten inom barnomsorgen, äldrevården
och långtidssjukvården måste bevaras och önskemålet i propositionen
om ett bättre tillvaratagande av resurserna.

Det är som framhålls i propositionen (bilaga 2, s. 31) angeläget att man
med bevarad kvalitet utnyttjar resurserna inom barnomsorgen så effektivt
som möjligt. Uttalandet i propositionen (s. 31) att det är angeläget att
resurserna inom barnomsorgen inte utökas genom en fortsatt personalförtätning
kan enligt utskottets mening gälla endast de kommuner där man
redan lyckats uppnå en tillfredsställande personaltäthet. På de håll inom
landet där personaltätheten ännu inte nått upp till den av socialstyrelsen
rekommenderade måste således en fortsatt höjning accepteras. Utskottet får
anledning att återkomma till frågan om kvaliteten på barnomsorgen när
utskottet under hösten skall behandla motioner rörande barnomsorgen. Då
det gäller utbyggnaden av barnomsorgen vill utskottet erinra om att det
under våren har gjorts en riksomfattande undersökning om det faktiska
behovet av och efterfrågan på barnomsorg. Resultatet av undersökningen
skall redovisas inom kort. Utskottet får anledning att behandla även
utbyggnadsfrågan i det nämnda ärendet under hösten. I detta sammanhang
vill utskottet dock understryka vikten av att de femåriga utbyggnadsplaner
som kommunerna årligen fastställer föregås av ingående överväganden
grundade på den nämnda undersökningen.

Då det gäller långtidssjukvården får utskottet erinra om att Landstingsförbundet
åtagit sig att verka för att sjukvårdshuvudmännen bygger ut
långtidssjukvården genom att påbörja byggandet av minst 2 000 platser per
år enligt den överenskommelse som träffats mellan representanter för
socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen om ersättning från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen under 1980 och 1981 (prop. 1978/
79:177, SfU 1978/79:22, rskr 1978/79:338). För att säkerställa utbyggandet
tillförs huvudmännen 170 milj. kr. per år från sjukförsäkringen. Under
angivna tidsperiod bör enligt utskottets mening utbyggnaden av långtidssjukvården
inte ske i långsammare takt än vad som överenskommits, eftersom
behovet är starkt växande och många äldre eljest tvingas ligga kvar inom
akutsjukvården. Enligt en nyligen utarbetad LKELP-rapport (LKELP 80)
räknar sjukvårdshuvudmännen med en ökning av vårdplatsantalet med i
genomsnitt ca 2 375 vårdplatser under vart och ett av åren 1980-1984.

SoU 1979/80:4 y

3

Utskottet anser att någon väsentlig reducering av platsantalet inte bör ske.
Som framhålls i propositionen bör det dock vara möjligt att också bygga ut
sjukvården för de äldre genom en ännu hårdare satsning än vad som f. n. sker
genom social hemtjänst, sjukvård i hemmet och övrig primärvård.

Socialutskottet har i betänkandet SoU 1979/80:44 behandlat bl. a.
propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten och propositionen 1979/80:172 om
ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter
jämte motioner m. m. I propositionen om socialtjänsten föreslås en ny
social vårdlagstiftning, som skall ersätta bl. a. nuvarande barnavårdslag,
socialhjälpslag, nykterhetsvårdslag och barnomsorgslag. I propositionen om
ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter
föreslås bl. a. att riksdagen skall godkänna en överenskommelse som
har träffats mellan staten, å ena sidan, samt Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet, å andra sidan. Enligt överenskommelsen skall
berörda kommuner och landstingskommuner den 1 januari 1983 ta över
bl. a. huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna.
Parterna är överens om att före den 1 april 1981 träffa
en överenskommelse om statsbidrag för verksamheten.

I motionen 1979/80:2064 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson
m. fl. (m) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ingående analys av kostnaderna för genomförandet av
socialtjänstpropositionen. Motionärerna vill ha en redovisning av de
kommunalekonomiska konsekvenserna av socialtjänstlagen och övertagandet
av huvudmannaskapet för socialtjänstens institutioner m. m. Enligt
motionen bör redovisningen ske i samband med att riksdagen skall ta
ställning till den överenskommelse om statsbidrag som enligt propositionen
1979/80:172 skall träffas före den 1 april 1981.

Socialutskottet har i betänkandet SoU 1979/80:44 i huvudsak tillstyrkt
förslaget i propositionerna såvitt avser bl. a. socialtjänstlagen och ändrat
huvudmannaskap för vissa institutioner. Enligt utskottet bör den nya
lagstiftningen träda i kraft den 1 januari 1982. Utskottet har beträffande
kostnaderna för reformen anfört bl. a. följande i ett avsnitt om resursfrågor
m. m. (nämnda betänkande s. 20).

I motionen 1979/80:71 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
(m) hemställs såvitt nu är i fråga (yrkandet 3 delvis) att riksdagen hos
regeringen begär att de resursfrågor som aktualiseras genom socialtjänstpropositionen
utreds med förtur och att förslag föreläggs riksdagen i sådan tid att
förslaget kan behandlas samtidigt som socialtjänstpropositionen.

I det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1979/80:12 har socialutskottet
behandlat ovannämnda yrkande såvitt avser socialtjänstens institutioner
(rskr 1979/80:34). Vad gäller socialtjänstens övriga resurser framhålls i
propositionen (del A s. 481) att utgångspunkten för socialtjänstreformen
måste vara att inom nuvarande resursramar göra behövliga omdispositioner.
Genom generella insatser, som är ett viktigt inslag i reformförslaget, bör
åtminstone på sikt behovet av individuella stödinsatser kunna minskas.

SoU 1979/80:4 y

4

Genom att se över organisation, verksamhetsformer och arbetssätt torde
man i vissa avseenden kunna göra den sociala verksamheten i kommunerna
effektivare. Det framhålls vidare (del A s. 482) att t. ex. den föreslagna
rätten till bistånd i väsentliga delar innebär en anpassning till praxis i
kommunerna.

Socialutskottet ansluter sig till den bedömning av kostnaderna för
reformen som redovisas i propositionen. Utskottet delar också bedömningen
att utvecklingen inom socialtjänsten måste anpassas till de samhällsekonomiska
förutsättningarna.

Detta innebär att socialtjänstens nya funktioner och arbetssätt måste
utvecklas successivt med hänsyn bl. a. till vad som är praktiskt möjligt och
rimligt. De nya krav som socialtjänsten ställer på kommunerna kan inte lösas
bara genom att utvidga verksamheten. Det blir nödvändigt att se över den
hittillsvarande organisationen och överväga hur denna kan utnyttjas för att
skapa bästa möjliga betingelser för ett socialt arbete i enlighet med
socialtjänstlagens intentioner. Aven kommunernas utbud av varierade
hjälpåtgärder m. m. i enskilda ärenden måste utvecklas successivt. Den nya
lagstiftningens ikraftträdande innebär självfallet inte att kommunerna redan
från början har ett fullt utbyggt system av olika serviceåtgärder m. m. till sitt
förfogande.

Socialtjänstlagen anger inriktningen för den fortsatta utvecklingen av
kommunernas sociala verksamhet. Strävan bör självfallet vara att så långt det
är möjligt förverkliga målsättningarna i den nya lagstiftningen. Avsikten med
socialtjänstlagen är emellertid inte att ange någon generell lösning på frågan
om hur kommunernas sociala service bör vara utformad. Även i ett mera
långsiktigt tidsperspektiv kommer vunna praktiska erfarenheter och varierande
lokala förutsättningar att nödvändiggöra en successiv utveckling och
anpassning av socialtjänsten. Den nya lagstiftningen öppnar erforderliga
möjligheter härtill i stället för att låsa fast verksamheten vid särskilt angivna
villkor eller krav. Det är naturligt att se de olika övergångsfrågor som
uppkommer vid reformens ikraftträdande på samma sätt. Olika verksamheter
får efter hand finna nya former med utgångspunkt i de erfarenheter man
dittills vunnit inom ramen för den äldre lagstiftningens möjligheter. Att de
resurser som i dagens läge är tillgängliga för en utveckling av socialtjänsten är
begränsade behöver därför inte nödvändigtvis försvåra det paktiska genomförandet
av reformen.

En sak som också bör uppmärksammas i detta sammanhang är den
förberedande utbildning inför reformen som igångsatts eller planeras på
många håll. Inte minst med hänsyn till att socialtjänstreformen som ovan
nämnts inte kan vara fullt utbyggd från början bör även sådana utbildningsinsatser
i många fall kunna genomföras efter hand. För många som arbetar
inom kommunernas sociala organisation kommer den nya lagstiftningen
knappast att innebära några omedelbara drastiska förändringar. Det kan
därför inte sägas vara nödvändigt att genomföra alla av socialtjänstreformen
föranledda utbildningsinsatser redan före lagens ikraftträdande. Efter hand
som reformen aktualiserar förändringar i det praktiska arbetet måste
emellertid erforderlig information och utbildning erbjudas de anställda.
Utskottet vill i det sammanhanget framhålla att sådan nödvändig utbildning
rörande socialtjänsten måste ges mycket hög prioritet bland de olika
önskemål om fortbildning m. m. som kan finnas i kommunerna.

En ur planerings- och kostnadssynpunkt viktig fråga är vidare när den nya
lagstiftningen skall träda i kraft. I propositionen föreslås att ikraftträdande

SoU 1979/80:4 y

5

sker den 1 januari 1981. Med hänsyn till den förhållandevis begränsade tid
som i så fall skulle stå kommunerna till buds för olika förberedelseåtgärder är
emellertid en senare tidpunkt att föredra. Detta innebär också att vissa
kostnader kan senareläggas, vilket också är ägnat att underlätta övergången
för kommunerna.

Utskottet föreslår därför att socialtjänstlagen och därmed sammanhängande
lagändringar skall träda i kraft först den 1 januari 1982. Utskottets
förslag till lagtext har utformats i enlighet härmed.

Genom vad utskottet nu anfört får motionen 1979/80:71 anses besvarad i
motsvarande del (yrkandet 3 delvis). Någon ytterligare riksdagens åtgärd är
inte påkallad med anledning av motionen.

Utskottet hänvisar till vad som sålunda anförts beträffande socialtjänstens
kostnader. Utskottet vill vidare erinra om den överenskommelse om
statsbidragen som skall träffas mellan staten och de båda kommunförbunden
före den 1 april 1981. Utskottet förutsätter att överenskommelsen kommer
att bygga på en ingående analys av kostnaderna för kommuner och landsting,
som i lämplig form bör redovisas för riksdagen.

Stockholm den 27 maj 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s)*, Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s)*, Anna-Greta Skantz (s),
Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s),
Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Kersti Swartz
(fp) och Anita Persson (s).

*Ej närvarande vid yttrandets justering.