yttr 1979/80 sku4y y

Yttrande 1979/80:sku4y

SkU 1979/80:4 y

Skatteutskottets yttrande
1979/80:4 y

över propositionen 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m. m.

Till konstitutionsutskottet

Med anledning av att konstitutionsutskottet i enlighet med översänt
protokollsutdrag berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen
1979/80:2 med förslag till sekretesslag m. m. såvitt avser reglerna för
sekretess i skatteärenden (9 kap. 1-3 §§ och 16 kap. 1 § i lagförslaget) samt
det förslag till ändringar av propositionen i denna del som framförts under
behandlingen i konstitutionsutskottet får skatteutskottet anföra följande.

Förslaget i propositionen innebär i fråga om skatteområdet i stort sett att
nuvarande sekretessregler bibehålls oförändrade. Ändring föreslås egentligen
endast beträffande uppgifter i mål hos domstol där det f. n. gäller
fullständig sekretess i fråga om de uppgifter som är sekretessbelagda då de
kommer domstolen till handa men där någon motsvarande sekretess inte
utan särskilt förordnande gäller i fråga om uppgifter som tillförs ärendet
under behandlingen i domstolen. Som en generell regel föreslås i propositionen
bl. a. att sekretessen vid skattedomstol skall gälla med s. k. rakt
skaderekvisit, dvs. att uppgift skall vara sekretessbelagd endast om det kan
antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Har uppgiften
erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där gäller denna
sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet.

Av en bilaga till protokollsutdraget från konstitutionsutskottet framgår att
det ändringsförslag som framförts under behandlingen i utskottet går ut på
att den absoluta sekretessen på skatteområdet ersätts med skattesekretess
med omvänt skaderekvisit, dvs. att sekretessen är en huvudregel som endast
får frångås om man med viss grad av sannolikhet kan utgå från att
utlämnandet av en uppgift är ofarligt. Samtidigt har föreslagits en väsentligt
vidgad s. k. meddelarfrihet på skatteområdet, dvs. ökade möjligheter att
med åsidosättande av i övrigt gällande tystnadsplikt utan påföljd kunna
lämna uppgifter till exempelvis pressen om enskildas skatteförhållanden.

De inom konstitutionsutskottet framförda ändringsförslagen överensstämmer
till viss del med förslagen i den inom justitiedepartementet
upprättade promemoria vilken efter remissbehandling legat till grund för
propositionen. Frågeställningen är följaktligen ingående behandlad av
remissinstanserna och föredragande departementschefen, som därvid med
beaktande av de invändningar som framförts av flera remissinstanser inte
ansett sig kunna biträda promemorieförslaget om minskad skattesekretess.
Skatteutskottet kan för sin del ansluta sig till föredragandens bedömning att
nuvarande sekretessnivå på skatteområdet bör behållas. Detta innebär i
princip att uppgifterna i inkomst- och förmögenhetslängderna blir offentliga

1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Ytlr. nr 4

SkU 1979/80:4 y

2

liksom taxeringsnämnds beslut om avvikelse från självdeklaration men att
övriga uppgifter i samband med den årliga taxeringen blir sekretessbelagda.

När man bedömer frågan om sekretesskyddets styrka på skatteområdet
måste man beakta att det i flertalet fall föreligger skyldighet att lämna
uppgifterna och att uppgiftsskyldigheten är straffsanktionerad. I andra fall
föreligger i och för sig inte någon skyldighet att lämna vissa uppgifter, men
uppgifterna behövs för att visst avdrag e. d. skall kunna beviljas. För att en
rättvis och likformig beskattning skall kunna ske är det nödvändigt att dessa -ofta ingående - uppgifter lämnas. Uppgifterna berör en mycket stor del av
befolkningen. Vidare kommer uppgifterna i stor utsträckning att registreras i
det nya ADB-systemet för skatteområdet. De möjligheter som därigenom
uppkommer till samköming och massuttag av uppgifter ger upphov till ett
skyddsintresse även för sådana uppgifter som tagna var för sig kan sägas vara
ganska harmlösa. Som framhållits i propositionen kan man inte heller bortse
från att det av den stora mängden skattskyldiga skulle upplevas som
integritetskränkande att uppgifter i deras självdeklarationer kom till
offentligheten, även om uppgifterna i och för sig är av tämligen alldaglig
beskaffenhet. Det finns enligt skatteutskottets mening en uppenbar risk för
att införandet av skaderekvisit i fråga om verksamheten i första instans
kommer att medföra att uppgifter i självdeklarationerna lämnas ut i en del
fall där den enskilde upplever det som integritetskränkande.

Det rör sig här om dels ett stort antal personer (bl. a. i 3 000-4 000
taxeringsnämnder) som skall tillämpa den nya sekretessregeln och som har
skiftande förutsättningar att tillgodogöra sig och bedöma sekretessfrågor,
dels ett stort arbetsmaterial (bl. a. årligen ca 6 miljoner självdeklarationer
med tillhörande kontrolluppgifter) innehållande uppgifter med olika grader
av integritetskänslighet. Taxeringsnämnderna och skattemyndigheterna
skall årligen sätta sig in i ett omfattande informationsmaterial i olika
skattefrågor. Arbetet sker under tidspress. Man kan utgå från att en
information om tillämpningen av skaderekvisit i fråga om de olika
uppgifterna i skattehandlingarna kommer i bakgrunden.

Ett i princip absolut sekretesskydd för uppgifterna i deklarations- och
kontrollmaterialet är därför av största vikt för att skattesystemet skall
fungera tillfredsställande. Får de enskilda medborgarna- med rätt eller orätt
- uppfattningen att sekretesskyddet har urholkats finns det risk för att detta
kommer att återverka på fullgörandet av uppgiftsskyldigheten. Den enskilde
kan av sekretesskäl bli benägen att lämna ofullständiga uppgifter. En sådan
utveckling är till skada inte bara för skattesystemet utan också för de enskilda
genom att de kan träffas av sanktioner eller extra kontrollåtgärder om
uppgiftsskyldigheten inte fullgörs.

Vad som här har framförts mot införande av ett omvänt skaderekvisit på
skatteområdet gäller i än högre grad i fråga om införandet av vidgad
meddelarfrihet.

SkU 1979/80:4 y

3

Det finns utan tvivel önskemål från massmedia att få ta del av uppgifter i
deklarationer och av annat kontrollmaterial. Som framhållits i propositionen
kan man inte bortse från vad allmänhetens pressombudsman har uttalat om
risken av att meddelarfrihet på skatteområdet kan leda till en omfattande
publicering av detaljerade uppgifter om enskildas ekonomi.

När man från politiska utgångspunkter diskuterar brister i skattesystemet
kan meddelarfriheten knappast tillmätas någon nämnvärd betydelse. De
beskattningsuppgifter som pressen skulle kunna ha glädje av i sådant
sammanhang måste bygga på ett säkrare statistiskt underlag än vad den kan
erhålla genom ett mera begränsat läckage inom skatteförvaltningen. Att en
vidgad meddelarfrihet skulle kunna tillföra skattedebatten några betydelsefulla
argument förefaller skatteutskottet därför högst osannolikt.

Sammanfattningsvis finner skatteutskottet att kravet på offentlighet i
frågor om beskattningen måste anses vara i tillräcklig grad tillgodosett genom
tillgången till skattelängder och avvikelsebeslut, genom de ändringar som
föreslås i propositionen i fråga om sekretessreglerna vid domstol, genom
skattestatistiken och inte minst genom de politiskt valda nämndernas insyn.
Det bör i detta sammanhang understrykas att skattesystemet också i många
andra hänseenden är konstruerat för att utan kostnader för den skattskyldige
tillgodose kraven på rättssäkerhet och att de i propositionen föreslagna
sekretessreglerna inte lägger hinder i vägen för den betydelsefulla övervakning
av myndighetsutövningen som ankommer på JO-ämbetet.

Skatteutskottet kan därför i allt väsentligt ansluta sig till förslagen i
propositionen i vad gäller beskattningsområdet, och utskottet avstyrker
alltså de inom konstitutionsutskottet diskuterade ändringsförslagen.

Stockholm den 17 januari 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c).
Valter Kristenson (s), Rune Ångström (fp), Rune Carlstein (s), förste vice
talmannen Ingegerd Troedsson (m)*, Olle Westberg i Hofors (s), Tage
Sundkvist (c), Curt Boström (s)*, Ingemar Hallenius (c)*. Bo Forslund (s),
Wilhelm Gustafsson (fp), Bo Södersten (s) och Bengt Wittbom (m)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

GOTAB 64280 Stockholm 1980