yttr 1979/80 sku2y y

Yttrande 1979/80:sku2y

SkU 1979/80:2 y

Skatteutskottets yttrande
1979/80:2 y

över motionen 1978/79:859 av Bengt Sjönell om ändring av bestämmelserna
i bokföringslagen om räkenskapsår

Till lagutskottet

Sedan lagutskottet begärt yttrande från skatteutskottet över motionen
1978/79:859 får skatteutskottet anföra följande.

I motionen yrkas att brutet räkenskapsår även skall kunna omfatta tiden 1
november-31 oktober. Motionären motiverar sitt förslag främst med att det
skulle skapa gynnsammare möjligheter till lagernedskrivningar för spannmålshandeln.
Om denna tvingas över till kalenderårsbokslut skulle den -menar motionären - ha ett minskat intresse av att före årsskiftet leverera
spannmål till regleringsorganet, som normalt får ut de högsta exportpriserna
under hösten. Slutresultatet skulle då bli ökade kostnader för spannmålsregleringen.

I sitt yttrande (SkU 1975/76:2 y) till lagutskottet över propositionen med
förslag till nu gällande bokföringslag anförde skatteutskottet att räkenskapsårets
omfattning från skatteutskottets synpunkt var den centrala frågan när
det gällde bokföringslagens utformning. Skatteutskottet, som starkt underströk
de taxeringsmässiga olägenheterna av brutet räkenskapsår, ansåg det
vara ett framsteg att möjligheterna att använda sådant räkenskapsår begränsades
till tertial och halvår. Beträffande denna begränsning förelåg det enighet
inom skatteutskottet, som inte finner att utvecklingen därefter ger anledning
till något ändrat ståndpunktstagande i denna fråga.

Enligt skatteutskottets mening innebär de nu gällande perioderna för
brutet räkenskapsår att mycket få företag med säsongmässigt varierande lager
maximalt kan utnyttja möjligheterna till lagernedskrivningar. Om man vill
nå det resultatet att avskrivningarna alltid skall få göras vid den tidpunkt då
lagret är störst måste man helt slopa begränsningarna i rätten att använda
brutet räkenskapsår, en åtgärd som utskottet från beskattningssynpunkt på
det bestämdaste motsätter sig.

En annan lösning har antytts av bokföringsnämnden i yttrande över
motionen, nämligen att eventuella förändringar i stället bör åstadkommas
inom dispensområdet. Dispens från de i bokföringslagen angivna bestämmelserna
om brutet räkenskapsår får meddelas endast om synnerliga skäl
föreligger. Bakgrunden till denna regel, som infördes i samband med
riksdagsbehandlingen av förslaget om ny bokföringslag, var främst att man
ville undvika att rubba internationella samarbetsavtal inom bl. a. luftfarten
genom den svenska bokföringslagstiftningen. Av förarbetena framgår att
regeln skall tillämpas mycket restriktivt, vilket föranlett såväl riksskatte -

Riksdagen 1979/80. 6 sami. Yttr. nr 2

SkU 1979/80:2 y

2

verket som sedermera regeringen att avslå dispensansökningar från bl. a.
spannmålshandeln.

Dispensregler brukar vanligen utformas så att det - då en mera omfattande
dispensgivning förutsätts komma till stånd - skall föreligga särskilda skäl,
som närmare utvecklas i förarbetena. Vid en restriktiv dispensgivning, som
mera tar sikte på enskilda fall, brukar däremot anges att synnerliga skäl skall
föreligga för att dispens skall kunna medges. Förutsättningen för att man i
bokföringslagen skulle kunna ändra synnerliga skäl till särskilda skäl är att
man på ett effektivt sätt kan hindra att de gällande reglerna om brutet
räkenskapsår mer eller mindre sätts ur kraft genom undantagsmedgivanden.
Såvitt skatteutskottet kan finna bör enbart säsongvariationer i lagerhållningen
inte vara dispensgrundande.

Behovet av en vidgad dispensgivning skulle därför främst gälla de fall då en
omläggning av räkenskapsåret blir särskilt kostnadskrävande. Eftersom
dispensgivningen i sådana fall varit generös, saknas skäl att på denna grund
ändra dispensreglema.

Motionären har som motiv anfört att man genom hans förslag skulle skapa
likställighet mellan å ena sidan spannmålshandlare i Skåne, som på grund av
att skörden där bärgas tidigare kan utnyttja maximala nedskrivningsmöjligheter
vid ett räkenskapsår som börjar den 1 september, och å andra sidan
spannmålshandlarna i övriga delar av landet. Skatteutskottet får med
anledning härav konstatera att det i praktiken knappast är möjligt att i
samband med en bokföringslagstiftning beakta säsongmässiga, geografiska
eller klimatiska skillnader, som endast har begränsad betydelse i fråga om
nedskrivningsmöjligheterna. Bokföringslagens bestämmelser bör vara så
enkla och lättillämpade som möjligt. Regeln om att den som är bokföringsskyldig
i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa
kan uppenbarligen medföra skilda räkenskapsår inom en och samma
bransch. Effekten av en ändring av dispensreglema för att tillgodose
motionens syfte skulle därför sannolikt inte bli att man får ett enhetligt
bokföringsår inom spannmålshandeln utan att man bereder fåmansföretagen
i branschen vissa begränsade fördelar i nedskrivningshänseende som de
större lantbrukskooperativa företagen på grund av nyssnämnda regel inte kan
utnyttja. Enligt skatteutskottets mening kan därför i det aktuella fallet
strävandena efter konkurrensneutralitet åberopas mot en utvidgad dispensgivning.

Med hänvisning till det anförda förordar skatteutskottet att lagutskottet
avstyrker bifall till motionen 1978/79:859.

Stockholm den 20 november 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1979/80:2 y

3

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Tage
Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s)*.
Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s)*, Wilhelm Gustafsson (fp), Anita
Johansson (s), Bo Södersten (s) och Olle Grahn (fp).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.