yttr 1979/80 sfu1y y

Yttrande 1979/80:sfu1y

SfU 1979/80:1 y

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1979/80:1 y

över dels propositionen 1978/79:118 om ändring i läkemedelsförordningen
m. m., såvitt avser Förslag till lag om ändring i lagen
(1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m., jämte
motion, dels propositionen 1978/79:202 om avgiftsuttaget till försäkringen
för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen under åren
1980-1984, m. m., såvitt avser ändringar i 19 kap. 4 och 7 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Till socialutskottet

Socialutskottet har genom beslut den 11 oktober 1979 hemställt om
socialförsäkringsutskottets yttrande över dels propositionen 1978/79:118,
såvitt avser förslag till lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m., dels den med anledning av propositionen
väckta motionen 1979/80:19 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson.
Socialförsäkringsutskottet får med anledning härav anföra följande.

I sjukförsäkringens förmåner ingår bl. a. att försäkringen ersätter halva
kostnaden mellan 10 och 40 kr. och hela kostnaden över 40 kr. för läkemedel
som försäljs på apotek och ordinerats försäkrad vid sjukdom. Normalt måste
ett läkemedel vara registrerat för att få säljas. Även icke registrerade
läkemedel kan emellertid under vissa förutsättningar få säljas, om socialstyrelsen
beviljar en särskild licens. I praxis har även speciellt sammansatt kost,
som skall ersätta normal föda vid vissa sjukdomstillstånd, s. k. specialdestinerade
livsmedel, förskrivits på licens till barn under 16 år. Livsmedlen i fråga
har då kunnat köpas till rabatterat pris på apotek på samma sätt som
ordinerade läkemedel. Licens för specialdestinerade livsmedel har utfärdats
för varje expedition, som i regel avpassats för 2-3 månaders förbrukning.

Mot bakgrunden av att socialstyrelsens läkemedelsavdelning f. n. har att
behandla ca 15 000 licensansökningar per år för specialdestinerade livsmedel
föreslås i propositionen att reglerna för tillhandahållande av sådana livsmedel
till barn under 16 år förenklas. Medlen skall enligt förslaget kunna försäljas
med prisnedsättning på i huvudsak samma sätt och samma villkor som gäller
för receptbelagda läkemedel. Förslaget påverkar inte försäkringens kostnader
för livsmedlen i fråga.

Socialförsäkringsutskottet har - från de synpunkter utskottet har att
företräda - inget att erinra mot att socialutskottet tillstyrker bifall till
propositionens förslag i nu nämnd del.

I motionen 1979/80:19 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson
hemställs att riksdagen skall besluta att vuxna skall jämställas med barn i vad
gäller förmånen av prisnedsättning på specialdestinerade livsmedel. Motionären
uppger att den största gruppen av patienter som har behov av

1 Riksdagen 1979/80. 11 sami. Yttr. nr 1

SfU 1979/80:1 y

2

specialdestinerade livsmedel utgörs av personer med celiaki (glutenintolerans)och
att denna sjukdom inte innebär någon art-eller gradskillnad mellan
barn och vuxna. Enligt motionären bör patienterna stödjas även efter 16 års
ålder, och hon påpekar i anslutning härtill att läkemedelsrabatteringen inte i
något annat sammanhang beror på patientens ålder.

Socialförsäkringsutskottet finnér det angeläget att understryka att specialdestinerade
livsmedel inte är att hänföra till läkemedel. Med hänsyn härtill
och till att de i varierande omfattning ersätter den föda som normalt måste
bekostas av var och en finner utskottet jämförelsen med reglerna för
prisnedsättning på läkemedel knappast rättvisande. Vad som främst bör
diskuteras är i vilken mån och på vilket sätt merkostnaderna för specialdestinerade
livsmedel kan ersättas genom samhällets försorg. För personer över
16 år som för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan
omfattning att de behöver vidkännas betydande merutgifter erbjuder handikappersättningen
inom den allmänna försäkringen ett ekonomiskt skydd.
Ersättning utgår alltefter hjälpbehovets omfattning och merutgifternas
storlek med sextio, fyrtiofem eller trettio procent av basbeloppet. Utskottet
har i tidigare sammanhang, då frågan väckts om att vid sidan av handikappersättning
utge bidrag från försäkringen för speciella utgifter som kan
förorsakas handikappade personer, hänvisat till att kostnaderna bör täckas
inom ramen för handikappersättningen. Utskottet vidhåller denna inställning
och vill i sammanhanget tillägga att det är en fördel för den försäkrade att
man kan ta hänsyn till samtliga merkostnader på grund av handikappet vid
beräkning av rätten till ersättning. Vid sidan om handikappersättningen finns
också, som påpekats i motionen, möjlighet att erhålla bidrag från landstingen
för utgifter för specialdestinerad kost.

Någon aktuell utredning om hur många vuxna pers jner som har ett mera
uttalat behov av specialdestinerad kost och vilka merutgifter detta medför
föreligger såvitt utskottet kunnat utröna inte. Utskottet håller det inte för
osannolikt att det finns ett behov av ekonomisk hjälp som inte blir
tillgodosett genom handikappersättningen eller landstingsbidrag. Riksförsäkringsverket
har emellertid år 1978 fått i uppdrag att utreda frågan om vilka
merutgifter som bör beaktas vid prövningen av rätten till handikappersättning
på grund av olika sjukdomar och handikapp. Utredningen bör bl. a. sikta
till att få fram vissa schabloner, som kan tjäna som underlag för bedömningen
av merutgifterna i olika situationer och där så är möjligt begränsa granskningen
i det enskilda fallet till att främst avse handikappets närmare
beskaffenhet och vilka slag av merkostnader detta för med sig. Utskottet
förutsätter att även sjukdomar som medför behov av specialdestinerade
livsmedel blir föremål för utredning och att därvid klarläggs i vilken mån
behov av ekonomisk hjälp föreligger som inte täcks av handikappersättningen.
Innan resultatet av utredningsarbetet föreligger saknas det enligt
utskottets mening anledning att föreslå riksdagen att vidta några åtgärder till
följd av motionen 1979/80:19.

SfU 1979/80:1y

3

Enligt förslag i propositionen 1978/79:118 till ny lydelse av 5 § lagen
(1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. skall apotekens
kostnader för läkemedlen i fråga i fortsättningen ersättas centralt av den
allmänna försäkringen utan att först slås ut på de allmänna försäkringskassorna.
Förslaget föranleder vissa ändringar i 19 kap. 4 och 7 §§ lagen om
allmän försäkring. Förslag härom finns intaget i propositionen 1978/79:202
om avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen
under åren 1980-1984, m. m. vilken hänvisats till socialförsäkringsutskottet.
Behandlingen av sistnämnda proposition har såvitt avser nämnda
lagförslag uppskjutits till innevarande riksmöte (SfU 1978/79:25, rskr 409).
Utskottet har, under förutsättning av socialutskottets medgivande, beslutat
att flytta över behandlingen av lagförslaget till socialutskottet. Lagförslaget
föranleder ingen erinran från socialförsäkringsutskottets sida.

Stockholm den 23 oktober 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Margareta
Andrén (fp), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c),
Gullan Lindblad (m), Christer Nilsson (s), Elis Andersson (c), Lars-Åke
Larsson (s), Arne Lindberg (c), Siri Häggmark (m), Nils-Olof Gustafsson (s)
och Ulla Johansson (s).

GOTA B 62761 Stockholm 1979