yttr 1979/80 nu3y y

Yttrande 1979/80:nu3y

NU 1979/80:3 y

Näringsutskottets yttrande
1979/80:3 y

över propositionen 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna
inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet

(GATT) m. m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över de i
propositionen 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna
inom ramen för GATT framlagda förslagen om anslutning till överenskommelse
om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och XXIII i
GATT (den s. k. subventionskoden), överenskommelse om statlig upphandling,
överenskommelse om tekniska handelshinder, överenskommelse
om procedurer vid importlicensiering och överenskommelse om
handel inom den civila flygindustrisektorn.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
utrikes- och handelsdepartementen.

Propositionen

Överenskommelsen om tolkning och tillämpning av artiklarna VI, XVI och
XXIII i GATT (den s. k. subventionskoden)

GATT-avtalet innehåller vissa allmänna bestämmelser om såväl subventioner
som utjämningstullar. I avtalets artikel XVI föreskrivs en allmän
notifikations- och konsultationsplikt för sådana stödåtgärder som "direkt
eller indirekt har till verkan att öka exporten eller minska importen av en
vara” på en avtalsslutande parts område. Härutöver har ett antal till
GATT anslutna industriländer gjort åtaganden om förbud mot exportsubventioner.
Dessa har exemplifierats i en särskild lista.

Ett lands rätt att ta ut utjämningstullar regleras i artikel VI, där det bl. a.
föreskrivs att utjämningstullar inte får påläggas med mindre subventioneringen
”förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada på en befintlig
industri eller avsevärt försenar upprättandet av inhemsk industri”. Detta
s. k. skadekriterium har tillämpats av flertalet GATT-medlemmar. USA:s
lagstiftning på detta område har dock saknat skaderekvisit.

Den nu föreliggande överenskommelsen baseras på och utgör en tolkning
av artiklarna VI, XVI och XXIII i GATT-avtalet. Dess syfte är att
tillse att användningen av subventioner inte negativt påverkar annat lands
intressen och att utjämningsåtgärder när de vidtas inte utgör onödiga

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Yttr. nr 3

NU 1979/80:3 y

hinder för handeln. Parterna i överenskommelsen fastslår att subventioner
används av regeringar som legitima instrument för att främja betydelsefulla
sociala och ekonomisk-politiska mål. De erkänner emellertid att subventioner
kan ha negativa verkningar på andra länders handelsintressen. De
åtar sig därför att söka undvika att genom bruk av subventioner, vare sig
exportsubventioner eller interna stödåtgärder, vålla annan part skada.

Det finns två möjligheter att vinna rättelse för ett land som anser sig
negativt påverkat av ett annat lands subventioner. Vid fall av väsentlig
skada skall landet ha rätt att unilateralt ingripa med utjämningstullar mot
den subventionerade importen. Den andra möjligheten är att genom en
multilateral prövning i en särskilt upprättad kommitté för subventioner och
utjämningsåtgärder söka utverka godkännande för att inskrida mot den
subventionerade importen.

USA åtar sig genom överenskommelsen att i framtiden tillämpa skadekriteriet
och underkastar sig därmed en striktare disciplin vid bruket av
utjämningstullar.

Föredraganden anger att USA:s åtaganden är ett viktigt resultat av
överläggningarna. Han framhåller vidare att det för ett litet, handelsberoende
land som Sverige finns anledning att välkomna en ökad internationell
disciplin vid bruket av subventioner. Detta innebär naturligtvis också,
påpekar han, att reglerna måste beaktas när svenska stödåtgärder utformas.
Handlingsfriheten när det gäller att använda interna stödåtgärder för
väsentliga sociala och ekonomisk-politiska mål kvarstår dock oförändrad.

Överenskommelserna om statlig upphandling och om tekniska handelshinder Dessa

båda typer av handelshinder har hittills inte i någon större utsträckning
varit föremål för internationell reglering.

De principer som nu läggs fast för den statliga upphandlingen innebär att
lagar, förordningar, förfaranden och tillämpningar rörande varuupphandling
verkställd av de berörda myndigheterna skall vara icke-diskriminerande.
Parterna i överenskommelsen skall i detta avseende bevilja varandra
en behandling sorn inte är mindre förmånlig än vare sig den som beviljas
inhemska varor respektive leverantörer, s. k. nationell behandling, eller
den som beviljas varje annan parts varor respektive leverantörer.

Överenskommelsen omfattar all varuupphandling som verkställs av
myndigheter som ingår i överenskommelsen. De berörda myndigheterna
finns för varje part upptagna i en särskild bilaga. Överenskommelsen
tillämpas enbart på upphandlingar vilkas värde är minst 150000 SDR
(Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter), vilket motsvarar
ca 825000 sv. kr.

I likhet med övriga nordiska länder och Schweiz har Sverige förbehållit
sig rätten att för enskilda upphandlingar avvika från principen om nationell
behandling i överenskommelsen när väsentliga ekonomisk-politiska mål -

NU 1979/80:3 y

3

sättningar påverkas. Upphandlingar som är oundgängligen nödvändiga för
den nationella säkerheten eller för nationella försvarssyften är därför undantagna.
I den svenska förteckningen över de varor för vilka överenskommelsen
gäller återfinns inte textilvaror eller skodon. Beslut i upphandlingsärenden
där sådana vidare bedömningar kan ifrågakomma skall fattas
på regeringsnivå.

Föredraganden konstaterar att de nu gällande svenska bestämmelserna
innebär att statliga myndigheter inte får diskriminera utländska anbudsgivare.
Överenskommelsen kommer i detta avseende inte att medföra några
egentliga förändringar för de upphandlande myndigheterna.

Överenskommelsen om tekniska handelshinder gäller varor och omfattar
tekniska föreskrifter, standarder och system för provning av varor
(certifieringssystem) utarbetade av statliga och lokala myndigheter och
enskilda organ. Endast när det gäller statliga myndigheter innebär överenskommelsen
direkta åtaganden. I övriga fall skall regeringarna vidta rimliga
åtgärder som står till buds för att säkerställa att överenskommelsens bestämmelser
efterlevs.

Tekniska föreskrifter och standarder får inte utarbetas, antas eller tilllämpas
med avsikt att skapa hinder för den internationella handeln. Importerade
varor får inte heller diskrimineras till förmån för inhemskt producerade
varor. Om det finns lämpliga internationella standarder skall dessa
läggas till grund för nationella tekniska föreskrifter eller standarder. Undantag
från denna bestämmelse gäller t. ex. då en internationell standard
inte är ändamålsenlig för att skydda människors hälsa och säkerhet eller då
den är tekniskt föråldrad.

I sin värdering av förhandlingsresultatet på detta område påpekar föredraganden
att intresset av att tekniska föreskrifter inte onödigtvis tillåts
hindra varuflödet över gränserna bör vägas mot myndigheternas intresse
av att relativt fritt få agera på föreskriftsområdet i syfte att ta till vara
säkerhets-, miljö-, hälso- och konsumentintressen. Överenskommelsens
utformning bedöms innebära att myndigheternas rätt att på sakliga grunder
relativt fritt agera inom respektive ansvarsområden inte kommer att inskränkas.

Överenskommelsen om importlicensprocedurer

GATT-avtalet innehåller inte några mer detaljerade procedurregler som
gäller licensgivning i samband med import. Artikel VIII innehåller vissa
bestämmelser angående avgifter och formaliteter i samband med import
och export. Artikel XIII behandlar icke-diskriminerande tillämpning av
kvantitativa restriktioner.

Överenskommelsen behandlar såväl automatisk som icke-automatisk
importlicensiering. Automatisk importlicensiering definieras som importlicensiering
där ansökan beviljas utan begränsning medan övriga typer av
licensieringssystem faller under kategorin icke-automatisk licensiering.

NU 1979/80:3 y

4

Icke-automatisk licensiering används för att administrera kvoter och
andra importrestriktioner. Systemet får inte ha någon hindrande effekt på
importen utöver den som orsakas av restriktionerna i fråga.

Föredraganden konstaterar att procedurreglerna beträffande importlicensiering
i stort överensstämmer med dem som redan tillämpas i Sverige
och att överenskommelsen inte föranleder några ändringar i gällande lagstiftning.

Överenskommelsen om handel inom den civila flygindustrisektorn

Denna överenskommelse omfattar i huvudsak civila flygplan, flygplansdelar
och reparationer av flygplan. Fr. o. m. den 1 januari 1980 skall tullfrihet
medges för vissa flygindustriprodukter. Tullfriheten binds i GATT och
kommer därmed samtliga GATT:s avtalsslutande parter till del. Tullfrihetens
omfattning framgår av en bilaga till överenskommelsen. Den täcker
ett stort antal produkter från färdiga flygplan till motorer, instrument,
komponenter och andra delar till flygplan. Överenskommelsen medför
också att tullar för reparationer utomlands, vilka bl. a. tagits ut av Förenta
staterna, avskaffas.

Föredraganden framhåller att denna överenskommelse bör tillmätas betydelse
då den civila flygindustrisektorn är intressant för svensk del.

Näringsutskottet

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till den positiva bedömning av
förhandlingsresultatet för svensk del som redovisas i propositionen. Tullförhandlingarna
medför, som föredraganden påpekar, avsevärda tullsänkningar
på de marknader utanför det västeuropeiska frihandelsområdet som
är viktiga för svensk export. På sikt kommer dock de nya icke-tariffåra
överenskommelserna att vara av större betydelse. De kan sägas innebära
att de deltagande länderna på en rad områden binder sig till en ökad
internationell disciplin och mer omfattande multilateral kontroll av nationella
åtgärder som kan påverka handeln. Det framhålls i propositionen att
det är av största vikt för länder som Sverige med liten hemmamarknad och
stort exportberoende att klara regler läggs fast rörande tolkning och utvidgning
av reglerna för skyddsåtgärder vid marknadsstörning. Annars,
sägs det, finns risken att de handelspolitiska stormakterna tillskansar sig
övertag genom att, som redan sker i flera fall, låta reglera delar av sitt
handelsutbyte med andra länder eller sinsemellan genom olika former av
s.k. frivilliga exportbegränsningar eller andra marknadsreglerande arrangemang.

Utskottet vill särskilt understryka de slutsatser som regeringen drar
rörande innebörden för svenskt vidkommande av de här aktuella överenskommelserna.
Regeringen framhåller att reglerna i överenskommelserna

NU 1979/80:3 y

5

självfallet måste beaktas när interna stödåtgärder utformas. Handlingsfriheten
när det gäller att använda sådana stödåtgärder för väsentliga sociala
och ekonomiska mål kvarstår emellertid enligt regeringens bedömning
oförändrad. Utskottet konstaterar alltså att åtagandena enligt GATT-överenskommelserna
inte kommer att inskränka möjligheterna att i vårt land
föra en aktiv industripolitik i vilken statsmakterna väger in ekonomiska,
regionala och sociala hänsyn. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet
här aktuella förslag i propositionen.

Stockholm den 6 december 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta
Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Bengt Sjönell (c), Lennart Pettersson
(s), Carl Tham (fp), Karl Björzén (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne
Radesjö (s) och Lennart Blom (m).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979